Humor, skratt, tårar och allvar i en enda sörja.

Bloggens nisch och utveckling

Godeftermiddag på er! Hur står det till med herrskapet? <3 Här är det lite rörigt. Vi ska resa bort ikväll och vara borta till tisdag, så det har varit mycket att städa och packa de här senaste två dagarna.

Jag hade tänkt att fokusera enbart på ett nytt sömnadsprojekt denna vecka (som har med bloggen att göra, men jag skriver om det senare!), men på grund av försenad leverans av några av tygerna får jag skjuta upp det till nästa vecka. Skönt, på något vis. För jag hade ändå inte hunnit! Istället har jag förberett för påsken, pysslat, mekat med trädgårdslandet och pluggat fotografering. Övat mig på att filma med den nya drönaren. (Jag måste visa den för er snart! Bilder från den.)

Mina favoritprylar just nu! 😀 Att sitta utomhus, lapa sol och svälja kopiösa mängder frisk luft, plåta grönsaker och spruckna blomknoppar och läsa om hur man blir självförsörjande.

Helgen ska avnjutas i gott sällskap av familj, släktingar och vänner. Med en stråhatt på huvudet, så lättklädd som vädret tillåter (men det ska enligt prognos vara upp mot 18 grader! :O), en kall dricka och bok i handen. Samt en massa chokladpåskägg, läckra middagar, sällskapsspel, kramar och långa promenader.


Vem är jag? Vad är min blogg?

Så vad pysslar jag just nu med om dagarna (förutom att passa barn, städa, odla grönsaker, laga mat och lapa vårsol)? Jo, det ska jag berätta för er!! Det är så spännande så att jag håller på att spricka!

Jag håller just nu på att planera en ny header och en ny presentationsbeskrivning till bloggen. Jag vill ha en fräsig, tydlig och klockren header, som verkligen talar om vad detta är för blogg och vad man som läsare kan förvänta sig. Och det är ju minsann lättare i teorin än praktiken att leverera en sådan “klockren” header. Hur ska den se ut?? (Jag återkommer till den frågan längre ner i inlägget.)

Just nu är headern en gammal flygel i en ståtlig herrgårdsbyggnad i renoveringsbehov. Rasande läcker, onekligen, men hur mycket talar den om vad min blogg verkligen handlar om? (Delvis – inredningsintresset, musiken och renoveringsprojekten. Men ändå.) Där finns mycket kvar att önska, om man säger så. Och vem är jag? Kanske bör jag ha någon header som visar ansiktet bakom bloggen?

Jag har funderat fram och tillbaka kring varför jag bloggar, vad jag vill nischa mig som etc. och alla de där tankarna gör mig tokig. Jag älskar flexibiliteten i att kunna skriva om det som inspirerar och intresserar mig, det som faller på för stunden, oavsett vad det är. Jag måste erkänna det att jag har oerhört svårt för att hålla mig bara till en nisch! Samtidigt förstår jag poängen med varför bloggeliten påminner om hur viktigt just detta med nisch är. Det blir lätt rörigt i en blogg som min. Svårt att separera ämnena och få en klar bild på vilken målgrupp bloggen riktar sig till.

Just därför måste jag jobba extra hårt för att klargöra detta – för mig själv i förstahand och därefter för min lilla hjärtliga skara av tappra läsare!

“Allt livets goda, med en fläkt av fornhistoriska vindar!”

 

Allt livets goda

Jag har kommit fram till att – nej, det är helt enkelt inte jag! Det är inte jag att spela efter bloggvärldens snäva regler och bara skriva inlägg som handlar om hur man.. typ.. stoppar strumpor eller knypplar spets. Jag tycker om alldeles för mycket i livet för att begränsa vad jag får skriva om. Djur, natur, inredning, musik, låtskrivning, kläder, sömnad, pyssel, fotografering, matlagning, tårtbakning… det finns helt enkelt för mycket av livets goda för att bara välja en eller några få saker sak!! 😀

Däremot ser jag absolut en fördel med att försöka hitta en röd tråd i det som presenteras i bloggen. Och det är där jag har fastnat ett bra tag nu och spånat fram och tillbaka kring… Vem är jag???

… med en fläkt av fornhistoriska vindare

Ett intresse som jag inte har öppnat upp för så mycket i bloggen hittills är min historie- och sagofaniatism! Jag älskar att drömma mig bort till andra världar, såväl forntidens och sekelskiftets världar som rena fantasivärldar och andra planeter där endast prinsessor och mäktiga furstar regerar. Så har det alltid varit. Jag har nördat ner mig i sagor, äventyr och magi ända sedan jag hasade mig fram i livet och fastnade med blöjan på tröskeln.

Efter mycket om och men har jag bestämt mig för att om möjligt “nischa” min blogg lite åt det hållet, då jag tycker att såna bloggar saknas. Jag har letat länge och väl efter andra bloggare som rör detta ämnet och det närmaste jag har kommit är Elin Kero. Men hon har det mer som en bihobby och inget som hon väver in i bloggens vardag på det sätt jag tänker mig. Det vore skojigt att ta detta nörderi till en ny nivå och leverera en sagovärld “på riktigt”!! Kanske skapa något slags community eller så, där alla vi sagonördar kan samlas och hänga? 😉

Det betyder inte att jag tänker sluta blogga om allt annat skojigt! Nä, tvärt om. ALLT LIVETS GODA ska fyllas i denna blogg. Och att det är emot “de lärdas” rekommendationer rör mig föga! 😉 Det är bättre att vara den man är född till att vara, hur galet det än må vara, än att försöka reducera sig till att passa i någon annans lilla idealistiska ask.

Det inspirerar mig inte att anpassa mig till den här världen med alla dess förväntningar och begränsningar. Det hämmar min fantasi. Nu kör jag all in på mitt eget!

Hej, hoj, nu bär det av!!! Paralelluniversum – here we come! 😉

Slänten ner mot hästhagen bjuder på lila och vita krokusar lite här och var…

Den nya headern

Så vad innebär detta beslut i praktiken? Ja, det innebär att jag måste skriva om min presentation och utveckla headern så att den speglar/representerar det bloggen faktiskt ska handla om – allt livets goda, med en fläkt av fornhistoriska vindar.

Jag vill presentera det på något nytt och kul sätt! Så jag har kommit fram till att den ska vara rörlig – alltså film! Hur jag konkret ska gå till väga vet jag inte. Jag har ingen aning om hur man får in en film som header. Men problem är till för att lösas – som jag ser det – och kunskapsluckor är till för att fyllas. 🙂 Så på något vis ska jag väl få ihop det också.

Headern ska bestå av ca. 8 sekvenser av filmatiserade photoshoots, varav varje endast består i 1-2 sekunder. Det gäller att klippa ut det bästa av det bästa. Men att också få en röd tråd.

Jag har en liten idé om att fläta ihop filmsekvenserna med målning eller teckning. Alltså att jag ska teckna de olika filmerna med penna… asch, jag kan inte förklara.

Jag måste bara komma på hur jag ska göra. Jag måste bara lära mig att hantera min nya filmkamera rätt och riktigt, köpa ett filmredigeringsprogram och reda ut hur det används. Och så ska jag tänka igenom filmernas motiv och uttryck, hitta rekvisita och sy outfits. Det får bli maj månads stora projekt.

Det kanske låter alldeles våldsamt överambitiöst och sinnesförvirrat, men jag tänker så klart att jag ska använda dessa filmklipp även i min youtubekanal. På något vis. Det återstår att se hur… Det är just detta som jag älskar med livet. 😀 Att aldrig veta nästa steg. Det är vad jag kallar ÄVENTYR.

Från det oväsentliga till det väsentliga – Hur ser er helg ut? Hur ska ni fira påsk? Kram på er alla och hoppas att ni får en prunken och solig påsk! <3

Livets fina och fula tryne

Ett litet livstecken från mig! Skamstruten är på. Men jag har lovat mig själv att det jag hinner, det hinner jag och det jag inte hinner kan jag inte stressa upp mig för att jag inte hinner. Inget gott kommer utav det. Bloggen kommer att få rulla på halvlåga resten av april. Privata omständigheter har satt mig på pottkanten, så att säga. Jag måste omprioritera min tid och mitt liv lite. Men jag har inte övergett er och jag kommer tillbaka med ännu större kraft, när jag har ridit ut denna storm! 😉

April. 🌬️☀️🌩️❄️🌧️ Everything is a pattern, even the chaos.

Och på tal om storm… Låt mig få bjuda er på en balsamerande vy av ett landskap som precis har släckt sin törst. Små, pigga vattendroppar som klamrar sig fast i grässtråna och träden är tunga. Men ack vilken renhet… Älskar detta!


Att vinna med lite poesi

Stort tack till Josephine utsåg mig till vinnare av hennes bloggtävling härom veckan. Det gjorde mig löjligt glad! 😀

Denna tjusiga bok hittade jag i min postlåda för några dagar sedan!

Tävlingen gick ut på att man skulle argumentera väl varför man borde vinna boken. Och jag kände mig lite hög just den dagen så jag drämde till med lite smygpoesi.

*
Jag älskar att vandra och vara i skogen.
Existera där.
Skogen är mitt hem, min lekplats,

min hemliga grotta, min ateljé, min gyllene sal, min krona.
Där kan jag skratta,
dansa, gråta, grubbla, anförtro mig, drömma, läka, inspireras och börja om.
Där kan jag vara mig själv med mig själv, utan att bli störd eller granskad.

Själv utan att vara ensam.
Vilken annan plats i världen har den förmågan och

den kraften på en människa?
*

Ungefär så var texten i sitt ursprung. Jag skrev alldeles för långt förstås. Svävade ut sådär som jag brukar göra. (En hopplös ovana!) Orden fick bara vara 30 st, så jag fick bakläxa.

*
Skogen är mitt hem, min lekplats,
min hemliga grotta,
min ateljé, min gyllene sal och min krona.
Det är där jag rotar mig och växer.

*

En mysig skogsväg och ett alldeles för hårt dagsljus för att kunna få en bra bild. Men underbart.

Underbart med ett hett ljus som sträcker sina långa glödande fingrar in genom trädens stammar. Rör mig!!


Död och elände

Allt har inte varit allsköns sång och jubel de senaste dagarna. Jag möttes i förrgår av den förkrossande nyheten att en av Sveriges mest älskade influencers, i synnerhet bland naturälskande människor, har lämnat denna värld. Och inte på vilket sätt som helst…

*
Jag kände dig inte, men har följt din blogg periodvis. Du verkade vara en sån genuin inspiratör och glädjespridare. Intet hade jag kunnat ana den kamp du stred bakom stängda dörrar. Bakom det hjärtliga leendet.

Mitt hjärta spricker lite när jag tänker på det. På din familj, dina vänner, dina kollegor och följares enorma förlust.
Allas förlust.

Det är inte så här det ska vara.
Det är inte så livet ska sluta.
Du var värd så mycket mer.
*

Med detta sagt vill jag påminna om värdet av att vi lär oss att prata om psykisk ohälsa och vad den gör med oss. Värdet av att visa omtanke mot våra medmänniskor, fråga varandra hur vi mår, stötta och stödja under vägen och våga ta hjälp när vi själva befinner oss i mörker och hopplöshet. När modlösheten och maktlösheten greppar tag och det där som var livet bleknar…

Vi måste hjälpas åt att göra världen lite snällare och mjukare att leva i. Tack!

Hjälp – åren går!

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.(Bilden är gammal. Nyare bilder har jag på min kraschade hårddisk.)

Jag fyllde år häromdagen. Så jag känner mig skyldig att bjuda lite på mig själv… information om mig själv. 😆 (Jag föredrar i övrigt att skriva om andra betydligt intressantare ämnen, men låt gå för idag! Det finns ju de som tycker såna här listor är underhållande.)

 

  1. Fullständigt namn?
    Pass. Jag heter inte Zilia i verkligheten dock. Man kan säga att det är en twist av mitt juridiska namn, som jag alltså föredrar att hålla anonymt här på nätet. (Vill helst slippa stalkers och annat skräp! 😉 )

  2. Din längd? 
    168 cm lång.

  3. Juridiska ålder?
    32 år för två dagar sedan! (Vilda varulvar, vad tiden springer!! Kan det vara sant!?)

  4. Mentala ålder?
    Jag skulle vilja påstå att jag egentligen är typ… 27. Max. Känner mig ibland lika vild och sprudlande som en 17:åring.

  5. Kroppsliga ålder?
    Hm, ja du… Om det gäller att gå ut i spagat och slå kullerbyttor så är jag definitivt 98 år och 9 månader. En knäckt höft och några rangliga revben på varje kullerbytta!

  6. Hur bor du? 
    Jag bor på en liten gård någonstans på västra sidan av mellansverige. Vi är nyinflyttade här sedan 3 år och håller fortfarande på att få ordning på kaoset.

  7. Hur bodde du innan?
    Jag bodde i Stockholm i ca. 7 år – om jag räknar rätt. I, runt eller utanför. Det beror på hur man ser det. Jag har gjort hela resan från kriminella Flemingsberg, stökiga Huddinge, trista Upplands Väsby till eleganta Ekerö och poshiga Danderyd. Hehe! (Obs. ironi! Dock blev vi rånade på en hel del prylar i Flemingsberg, så den biten stämmer.) I Danderyd bodde jag i en källare och var fattigare än någonsin. (Student.) Också ganska ironiskt! 🙂

    Bilden kan innehålla: 2 personer
    Jag och Daniel, unga och ännu oförstörda. 😛
  8. Vad är din civilstatus? 
    Jag är obegripligt lyckligt gift med mina drömmars prins, eller cowboy, eller viking. Jag brukar ge honom olika epitet varje gång jag refererar till honom. Men han representerar dem alla! 😉 Daniel är min ståtliga, vänliga, lugna, trygga ledsagare i vått och torrt. Vi träffades 2013, blixtförälskade oss, förlovade oss efter 9 månader och gifte oss 2015 – 1,5 år senare. Idag har vi varit gifta i 3,5 år och hunnit få två barn!

  9. Har du syskon? 
    Jag har – hör och häpna! – fem syskon. Helsyskon.

  10. Favoritbok?
    Hm… låt mig få återkomma till denna! Jag måste fundera. Men kanske “Inte utan min dotter”?

  11. Favoritfilm?
    Oj, jag har så många olika så att det är svårt att välja någon. Min första stora filmkärlek var “Pearl Harbor” och sedan dess har jag varit hooked på krigsfilmer med romantiska inslag. Jag kollar annars gärna på thrillers, crime eller äventyr. Komedi går ju också alltid hem. Några filmfavoriter är; “Ocean’s 8”, “The Age of Adaline”, “Good Will Hunting”, “Slumdog Millionaire”, “Cleopatra”, “Livet är underbart”, “Schindler’s List”, “King Arthur”, “Black Swan”… och inte minst en av de absolut vackraste filmerna; “Lust och fägring stor”. Underbar musik!


    Musiken till Schindler’s List… Wow… Lyssna! Se och hör hur musiken i all sin innerliga närhet formar, ömmar, skalar av och krypa ända in till hjärteroten på de som spelar och hör. Tårar och absolut kapitulering i dess renaste form.

  12. Favorit tv-serie?
    Ja, den är enklare. Jag är givetvis heltokig i “Vikings” och var en av dem som satt långt innan den lanserades och bet mig i knogarna av iver. En sån serie har jag länge hållit utkik efter! Andra stora favoriter är; “The Paradise”, “Prison Break”, “Downton Abbey”, “Vänner”, “Gossip girl”, “Desperate Housewife” “One tree hill”, “Bron” och “Game of thrones”. Ganska spridda genrer där… Jag har också med nöje slukat precis alla tv-serier som finns som utspelar sig i medeltiden. Jag tror knappt att det finns någon historisk serie som jag inte har sett…

    Vikings… Kanske den bästa tv-serien som någonsin har producerats?

  13. Vad jobbar du med?
    Jag är utbildad socionom och arbetar med att hjälpa barn som far illa och kvinnor som utsätts för våld. I korthet.

  14. Vad stod det i ditt senaste sms?
    Tack, underbara för din grattishälsning! <3 Saknar dig!

  15. Vem ringde du sist?
    Min ena syster.

    Hur svarar du i telefon?
    Hallå!

  16. Vad ska du göra idag?
    Jag ska odla chili, städa toaletten, dammsuga hela huset, ta en långpromenad, filma lite och baka.

  17. Nämn tre saker som ingen vet om dig?
    – Jag har haft social fobi (odiagnoserad) och varit väldigt, väldigt blyg och tillbakadragen. Men har i huvudsak lyckats bearbeta bort det och försöker idag tänka bort mina rädslor och bara KÖRA. Många som känner mig idag skulle nog inte kunna tro detta.

    – Jag tycker om att lära mig konstiga, fullständigt onödiga saker som ingen annan skulle bry sig om att kunna. Mer om detta efter nästa fråga.

    – Jag har under mina 30 år velat bli en ofantlig massa yrken; Musiker, kompositör/låtskrivare, konstnär, fotograf, författare, filmmanusförfattare, arkitekt, inredningsarkitekt, landskapsarkitekt, stylist, kläddesigner, makeup artist, coach, lärare, socionom, psykolog, samtalsterapeut, arkeolog, trädgårdsmästare, trädgårdsdesigner, bonde, kock. (Hittills har jag hunnit pricka av låtskrivare/kompositör, socionom och makeup artist och är på gång med några av de andra yrkena. Trädgårdsdesigner och inredningsstylist får jag utlopp för i mitt egna hem.)

  18. Nämn fyra färdigheter som ingen vet om dig?
    – Jag kan prata med mina falska stämband (fickband). Det låter ungefär som när en rostig gubbe buktalar. Jag lärde mig detta när jag var barn och använde mig av denna anskrämliga färdighet när jag och mina kompisar skulle leka monsterlekar.

    – Jag kan böja och sätta mina ben bakom nacken. Okej, jag HAR kunnat iaf. Är iofs. ytterst skeptisk till att fortfarande lyckas med det. Jag kunde det för 2 år sedan, men har inte testat sedan dess och vigheten har mer och mer reducerats till en lyktstolpes nivå.

    – Jag är häpnadsväckande skicklig på att memorera (random) ord. Jag har blivit testad på upp till ungefär 500 substantiv och satte allihop i helt korrekt ordning. Om jag fick 30 – 50 min på mig skulle jag nog klara av upp mot 1000 ord, men jag har inte testat på fler än 500. Det känns liksom som lite slöseri med tid att syssla med såna underliga och improduktiva aktiviteter. (Jag är däremot värdelös på att komma ihåg siffror. Jag har försökt memorera talet pi med ett par tiotal decimaler och det gick inte alls. Märkligt.)

    – Jag är suverän på att hålla andan. Inte jämfört med elitsimmare/tränare, men jämfört med gemene man. Jag har klarat av att hålla andan i 4 min (ovanför vatten). Har inte testat under vatten, men i vatten kan människan i regel klara dess dubbla längd så jag gissar på att jag skulle klara runt 8 min där åtminstone. Denna färdighet utvecklade jag när jag var yngre och kämpade med ångest. Då slutade jag andas i väntan på att känslan skulle gå över.

  19. Gillar du kaffe?
    Jag skulle nog säga att jag gillar kaffe. Men jag dricker det inte. Av hälsoskäl, jag tycker det är ett onödigt gift som jag inte vill göra mig beroende av. Men jag dricker det gärna undantagsvis med choklad eller små hårda kakor till.

  20. Vad äter du till frukost?
    Fil. Fil, fil, fil. Jag älskar fil. Fil med rostade nötter, granola eller liknande. Jag äter också gärna äggsmörgåsar om morgonen. Frukosten är viktig för mig och jag är en “storätare”.

  21. Vad spenderar du mest pengar på?
    Vanligtvis kläder, möbler och inredningsprylar. För några år sedan knarkade jag nästan kläder och har idag en garderob så stor att mina vänner med förskräckelse kalla det för “Zilia’s minibutik”. Men sedan dess har jag lärt mig och insett ett och annat, och är idag väldigt sparsam med nya inköp. Både för plånboken och miljöns skull. Jag vårdar de kläder jag redan har ömt och säljer med jämna mellanrum hel del av det till second hand, för att på något vis “ge tillbaka”. Idag läggs nästan alla pengar på renovering och det senaste året på fotograferingsutrustning.

  22. Var har du bott och var skulle du vilja bo?
    Jag har delvis redan svarat på denna, men kan ta det en vända till från början. Jag är född och uppvuxen i Smålands kärna. Har bott en vända i Danmark och sedan många år i Stockholm. Stockholm ligger mig därför nära om hjärtat! Idag bor jag på västkusten, men drömmer om att någon gång i framtiden flytta till östkusten. Närmare mina föräldrar. Då ska vi köpa en mycket större gård och göra samma förvandling med den som vi avser att göra med denna. Om vi kommer så långt! Man vet aldrig –  energin och motivationen kanske plötsligt tar slut. 😀
 


Skojigare frågor

  1. Djur du skulle vilja ha?
    Får, getter, hästar, katter och hundar. Hund och katt har jag redan. Men jag skulle gärna vilja ha en Komondor vid min sida!

    Bilden kan innehålla: utomhus
    Ingen fotobeskrivning tillgänglig.Vad tror ni om den här hundrasen (Komondor)? 😀 Den sägs ha tjänstgjort som omutlig dörrvakt vid ryska gränsen under kalla kriget. 😉

  2. Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då?
    – Vänner!! Skönare människor får man ju verkligen leta efter. 🙂 Jag älskar deras humor, deras ärlighet och lojalitet mot varandra! Och de verkar ha fantastiskt underhållande liv. Det måste vara hur roligt som helst att få vara med i deras gäng!

    Friends… ha ha! 😀

  3. Vilken är din favoritdoft?
    – Syren! Jag kan stå hur länge som helst och vingla av doftberusning med trynet i syrenbusken!

  4. Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?
    Jag kontaktar alla mina nära och kära, varnar dem för vad som ska ske och berättar att jag älskar dem. Jag uppmanar dem alla att möta mig på en plats, så att vi kan möta ödet tillsammans. Sedan tänder jag massor av stearinljus och ställer mig och lagar en hejdundrans trerättersmiddag med alla mina kära omkring mig. En middag värdig en kung. Och så hoppas jag att jorden går under i samma stund som vi sitter samlade och njuter av varje tugga av livets goda… Hand i hand. Kan livet avslutas på ett bättre sätt?

  5. Vad tror du skulle vara annorlunda i ditt liv om du var av det motsatta könet?
    – Läskigt mycket. Jag tror att jag skulle våga tro på mig själv mer, tro på att jag kan bli någonting vettigt i livet. Utan att behöva vara perfekt. För ute i den stora världen verkar det som att även den sunkigaste, iq-befriade gubblurken kan bli en respekterad entreprenör. Är det lika lätt för kvinnor? Knappast. Kvinnor måste prestera topp för att ta sig fram på samma sätt. Förutom den biten så tror jag att jag hade haft helt andra intressen. Åtminstone delvis. Jag hade haft ett annat umgänge, befunnit mig i en annan social miljö och därmed utvecklat en annorlunda personlighet. Intresset för skapandet hade dock varit detsamma, det är jag övertygad om. Det sitter i blodet.

  6. Vilket är ditt favoritverktyg?
    – Vad räknas som ett verktyg? Kameran? Musikinstrumentet?

  7. Vad gör du om tio år?
    – Då lever jag heltid som egenföretagare, på en mysig självförsörjande lantgård med min man och flera barn. Jag har en yvig vit rosenträdgård att vandra runt i, en syateljé, verkstad och en stor musikstudio att testa nya alster i.

  8. Vilken är din bästa danslåt?
    – Dance With Somebody med Whitney Huston.

  9. Om du var skitbra på att sy/hantverka, vad skulle du sy då?
    – Massor av helt galna, topptjusiga avantgarde outfits med inspiration från olika tidsepoker, kulturer eller bara min egen fantasi. Svala flickhättor och blusar i sekelskiftesstil, flätade krigsutrustningar i läder och hamrat stål, linneklänningar med snörning från medeltiden och fjädertunna antikromanska tunikor i silke.

  10. Om du var en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då? – På en hög klippa med förtrollande utsikt.

    Bilden kan innehålla: växt, himmel, träd, utomhus, natur och vatten
    En bild från när jag och Daniel vandrade i fjällen. Taget med den gamla kameran. Den här utsikten skulle jag kunna vakna upp till varje dag!

  11. Hur skulle du hantera det om du vann typ 108 560 000 euro?
    – Jag skulle investera i mitt företag och min drömlantgård, öppna en butik och ett litet urgulligt, vänligt café. Jag skulle spara pengar till mina barn och sponsra så många välgörande organisationer jag kan som arbetar med djurs rättigheter i fattiga länder och med att skydda kvinnor och barn mot våld och övergrepp. Jag skulle öppna upp ett hem för traumabehandling av barn med PTSD-liknande diagnoser samt flickor som har fallit offer för människohandel.

    Jag skulle bidra till all forskning som behandlar rättsväsendets undermåliga, hårresande hantering av fall som inkluderar våldtäkter och sexuella övergrepp. Jag skulle även skänka några slantar till historiska projekt så som t.ex. Visbys medeltidsfestival.

  12. Vad tycker du om ordet hen?
    – Praktiskt och vettigt!

  13. Vilket är ditt bästa recept och varför?
    – Mina extra krispiga chokladbollar!

  14. Är du beroende av något? – Min familj, kärlek, musik, konst, naturen, djur och social gemenskap.

  15. Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför?
    – Klassisk musik, jazz eller gitarrbaserad musik från 80-talet! (Typ “When the children cry – White lion” – den första låt jag lärde mig på gitarr.)

  16. Vad gör dig riktigt förbannad?
    – Orättvisor. Män som utnyttjar kvinnor och barn. Och som kommer undan med det. 👿 Djurplågeri. Arrogans och empatibrist.

  17. Har du något riktigt bra husmorstips?
    – Nja, inte mer än att det finns otroligt många fantastiska örter att odla i sin trädgård som är bra mot alla möjliga åkommor! Det är ett varmt tips!

  18. Är du lik dig nu, som du var när du var barn?
    – På sätt och vis. Samma otämjda fantasi, samma drömmar, samma glädje, myror i brallorna och energi. Men också ett lugn, en livsvisdom och mogenhet idag som jag inte hade då. Jag är mer realistisk. Jag är mer orolig, har fler farhågor, men ett större mod. Jag har större självkännedom, vet mina styrkor och svagheter. Jag har lärt mig vikten av att värdesätta och ta vara på det man har! De som står en närmast och de som är viktigt för att man ska må bra.

    När jag var liten var jag ohämmad och sårbar. Lätt att bryta. Idag står jag rakryggad.

Phjuu… Nu får det vara nog med frågor. Jag vet knappt vad jag har skrivit i det här inlägget.. Och vem har ens orkat läsa så här långt? Hatten av och applåd i så fall!!

Får jag se några av dessa festliga frågor besvarade i era bloggar nu? 😀 Det vore intressant! Kram på er!

Att våga tro på det DU gör

Ja, bloggen har gått på halvlåga det senaste. Det beror inte på att jag har tappat gnistan. Tvärt om. Jag har mer inspiration än någonsin, men har svårt att få ihop min vardag och mina tankar kring bloggen. Jag arbetar febrilt med att försöka samla och få klarhet i vad jag vill, hur jag ska gå vidare, hur jag ska få någon ordning på allt och hur den knappa tid jag har tillgång till ska fördelas.

Hur ska jag kunna få en röd tråd i bloggen och alla kanalerna? Hur ska de komplettera varandra? Hur ska jag nischa mig? Har jag ens någon nisch och om – är den rätt? :O Ibland vet jag faktiskt inte riktigt vad jag bloggar om. Youtube-kanalen är ju inte igång ännu, men snart… Så jag måste göra upp en tydlig plan på vad den ska innehålla och på vilket sätt den kan bidra till bloggen. Många frågor och alldeles för få svar.

Jag drömmer om min egen ateljé där jag kan designa kläder, skapa sagolika outfits,
sy, hamra, skulptera och måla en hel värld av tavlor.

Jag drömmer om ett brutet solsken i trasiga fönster och lätta spetsar
som fladdrar i ett varmt korsdrag.

Jag lyssnade häromdagen på en podd av Lewis Howes – “Make a full time living doing what you love”. Bara det! Bara den meningen är ju helt nervkittlande. Tänk om man någon gång skulle kunna leva på det man brinner för att göra? Musiken, konsten, naturen, fotograferingen, skapandet, drömmandet, sagorna, upplevelserna, livets alla stjärnögonblick, små och stora äventyr. Lewis sa något som var så klokt;

När man vill ge sig in på en ny väg i livet, i synnerhet när det gäller karriär, så är det viktigt att man omger sig med positiva människor som kan lyfta dig. Som hejar, pushar, inspirerar och tror på dig och det du gör. Människor som fungerar som bollplank, ett stöd att luta sig mot och en axel att gråta ut mot. För motgångar kommer att komma!

Negativa attityder och pessimism ska du därför hålla dig så långt ifrån som du bara kan. För om du ska bryta ny mark, vilket är ett hårt jobb, så behöver du all energi, positiv tankekraft och motivation du bara kan få. Det kan gälla vad som helst. Om du vill vinna ditt drömjobb, skapa en ny livsstil som du mår bra av, satsa på en relation eller avsluta en destruktiv, starta eget företag eller bli befordrad där du redan jobbar. Oavsett mål så handlar det om att våga lita på att det du gör är av värde och omge dig av supportande människor som lyfter och peppar. Som tillåter dig att vara ditt bästa och mest produktiva jag.

 

Lewis sa också följande visdom…

Du bör se till att du har fyra typer av människor/komponenter i ditt liv;

  1. En hejarklack – optimistiska människor i din omgivning som tror stenhårt på den du är och det du gör. Som hejar på dig i vått och torrt, peppar, pushar och jublar. Även när du själv tvivlar.
  2. Vänner – stöttande och kärleksfulla människor som tycker om dig och ser ditt värde oavsett hur det går med dina framtidsplaner. Som stöttar, firar när det går bra och tröstar när det går dåligt.
  3. Coach. Någon med enastående förmåga att motivera, som kan vara ett reflekterande mentalt bollplank. Sortera, motivera och vägleda dig igenom dina ambitioner och fokusera på vad din resa gör mig dig – med ditt psyke. Hur du mår, vad du vill, hur du ska orka, hur du ska tänka, vad du ska förbereda dig på. Hur du ska överkomma eventuella hinder och handskas med med- och motgångar. Hur du ska prioritera din tid. Någon som kan hjälpa dig att reda ut vem du är, vad ditt budskap är, vad ditt mål är, var du vill komma.
  4. Mentor. Någon med egna erfarenhet av branschen och/eller den resa du vill göra. Någon som är rysligt klok och som kan bidra med tips, råd, förmaningar, varningar och nyttig kunskap.

*

Jag känner att jag skulle behöva både en coach och en mentor. Eller egentligen en hel hög av dem. 🙂 Jag känner ingen som arbetar med sociala medier och har ingen som kan vägleda mig igenom alla stora och små frågor, när jag försöker få klarhet i vad jag egentligen vill med min framtid och hur mycket jag ska våga satsa.

Jag har blivit medlem i Influencers of Sweden men måste säga att jag blev lite besviken när jag för första gången loggade in mig. Jag hade trott att det skulle finnas goda möjligheter att connecta och kroka arm med andra nybörjarbloggare där, något forum där vi alla kan supporta varandra och dela med- och motgångar. Jag hade hoppats att jag skulle få lite “kollegor” i den annars ganska så ensamma bloggvärlden. Men det verkar bara finnas en liten facebook-grupp att joina och den är bara tillägnad de som jobbar heltid med sina sociala medier och redan är etablerade bloggare. Men hallå? Alla vi andra då – som sliter och kämpar varje dag för att få ordning på våra sociala kanaler och lära känna branschen? Som lägger ner kanske minst lika mycket tid – men inte får ett öre för besväret. Få vi ingen supportgrupp? Är det inte just vi som hade behövt den där gruppen?

Det är nästan så att jag funderar på att starta en egen grupp. Någon som blir taggad att haka på? 😉 I så fall ska det bli bästa pepp-gruppen EVER!! Pepp-gruppen för alla nya bloggare. (Hur kan inte detta fenomen redan finnas!!?? :O )

*

Förresten – på tal om pepp! När jag lyssnade på Lewis Howes poddar så blev jag sååååå sugen på att bli coach. Det skulle vara så himla roligt! 🙂 Jag är ju utbildad socionom i nuläget och på sätt och vis känns inte coach så långt borta… Jag jobbar redan mycket med att motivera människor till förändring. Men det skulle vara roligt att inkludera klienter som också kommer till mig frivilligt för att de VILL skapa förändringar. Det skulle, om möjligt, göra mitt yrke ännu lite skojigare.

*

Oavsett så är mitt budskap idag till er: FÖLJ ERA HJÄRTAN och omge er med positiva, supportande människor som tror på det ni gör! Livet är för kort för att lägga tid på något du inte mår bra av.

Och så är jag också lite nyfiken. Vad jobbar DU med? Och är det vad du vill jobba med hela livet? Hur kom det sig att du valde just det yrket? Och vad tänker du om Lewis tips att omge sig av fyra typer av människor?

Vad säger dina kläder om dig?

Både jag och Daniel är väldigt modeintresserade, men inte på så vis att vi följer trender och spatserar runt i sånt som man “ska” ha på sig, utan så att vi lägger stort intresse och engagemang i att utveckla våra personliga stilar och uttryck. Vi älskar att hitta nya plagg, när plånbok och tillfälle tillåter, som berättar vilka vi är och kombinerar gärna det nya med second hand. (Jag är en stor loppisförespråkare!) Trender är jag rent personligen ganska ointresserad av.

Att tillåta sig att vara, se ut och uttrycka vem man verkligen är, tycker jag är oerhört viktigt och det är ett budskap som hoppas kunna lyfta fram och inspirera till här i bloggen. Att våga vara den man är och inte ursäkta sig för det, inte vika ner blicken när omgivningen granskar och höjer ögonbrynen. Utan istället bära sitt jag med vördnad, respekt och självuppskattning.

Jag är mitt eget jag och har mitt egna språk att tala, mina egna val att ta, egna vägar att gå, egna berättelser att vittna och egna mål att nå. Jag är viktig för att jag är just jag och för att ingen kan vara det bättre än jag.

Och så är du!

Gammal mobilbild på mig i mina favorit-cowboyboots.

Jag klär mig gärna i hatt, i mantlar, knypplad spets, långa kjolar och handsvarvade läderbälten. Gärna i kläder från andra epoker eller sådant som jag syr själv. Ju uddare, desto bättre ungefär. Då blir livet lite, lite roligare. Detta är en stilutveckling som jag har börjat göra och upptäcka bara nu på sistone. En resa som jag precis har startat. Innan har jag varit feg, försynt och klätt mig så som det förväntas och inte som jag har velat. Sedan tröttnade jag på det. Att inte våga. Att hela tiden se mig över axeln och undra om någon tycker jag är för underlig. Nu försöker jag lyssna på vem jag verkligen är och följa den rösten. Hitta hem till vad jag är och hur det tar sig uttryck.

Min klädstil är kvinnlig, romantisk, gåtfull, rå, kärv, spirituell och stundvis underhållande och galen (vi kan väl kalla det avantgarde? 😉 ). (Jag önskar att jag hade bättre bilder att visa här i bloggen, men som jag har nämnt tidigare så har min senaste hårddisk kraschat, så jag får hålla tillgodo med bara bilder från mobilen.)

Jag antar att min stil är ganska konstig ibland. (Privat. På jobbet håller jag mig neutral och “välkammad medhårs”.) Den är en salig blandning av det som jag tycker är den saliga blandningen av mitt jag. Jag har slutat rätta mig efter leden och det är SÅÅÅ befriande! 😀

Daniel lyfter på hatten. Kavaj Topman, skjorta Wesc, slips Ingles Buchan.

Daniel klär sig väldigt korrekt och aktningsfullt. Vänligt. Ståtligt. Han travar gärna runt i linnekavajer, chinos och skjortor med mandarinkragar. Men jag försöker få honom att släppa lite på det tillrättalagda och bli lite mer “bondig”, mer “sportig”… mer “lös och ledig”. 😉 Vi får väl se hur det går med det…

Dock tycker jag att det roliga med Daniels klädstil är att han trots det där “tillrättalagda” vågar ta ut svängarna mer än många andra män. Han kan absolut gå runt i en knallröd pikée, när han tycker att det matchar outfit och tillfälle, och han kombinerar gärna olika mönster, material och texturer. Han är dock ganska återhållsam med färg, men plockar in det då och då när känslan infinner sig – och då kan det vara med råge.

Vad har ni för klädstil? Vad säger den om er? Vem är DU? Vilken klädstil har din partner? Vore kul att höra!!

En vanlig dag som seriös hobbybloggare

En ny dag med nya möjligheter! <3 Idag, om jag hinner städa färdigt vårstädningen i hela huset så är tanken att vi ska så alla de första fröna som måste i jorden i eftermiddag. Det längtar jag löjligt mycket efter!! Då känns våren så nära.

Vårstädning på gång!! I skinande solsken. Hur underbart är det inte? 🙂

Daniel har varit på konferensresa i två dagar och jag har sprungit runt här hemma med diskborste, trasa och blöjhink i högsta hugg. Jagat olydiga barn, katter och dammråttor. (Skojar! Givetvis jagar jag inga dammråttor. 😉 ) Ett barn som försöker bli blöjfri och misslyckas med jämna mellanrum och en annan som bajsar både en och två och tre gånger samma dag om hon behagar. En har fullt upp, kan en säga. (Visst är det precis den här typen av inlägg ni vill läsa om? 😉 )

Jag och Daniel har tagit ett allvarligt snack. Jag vill verkligen satsa på bloggen och utveckla den till en större del av mitt liv, men tiden räcker inte till. Så nu har vi bestämt oss för att försöka prioritera om i vardagen så att jag kan få några fler timmar per vecka till bloggen. Det kommer inte att vara tillräckligt för allt jag vill hinna, speciellt inte nu när jag kommer att börja vlogga snart, men jag kommer få lite bättre förutsättningar i alla fall. Lite mer kommer jag hinna! Och tids nog kanske vi kan utöka den tiden.

Nu inför att jag ska få några timmar mer till bloggen varje vecka så har omskrivit mitt veckoschema. Jag tänkte dela med mig av hur ett exempel på två av mina veckodagar ser ut!

MITT LIV JUST NU

Två dagar av min vecka…

Vi lagar inte ny mat varje dag utan försöker äta rester när det finns. (Nej, i det här huset slängs det inte mat!)

Jag försöker utföra så många hushållssysslor som möjligt tillsammans med barnen. Det tycker de (Eliah, Celina kan förstås inte hjälpa till) är väldigt skojigt. Eliah är gärna med och lagar mat, vispar ner mjölet i såsen och river äpple under bevakning. Han hjälper gärna till att stoppa in tvätten i tvättmaskinen och byta sängkläder. Ibland är han på annat humör och då fungerar inget av detta förstås.

Jag försöker få in olika extra uppgifter/aktiviteter varje dag. En dag övar jag piano, en annan jobbar jag på bloggdesignen, en tredje planerar jag renoveringen, en fjärde pluggar jag fotografering och en femte skriver jag musik. Jag hinner inte allt detta varje dag men försöker hinna med det någon gång under veckan. Dessa saker är såna som jag måste göra och underhålla med jämna mellanrum för att kunna göra det jag på sikt vill göra. (Öh, ja det var ju en luddig mening.)

Musiken är viktig för mig. Viktig att hålla igång. Jag försöker hinna sjunga och spela så ofta jag kan och ibland få tid till att skriva musik, men det är väldigt tidskrävande aktiviteter så vissa veckor är det nästan omöjligt att hinna detta.

Ambitionen är att träna eller motionera varje dag. Antingen tar jag en snabb promenad eller springer med barnen i cykelvagnen, eller så tränar jag styrka hemma i vardagsrummet. Med småttingarna som hantlar. Sprattliga, men annars fullt dugliga! Det tycker de är väldigt roligt och skrattar gott. Dock är det svårt att kunna träna effektivt med dem klättrandes över mig…

Måndagar jobbar Daniel sent och då har jag alltid ytterst svårt att hinna blogga. Det är alltid en kamp mot klockan. Om det är kris med barnen och hemmet så får jag ibland helt enkelt lägga mina egna projekt åt sidan. Likaså torsdagar, då Daniel rider om kvällen. Då måste jag ta barnen hela dagen. (Anledningen till att Daniel tar privatlektioner varje torsdag är för att vi planerar att skaffa hästar och då vill vi kunna rida och ta hand om dem tillsammans. Så Daniel måste lära sig. Hur spännande som helst ju!!!)

Celina sover utomhus till en röd solnedgång. Lucia är den lilla luddiga varelsen framför kameran. Mysigaste hunden i världen!!

Under fredagskvällar och lördagskvällar får inget arbete utföras och alla sociala medier är bannlysta. Dessa kvällar är avsatta till vila, mys, god mat, umgänge, socialisering, utgång (bio, restaurang m.m.) och dylikt. Work hard, rest hard.

På helgerna försöker jag ta barnen så mycket jag kan så att Daniel kan renovera. Ibland blir det omvänt, om jag har något fotoprojekt som jag behöver tid till. Då tar Daniel hemmet, tvätten, städet, maten, barnen (han är huslig, tack och lov, min man!). Om helgerna lagar vi alltid mat tillsammans, hela familjen. Gärna till ett glas hemlagat rött. Vi älskar båda att laga mat, så dessa stunder är oerhört viktiga för oss! Då testar vi gärna nya recept och råvaror. (Ambitionen är att på sikt vara så självförsörjande som möjligt!) Vi tar alltid långa promenader på helgerna tillsammans och jobbar gärna i trädgården, framför allt nu när våren börjar komma.

Vissa helger reser vi förstås bort eller har andra aktiviteter för oss. Då får renoveringen duktigt vänta. 🙂 Och ibland (alldeles för ofta) spricker dagarnas scheman. Jag är inte duktig på att hålla tidsramarna (tidsoptimist ut i fingerspetsarna), men försöker bli bättre…!

Hur ser era liv ut? Hur får ni dagarna att gå ihop? Och framför allt ni som lägger mycket tid på bloggning, fotografering eller annat – hur hinner ni? Hur hinner ni med barn ha någon som helst hobby? :O

Frukten som gör dig suicidal

Jag tillhör inte den stora skaran i världen som förstår att uppskatta stark mat. Jag är så pass mentalt allergisk mot det att jag får fysiska symptom. Eller så är det omvänt, jag är inte säker på vilket. Jag önskar egentligen gärna att jag hade kunnat tåla det. Det hade varit hur coolt som helst att ha en riktig rövarmage som tål att slänga i sig dussintals av heta chili, en efter en, utan att magen vänder sig ut och in och förorenar luften för alla närvarande. Men icket. Jag hamnar på riktigt i något slags mindre attraktivt sjukdomstillstånd. Får frossa, andnöd, skakar, ont i magen, tårarna rinner, snoret rinner, näsborrarna står rakt ut som på en ödla och jag ser ut som en skadeskjuten, ångande grönsak.

Jag har bott/rest en kort tid i Indien och gett den starka maten fler chanser än den egentligen förtjänar. Det fungerade icket. Jag var så känslig att personalen på varje restaurang jag kom till inte kunde tro sina ögon/öron och jag fick dubbelkontrollera varje tallrik som levererades för att de inte förstod allvaret.

“Jag vill inte ha några starka kryddor i maten, tack!”
“Inga problem, inga problem!”
“Det betyder alltså att jag inte vill ha någon chili i maten.”
“INGEN chili!!? Inte ens 2 stycken?”
“Inte ens 2 stycken.”
“Bara en?”
“Inte ens en!”
“Inte ens en!?”
“Nej, inte ens en.
“Men några slevar tabasco i alla fall?”

De kunde inte begripa att så lite som en, två, tre ynka chilifrukter kunde lamslå min kropp så förargligt. Och visst förstår jag dem, för jag känner mig själv störtlöjlig. Men vi har alla begåvats med olika färdigheter. Att peppra i sig chili är inte min.

Bildresultat för världens starkaste chili
‘Carolina reaper’ – världens starkaste chili

Idag har det vackra vädret utanför inspirerat mig till att äntligen slänga iväg den där lång beställning på frön (på wexthuset.com), som jag och Daniel har skrivit ner, på det som ska sås nu till våren. Och när jag som bäst höll på att scrolla bland de harmlösa, vänligt sinnade frukterna fick jag till min fasa se chilin “Carolina reaper” hånflina mot mig genom skärmen, i sin blodtörstigt röda uppsyn. Den stod uppradad i listan över webbsidans “nya heta nyheter”. Jo, jag tackar. Chilin som många år i rad har utsetts till världens starkaste chili!! :O Jag tycks aldrig bli av med dessa bedrägliga frukter som vill göra livet eländigt för mig.

På riktigt!? Är det verkligen fritt fram för var och en att odla denna livsfarliga frukt? Tänk om odlaren i fråga är tragiskt ovetande om fruktens obehagliga egenskaper? Huh! Jag ser framför mig människor som förtrollas av den vackra färgen, knaprar i sig frukten och dör som fallna furor, en efter en, på bakgårdarna runtom i Sverige. Vilken olycklig död.

De flesta verkar visserligen överleva frukten, men den sägs kunna döda. Om inte annat ger den en duktigt med smärta och onödigt lidande! Bara kika på de här youtubeklippen så får ni en fingervisning…

Om det är någon av er som känner att det vattnas väldigt i munnen på er så kan ni köpa chilin här! Jag ska hålla tummar och tår för att ni överlever äventyret.

Viltfritt – få bort de förbarskade inkräktarna!

Idag strålade solen så att vi höll på att krevera av trädgårdsabstinens och vårlängtan när vi hängde ut genom fönsterna. Det var så att det riktigt pirrade i de gröna fingrarna! (I Daniels gröna fingrar iaf. Jag vet inte om jag har några.)

(Jag är fortfarande ny på det här området, det här med odling och trädgårdsarbete. Jag är inte uppväxt i någon trädgårdsfamilj och kan inte minnas att jag har lyckats odla en enda potatis under min barndom. Några frön av oklar art försökte jag odla en gång, minns jag, men jag tror att de förmultnade redan i näven på mig. Så okunnig var jag. Daniel däremot är i princip född i ett trädgårdsland. Hur som helst, tillbaka till ämnet…!)

Så vi gick glada i hågen ut för att undersöka statusen på alla trädgårdens plantor och träd. Njuta av att se våren vara på gång. Men vad mötte våra arma blödande ögon?? :O En hårresande syn.

Ett av vårt allra prydligaste bollträd har fullständigt dissekerats. Gråt och tandagnisslan!

Taniga, livlösa, söndertuggade och avslitna grenar på vartenda litet träd. Total kollektiv slakt. (Nåja. Kanske inte exakt på varje träd, men åtminstone alla våra favoriter. Givetvis favoriterna. Alla de fagraste, skönaste. Rosenträden, magnolian, svartplommonet…)

RÅDJUREN!! De förbenta spefulla, bedrägliga djuren! Som drar oss i näsan år efter år. Ja, jag erkänner att de är dundersöta och ståtliga och givetvis drömmer jag också ibland om att krama och pussa dem. MEN det är fullständigt irrelevant i detta fall, för de äter upp vår trädgård!! Och det är oförlåtligt på så många plan. Så mycket arbete som vi har lagt ner…

Ett före detta rosenträd som nu står här naken och skälver.

“Men, era dårar! Varför skyddar ni inte plantorna?” Undrar ni kanske. Så klart hade vi har skyddat plantorna! Uppenbarligen inte tillräckligt, men vi hade gjort ett tappert försök. Alla träd som var nog stora för att ha gnagskydd hade det upp till hakorna. De mer utsatta träden hade nät över sig (dock glömde vi detta på magnolian och rosenträdet ovan!). Alla stammar är intakta, men att rådjuren skulle käka upp alla grentoppar trodde vi inte. Dessutom hade vi investerat i någon slags lampa som skulle lysa när djuren närmade sig.

Fungerade uppenbarligen inget vidare. För här står vi ändå och sliter våra hår. Det verkar som om rådjuren har vant sig vid lampan, så det blir tumme ner och soptunnan för den prylen.

Så nu är den årliga fighten mot viltdjuren antagen och lyft till en ny nivå. Nu blir det minsann inbrottssäkra nät, taggiga grenar, fågelskrämmor utan dess like, illaluktande blommor, hängande CD-skivor, discolampor, ultraljud, hundpiss, blodmjöl med ammoniak och vartenda motståndskraftigt gnagarvapen som finns på marknaden. Langa fram hela ruskiga karnevalen bara!! Nu ska vi slåss. För blommornas överlevnad. Upp med klövarna, kamrater och banditer!!

Vävduk och nät. Beklädnaden är väl inte den praktfullaste! Visst hade vi föredragit att buskarna var klädda i ljuvliga små klorofyllsprängda knoppar istället, men den glädjen snuvade rådjuren oss på.

Hela eftermiddagen har vi gått runt och packat in varenda kvist i nät och tunna filtar. Gråtit några skvättar. Filtarna får duga tills vi har fått tag på förstärkande vapen…

Ni som har trädgård, blir era plantor också angripna av rådjur och gnagare? Tvingas ni också föra aktivt krig mot vilda djur? Isf HUR? Vad är era bästa knep?

Helgen i bilder

Smygvår, en sen februaridag (nu i helgen) som gav allt. 100% harmoni, skönhet. En stilla hunger efter liv…

Vi har varit iväg i ett par dagar (igen – det känns som om vi far och flänger hela tiden nu helt plötsligt!). I fredags firade vi babyshower för några vänner och sedan stannade vi två dagar efter och socialiserade oss, så mycket vi orkade.

Några bilder från baby showern. På borden serverades bl.a. sushi, cupcakes, pop cakes, vaniljmuffins med citronkräm och tårta. Och så en vagn lastad med… presenter!

Eliah kraschade festen med en lysande sabel och ett strålande, oemotståndligt humör.

Dagarna efter passade vi på att vila upp oss, gå promenader, spela spel och äta god mat. Grilla korv ute i skogen gjorde vi visst också, men fastän solen sken så att det gjorde ont i ögonen så höll vi på att förfrysas. Våren var inte heeelt på plats ännu…

Mina två grabbar kliver över stock och sten… Letar coola pinnar (läs trollstavar) och läskiga trädhålor.

Jag passade på att fånga intrycken med min kamera… Vilken njutning för ögat! Krispiga gula, röda toner och blixtrande duvblå himlar. Det är så att en nästan kan se hur saven rinner utmed träden bakom dess frostspruckna, väderbitna bark. Bubblar långsamt och doftar intensivt sött.

Här vill jag dansa och tappa fotfästet!

Längtar ni också till vår?? Jag menar, VÅR på riktigt! Då alla blommor poppar…

Jag i ett ABC

Igår hittade jag en lista på bloggen Mellan-Raderna som jag tyckte var intressant och finurlig. Så jag lånar den idag! Att fundera över egenskaper och personligheter är alltid spännande. 😀

Ni får jättegärna skriva er egen lista på egenskap och dela med er av! Vore kul att få lära känna mina läsare lite! <3

Relaterad bild

Jag är…

Artig – Jag är lite ålderdomlig av mig på så vis. Hövlighet och gott uppförande tycker jag är en självklarhet. Man ska erbjuda plats åt äldre, svaga, gravida, skadade på bussen. Man ska öppna dörrar åt varandra. Bära varandras tunga kassar. Hjälpa den som är i knipa. Fråga hur varandra mår och hälsa på alla i byn. Uttrycka sig respektfullt mot sin omgivning och vara tacksam för det man får.

Blyg – Jag är blyg och tillbakadragen, men gör allt för att det inte ska märkas… 😉 Vilket gör att jag kan uppfattas som lite dryg/arrogant. Därför att jag inte alltid vågar hälsa på nya människor och ta kontakt, utan håller mig till de jag känner. Detta grundar sig ju dock i en osäkerhet och har ingenting att göra med att sällskapet inte duger. (Jag är i allmänhet ganska rädd för människor och föredrar djurens och skogens sällskap. Där är jag trygg.)

Centimental – Jag är löjligt sentimental, känslosam och nostalgisk. Traditioner är livsviktiga för mig. Att återuppleva minnen och skapa nya är vad vad jag lever för. Jag är en obotlig romantiker och har ett starkt och obehärskat känsloliv! Känselspröten är många och långa, vilket både är en tillgång och en plåga.

Drömmare – ja, det är ju uppenbart i den här bloggen. Mina drömmar och min livliga fantasi är vad som ger mig liv och tar mig framåt. Det är bensinen till min energi och källan till mitt skapande. Det är också vad som har hjälpt mig igenom tunga och smärtsamma passager i livet.

Entusiastisk – Jag är i allmänhet en väldigt glad och entusiastisk person! Jag älskar att leva och söker gärna efter vardagens guldglimtar.

Fri – måste jag få vara. Jag är en free spirit. Jag har alltid gått min egen väg och satt värde på att skapa mina egna uppfattningar och tolkningar av livet, djuren, naturen och alla människor. Jag kommer aldrig att passa in i någon annans lilla perfekta box på hur man “ska vara”. Det är jag alldeles för konstig för.

Galen – Jag är lite crazy. Jag har en uppsluppen och sprudlande sida av mig själv som är svår att kontrollera. Som älskar att skratta och driva med mig själv, omgivningen och livet. Som gärna tar sig vatten över huvudet, bara för att se hur det känns (att misslyckas?), som längtar efter spänning och som roas av att gå mot strömmen…

Hyperaktiv/handlingskraftig – jag tror att jag uppfyller kriterierna för hyperaktiv. Jag har alltid 85 järn i elden samtidigt, sitter ogärna still en längre stund, är ständigt igång med nya projekt och har orimligt med energi (enligt Daniel). Det kanske kan låta praktiskt, men det har onekligen sina baksidor. Men det är en annan historia. 🙂

Impulsiv – (jag får låna mellan-radernas ord här:) när jag får ett infall ska det hända NU. Helst igår.

Jobbig – det kan vara jobbigt att vara så sprudlande och intensiv som jag är. Jag behöver ofta påminna mig själv om att vila, ta det lugnt, bara sitta ner, andas. Må bra och låta dagen gå. Inte stressa Daniel eller min omgivning med fler nya projekt. (Tack, Daniel för att du står ut med mig! <3)

Kreativ/konstnärlig – ja, det är väl i sanningens namn det jag i huvudsak får definiera mig som.

Liten – Jag känner mig ofta liten, tramsig och obetydlig. Världen runtomkring känns stor och läskig.

Medkännande – Tack vare mina långa känselspröt har jag ganska lätt för att känna med andra, vara empatisk och beröras av min omgivning. Jag ser det som den positiva sidan av känslosamheten, som annars kan vara ganska jobbig.

Nära och kära – är oerhört viktiga för mig och prioriteras så högt jag bara kan.

Optimistisk – Jag har en hög tilltro till varje människas förmåga och tror att vi har mer kapacitet än vad vi själva ser och förstår. Jag tror obevekligt på att livet har massor av fint och spännande att erbjuda om en bara ger det chansen! (Det betyder inte att jag inte också vet hur mycket smärtsamt och tungt som finns i livet. Men jag tror att det kan överlevas och besegras!)

Pålitlig – vill jag tro att jag är! Jag försöker i den mån jag kan att uppfylla de förväntningar som människor har på mig. T.ex. när jag tar mig an en uppgift.

Qvalitetsorienterad – Kvalitet framför kvantitet! Kanske hade ordet perfektionist passat bättre, men P:et var redan upptaget. Jag är väldigt petig med kvalitén på allt jag gör och har höga krav på mig själv.

Reserverad – Det kräver lång tid och mycket engagemang för att jag ska våga öppna upp mig och släppa någon inpå livet. Jag kan verka öppen utåt sett och enkel att lära känna, men låt inte fasaden lura…! 🙂 Jag tycker inte om denna sida hos mig själv och försöker öva mig på att öppna upp och våga lita mer på andra människor.

Saklig – trots att jag är en känslomänniska skulle jag inte säga att det är vad som orienterar mig. Jag är väldigt saklig när det gäller vad jag tycker och tänker och hur jag handlar. “Korrekt”. Alltså: jag vill hålla mig till fakta, framför vad jag känner. I synnerhet i arbetsrelaterade eller samhälleliga frågor.

Trofast – jag är väldigt lojal och trofast de som står mig nära.

Uppriktig – ärlighet varar längst. För mig är det väldigt viktigt att vara uppriktig och “mig själv”, både i relation till andra och i högsta allmänhet.

Vänlig – försöker jag att vara. Jag avskyr klimat där man pratar illa om varandra eller har allmänt negativa/fientliga attityder. Jag skulle aldrig snäsa åt någon utan anledning och jag skulle aldrig prata bakom ryggen på någon. Det hänger ihop med det här med att vara hövlig och respektfull mot sina medmänniskor tycker jag. En självklarhet.

Xicken – (öhh!? Nödformulering. :P) Ja, jag är en riktig “chicken” ibland. Löjligt feg och mesig. Inom vissa områden. T.ex. när det gäller att prata med främlingar, stå på scen eller befinna mig på höga höjder. Då är jag ett nerv-vrak.

Ytterligheter – är jag full av. Å ena sidan, å andra sidan. Å ena sidan ganska modig, å andra sidan löjligt feg. Å ena sidan självständig, å andra sidan totalt beroende av familj och vänner. Å ena sidan introvert, å andra sidan oerhört social och pratglad. Å ena sidan högkänslig och sårbar, å andra sidan tuff med gasen i botten. Å ena sidan optimist, å andra sidan skeptisk och kritisk till mångt och mycket. Det går helt enkelt inte riktigt ihop sig…

Zzzkeptisk – jag är INTE den som köper sanningar rakt av. Jag är inte den som tror på rykten (med mindre jag tycker mig ha god grund för det). Jag är inte den som håller med om ditt och datt – bara för att alla andra gör det! Eller som litar på att människor är vad de utger sig för att vara, bara för att det är vad man vill tro.

Nej, jag är snarare den där jobbiga som ifrågasätter saker och ting. Som tycker att det är livsviktigt med ett kritiskt tänkande. Som gärna vill veta på vilka grunder. Pröva påståenden och undersöka fakta. Fundera två och tre gånger innan jag har skapar mig en uppfattning.

Ångerfull – jag har gjort och sagt en del i mitt liv som jag ångrar. Mycket på grund av min impulsivitet. Jag har gjort köp som jag har ångrat, sagt saker som jag inte borde ha sagt, gjort val i mina svaga stunder som har lett till kaos och elände. Men jag har lärt mig mycket av dessa misstag.

Äventyrlig – het är livets krydda! Jag har en högkänslig sensationssökandes personlighet, vilket innebär att jag är beroende av kickar i livet. Att skapa eller hitta mentala kickar. Dvs. jag söker ständigt efter spänning och nya upptäckter!

Jag är den som besöker slumområdena när jag är utomlands, som vill bestiga berg och testa medeltida vapen. Jag har suttit öga mot öga med en beväpnad bordellägare, smygfilmat kriminella in action, sprungit barfota på en åker full av kobror och sovit på ett hustak i ett av Indiens farligaste områden. Farlighet (i någorlunda kontrollerad form) gör livet lite, lite skojigare! Mer upplevelserikt!

Överambitiös – ja, vad ska jag säga… suck… Bara titta på mina svar! Det säger väl allt.

Okej, nu är det er tur! 😀

Stäng meny
Längta Hem