Humor, skratt, tårar och allvar i en enda sörja.

Det har stormat både här och där

Här står hon, min lilla goa tjej, med en alldeles för foglig uppsyn! Den uppsynen går inte att lita på. 😀 Det är då man vet att nått bus snart kommer att hända.

Häromdagen välte hon ut en kanna hallon- och blåbärsmoothie på våra träpallar för att sedan kladda runt med det så mycket hon orkade och den intensiva rosa missfärgningen som uppstod i träet kan jag tala om inte går bort av vatten och såpa eller diverse frätande vätskor. Det blir till att köpa nya pallar, alternativt jobba med slip och målafärg. Och nej, jag tog inte kort. Sådant sker var och varannan dag, så det är inget jag lägger något större vikt vid att försöka bevara som minne för omvärlden.

Här är en annan filur i vår trädgård som också ser väldigt foglig ut, men som till skillnad mot tösen min faktiskt ÄR det! Världens snällaste lilla pålle är detta och gammal som kyrkan är han. Varje år tror jag att han inte ska överleva nästa vår, men han håller sig stadigt. (Och ja, han står på vår mark eftersom vi lånar ut den åt grannarna.)

Vi har den ynnesten att ha hästintresserade grannar som förgyller vår utsikt från fönster och trädgård med välskapta pållar i alla storlekar och modeller. Jag och Daniel har också ett hästintresse, som jag har nämnt tidigare, men just nu ligger det på is till förmån för familjelivet, som kräver all vår tid och uppmärksamhet.

Men om ni liksom jag gillar att läsa succehistorier om folk som lär sig nya färdigheter (t.ex. ridning!) så bör ni ABSOLUT INTE kolla in min gamla hästblogg. Däremot om ni roas av att läsa om nederlag, pinsamheter och motgångar så kan ni ta er en titt! Jag presenterar den så välvilligt här. Jodå, jodå… 🙂 Det är okej att bli skrattad åt ibland. (Bloggen “Capriole” – vilket förresten är namnet på en av de svåraste konstformer en häst kan genomföra!)

Jag gjorde en häftig och galen resa iaf… som tog abrupt slut när barnen blev för många och stökiga.

Åh.. ser ni.. hur träden knoppas och snart kommer att ge blommor och frukt!! Ovan är ett japanskt körsbärsträd och nedan vit persika som står i vår växthus.

Vanställd av en stormig natt

Tillbaka till ämnet. Barnen är så livliga nuförtiden och med min stora mage är det svårare än någonsin att hålla koll på dem. Pga. covid och Eliahs asma så är de ofta hemma från förskolan. Nu har jag vabbat 2 veckor i sträck och det är hemskt jobbigt med två småttingar och bara en vecka kvar till BF. Tungt och ont, jag har foglossning och varenda lem värker. (Ursäkta klagosången!)

Så Daniel kom på den geniala lösningen att vi skulle införskaffa en sån här apparat (nedan!). Den skulle barnen säkert låta sig underhållas av timma efter timma i all oändlighet, inbillade vi oss.

Och visst hoppade de glatt och länge den första gången eller de första, men nu är det inte lika roligt längre. Vi har haft studsmattan i snart 2 veckor och förra veckan under natten kom stormen och sög sig fast i den så att den dundrade iväg och upp in i ett träd (hur det nu gick till). Så nu är den redan trasig längst uppe som ni ser. Så gick det med det…. :// Även växthusets fönster har blåst sönder. Det var en aggressiv stormnatt. 🙁

Och jag som argumenterade med Daniel om att en säkerhetsförankning till studsmattan då rakt inte var nödvändigt, så tung och stadig som den är. Jag menar, om jag knappt kan rucka på den, hur ska då vinden kunna göra det? Uppenbarligen saknar jag en och två kunskaper om naturens krafter. Daniel hade förstås rätt. Vi borde ha förankrat den.

Nu ska jag ha något att äta, känner jag.

Kram på er!

Nej, inte nu igen!! Och snart blir det ännu värre…

Och så var vi tillbaka i en vabb-period igen! Barnen insjuknar om vartannat och jag kutar runt här med magen i vädret och försöker hänga med så gott det går. Intressant är nämligen att även om de snörvlar och suckar och pustar och ser allmänt medtagna ut, så felar inte energinivå det minsta. Inte ens en frisk vuxen hade orkat nå upp till deras fart och fläng.

Favorit i repris! Snödroppar. <3 Som en kronjuvel i trädgården.

Att vänta barn nummer tre…

Och när jag ser dem brottas och jaga varandra från rum till rum, med blomvas och sopkvast i hand, så inser jag… att snart är det en till att hålla reda på!!! Hur ljuvlig den tanken än må vara så reser sig håret i nacken lite.

Snart går vardagstillvaron från någorlunda överskådligt kaos till obehärskat dårhus.

Men för all del, man ska ju inte klaga när man har fått den ynnesten att uppfostra tre små liv till civiliserade samhällsmedborgare! Det är ett förtroende som heter duga.

Jag undrar hur det kommer vara. Är det ett stort steg att gå från två barn till tre? Jag hade gärna velat höra andras erfarenheter. Kanske ska jag göra ett inlägg om detta om sisådär ett år, när jag har erfarenhet.

Vi har inte bestämt namn än. Men vi är inne på flicknamn på V…

Jag funderar lite på Willette / Villette!! Har någon hört talas om det förut och vad får ni för känsla för namnet?
Vinya / Vinja / Winya är också jättefint.

Vad säger ni? 😀

Framtungt och Bakvänt

Senaste drönarfotot! Alltså denna utsikt…!!! :O

Jag hade en fruktansvärd dröm inatt! Jag drömde att jag och mina vänner var ute och red i skogen. Färden var extremt skumpig och obekväm för mig. Min häst betedde sig konstigt åt, tuggade fradga och gav ifrån sig brunstande ljud. Ännu konstigare var det faktum att min häst var så fasansfullt hög. Jag hade utsikt över trädtopparna och runtomkring hela nejden, ända bort till närmaste grannby, medan mina vänner på deras vanliga låga hästar bara kunde se träden och grenarna framför sig. Och knappt ens det.

Jag som är höjdrädd fick naturligtvis svindel efter ett par minuter, tappade fattningen, knep åt med benen för att hålla mig kvar och halkade således runt med sadeln under hästens mage. Och fann mig själv plötsligt hängandes upp och ner, stirrande rakt in i hästens skrev. Det var då jag såg att hästen inte hade någon vanlig svans. Och följaktligen insåg jag att det var en kamel som jag red. Höggravid dessutom, uff…!! (Jag alltså, inte kamelen.) Det måste ha varit en plågsam syn för förbipasserande vandrare, bilister och övriga åskådare.

Japp, så illa började min dag idag, med kallsvett och hopsnörd strupe, innan jag skulle upp ur sängen med ett sving och iväg för ett tillväxtultraljud. Magen är lite liten, tycker barnmorskan. Baah… liten??? Jag är enorm. Kolossal. Kommer inte fram. Kommer inte runt. Kommer knappt någonstans. Bara lite försiktigt framlänges och baklänges. Med lite tur utan att riva ner allt omkring mig.

Allt såg bra ut på ultraljudet nickade barnmorskan! Skönt.

Min favorit-gravidklänning. Som en ljuv och fjäderlätt sommarnatt. (Till skillnad mot min kroppsbyggnad just nu.)

Jag har förresten hittat en superläcker gravidklänning på asos.com!!! Den är underbar, tunn (fast det kanske inte syns på bilden pga så mörka färger), svävande och graciös. Och det är ju just de attributen man törstar efter som mest i detta kvävande tillstånd. Gravitationen är skoningslös just nu, även med klänningen på. :S Men ändå.. Jag tog bild på den, lite hastigt sådär rakt upp och ner med mobilen, i mina föräldrars stuga!

Jag var tvungen att vitskumma allt runtomkring klänningen på bilderna, för mamma och pappa har så detaljerade tapeter och fräsiga prylar stående bakom att klänningen nästan smälter in i bakgrunden annars.

Ni ser att det inte är lång tid kvar va? 🙂 Nu är det bara att härda ut tills den här graviditeten är överstökad……… pust pust stånk och stön….

Trevlig helg på er allesammans!! <3

Det händer saker!! Tystnad & Tillväxt

Godmorgon på er kreativa själar! (För jag antar att de flesta som läser min blogg liksom jag har ett brinnande intresse för att skapa och uttrycka sig på olika sätt.)

Här ovan är mitt senaste digitala konstalster och även denna kommer att säljas som tavla så småningom. Hoppas att ni tycker om den. 🙂 Jag försökte visualisera följande visdomsord:

“Lyssna till tystnaden. Den har mycket att säga.”

Jag älskar Februari och Mars. Naturen kanske inte visar sig från sin allra vackraste sida, men det är ju nu som allt börjar!!! Det är just nu det kittlar i magen och kliar i fingrarna av förväntan inför vårens projekt. Och jag tänker förstås i förstahand på trädgårdsprojekt, men även övriga livsprojekt är ju i startgroparna denna tid. Underbart, underbart!!!

Och solen och fågelkvittret som lyser upp tillvaron just nu… wow… Kan livet bli bättre? 🙂


Före & Efter – när foto blir konst!

Förresten, ni kanske är sugna på att se före och efterbilder på mitt foto? Detta är konst för mig och det tar enormt mycket tid att skapa. :)) Här är FÖRE-bilden!! Den var ganska usel, rent ut sagt, och jag hade tänkt att skicka den direkt i papperskorgen. Men så fick jag en bild och känsla i mitt huvud och tänkte att jag nog skulle kunna ha den som bas att skapa med…

FÖRE.

Ungefär 5-6 h tog det att ordna upp fotot. 1,5 h att få bort staket, stolpe och lina. 1,5 h att snygga till träden. 1 h att ordna färger, ljus, skuggor etc. 1 h att skapa himmel. Och 1 h att måla dit en fågel! 🙂 TADAAaaaa… resultat nedan!

EFTER. Resultatet!

Med rätt tekniker går det att rädda i princip vilket foto som helst, så länge det är fotat i rätt format och med gedigen upplösning. Givetvis föredrar jag att ha ett bra motiv att jobba med, men vissa dagar är bara vädret uselt och träden ser ut som monster. Ibland vill man låta det vara så, ibland inte. 🙂 Jag testar olika tekniker varje gång och har alltid en bild i huvudet på hur jag vill att slutresultatet ska bli.

Just nu är jag inne på att skola mig mer och mer mot fine art – hållet. Dvs. att göra foton mer till konstprojekt. Jag ska gå en del kurser i detta snart. SÅ SPÄNNANDE!!! Det är en art som fortfarande inte är så utbredd i Sverige, men som kommer med stormsteg.


Så vad roar jag mig med och hur går det egentligen med min business?

Efter ett hårt coronadrabbat år 2020 och en son som kämpade med astma m.m. (vilket gjorde att jag fick vabba 70% av hela året ungefär) är jag nu ÄNTLIGEN tillbaka till att kunna jobba fulltid. (Sonen har fått bra vård mot sin astma och behöver inte längre vara hemma så mycket.) Början av året har gått åt till mycket fotostudier. När jag säger fotostudier så menar jag att jag utvecklar mina kunskaper, övar på att fota nya motiv och testa nya tekniker, samt att jag läser på mycket om fotografering och går diverse kurser.

Tack vare corona finns det mängder av proffsiga utbildningar online att gå just nu, med duktiga internationella fotografer som utbildare. Så jag utnyttjar denna möjlighet till fullo och har bokat upp mig/köpt massor av olika kurser som ska ta mitt fotograferande vidare till nästa nivå. Hittills har jag bara hunnit att gå två stycken, men våren är full av inbokade så det kommer hända mycket nu! 🙂

Nu i Mars har jag tre projekt igång:

  1. Jag jobbar för fullt på med att skapa fotografier att samla i en portfolio, så att jag tids nog kan öppna upp för att ta emot beställningar utifrån.
  2. Jag håller på att arbeta fram en helt ny design på min hemsida. Den fungerar inte så bra så som den är just nu och jag vill gå från att bara ha en blogg till att även inkludera marknadsföring och uppdragsmöjligheter.
  3. Jag har även fokuserat mer denna årstart på att utveckla mina kunskaper i att driva företag, bokföring och allt det där trasslet som jag såååå gärna hade sluppit. 🙂 Men jag måste kunna det och jag har smitit undan det länge nog. Förra året hjälpte Daniel mig med bokföringen (och så hade jag ju typ ingenting att bokföra ändå, haha!), men det är dags att jag lär mig att fixa det på egen hand.

Vad har ni för nystartade projekt detta år och har ni kommit igång med det än? Någon mer än jag som har stora planer på trädgårdspyssel, odling och naturfrosseri? 😀

Att låta kreativiteten flöda & hitta sitt livskall

Mockastövletter, skimriga chiffongbyxor & stickad tröja. Så fick outfiten bli denna dag.

Jag är väldigt modeintresserad – mer än vad som har framkommit i bloggen tidigare. (Här kan min förra stylistblogg hittas!) Jag är dock inte intresserad av att följa trender alls. Jag är intresserad av att skapa för framtiden, uttrycka mig på nya sätt och hitta en personlig stil. Jag är intresserad av att ta fram nyanserna i livet, det unika och oväntade. Att se ut och bete sig som en kopia av alla andra på denna jord är ingenting som lockar mig. Jag vill gärna vara en röst i bloggvärlden som inspirerar till självständigt tänkande och att hitta sig alldeles egna autentiska “JAG”. 🙂

Det är just den resan som jag själv färdas på just nu. Hitta vem jag är. Och jag är inte framme vid slutstation ännu, förstås. 🙂 Jag funderar och klurar, förändrar och testar nya saker varje dag. Men kreativiteten går som en röd tråd i allt. Den är livsviktig för min själsliga överlevnad.

Skapandeintresset för mig begränsas inte till just mina huvudsakliga sysslor utan finns i alla möjliga och omöjliga uttrycksformer; givetvis kläder, hår, smink men därutöver inredning, matlagning, livsstil, fotografering, konst och musik. Ja, det kan gälla vad som helst. Vem har någonsin sagt att vi måste begränsa oss? 😉

Behind the scene när jag fotar bilden ovan.

Min brokiga yrkeshistoria

Jag började min resa som liten inom musiken, sjöng och skrev låtar så det stod härliga till. När jag hade avslutat gymnasiet (naturvetenskaplig linje) utbildade jag mig till makeupartist och fokuserade på mode, styling, kläder, hår och smink. Därefter blev jag antagen till en av Sveriges bästa låtskrivningslinjer och studerade musik på heltid i två år. Sedan tog jag en paus från kreativiteten och utbildade mig till socionom och livscoach. Jag ville vidga mina mentala vyer och hitta nya sätt att leva som var snällare mot självkänslan (som på den tiden, trots allt slit och hårt arbete, var i botten).

När jag hade landat och fått ordning på mitt liv bestämde jag mig för att göra det jag så länge hade drömt om; bli min egen och söka mig tillbaka till kreativiteten. (Det var då jag startade bloggen! Här bestämde jag mig för att ta steget, och HÄR tog jag steget!) Då blev fotograferingen en viktig del i att uttrycka mig och synas på nätet. Där är jag nu. 🙂 Så jag har nog låtit min fantasi flöda under årens lopp… Och det var precis det jag behövde.

Ibland tror jag att det krävs att man testar många olika områden för att hitta rätt. Vi fungerar olika. Vissa vet direkt att de ska bli sjuksköterska och så ska det vara resten av deras liv. Jag har aldrig fungerat så. Jag vill bli det och det och det och det och sedan vill jag testa det och så vill jag helst försöka slå 38 flugor i en smäll och kombinera olika kreativa artformer. Bloggning, fotning, film, coaching, musik, styling. Allt detta i en brokig röra kanske skulle förvirra en annan. Men för mig är det som att hitta hem. Jag vill få låta kreativiteten flöda fritt!

Hur tänker ni? Hur fungerar ni? Hittade ni ert “livskall” och rätta yrke direkt eller har ni fått leta er fram i yrkesjungeln? Och kanske insett att ni trivs med att kombinera det ena med det andra?

Vila kungligt ute i grönskan

i betalt samarbete med företaget Tropilex/Hängmattaonline

Jag gör sällan samarbeten och definitivt aldrig med något företag som inte på riktigt inspirerar mig och lever upp till mina värderingar om meningen med livet. Det ska vara vänligt mot sinnet, själen och naturen.

Nu när solens glödande strålar trasslar sig igenom snåriga trädgrenar och dagarna rusar mot vår, känns det alldeles rätt och genialiskt att höja en röst för ett företag som tillverkar ekologiska hängmattor! Handgjorda och av sällsynt god kvalité!! (Kika gärna in på Hängmattaonlines hemsida!)

Produkt och foto från hangmattaonline.se

Så långt mitt förstånd räcker så finns det inget bättre sätt att inviga våren på än att slänga sig i en av dessa stora omfamnande mattor – med bok i handen, penna bakom örat eller en het kopp kaffe. Eller bara stängda ögonlock och sympatisk musik i lurarna. ÅÅhhh… ja, exakt så ska jag åtnjuta kommande vårdagar!!! 🙂 Så mycket jag orkar och hinner ska jag ligga här utslagen, dåsig, löjligt glad och nöjd, och gunga mig till ro… Som ett barn i sin mors famn.

Mer om företaget:
Hängmattorna är tillverkade för hand, av ekologiskt material, utifrån ett rättvise- och hållbarhetsperspektiv. Som guldkant på härligheten går dessutom en andel av intäkterna till miljövärnande “For the planet” (organisation som arbetar för ett starkare miljötänk). Kanon!!

Produkt och foto från hangmattaonline.se

Om ni inte redan har införskaffat er en av dessa livräddare, gör det omedelbums! Livet är för kort för att inte njutas. Och trädgården är den givna ultimata platsen att koppla av i. Kungligt.

Hur inviger ni våren? Vilka ting höjer kvalitén och lusten i era liv? Dela gärna med er… <3 Och ha en strålande fortsatt vinterdag med många yviga drömmar om våren!!! 🙂

Är Britney Spears inspärrad i sitt eget liv?

För det första… jag har funderat så mycket på det där med innehåll i bloggen och att följa en röd tråd. Jag har försökt hålla mig till mina huvudämnen: naturen, fotograferandet och lite familjeliv. Men hela året 2020 har jag kämpat med avancerad form av idétorka, överpress och inte känt mig motiverad till att skriva alls. 🙁

Jag tänkte att jag detta året skulle testa att blogga lite friare, precis vad som faller mig in, och allt i en härlig blandning. Kanske blir det bara rörigt för er som läser, jag vet inte…? Jag får väl upptäcka det under vägen och gå tillbaka till mina stadiga huvudämnen isf. Men jag känner att jag måste göra någon akut förändring för att hitta tillbaka till min passion. För att skriva är faktiskt min passion, även om det inte har märkts det senaste året… Jag har inte varit mig själv…

(Lånad från google.)

Och på tal om att inte vara sig själv!!! Här ovan har vi en annan lady som inte heller verkar vara sig själv? Jag har aldrig varit en person som följer kändisars liv sådär maniskt som så många andra verkar göra. Jag bryr mig allvarligt talat inte sådär jättemycket om vad de äger för kaniner, vad de åt till middag, hur senaste konserten gick eller hur deras relationer fortlöper. Ibland bryr jag mig en del och blir nyfiken, men oftast föredrar jag att titta på bilder på träd och växter framför kändisarna, hehe.. Får man lov att vara så ärlig? 😉 Och Britney Spears har jag absolut noll koll på. Hon har inte varit en artist som gjort något större intryck på mig.

Klippet jag kikade på.

Men så snubblade jag över ett youtubeklipp som beskriver hennes livs tragiska utveckling de senaste 20 åren och jag blev faktiskt ganska tagen och berörd… I synnerhet sedan jag ju i botten är utbildad socionom och har arbetat professionellt med att stötta kvinnor i svåra livssituationer, och då ofta just med fokus på mående och relationsproblem. <3

Det finns så många konspirationsteorier kring Britney; Att hon hålls “fånge” i sitt eget liv, av sin far, och/eller sin partner, att hon mår värre än någonsin etc. trots att hon själv hävdar det motsatta.

I följande klipp på hennes instagram förklarar hon att hon aldrig har varit lyckligare. Och det låter ju naturligtvis helt underbart! Men hur hon pratar och ser ut gör många följare förvirrade och fundersamma…

Jag har skummat igenom hennes instagram nu en stund och får erkänna att hon uppträder en smula besynnerligt ibland… Men frågan är om det är bara sån hon är, hennes humor/intresse? Eller om hon faktiskt har svårt att greppa sig själv och sin värld.

Vad tror ni??? Är Britney i behov av hjälp utifrån eller har hon stadig mark under sina fötter?

10 dyra heliga nyårslöften

Det här med att ge sig själv nyårslöften passar ju inte alla. Det kan bli en press över det hela och ibland kan man uppleva att det ändå inte har någon funktion.

För min del så tycker jag att det är en kul grej att följa upp på om ett år och så blir det åtminstone en liten push i rätt riktning. 🙂 Så jag tänkte ge mig själv ett par väl valda sådana i år. Jag ska verkligen på riktigt försöka uppnå dem! Det finns ju behov för att utveckla ett och tu ting i mitt liv. 😉

Nyårslöften

  • Benen. De där som ska bära runt på mig ett par 40 år till! Det är dags att på allvar stimulera dess muskler och ta dem till nya nivåer! Alltså: Jag ska styrketräna benen mer detta år så att jag får en välsvarvad underkropp. Nu är de taniga kycklingbenen ett minne blott!! (Får avvakta med hårdträningen till bebisen är född dock.)
  • Jag ska fokusera särskilt på kroppens flexibilitet och rörlighet detta år. Jag vill bli vigare! (Det har jag velat länge men inte tagit tag i saken. Jag är i nuvarande tillstånd ungefär vig som en träslev. Går bara att vända på, men inte veckla ut eller ihop om man säger så.) Det konkreta målet får bli att jag ska kunna stå i yoga-ställningen “stående hund” på riktigt, utan att krevera av hur musklerna praktiskt talat känns som om de ska slitas av på mitten. (Jag ska visa er hur min stående hund ser ut i nuläget i annat blogginlägg! He he… Håll i brallorna!! ;))
  • Jag ska spendera mindre tid på att ringa och skriva till allmänt löst folk utan vettig anledning. (Det har varit min största tidstjuv året 2020!!)
  • Jag ska få ordning på mitt kontor. Det verkar aldrig bli färdigt. Det ligger alltid nya grejer som hamnar på fel plats.
  • Jag ska blogga mer frekvent. Åtminstone 2-3 gånger i veckan. Halleluja!!
  • Jag ska få ordning på min hemsida. Äntligen. I år händer det.
  • Jag ska börja sälja mina foton. Väl utvalda som jag kan stå för.
  • Jag ska börja sälja fototjänster. Jadapp, nu är det ingen lek längre, nu är det på riktigt! Nu kavlar vi upp ärmarna och laddar. Jag har inte helt bestämt mig för upplägget där ännu dock, men… får klura på det lite…
  • Jag ska börja köpa in utrustning för att kunna skapa musik. Och denna punkt hänger ju då lite på hur vår ekonomi ser ut under året. Vi lever ju sparsamt just nu.
  • Jag ska bli mer närvarande på instagram och börja använda storys kontinuerligt. Nu är det färdigt med vidskeplighet och undanflykter. Inget mer daltande med mig själv bara för att jag hatar plattformen. Instagram måste tas i hornen!

Grubbel & vårdens ickefungerande

Vintern just nu uppifrån. Ser ni hur mystiskt och inbjudande landskapet ser ut från ovan? Det är svårt att hitta alla guldgömmor från marken, men med hjälp av drönaren hittar jag alltid nya spännande platser att besöka med kamera i högsta hugg! 🙂

Onsdag 13 januari och julen är utstädad. Vi drog inte fram så mycket pynt och krimskrams i år eftersom vi håller på att renovera vårt vardagsrum. Och så spenderade vi ändå största delen av julen hos mina föräldrar. Men jag tycker alltid det är lite sorgligt när julen måste gå och mörkret tar över. Därför brukar vi lämna de mysigaste julstjärnorna kvar tills dagarna blir lite längre.

Idag har varit en sån där dag när jag klurar och grubblar och funderar och oroar mig. För allt möjligt. Just nu oroar jag mig för corona och att jag bara har 3 månader kvar tills jag ska föda. Vad händer då? Kommer jag att få plats på sjukhuset? Kommer jag att bli bortprioriterad, få dålig vård, bli lämnad ensam utan Daniel?

Jag har ingen överblick på hur vården ser ut nu generellt, men vi har redan personligen märkt av att mycket bortprioriteras. Eliahs tid för att få träffa sin logoped (han började prata sent!) har skjutits upp i ett helt år nu!!! Han skulle ha haft den i våras, men då härjade första coronavågen och det flyttades till sommaren. På sommaren fick vi prata med en logoped via videosamtal och det blev bara vi föräldrar som fick prata med honom och ingen uppföljning för Eliah. Vi blev lovade en tid i höst för möte på plats och ordentlig uppföljning. Den avbokades och sköts upp till januari. Och nu fick vi ett brev att den tiden också var avbokad till förmån för coronapatienter.

Mina besök med läkare inför att diskutera igångsättning av min förlossning blev också inställd och istället fick jag ett kort brev att jag ska få träffa läkaren på dagen!! Jag oroar mig för vad det innebär, men ska träffa min barnmorska snart och fråga.

Och då begriper jag ju att vår familj inte är de värsta drabbade. Jag tänker på alla cancerpatienter, långtidssjuka och andra som är beroende av vården akut eller över tid som blir åsidosatt. Det är för tragiskt och läskigt… 🙁

Kram på er alla och var rädda om er!

Kategori:
Personligt/Dagbok

Nyårslistan 2020

Godnatt och godmorgon mina kära! Jag tänkte börja en ny tradition och klottra ihop en sån där nyårslista som man kan se flimra förbi här och var i folks bloggar. Verkar rätt kul ändå, att ha kvar senare, och så är det förstås nyttigt att få rannsaka sig själv och sitt år. 🙂

Årets nyårsselfie.

Gjorde du något under året som du aldrig gjort förut?

Jag startade eget, började studera fotografering och bestämde mig för att bli brevvän med fångar i amerikanska fängelser.

Genomdrev du någon stor förändring?

Den största förändringen måste ju vara att börja jobba hemifrån och driva eget. Sen inredde vi ett hemmagym och jag har börjat styrketräna på allvar! Dessutom bestämde jag mig för att ge mig ut på löpspåret med jämna mellanrum, men det är något jag fortfarande försöker få bukt på, för i ärlighetens namn tycker jag att det är en uuuuurtråkig konditionsträningsform. :S

Blev någon/några av dina vänner föräldrar?

Nej, inte vad jag kan komma på. De flesta blev föräldrar året innan.

Vilket datum kommer du alltid att minnas?

Jag kommer att komma ihåg mars när corona började härja i Sverige. Och augusti när jag fick veta att jag var gravid.

Dog någon som stod dig nära?

Nej, men min mormors hälsa har försämrats betydligt under detta år, mycket på grund av den isolering som har blivit konsekvensen av corona.

Vilka länder besökte du?

Öhhmm.. Sverige? 😀 Jag har lydigt hållit mig hemma hela året och bara umgåtts med familjen, förutom två trippar till mina föräldrar 3 timmar bort och ett besök hos Daniels föräldrar. Vi har inte ens haft någon minisemesterresa eller road trip i år, varken i eller utanför Sverige.

Bästa köpet? 

Mina video- och studioblixtar samt min vloggkamera Canon EOS M50. Och mitt makrame head band, som jag ska visa i ett annat blogginlägg. 😀 Jag är så lycklig över det, det är sååå vackert!!!

Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Alltså, detta året var väl kanske inte det gladaste jag har varit med om. Men jag blev glad när jag visste att jag var gravid.

Saknar du något från året som du vill ha mer av nästa år? 

Pengar och resor! Haha… Jag behöver få fart på min business och när jag har fått det hoppas jag kunna ta lite semester för en gångs skull, med mina kära.

Vad önskar du att du hade gjort mer? 

På grund av att Eliah har varit sjuk mycket detta året har jag inte kunnat jobba som jag har velat (har bara jobbat 25-50%). Så det önskar jag att jag hade gjort mer, samt varit mer effektiv och rädd om tiden!

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Slösurfat och lagt onödig tid på onödiga saker. Inte ringt och pratat så många timmar i telefon, t.ex. haha…

Favoritprogram på TV? 

Bonde söker fru och Mästerkocken!! Alltid alltid. Jag älskar alla matprogram och allt lantlivs-relaterat.

Bästa boken du läste? 

Sorry, jag har inte hunnit läsa någon bok i år. Men jag har börjat på en som jag faktiskt kan rekommenderas varmt!!! ”Daring Greatly av Brené Brown”, som handlar om att våga vara sårbar och varför det kan förändra precis alla relationer och förutsättningar i ens liv.

Största musikaliska upptäckten? 

Evelina Gard har tagit mig med storm – wow, vilken makalös sångare!!!, Black and Blue – Elijah Blake har blivit kärleksfavoriten och den jag lyssnar på när jag känner mig nostalgisk. Gamla amerikanska godingar som Bob Marley och Gordon Lightfoot har spelats förvånansvärt mycket på min spotify och sen har jag till min förtjusning återupptäckt det danska rockbandet Carpark North som är genialiska låtskrivare och har ett alldeles unikt och melodiskt sound som jag älskar. Sen har jag lyssnat på mycket klassiskt piano också, t.ex. Chopin och i synnerhet låten ”Six Gnossiennes No. 1 – Erik Satie”

Den absoluta favoritlåten för i år, som en av mina fängelsevänner skickade mig, har blivit ”No woman no cry – Bob Marley”. Den låten känns som att bli vaggad i en varm famn. Eller som att sitta nersjunken i en skön fåtölj framför en varm kakelugnsbrasa, mitt emot en kär vän och på tryggt avstånd från en stämningshöjande snöstormen som tjuter utanför fönstret och sliter i husets alla hörn. Och så ett glas rött i handen. Eller något annat alldeles passande.

Vilken maträtt åt du mest av under 2020?

Hmm.. lurig fråga… Pasta kanske! Olika former av pasta. Och kyckling.

Bästa helgen? 

Det måste nog vara julhelgen, för jag har ju inte hittat på så mycket annat ståhej detta året.

Vad var din största framgång på jobbet? 

En framgång på jobbet? Nä, någon sån kan jag inte påstå att jag har haft, haha.

Din största framgång på det privata planet? 

Hmm… Jag har växt som människa! Jag har haft en rejäl livskris detta år som har lett till många nya insikter, lärdomar och en del avslut på sånt jag har behövt avsluta. Jag har rensat i mitt kontaktnät och sållat bort människor som inte tillför positiv eller utvecklande energi i mitt liv. Och jag har gett mig själv möjlighet och utrymmet att verkligen lyssna till mitt hjärta och till min magkänsla. Jag har tillåtit mig att ställa många frågor och verkligen gå till botten med vad som ger mig mening. Alla svar har jag dock inte ännu funnit… Jag går in i detta nya året en aning förvirrad. 🙂

Största misstaget? 

Misstag? Allt som inte går som man har tänkt sig leder alltid till nya lärdomar, så jag försöker att inte se något som ett misstag. Men oavsett så kommer jag faktiskt inte på något sådär konkret. Jag har legat lågt detta året och inte gjort så mycket hyss.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Både och! Detta år har innehållit ytterligheternas ytterligheter. Jag känner mig lycklig och tillfreds med mitt nya arbetssätt. Jag är gladare hemma och mindre stressad. Samtidigt så har jag gått igenom många svåra perioder av förluster och saknader, relationsmässigt. Jag har lärt känna underbara människor som har fått mig att älska livet och jag har förlorat underbara människor som har fått mig att känna att känna mig övergiven och lurad på livets goda. Jag har ifrågasatt meningen med livet och jag har ifrågasatt vem jag är.

Vad spenderade du mest pengar på? 

Kamerautrustning.

Något du önskade dig och fick? 

Studiobelysning, en ny monsterdator, nya vänner och en ny graviditet.

Något du önskade dig och inte fick? 

Fick och fick.. sparbössan skramlar tomt, så det finns inte så mycket alternativ! Men en nya kamera och musikutrustning hade inte suttit fel.

Vad gjorde du på din födelsedag? 

Oj, det minns jag inte. Jag brukar inte fira den så mycket.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Om inte corona hade existerat så att man hade kunnat umgås mer med folk, att min son inte hade varit sjuk så mycket och att jag hade kunnat jobba heltid.

Vad fick dig att må bra? 

Min man och mina underbara barn, vänner, naturen, träningen, att få börja jobba hemifrån och satsa på mina kreativa drömmar.

Vem saknade du? 

Jag vet inte vad jag ska svara på det. Jag har ju inte träffat många detta år, men på något vis så ställer man in sig på det och klarar sig ändå. Jag lider inte av någon outhärdlig saknad.

De bästa nya människorna du träffade? 

Jag har fått några nya vänner detta året som jag vet kommer följa mig livet ut och som är fantastiska människor. Ni vet vilka ni är!

Mest stolt över? 

Jag är stolt över mina barn. Jag är stolt över den kontakt/anknytning vi har, hur viktig jag är för dem och hur mycket de älskar mig. Jag växer flera centimeter varje gång de säger det (och det gör de varje dag många gånger om!). <3 Då vet jag att jag har gjort något rätt. 🙂

Högsta önskan just nu? 

Att renoveringen ska bli färdig så att vi kan leva fritt och ledigt här hemma. Samt att bebisen redan ska vara född, helst igår. 😛 Jag trivs inte alls att vara gravid och vill bara få det överstökat. Bebistiden passar mig fint! Den är ljuvlig!

Vad tänker du göra annorlunda detta år (2021)? 

Jag ska bli mer effektiv som människa, i allt jag gör, både på jobbet och privat. Jag måste sluta stå och t.ex. pyssla med att laga mat i 1,5 h varje måltid och dylikt. Jag älskar att vara noggrann och jag älskar allt det där pysslet och pilleriet, men det tar för mycket av min tid. Jag ska också dra ner på mailandet och telefonpratandet. Och så ska jag fokusera mer på att skapa film!

Sådär folkens!!! Nu är det er tur att kopiera, klistra in och fylla i egna svar, varhelst ni önskar! 😀

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta