Exotiska träd och buskar – ger spänning i tillvaron!

Hej där i den sköna sommarhettan!

Vad har planerna varit för er denna helg? Här fokuserar vi i huvudsak på trädgården. Det finns alltid något att göra där. Daniel står för tillfället och marinerar kött och knyter ihop små foliepaket med grönsaker och andra läckerheter till grillningen. Jag ska strax gå och laga rotfruktsgratäng, steka spenat i vitlök och vispa ihop en krispig kall sås med rikligt med färsk gräslök i. Barnen leker i sandlådan (vilket stundvis innebär att mula varandra i sand), Lucia (hunden) och Vanilj (katten) ligger utslagna under varsin buske med benen åt alla vädersträck. Jag lyssnar på Sun is Shining – Vargas & Lagola på hög volym. Sommar när den är som bäst!!

En handfull av nya växter som ska “krydda” upp vårt trädgårdsliv!

Jag lovade för ett tag sedan att visa er några av de nya spännande plantorna jag och Daniel har utökat vår växtsamling med. Det handlar om ett flertal exotiska växter, många palmer och några fruktträd! Här nedan ser ni en handfull av dem. Jag ska presentera dem en och en!

1. Dvärgpalm “Etna Vulcano”

Relaterad bild
Så här kan den se ut efter ett par 20-tal år! 😉

På borde längst till vänster står en liten palm som heter “Etna” eller “Vulcano”. Den är en kompakt palm som inte blir mer än en halvmeter hög, men som kan bli ganska bred och respektingivande. Den är ovanligt härdig för att vara palm och klarar ner mot 0 grader kortare perioder, men trivs bäst i varmt klimat. Den kan överleva i zon 1.

Vi kommer så klart behöva övervintra den inomhus, med extra växtbelysning!

2. Europeisk dvärgpalm.

Bildresultat för Chamaerops humilis
Också troligtvis efter ett par 20-tal år! 😉

Den Europeiska dvärgpalmen syns på den översta bilden längst till vänster, på golvet.

Även denna är en låg, kompakt palm som vanligtvis växer fritt i Europa runtomkring medelhavet. Den är ännu mer köldtålig än dvärgpalmen Etna och tål ner mot -10 grader korta stunder. Kan klara sig i zon 1 och i skyddat läge möjligtvis i zon 2.

3. Väderkvarnspalm.

Bildresultat för Chamaerops excelsa
En ståtlig väderkvarnspalm med många år på nacken!

Syns på översta bilden i mitten. Står mitt på golvet och är ihopknuten.

Detta är den mest härdiga palm som finns på marknaden och den kan överleva utomhus upp till zon 2 och vissa exemplar klarar så långt ner som till -15 grader kortare tillfällen. Vi kommer att låta den växa i kruka tills den har härdats och “biffat till sig”. Efter ett par år så blir de mer tåliga och då kommer vi att plantera ut den och använda oss av vintertäckning fortsättningsvis. (Mer om det kan jag skriva en annan dag!)

Väderkvarnspalmen är min favoritpalm och jag tänker att den ska bli ett riktigt fint inslag i den delen av vår trädgård som vi ska inreda till “Söderhavsö”. Den ska bli själva kungen där!

Väderkvarnspalmen kan med särdeles god omvårdnad bli flera meter höga här i Sverige och utomlands upp till 15 meter.

4. Australiskt borstkörsbär “Eugenia myrtifolia”

Relaterad bild
Kommer trädet kunna överleva i Sverige? Det återstår att se…

Längst till höger på översta bilden, i den höga svarta krukan, står ett sällsynt Australienskt borstkörsbärsträd. Det är ett skojigt litet träd som blommar vackert i vitt och ger neonrosa ätlig frukt. Trädet klarar inte en sekund under 0 grader och kräver särskild omvårdnad på flera plan. Ett spännande projekt alltså!

5. Vit persika “Ice peach”

Ice peach, persikoträd med vit frukt.

Här ser ni vår nya Ice Peach! Det nya vita pärsikoträdet som har golvat marknaden och alla trädgårdsfanatiker på senare år. Det ska uppenbart ge utsökt skörd och enligt kunniga trädgårdsbloggdrottningen Sara Bäckmo fungera utmärkt att odla i växthus upp till zon 3-4 eller på skyddat läge mot en södervägg upp till zon 1-2. Kan odlas direkt i marken eller i kruka, då det är ett litet träd. Ska enligt utsago även smaka g-u-d-o-m-l-i-g-t!

Vi bor i zon 4 och kommer därför att plantera trädet i vårt nya växthus. Jag kan knappt bärga mig tills det har vuxit till sig!

6. Bornholmsfikon “Ficus Carica”

Bornholmsfikonet “Ficus Carica”.

Nästa träd som jag vill presentera är ett fikonträd; Bornholmsfikonet “Ficus Carica”. Det kommer att bli ett vackert exotiskt inslag i trädgården med sina stora brokiga, flikiga blad och lilabruna frukter. (Tänk så många läckra måltider vi kan pynta med dessa frukter i framtiden!! Åhh!)

Bornholmsfikonet är den mest härdiga av alla fikon och klarar sig upp till zon 3 i Sverige, men kräver då vindskydd och mycket sol. Vi kommer att behålla den i kruka, då vi ju bor i ett opålitligt zon 4 – klimat, så att vi kan övervintra den inomhus eller i vårt framtida orangeri. Trädet/busken blir 3-4 meter högt och har alltså ätliga frukter.

7. Minikiwi “Jenny”

Den lilla toppen som sticker upp med en lapp hängande om strupen är minikiwi Jenny!

Minikiwin “Jenny” är en klätterväxt som blir imponerande 3-4 m hög. Frukterna blir bara stora som vindruvor, saknar hår och är söta och C-vitaminrika. Den kan klara sig utomhus om du bor i zon 1, annars är det växthus och vinterförvaring som gäller!

8. Australiskt flamträd “Brachychiton acerifolius”

Relaterad bild
Ett uppseendeväckande träd! :O
Bildresultat för Brachychiton acerifolius
Med ovanliga blommor…!

I den lilla korgkrukan som syns längst nere i det högra hörnet på min bild växer ett litet Australienskt Flamträd. Den ser bara ut som en tjock pinne i dagsläget, men ska i framtiden växa upp till att bli ett magiskt rött konstverk med underliga röda klockformade blommor.

“Exotisk raritet som sällan eller aldrig saluförs i blomsterhandeln” står det på google. Det låter ju lovande.

9. Kanariebanan “Dwarf Cavendish”

Kanariebanan, Blå mexikopalm och Purple Heart.

Längst till vänster ovan: Min nya stolthet – kanariebananen! Den enda som kan bringa ätlig frukt utanför tropiskt klimat – under förutsättning att du fejkar ett tropiskt klimat åt den!

Bildresultat för musa basjoo
En klunga med japanska fiberbananer.

Denna planta kan bli upp till 4-5 meter högt och det finns sällsynta fall då den har gett frukt i skandinavien. Men då gäller det att hålla fullständig stenkoll på temperatur, ljus och luftfuktighet. Enligt kunniga bananodlare ska plantan duschas med ljummet vatten minst två om dagen, luftfuktigheten ska konstant vara hög och temperaturen inte understiga 10 grader. Plantan bör stå vid stora fönster mot söder eller öster och under vinterhalvåret krävs extern växtbelysning. Det kan ta upp mot 8 år innan man får se skymten av någon banan – och då endast om man har skött plantan exemplariskt.

Efter en eventuell bananskörd dör plantan och ger nya skott. Så då får man börja om från början. Peppigt va? 🙂

Odlingssubstratet ska vara en blandning av sand och grus och kornen inte överstiga en storlek på 0-8 mm. Plantan ska täckas med 2-3 cm lagrat gräsklipp första tiden och ytterligare hantering krävs löpande. Om plantan ska planteras utomhus följer dessutom en haranger av föreskrifter som ska efterföljas för att plantan ska trivas och bli fruktsam, men det tänker jag inte ens försöka ge mig på att redogöra för. (Om någon vill nörda in sig på bananodling så finns här en väldigt bra och grundlig beskrivning!)

Bananodling är inte vilket hastverk som helst utan kräver många års tålmodigt vårdande. Behöver jag ens nämna att jag finner utmaningen fullständigt oemotståndlig? 😉 Jag bara MÅSTE pröva detta.

10. Blå mexikopalm

Relaterad bild
Blå Mexikopalm! Wow, wow – eller hur!?

Livet blir lite intressantare med dessa exotiska inslag, tycker jag. Jag ser det som ett sportsligt projekt att försöka få dem att överleva i vårt kalla klimat. Blå mexikopalm är en sådan växt som jag verkligen hoppas att jag ska få uppleva i fullvuxet tillstånd, på min egen trädgård. Den är ju helt makalös! (Kanske till och med så pass makalös att den brädar Väderkvarnspalmen?)

Blå mexikopalm kan bli både hög och bred, men inte lika hög som Väderkvarnspalmen. Den klarar i bästa fall och högst tillfälligt ner mot -10 grader och kan experimentodlas i zon 1 i Sverige. I högre zoner måste den hanteras i ett orangeri eller dylikt.

Som ni såg på min bild längre upp så är min lilla Blåa Mexikopalm bara en liten baby, så det lär nog ta ett par år innan jag ser något resultat. Och jag kommer att hålla den inomhus tillsvidare.

11. Purple Heart

Relaterad bild
Purple Heart

Purple Heart sägs vara en särskilt vacker och säregen marktäckande perenn. Den har ett unikt lilablått bladverk, klättrar och blommar med ljusa rosa eller violetta blommor. Den trivs på fuktig och skuggig plats och lämpar sig därför extra bra för woodlandpartier.

Den har sitt ursprung i Central- och Sydamerika och är fortfarande relativt sällsynt i Sverige, men fungerar utmärkt både som ute- och inneväxt här.

12. Minikiwi “Actinidia arguta Issai”

Av ren glupskhet “råkade” jag visst köpa på mig ytterligare en minikiwi, denna gången av sorten “Issai”. Det ska vara plantan längst till vänster ovan. Den ger plommonstora frukter som äts hela.

Denna sort är känslig för frost under knoppsprickningen, men tål annars förvånansvärda vintertemperaturer ner till ca -25° C och är härdig till zon 3-4.

13. Björnbärsbuske

Fikonplantan i mitten har jag redan presenterat och plantan till höger är inget konstigare än en björnbärsbuske. Behövs väl ingen närmare presentation på det? Ett måste i en trädgård – antar jag.

14. Kumquat “Fortunella margarita”

Slutligen har vi två spännande små träd som jag inte ännu har nämnt. Först ut är citrusträdet “Kumquat” som lyser upp hela bilden med sin orangea frukt! Den blir inte mer än runt 1 meter hög. Måste övervintras inomhus med extrabelysning.

Frukten är god, aromatisk, pikant, sur-syrlig, lime-liknande och mycket dekorativ. Den har ett tunt skal och kärnor som kan ätas. Frukten äts hel som den är. Trädet har sitt ursprung i kina där den kallas för “Guldapelsin”.

15. Röd citron “Limone Rosso”

Limone Rosso

Avslutningsvis vill jag presentera den glödande röda citronen! (På min bild längre upp är det den frodiga plantan som står precis till höger om Kumquaten.)

Inga konstigheter egentligen. En röd citron. Blir lite större i storleken än den gula. Samma omvårdnad som Kumquat-trädet och liknande citrusträd gäller.

Nu får det vara slutpladdrat för min del! 🙂 Hoppas att ni får en fin söndag!

Att göra en total makeover på sitt hus

När vi köpte vår gård för 3 år sedan visste vi att vi skulle vilja totalrenovera hela huset. Daniel hade fast anställning, men jag var bara student och vi hade svårt att få beviljat lån från banken. Om vi skulle ha råd med en gård, som vi gärna ville ha, var vi tvungna att se oss om efter ett renoveringsprojekt. Allt annat var otänkbart.

Men det gjorde oss ingenting. Vi hittade vår lilla oas och var lyckliga över köpet. Redan från första besöket såg vi idel potential och möjligheter. Läget är fantastiskt, på en hög kulle med utsikt över byn, grannarna är de snällaste i världen, skogarna omkring de mest ombonade, logen magisk och trädgården enorm. Den både räcker till och blir över för våra besinningslösa trädgårdsdesign-ambitioner. Vi bestämde oss för att med så små medel som möjligt ge gården all den kärlek och omsorg som behövdes för att förvandla det till en riktig drömbostad.

En av mina många landskapsritningar över tomten. En av våra många potentiella idéer över trädgårdsdesignen.

Mycket har hänt sedan den dag vi stod med vårt pick och pack här utanför den svarta ytterdörren. Då solen stekte och magen kittlade. Framförallt ser den ekonomiska situationen helt annorlunda ut idag. Vi har slitit hårt för att komma dit vi vill. Och nu är det dags för oss att ta våra drömmar på allvar!

Vi har försökt att renovera så mycket vi hinner och orkar om helgerna och kvällarna, när barnen har nattats. Men gång på gång tvingas vi inse att det går alldeles för långsamt framåt. I den här takten blir vi aldrig färdiga. Jag har fortfarande ingen plats åt min hemmastudio, alla mina instrument och mikrofoner, alla mina alster, jag har fortfarande ingen ateljé och Daniel saknar fortfarande ett ordentligt kontor och plats till sin verkstad. Vi har inte heller någon toalett på bottenplan. Bara en sådan detalj liksom!

Nu känner vi att vi har sparat ihop så pass mycket att vi skulle kunna ha råd att plocka in experter till att få fart på husets makeover! Nu tänker vi slå på den stora trumman och bygga precis allt vi vill ha. En stor inglasad veranda, ett uterum som kan fungera som orangeri, två extra rum till kontor och hemmastudio, ett större vardagsrum, en toalett på bottenplan och två balkonger. Vi kommer att bygga ut huset med 100 kvm och varje kvadratmeter beräknas kosta minst 20 000:- så det blir ju en hel del pengar. Läskigt. Det gör mig lite nervös. Daniel ska försöka hjälpa till med bygget så mycket han hinner, så att vi om möjligt kan hålla nere utgifterna något.

Detta har alltså varit senaste veckans projekt. Vi har hänförts och våndats, skrubbat oss i skallarna, funderat, klurat, antecknat, ritat och skissat, vänt och vridit på möjligheter och omöjligheter, letat information, läst på, blivit förvånansvärt mycket klokare och kontaktat de experter som krävs. Tyvärr bor vi på en så kallad “kulturmark” vilket gör att vi måste erhållas bygglov för hela spektaklet, och det gör ju grejen dubbelt så mödosam.

Ursprungligen såg vår checklista ut så här (ungefär):

  • Ta fram enkla skisser över den planerade utbyggnaden.
  • Presentera idén för en mäklare och få ett utlåtande om hur bygget kommer att förändra gårdens värde. (Dvs. uppskatta om renoveringen kommer att löna sig!)
  • Anlita en arkitekt som kan skapa ordentliga ritningar och som ordnar allt inför bygglovsansökan.
  • Sök bygglov.
  • Samla in offerter från byggfirmor.
  • Anlita väl vald byggfirma.

Vår arbetsfördelning ser ut som så att Daniel sköter det administrativa och tekniska och jag allt som rör den mer konstnärliga sidan. Dvs. han kontaktar rätt personer och förhandlar med dem – jag fixar fram efterfrågade skisser och material. Vi trivs oerhört bra med den arbetsfördelningen. Vi håller oss till det vi är bra på och är inte inne och härjar på främmande mark allt för mycket. Det gör det hela lite effektivare. (Nu är iofs allt det här främmande mark för oss, vi har aldrig byggt ut ett hus förut, och jag har knappast någon erfarenhet av att rita plan- och fasadritningar. Hur som helst…)

VÅRT HUS – FÖRE OCH EFTER!

Jag har ritat upp en visualisering över hur vårt hus kommer att se ut efter att bygget har fullbordats, samt hur det ser ut nu och hur det såg ut när vi köpte huset. (Den enda skillnaden mellan nu och när vi köpte är trädgården. Vi har planterat ett par 100 små träd och buskar över hela tomten för att ge den liv och omboning.)

FÖRE. Tomtens exteriör vid husköpet – “Sorgligt Kalhygge”

Ja, så kallar jag trädgårdens status vid husköpet. Sorgligt kalhygge! 😉 Mer om gårdens status vid husköpet kan läsas här.

När vi flyttade in fanns INGENTING. Bara två ynka äppelträd på framsidan, en vildvuxen slänt och ett par jämmerliga, spruckna stubbar på baksidan. Ingen slags logik eller finess. Eftersom det som behöver längst tid på sig är att anlägga och växa en trädgård så började vi med det.

2 år i rad har vi krälat bland skalbaggar och maskar tuggat i oss sten och jord för att släpa träd, buskar och blommor på plats. Nu är det dags att pausa det projektet lite och ta tag i själva husets utsida.

FÖRE. Husets exteriör just nu (och då) – “Harmlös Skokartong”

Min visualisering av tomten nu. Ni kan se att vi har fått in lite växter på tomten iaf! (Färgerna på huset är inte helt rätt, men strunt samma… Ville bara visa er på ett ungefär. 🙂 )
Så här såg det ut när vi flyttade in!

Läget just nu. Vi har inte rört fasaden sedan inflytt. Den är lika sorglig nu som då. Nu är det dags att ta tag i eländet och få fason på bunkern!! Vi vill ha en rymlig villa, ljus och fräsch, lite New England touch, drömmig och vackert elegant.

EFTER. Husets exteriör efter total makeover – “Lovande Smultronställe”

Vi har velat fram och tillbaka med om vi ska ha en eller två balkonger, om de ska vara sammanlänkade eller ej. Vi har inte helt landat i detta beslut ännu. Några smärre förändringar kan ske under arbetets gång.

Så här ska det se ut! Nu fattas bara att sätta tänderna i projektet! Vi har mycket som ska ordnas innan juni är slut. Förra veckan kom arkitekten på besök och jag slängde ivrigt fram mina skisser över huset. Höll tummarna för att han inte skulle såga vår idé och våra planlösningar. Han såg förvånad ut, kliade sig om hakan och konstaterade glatt att han inte trodde att vi skulle komma att behöva hans hjälp. “Du verkar redan ha styr på det här med att skapa ritningar!” Så hela besöket landade lite snopet i att vi inte kommer att anställa någon arkitekt utan göra allt själv.

Jag vet inte om det var bra eller dåligt. Ekonomiskt fördelaktigt onekligen, men… Det är ju inte direkt så att jag sitter och rullar tummarna om dagarna. Hur som helst – så fick det bli. Och nu plötsligt ser den där punkten som så banalt hette “Anlita arkitekt som ordnar allt material för bygglovsansökan” ut så här istället:

Att ordna inför bygglovsansökan:

  • Beställa originalkarta över gården från kommunen.
  • Skapa situationsritningar över hela tomten med tilltänkta utbyggnader. Skala 1:400.
  • Skapa fasadritningar med befintliga och blivande marknivåer. Skala 1:100.
  • Skapa planritningar på husets nuvarande planlösning. Alla tre våningar. Skala 1:100.
  • Skapa planritningar på husets tilltänkta planlösningar (efter renovering). Alla tre våningar. Skala 1:100.
  • Skapa sektionsritning över huset. Skala 1:100.
  • Anlita kontrollansvarig som bekräftar att byggplanerna följer konstens alla regler.

Bygglovsansökan kan ta flera månader, så det gäller att jag får färdigt allt detta så snart som möjligt. Vi får väl vara glada om vi hinner komma igång med bygget ordentligt nästa vår. Dags

Som ni kan förstå så sitter jag just nu inte på en trevlig stubbe om kvällarna och blåser maskrosbollar. Även om jag hade velat. Inte heller hinner jag med andra behagliga, trivsamt menlösa sysslor som att sortera trasor i tjockleksordning, olja gångjärn, sy och slå kullerbyttor nerför slänten på tomtens baksida. Nu är stora piskan framme! Nu är det fullt ös, medvetslös som gäller! 😉

Kram på er!

Ny fotografutrustning och tankar

Åh, jag måste få visa er min nya investering till filmningen! En superläcker gimbal med dubbelhandtag, som orkar bära tunga systemkameror och proffsfilmkameror. Den kommer att kunna skapa hela magiska vyer!! 🙂 Jag kan knappt bärga mig till att få använda den.

Gimbal med dubbehandtag

Vad i hela sinnesfriden är en gimbal? Kanske någon undrar. Svar: En form av avancerad selfiestick som används vid filminspelning för att stabilisera bilden på filmkameran.

Här kan ni skillnaden mellan att filma med och utan gimbal:


“Ja, men var håller dina vloggarna hus då?” Undrar ni väl säkert – med all rätta. “De skulle ju ha kommit ut i maj!?”

Ja. De skulle de. Men så kom livet i vägen. Vi insåg huvudstupa in i april och maj att utbyggnaden som vi hade tänkt att göra på huset om 1-2 år måste ske omgående. (Om 6 månader kan jag förklara varför. Jag smider dolda planer! 😉 Tills det måste jag hålla det hemligt.)

Så jag har skjutit upp vloggandet några veckor, till förmån för att ta tag i uträkningar, arkitektbesök, mäklarbesök, skissritande och offertförfrågningar hos byggnadsinjengörer. Det är ett stort projekt att bygga ut sitt hus med 100 kvm och nu krockade den planen med att börja vlogga.

Jag vill vara säker på att när jag börjar vlogga så kan jag avsätta den tid som krävs varje vecka för det. Jag jobbar på saken och håller på att samla mod, men är inte riktigt där ännu.

På tal om konst! :O Jag erkänner – jag är fullständigt hopplös när det kommer till kläder och att samla på spetsklänningar och unika, exklusiva tyger som är svåra att få tag på. Gärna handvävda/virkade/knypplade etc. (Jag kan leta land och rike runt efter sånt och drömmer om att skapa avantgarde kreationer av dem en dag.) Kanske kan jag visa mer av detta i mina filmer? De är underbara och jag vårdar dem ömt som om de vore mina barn.

Under tiden – tills jag har nått dit – passar jag på att samla på mig utrustning för att kunna leverera de mest högkvalitativa filmerna som jag bara kan. Jag vill att de som ser mina vloggar ska få ut något av dem. Bli glada, varma i själen, inspirerade eller åtminstone lite underhållna. Få sig ett och två skratt mitt i vardagsstöket och tänka att livet är bra nog lustigt. Jag vill inte göra vanliga vloggar i form av snack framför kameran, utan ett lite mer cinematiskt skapande. Visuellt godis. Konstnärligt. Vi får se om jag får till det, som sagt. Det är inte en liten uppgift att ta på sig och jag känner mig lite skrämd inför vad jag vill ge mig in i.

Jag är en blyg och tillbakadragen person. Jag lägger inte gärna ut bilder eller filmer på mig. Det är ett enormt steg för mig att börja filma mig själv. Vi får se hur det går! Jag försöker vila i den passion jag känner för filmskapandet och det budskap jag kommer att försöka förmedla; Naturen, livslusten, de trevande stegen framåt, konsten och skapandet. Det kommer att vara mitt fokus.

Hur tänker ni kring vloggande och det läskiga faktum att det innebär ett visst utelämnande av sig själv? Vloggar DU eller vill du börja vlogga? Och om – varför?

Kram och ljuvliga sommarfläktar på er! <3

Öga mot öga med döden

1 juni! Borde inte sommarvädret spraka på för fullt nu!? Och ändå glider regndropparna ynkligt nerför fönsterrutorna och samlar sig som små sorgsna bäckar på fönsterkarmarna. Molnen står stadigt hopade dag ut och dag in, med vissa små glimtande undantag. Det är ju inte annat än att man känner sig lite snuvad på sommaren. Men hoppet är det sista som överger en, säger de lärda! Och det tar jag fasta på, för jag längtar outhärdligt efter varmare temperaturer.

Men vi har inte suttit och hängt läpp bara för att vädret inte är exakt vad man hade önskat. Det finns gott om saker att roa sig med som ger sommarfeeling, som inte kräver stekheta solstrålar. Besöka djurparker t.ex!

Eliah spatserar fram bredvid pappa på Borås djurpark. Glad i hågen.

Jag släpade med mig en sömnig man och två glada barn till Borås djurpark nu i veckan. Vi hade tur med dagen och solen visade sig från sin bästa sida. Det var inte direkt varmt, men åtminstone uppehåll från storm och hagel.

Jag lyckades inte fånga så många ögonblick med kameran den dagen. Jag var som vanligt fullt upptagen med att smälta alla intryck och hålla ordning på småttingarna. Men en sisådär 5 bilder lyckades jag fyra av! Bland annat på dessa nallar här nedanför.

Ståtliga björnar!

Vi hade med oss matsäck och en stor vagn för barnen att sova i. Mysigt! Äggsmörgåsar med skagerröra och varm choklad. Skinka och ost till Eliah. Han har aldrig gillat ägg. Han har aldrig ens velat smakat ägg, trots böner och mutor. Så vi vet iofs inte om han gillar det eller inte. Nu har jag gett upp. Han får i sig ägg i annan mat ändå.

Öga mot öga med döden.

I lejonkulan. Ni vet, en sån där bunker av bara glas, där man kan komma så nära djuren att man nästan kan andas små änglar på varandra genom rutan. Eller klösa ögonen ur varandra. Döda varandra. Om man har otur och glaset spricker. Vilket enligt mina uträkningar är högst troligt. Framför allt när jag står innanför glaset. Som den oemotståndliga kotlett jag är.

Lejonkungen tar en förtjänt tupplur.

Lejonen gick inte till anfall och det var ju tur. Men de stirrade ner oss med bistra uppsyner och allvarliga väck i pannan. Inte roade ett dugg. Det var inte vi heller. Eller åtminstone inte jag. Jag stod där och skallrade tänder av rädsla. Kunde höra benpiporna i kroppen på mig rassla. Min 3-årige son däremot tyckte att hela ståhejet var oerhört spännande och underhållande. Givetvis var jag räddare än honom. Pinsamt. Jag fyrade av några foton och sprang ut fortare än jag kom in…

Under vår vandring stötte vi också på ett annat läskigt djur. Strutsen. De ser så vänligt sinnade ut, med sina fluffiga rumpor och söta små näbbar, men jag har hört många varningarnas tal om dessa djur.

Om blickar kunde döda, så att säga…

Strutsar är inte att leka med. Det sägs visst att de ska kunna springa i 70 km/h. Och dessutom sparka in trynet på både människor och djur. Det vill jag inte lära mig den hårda vägen. Så jag höll mig lydigt och lagligt uppe på vandringsbron. Annars kan man ju ibland bli lite frestad att besöka några av de mer fredliga djuren nere i deras hagar. Det ser så hemtrevligt ut med alla de liggande stockarna att balansera på och de stora dammar att plaska i.

Men ack, nej. Inte strutsen.

Tyvärr, jag fick ingen bättre bild än så här… Tre snygga röda rumpor.

Vi hade sällskap denna dagen av min syster och hennes familj. Hennes yngsta är i samma ålder som Eliah. Det är en ytterst klok och pillemarisk liten pojke. För att inte tala om omsorgsfull. Han är så omsorgsfull om allt levande.

“Mamma, mamma!” ropade han högljutt när han fick syn på aporna. Pannan var bekymrat hopvecklad och rösten allvarsam. “Mamma, du behöver smörja dem i rumpan. De är alldeles förfärligt röda.” Trots hans unga ålder hade han hunnit lära sig ett av livets mest väsentliga lärdomar. Jag tyckte det var så fint sagt och oerhört skojigt. 🙂

Dagen avrundades med hemfärd och grillning på bakgården, blivande rosenträdgården. Honungsmarinerad karré, vitlök, grillade tomater och äpplen, gräddig potatisgratäng och en delikat pepparsås med sting. Mumsfilibabba! Jag minns det som en lyckad invigning av sommaren.

Hur har ni invigt sommaren?

Stäng meny
Längta Hem