Humor, skratt, tårar och allvar i en enda sörja.

Vår skog är så vacker!

En favorit i repris! Den här tog jag för två år sedan med drönaren ovanför vårt hus, ungefär den här tiden på året om jag minns rätt, och det är svårt att slå den här utsikten alltså… Jag tycker att den er ut som tagen ur Sagan om Ringen. =)

Nu beger jag mig iväg till Danmark för att hälsa på min syster och hennes familj i ett par dagar. Önskar er alla en fin helg så länge!!

Jag ska starta coachingfirma!!!

Jag vet inte om jag har skrivit om det här i bloggen, men jag har ju för avsikt att börja erbjuda tjänster inom coaching och samtalsterapi. Det är inget nytt, det har varit på agendan sedan urminnes tider, eftersom det är vad jag i grund och botten är utbildad till och har mest erfarenhet inom, men jag har velat prioritera kreativa projekt och därför låtit den planen vila lite. Jag kommer att börja lite försiktigt och driva de olika projekten parallellt. Jag tar det i den takt som känns bra helt enkelt. Men coachingen har hela tiden legat och lurat i bakhuvudet.

I höstas gick jag några kortare vidareutbildningskurser inom anknytningsteorin, med fokus på JAGET, vem vi är, varför vi blir de vi är samt vem vi är i relation till andra, då jag kände att anknytning och relationer är vad jag vill specialisera mig inom. Tidigare har jag mest erfarenhet av väldigt tunga problematiker, jag har jobbat mycket människor med erfarenhet av olika former av trauman. Våld, övergrepp, sex trafficking, många barn och ungdomar, många dysfunktionella familjer, psykisk ohälsa, anorexia, ungdomar med suicidala problematiker m.m. Jag har varit på botten, i mörkret, och krälat, kan man väl säga. Just nu är jag väldigt fascinerad av att jobba med enklare ämnen, relationsrelaterade behandlingar och med fokus på att höja livskvalité. Vi får se lite vad det landar i…

Namnet på coachingfirman

Idag är en dag att fira. För idag har jag äntligen – ÄÄÄÄÄNTLIGEN!!!! – efter många års av fundering kommit på företagsnamnet. (Åtminstone är jag 90% säker på att det är vad jag har landat i.)

Jag vill fokusera på det positiva och att inspirera mina klienter till att utforska livet, se sig själva i ett nytt ljus och nå sina fulla potentialer inom valt livsområde. Eller bara äntligen känna att de förstår vilka de är. Jag kommer att arbeta på ett salutogent förhållningssätt, med fokus på vad som stärker oss. Massor av KASAM – känsla av sammanhang!! Det är fina grejer det. 🙂

Och när jag satt ner och funderade på det målet så såg jag det plötsligt framför mig, alldeles klart och strålande. En stjärna!

Jag tror att vi alla föds som tiopoängare. Livet skaver oss på olika vis. Men vi kan lära oss att plåstra om och reparera det där som skaver och göra precis som kineserna på antikens tid – bygga något alldeles fantastiskt av allt det där trasiga. Kineserna är nämligen kända för sina underbara vaser som de bygger ihop av trasiga skärvor. De limmar ihop dem med skimrande dyrbart lim och ställer sedan ut vaserna som dyr konst.

“The star you are”, så får det bli. Så ska företaget heta! Jag hade funderat på om det skulle vara svenska eller engelska, men den svenska varianten känns inte lika elegant. Och jag vet inte om jag kanske kommer att ta emot engelskspråkiga klienter i framtiden, så jag tog det säkra framför det osäkra och valde ett internationellt gångbart namn. Och jag har redan köpt upp http://thestaryouare.se/ hemsidan! =)

Loggan – vi växer och vi är värdefulla!

Då kommer vi till nästa del i projektet. Loggan. Kanske det roligaste av allt!!!

Jag tänker mig att vi alla lär oss, vi växer och utvecklas. Så fort jag tänker på den där tiopoängaren som vi har i sikte, så ser jag framför mig ett träd. (Jag går alltid till naturen när jag vill förstå livet.) Vi är som träd, som sträcker sig uppåt och slingrar sig över, runt och om sig själv. Så ser vi ut när vi utforskar livet och oss själva. Därför måste loggan vara ett träd.

Inspirationsbild från Google. Något i stil med detta kanske? Ett slingrande träd utan löv. Men jag vill ha trädet mycket enklare och lite annorlunda form.

Och mitt i den där resan och allt utvecklande så får vi inte glömma att vi redan är den där tiopoängaren. Den sitter där på en hög gren och ser ut som ett mellanting av en stjärna och ett gyllene lönnlöv.

Inspirationsbild från google. Ett gyllene löv lite snett på topp.

Exakt så. Exakt DÄR, har jag hittat min logga. Ett träd, med ett stort gyllene löv. Helt i linje med min stil och mitt budskap.

Jag ska skissa på det en annan dag. Hjärnan måste vila nu. Ta hand om er alla, stäng ute det svåra bruset och fortsätt söka er själva!

Den där såg verkligen inte ut som den skulle!!

Jag tänkte att jag skulle införskaffa mig en ny fräsch baddräkt inför sommarhettan. Och så när jag kikade runt så råkade jag snubbla över det här underklädssetet. Det ser ju så himla elegant ut så man nästan ryser!!

Men så tänkte jag att det kunde vara intressant att se hur en sån där påfågeldräkt sitter på en RIKTIG VERKLIG människa, för det är ju så många sajer som lurar med kvalitén. Så jag tittade på köparnas bilder…

Alltså… hahaha…!!! Hur sjutton tänkte de med den där lampskärmen över huvudet?? Är den menad att skapa extra sug i blicken eller vad?? Alltså jag kunde inte sluta skratta när jag såg detta. Jag skrattade nästan så att tårarna rann. 😀 Var inte den här dräkten VÄLDIGT olik i verkligheten jämfört med säljbilderna? =O

Nä… någon baddräkt på denna sida blir det inte av! 😛 Då får jag väl hem några slags avklippta kalsonger med en trasa runt bysten och ett par hängslen att hänga i öronen. Nej, det blir att scrolla vidare. Godafton och godnatt!! Tack för kvällens skratt.

Lurad och plockad på min heder!

Ja, var ska jag börja? Ibland går saker och ting som man vill, oftast inte. Jag hade ju hoppats att den där lurendrejaren skulle hjälpa mig att ääääntligen nå ut till likasinnade människor. Men tji fick jag! Istället har min instagram invaderas av en tjock skara spöken. Sluga i blickarna och slemmiga runt munnarna är de. Blodiglar. Utspökade blodiglar. :-/ Nu känner jag att värdet på hela mitt konto har sjunkit i botten… åh.. suck… 🙁

Jag är en slagen soldat, krälandes i diket av de dödas fält. Min käke är bruten, läppen spräckt och handen sträcker sig efter något starkt. Men de gröna ängarna och blommiga kaninerna var en synvilla.

Från mitt fönster häromdagen! 🙂

Jag har förstås kontaktade lurendrejaren, gormat och hytt med näven en stund i hennes inkorg. Stökat runt och varit lite jobbig. Jag har förklarat att om det inte är riktiga följare så får det minsann vara!!! Näven i bordet och tallrikar som skuttar. “Dom är riktiga, min vän!” envisas hon med sin slemmiga tunga och huvudet på sned. Bullshit!! Kontona är fulla av röda japanska skoluniformer, moderna höghus, hip hop och racerbilar. Hmmm… Vi har absolut INGENTING gemensamt och det finns ingen anledning att tro att de japanska höghusen och hip hop bilarna skulle ha något som helst utbyte av att mingla runt på mitt konto. Jag har förklarat för henne att jag inte är intresserad av någon vidare hjälp och att hon genast ska plocka ner min heliga bild från henne smutsiga konto. Gå och snyt dig, kvinna! Men det har hon förstås inte gjort. Istället har jag blivit blockad. Usch. Smutsigt var ordet! 😛

Jag är en fullvuxen kvinna med någotsånär kvickt och vaksamt mentalt tillstånd. Då kan man undra, är det här pinsamt? Jag ville ju bara se om det kunde ge något resultat. Jag var desperat och såg ingen annan utväg. Och resultat gav det, men inte det jag hade hoppats på. Jag blev lurad som en smörad gås av sin hungriga herre. Plockad och släpad i benet. 🙁 Pinsamt. Så nu får jag sitta här, full med skam i kroppen, och lägga ett antal onödiga timmar på att radera alla dessa spöken.

Nu är jag tillbaka på ruta ett igen och kneget får fortsätta långsamt framåt, den svåra och hederliga vägen. Men en erfarenhet rikare i bagaget är jag och uppfattningen om att instagram är absolut hopplöst och omöjligt att bemästra är starkare än någonsin. Jag känner lite att jag vill ge långfingret åt den där appen…

Crying heart Royalty Free Vector Image - VectorStock

Men det finns ju värre världsproblem än mitt instagramkonto. Ukraina till exempel!! Låt oss hålla en tyst stund för Ukraina mina vänner… <3 Denna värld…. Var finns hedern? Vad finns hjärtat? Var någonstans rinner blodet till? Om man lägger handen på Putins bröstkorg, tror ni att det slår något bakom revbenen då?

Har jag fått 1000 nya spökföljare???

Lol…. lol… lol…. Jag sitter här och skrattar. Det är nu det händer, kära vänner! Det är NU jag får mitt STORA genombrott på instagram!!! 😉 *sveper ut med handen* Haha… (not!)

Okej, vi backar bandet. Jag skrev alltså igår att jag hade nappat på ett sånt där skämterbjudande på instagram om att få synas i någon annans flöde. Det skulle enligt förföraren generera en följarskara av otaligt mått. Och jag skrev också att jag kände på mig att jag skulle bli blåst, men att jag ser det som ett spännande experiment. Och idag såg jag detta…

Nu kommer vi till den stora frågan… ÄR DETTA SPÖKFÖLJARE? Det tror ju jag. Det finns ingen chans att alla de där är genuina följare. De hoppar in och följer och så gillar de alla ens senaste bilder men ingen kommenterar. Skumt!? Ja, skumt. Vi får se hur länge de stannar. Om ett par dagar är de väl på flykt igen. Eller vad tror ni?

Men det värsta av allt är inte att jag har blivit blåst. Det var väntat. Det värsta är att hon har kladdat på ett FILTER som fullständigt har ruinerat min bild på all sin värdighet. Vad tänkte människan??? :((( Alltså är detta ett skämt eller?

Nu flockas de förstås i min instagram, gamarna! :S Nu dräller det in nya käcka giriga figurer som tar påhittet till nya höjder. De vill nämligen presentera min bild för svindlande 22 miljoner och då minsann kommer jag aldrig behöva se tillbaka på det hårda slitsamma liv jag lever idag. Ja tack! Ja men gör det, gör det! GRATIS, givetvis!! =P (Förtjänar ens bilden en sådan massiv skara betraktare? Äsch, man ska aldrig ursäkta sig för att man tar plats. Screw jantelagen!) Nej ni, jag går inte på det här en gång till. Been there, done that.

Not today, Satan!

När sociala medier blev tiggeri

Idag har jag testat på något nytt. Det var någon madam som skickade ett DM till mig och tyckte då rakt att jag skulle köpa till mig en plats i hennes instagram flöde och visa upp mina foton där. Såna förfrågningar får jag titt som tätt och jag brukar alltid klassificera dem som skräp. Men idag tänkte jag, tänk om det fungerar? Det kanske fungerar en liten smula iaf? 😀

(Fast jag hatar Instagram!)

20 nya följare på 1,5 år. Slår jag rekord eller? =D

Ni som har följt mig här i bloggen vet att jag inte begriper mig på Instagram och hur man ska göra för att nå ut, och att det har varit stor frustration läääänge. För det är helt enkelt inte roligt att lägga ut bilder när ingen ser dem. Det blir inget annat än slöseri med tid och engagemang. Och eftersom jag har som syfte att jobba professionellt med foto, så behöver jag faktiskt få fart på spridningen på ett eller annat sätt. Jag har bildligt (kanske även bokstavligen) talat gråtit blod och slängt tavlor för att få resultat – men utan resultat! (Läs om min kamp här och ett av mina många psykbryt här!) Den där gången då jag sist bloggade om hur hjärtligt jag hated Instagram hade jag ungefär 160 följare. Idag, 1,5 år senare har jag 20 följare mer. Är det ett skämt eller?

(Jag hatar Instagram!)

Idag lade jag ut bilden på Celina och hon är ju så söt så ögonen rullar på en, men jag är förstås partisk. 😀 Men ändå, jag är verkligen nöjd med den bilden. Nu har den legat ute i åtminstone 2 timmar och den enda som har gillat bilden är… jag! GARV!!! (Får man ens gilla sina egna bilder eller är det högst omoraliskt? ;)) Jag gör det bara när det är nödfall, när jag har lagt ut en bild som nästan ingen gillar och jag tycker det blir så pinsamt och nedslående att se den där låga siffran hela tiden, då händer det att jag gillar den själv. Vad gör man inte för att hålla hoppet och lågan vid liv? Om ingen annan uppmuntrar mig så får jag väl göra det själv. 😀

(Jag hatar Instagram!)

Ni ser ju här..! Det är inga andra än pengasugarna som engagerar sig i min intagram. Haha! Usch, så deprimerande!!

Men idag kom hon som en räddande ängel… den där rara främmande madamen i min inkorg. Och hon fångade mig i ett svagt ögonblick… när jag satt där ihopkrupen med tårar som klämde i ögonvrån och kände mig oduglig, efter att ha ägnat otaliga timmar på ett foto som ingen vill se. Ge mig ett par slantar så ska jag se till att det blir fart i båset och blåset, sa hon då till mig. Och jag, min dumsnut, svalde betet. Aj AJ AJ!

(Jag hatar Instagram!)

Mitt foto på Celina kommer nu att synas på något slags barn & foto – flöde. Och enligt den här smicker-smäcker-madamen ska jag då kunna förvänta mig att få åtminstone ett par tusen glada hejarop och reaktioner på det och därtill hiskeligt många nya ivriga följare. Det låter ju kanon! Jag tänker i mitt stilla sinne att det blir en skojig överraskning om så ett litet blygsamt 10-tal nya följare vipps skulle dyka upp! 😛 Vi får se… det blir spännande att se vad för resultat det blir…

(Jag hatar Instagram!)

Usch, jag kommer bli så stenhårt blåst, hahaha… Jag känner i magen att det var en dum idé att gå på det. De där slantarna har gått rakt ner i koblajan. Hon sitter väl där på Hawaii nånstans, med sina skitiga fötter uppslängda på ett enbent strandbord och en grumlig cocktail skvalpande i näven, och räknar sina fula slantar medan hon garvar ända från magen. Säkert får mar ett par spökföljare som stannar över natten och drar vidare igen till varmare grader dagen efter. 😛 Jajaja… Men då vet jag att jag iaf gav det här en ärlig chans. Då vet jag.

(Jag hatar Instagram! Bara så ni vet!)

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta