Vår lilla tös har fyllt två år!!! Det känns ju helt overkligt! Nu är hon ingen bäbis längre. 🙁 Jag har försökt hålla henne kvar som bäbis så länge jag kan, till och med kallat henne för “min lilla bäbis”, hehe… Men nu får jag nog sluta med det. Hon kanske blir förnärmad. 🙂 Men hon kommer förstås alltid att vara “lillan” för mig.

Finaste systrarna ihop! Med sina rosetter och svarta läderjackor. Dom äger likadana skor också, men Celina vägrade att ha på sig dom. Hon vill helst välja sina egna kläder nu för tiden och det får väl mamma acceptera.

Angeline borde vara på bästa humöret en födelsedag som denna!! Men icke. Hon var gnällig hela dagen och ville knappt ens öppna paket.

Tyvärr så hade jag fel inställning på kameran och upptäckte inte det förrän det var försent, så alla kort blev extremt överexponerade. Se bilden nedan! Så såg alla bilderna ut när jag fick in dom på datorn.

Tack och lov så går det ju att rädda det mesta med photoshop om man vet hur man ska trolla. Kolla före och efterbilden här nedan!! 😀 Inte exakt samma bild, men det var ungefär lika överexponerat på bilden nedan också innan jag trollade.

(Vissa bilder var omöjliga att rädda, som den ovan.) På serveringsbordet stod Mango- & passionspaj, Hallonrutor, Kokostoppar, Sverigekaka, frukt och bär.

Celina har gjort tårtan. Grädde är inte så populärt i det här huset så den valdes bort.

Det har förstås hänt massor sedan hon fyllde 1 år. Nu har hennes personlighet blommat ut och blivit tydligare, även om jag fortfarande tycker att det är svårt att helt sätta fingret på hur hon skiljer sig mot dom andra. Jag tycker att hon är ganska lik så som Celina var i samma ålder. Dom är båda karismatiska, viljestarka och temperamentsfulla. Angeline ryter obehindrat ifrån om hon inte får som hon vill. Hon är supercharmig och lägger ofta huvudet på sned när hon pratar och fnissar åt sig själv. Hon lägger händerna om en ansikte när hon ska berätta hemligheter och vill alltid kramas. Hon älskar djur. Hon älskar dockor och att laga mat och måla. Hon älskar Elsa och Anna alldeles särskilt mycket. Och “Akuna matat” (Lejonkungen). Och hon pratar för fulla muggar nu…

Hihi.. lilla skruttan… 🙂 Vi hörs och ses i nästa blogginlägg! Jag försöker att skriva ikapp en del…