Humor, skratt, tårar och allvar i en enda sörja.

BAKOM KULISSERNA – ny profilbild in making

Näää.. Precis när asman för Eliah hade blivit bättre för två veckor sedan och vi inbillade oss att allt skulle återgå till det normala, med vanliga jobbtider och inte konstant vabb, så slår magsjukan till med full kraft. Först lilltösen och sedan vi alla en efter en. Jag får erkänna att jag inte hade förutsett att det skulle bli så här illa med småbarn, att sjukdomarna skulle ta sig oanade friheter och ständigt avlösa varandra. Men nog får man väl ändå skratta åt eländet… Detta senaste halvåret har varit helt kaos. Jag vet inte vad som mer kan överraska nu. 🙂 Låt mig bara säga att detta året inte blev som jag hade tänkt mig.

Jag i krigsmålning, avnjuter en utsikt i skördetid.

Men det finns förstås ingen orsak att hänga läpp för det. Naturen har precis visat sig från sin allra ljuvligaste sida, med svepande gyllene trädkronor och eldiga fanor över sten och myr. Men nu är november här och de varma färgerna har gett vika för ett mörkare grått. Jag tänker att det är dags att omedelbums släpa fram adventsstjärnor och mysbelysning. Hur annars tar man sig igenom resterande del av November? 🙂 Jag förstår inte de som väntar in i det sista med adventsmyset. Hur överlever de till dess? Hur länge brukar ni vänta med adventspyntet?

Fram med bästa mimiken

Men höstäventyret stannade inte där, vid skogen och spegelsjön. Jag har faktiskt fotat en ny profilbild som jag tänkte ha här i bloggen, på instagram och youtube.

Tadaaa!! Och där satt den!! Nej, skojar givetvis. Någon sådan min ska vi inte behöva stirra på varje gång vi besöker denna arma blogg. Hur förskräckligt vore inte det?

Jag hade varit ute och filmat i naturen hela dagen och insåg när jag kom hem att jag ville göra ett försök och se om jag kunde få några intressanta foton av dagens krigsmålning och bruna mockautstyrsel. Sminket hade satt sig på tvären, flutit ut till platser det inte riktigt skulle vara, läppstiftet var borta och huden rödflammig. Men asch, sånt kan man väl leva med. Klockan var 21.00 och för sent för att jag skulle lägga tid på att piffa upp en ny makeup. Så jag slängde mig bara framför kameran och hoppades på det bästa. Barnen antogs vara i drömmarnas land sedan länge och utsikten för en lugn fotostund fri. Trodde jag.

Så vaknade Eliah upp och fick syn på mitt inbjudande kameraprojekt och tog genast över rodret. Så jag beordrades till de mest besynnerliga poseringarna. (Således min knutna näve!) Se FAAAARLIG ut, mamma! Sa han åt mig. Och jag lydde givetvis blint. Man vågar ju inte säga emot en hätsk och övertrött fyraåring!!

Lite trött, men vad gör det? =)

Hela spektaklet slutade väl ändå i någon slags konsensus, så snart Daniel hade kommit till undsättning och ledsagat Eliah marsch pannkaka tillbaka i sängen.

Och DÄR satt den!!!

Efter omsorgsfull genomgång av de udda foton som producerades den kvällen, efter lite spott och spä och hårklyveri med mig själv, har jag slutligen bestämt mig för att gå vidare med följande bild.

Prototyp av min blivande profilbild. Jag ska jobba med fotot nästa vecka och återkomma med slutresultatet! 🙂

Obs obs! Bilden ovan är endast en prototyp och absolut inget färdigt resultat. Jag har bara maskat ut mig från originalbilden och slängt på mig ovanpå en lämplig bakgrund. En prototyp tar 5 minuter att konstruera och kräver ingen direkt färdighet. Den riktiga profilbilden däremot kommer att bearbetas med vansinnig noggrannhet och jag förväntar mig att den kommer att ta mig 3-4 timmar att få färdig. Det är mycket att jobba med… ljus, kontraster, skuggor, avstånd, ta bort rodnader på huden etc.

Vi får väl se hur slutresultatet blir. Hiss eller diss, haha. Spännande spännande!! 🙂

Ha en fantastisk helg mina vänner! <3 Glöm inte bort att skämma bort er med allt det som får er att må bra, särskilt nu när mörkret lägger sin tunga kvävande hand…

Lär känna Mig

1. Hur gammal är du? 33.

2. Hur gammal känner du dig? 27. Jag är alldeles för barnslig och ivrig för att vara 33. 🙂 Tycker jag själv.

3. Var bor du? Ute i skogen någonstans i mellansverige.

4. Vad har du gjort i dag? Editerat bilder. Planerat helgens aktiviteter. Skrivit dagbok. Läst och svarat på mail. Pratat i telefonen. Städat köket. Sovit en middagslur. Myst och sjungit sånger med barnen.

5. Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför? Vår och maj månad. Då blommar hela naturen, allt kommer till liv, värmen sveper in och man har allt det bästa framför sig. Jag blir nykär i livet varje vår.

6. Är du beroende av någonting? Daniel och barnen. Naturen, musiken och min dator så att jag kan arbeta.

7. Nämn fyra saker som man kanske inte vet om dig? Jag pratar högt för mig själv ibland när jag är stressad eller upprörd. Jag har lyckats vinna en hålla-andan-tävling på 4 minuter! Jag kan spela violin, flöjt och enklare slagverk. Jag kan konstruera avancerade tårtor.

8. Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Jag skulle nog behöva en romantisk och återhämtande semester på ett par veckor, kanske i Italien någonstans? Venedig?

9. Vad är du på för humör just nu? Jag känner mig skörstark och lite i uppror. Jag vill både skratta och gråta om vartannat. Jag känner mig lycklig, men lite obekväm med livets omständigheter just nu.

10. Vilket är ditt favoritgodis? Toblerone, Riesen, Plopp, Japp, Fruktnappar och Fizzypop.

11. Vilken är din favoritaffär? Jag vet inte om jag har någon. Men jag shoppar mest kläder från Etsy, Zalando, Asos. Och så älskar jag alla möjliga bohemiska, lantliga inredningsbutiker och loppisar.

12. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Båda. Jag är helt hopplös med sömn. Somnar sent och vaknar tidigt.

13. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Daniel. Han bjöd mig på frukost i sängen imorse.

14. Är du blyg? Ja, i stora eller främmande sammanhang. Men jag visar det inte. Det tar sig mest uttryck i att jag inte tar kontakt med främlingar och undviker stora sällskap. Folk kan tro att jag inte är intresserad av att umgås eller lära känna dem, men det bottnar helt enkelt i att jag bara är blyg.

15. Vad heter du i andra namn? Iris efter min mormor.

16. Vill du gifta dig? Jag är redan gift.

17. Har du något smeknamn? Zilia. =) Och mina närmaste kallar mig ibland Kickan.

18. Cola eller fanta? Inget av det. Jag dricker mest bara kranvatten till allt.

19. Några lyxvanor? Oj, nej… Jag tror inte att jag har några sådana längre. Jag har varit en person som shoppar mycket kläder förr, men har tagit mig i kragen och lever sparsamt nuförtiden.

6. Vad stör du dig på hos andra? Jag blir frustrerad av människor som är fördomsfulla, trångsynta, elaka/osympatiska och inte kan tolerera olikheter hos andra. Jag uppskattar människor som är varma, ödmjuka och lyhörda.

7. Vad är dina sämsta sidor? Jag är en tidsoptimist. (“Jag ska baaaara! Jag ska bara…!”) Hopplöst! Jag är en arbetsnarkoman med kontrollbehov. Oerhört störigt för omgivningen. Förlåt! <3 Jag jobbar på det…

8. Vad är dina bästa sidor? Jag är empatisk, vänlig och lyhörd. Jag är öppensinnad och dömer inte människor för vem de är, hur de ser ut eller lever. I min värld får varje människa vara precis hur den vill (så länge man inte skadar andra) och alla förtjänar att bemötas med respekt och värdighet. Det är filosofin jag lever efter.

10. Vad gillar du för musik? Musik är mitt starkaste uttrycksmedel. Musik kan få mig att skratta, gråta, bli arg, lycklig, varm eller kall inombords. Det är så jag får ut känslor som har fastnat i halsgropen och så jag hittar nya svar och varvar ner.

Därför har jag en väldigt bred smak när det kommer till musik! Jag vill njuta av livets goda så mycket som möjligt! Jag lyssnar på det som passar situationen och humöret för stunden och begränsar mig inte till någon enskild genre. Istället fokuserar jag på att hitta bra och unika låtar, oavsett stil, och finner ett syfte för alla olika varianter. Soul, r&b, pop, indiepop, rock, jazz, gospel, funk, reggae, country, folkmusik, klassisk musik, körmusik, orkestrar, piano, gitarr etc. Allt går hem!!! 🙂

Det enda jag har en aning svårt för är black metal. Den musikstilen får mig att vilja riva av mig öronen och stänga av inombords. Och jag har också svårt för techno. Det är inte jag. Det passar inte i min värld, i naturen och mitt hjärta.

12. Finns det något du säger åt andra att göra men inte gör själv? Ja, säkert! Jag kan inte komma på något på rak arm, men vet att jag ibland kan kommentera något som jag själv inte lever upp till. Jo men, t.ex. att hålla tider! Jag kan bli irriterad om Daniel är sen när vi ska iväg, men ofta så är jag ju sen själv… hehe… 🙂 Dubbelmoral delux.

13. Vad sjunger du när du står i duschen? Jag brukar inte sjunga i duschen, konstigt nog! :O Som sångare borde man väl det?

14. Vad önskar du dig mest just nu? Att jag ska få tillbaka min energi så att jag kan få mer gjort. Den här sommaren har varit fruktansvärd och jag har inte mått bra inombords eller fysiskt.

15. Vilken maträtt är din favorit? Tacopaj och alla andra varianter på tacos. Jag är ett stort taco-fan! 🙂 Jag älskar också lax i alla dess former, rostad rotfrukt och goda såser. Raggmunk sitter också fint!

16. Nämn tre saker på din att-göra-lista? Städa, blogga, fota.

17. Vad väljer du, godis eller chips? Chips och choklad duger gott åt mig. Övrigt godis kan jag leva utan.

18. Vem var du i skolan? Pluggnörden. Jag var duktig i skolan och hade bra betyg. Jag var blyg, höll mig till mina kompisar och pratade inte med vem som helst. När jag var yngre (låg- och mellanstadie) var jag klassens clown. Jag älskade att skoja och tramsa och hitta på upptåg som fick lärarens arma ögon att gå i kors.

22. Vad skulle du ha gjort utan mobil? Jag är inte speciellt mobilberoende alls, för att vara ärlig. Tvärt om! Jag glömmer ofta bort att den existerar, jag har den alltid på ljudlöst och går därför sällan att få tag på, hehe. Men den är trevlig att ha på natten om jag inte kan sova och vill titta på fina bilder i pinterest.

24. Vad har du för favoritfärg? Vinröd, gammelrosa, sval ljus duvblå, vit och svart.

25. Vad är dina favoritfilmer? Jag älskar historiska filmer och kriminalare. Några stora favoriter är de danska Avdelning Q-filmerna samt Stieg Larsons Millennium Trilogi. Andra bra: The age of Adaline, Black Hawk, Dunkirk m.fl. Och gamla romantiska klassiker som Pearl Harbor och Titanic går alltid hem hos en tårdrypare som jag.

26. Vad har du för favoritserie? Outlander, The Vikings, Grand Hotel (spanska!), Game of Thrones, Blindspot, Absentia, Blacklist, Lost, Prison Break, Gentleman Jack.

23. Om du vann tio miljoner, vad skulle du göra? Först skulle jag och Daniel köpa oss en ljuvlig gård, som är större och finare än den vi har nu. Sedan skulle jag buda hem en fäbostuga i Dalarna att kura ihop mig i om somrarna och/eller vintrarna. Sedan skulle vi resa långt för en välbehövd semester. Och så skulle jag köpa mer musikutrustning och kanske öppna ett mysigt café!

Vad skulle ni göra om ni vann ett par miljoner? 🙂

Jonna Jinton lanserar nya hemsidan

Så är den ute, efter två års kamp! Wow, vad snygg hemsidan blev!! Och jag fick äran att ta en sneak peek redan innan lansering, eftersom jag sponsrar genom patreon. 🙂

Jonna känns lite som min tvillingsjäl. Jag upptäckte henne för inte så länge sedan, faktiskt efter att jag själv hade börjat blogga. Jag letade efter liknande bloggar då och ramlade in på hennes (ca 1,5 år sedan). Så jag har inte känt till henne länge alls. Men älskade hennes alster från första stund!!

Vi delar delar samma intressen (fotografering, natur, historia, vintage, viking-epok, musik, kläd, skapande) och har ganska lika stil, men som personer är vi extremt olika. Så olika man kan bli faktiskt! 🙂 Hon är väldigt lugn, introvert och känns som en trygghetssökande person. Jag har mycket energi, är en mix av introvert/extrovert och söker hellre äventyr/spänning än trygghet. Sen är man ju så klart lite av varje också beroende på situation… men ja, ungefär så.

Denna blåa klänning är u.n.d.e.r.b.a.r! Passar så bra till hennes silverblonda hår. <3

Kategori:
Personligt/Dagbok

I motgång och blåsväder

När jag behöver kraft och mod att fortsätta, när jag behöver vårda och stilla ett upproriskt hjärta, då söker jag mig hit… Till den plats där dialoger inte avbryts och tankar inte störs. Här får vansinne och längtan härja fritt och inta precis den gestaltning den behagar. Här hittar jag nya vägar och visualiserar nya mål. Det är viktigt.

Anledningen till att jag var tvungen att fly hit igår var att jag befann mig i upplösningstillstånd över min instagram. Jag har varit så fenomenalt oinspirerad av att uppdatera den på sistone och det går bara utför, utför… För varje bild jag lägger ut så känns det som om räckvidden blir mindre och mindre. (Nej, det känns inte bara så – den blir det alltså det enligt siffrorna!) Vad är det för fel på instagram? Varför stryper den mig? Vad är det för fel på mig? Och för varje gång räckvidden blir mindre så går det längre tid innan jag publicerar något igen, för att jag helt enkelt bara avskyr att logga in där och påminnas om hur ofantligt oinspirerad jag känner mig. Och jag är fortfarande helt övertygad om att instagram motarbetar mig med blodtörstig beslutsamhet. Det gör mig ännu mindre pepp.

Ond cirkel, jag vet. Vad är jag, frågar jag mig själv, 8 år?? 🤓 Varför måste jag se resultat på det jag gör för att orka kämpa? Har jag ingen egen motor? Är jag inte starkare än så här? Hmm.. Nej, inte idag. Idag är jag inte starkare än så här. Kanske kan det också få vara okej emellanåt… Att helt enkelt inte vara stark och peppig på allt.

Men vill jag skapa mig en fotografkarriär så måste jag existera på denna gudsförbjudna plattform, det är jag övertygad om. Så det är bara att kavla upp ärmarna och knega på. Jag måste hitta ett sätt att komma förbi spärren, den mentala och den faktiska. Och det finns bara ett sätt att göra det på för mig… Ut i naturen och andas frisk luft. Lägga sig på rygg i gräset eller på bryggan och se de mjuka molnen segla förbi. Låta tankarna vandra. Låta naturen göra sitt mirakel.

Vad kämpar du med just nu? Vad är din akilleshäl? ❤️

Sensommardans på skogsäng & funderingar

Jag vill inte tänka på att sommaren snart är över… ☺️ Men tiden går så fort och nu börjar lugnet efter sommarens alla projekt att lägga sig.

Härom dagen tog jag med mig mina kameror för att fånga sommarens sista ljuva frihet. Jag vill få varje liten reflektion från kvällssolen att sippra in i min själ och mitt hjärta. Jag känner så många känslor när jag vandrar runt i skogen. Glädje, vemod, tacksamhet. Vemod över att allt är förgängligt och ständigt i förändring. Ingenting kommer någonsin att kunna upplevas igen, inte ens dessa vackra sommarkvällar kan återupplevas. Inget blir detsamma. Det gäller att ta vara på nuet, varje sekund.

Jag hittade en glänta som jag dansade runt på och filmade. Denna bild är en ögonblicksbild från filmen.

Samma bild med mindre färg…

Som egenföretagare har man ju inte direkt några terminer, ingen semester, inget början och inget slut. Men jag försöker anamma skolupplägget ändå för att ha lite struktur på tillvaron. Augusti är till för att tänka framåt och ge allt det sista innan Decembers vila, nyår till för omstart, våren och sommaren är min mest produktiva och kreativa period.

Nya mål och tag inför hösten

Personligt

  • Jag vill bli starkare. Mentalt och fysiskt. (Jag har redan kommit långt, men det finns mycket kvar att jobba på…)
  • Jag vill ha mer kontroll över mitt känsloliv och distans till att kunna hantera när jag inte alltid mår bra.
  • Jag vill kunna säga nej. Till mig själv och till andra.
  • Jag vill lägga mer tid på mina vänner. ❤️

Professionellt

  • Nu är tiden för att läsa på och läsa på och lära mig det ena och andra över, nu måste jag börja producera/leverera.
  • Få ordning på hemsidan.
  • Samla alla mina bästa bilder och skapa en webshop.
  • Ev. komma igång med coachningen. Vi får se hur det blir med den saken…

Åh… dessa sensommarkvällar och detta ljus… Jag kan inte få nog av det. ✨ Det gör mig andlös…

Körsbärsträd och Lantliv

Kära vänner, hur står det till i regnet och blåsten? ❤ ??

Ja, jag vet att jag har tappat vikt. Ingen behöver kommentera det. ? Som jag har skrivit i tidigare inlägg så har jag haft några tuffa veckor/månader bakom mig, med privata olägligheter som har påverkat mig mycket. Men det är bättre nu, saker och ting har landat, processats och jag är på banan!! Tack för omtanke! ???

Vi hade några soliga dagar förra veckan, men nu är det visst bara blåst och lidande. Jag har haft en dryg veckas semester, åkt till mina föräldrars sommarstuga och bott där ett tag med D och barnen. En ljuvlig småländsk lantlig semester i all enkelhet. Dagliga utflykter, roadtrips och sociala sammankomster i röd stuga med vita knutar. Det finaste av sommaren…

Vi besökte Bullerbyn och Emil i Lönneberga. Som iofs nästan bor grannar med mina föräldrar!! ? Alltid uppskattat av barnen, som gärna nosar på djuren och svingar sig upp i gungorna inne i ladan. Men jag glömde att ta kort, som vanligt… ☹ (Är inte så bra på det här med att tänka blogg. Ber om ursäkt för det. Men jag blir bättre med tiden… Jag har iaf börjat komma ihåg att fota mig själv då och då!! ? Det gjorde jag typ aldrig för ett år sedan.)

Här nedanför syns skogsvägen som leder till mina föräldrars stuga. Älskar denna väg… Den framkallar så många nostalgiska minnen… från när jag var liten och sprang runt barfota i bränt gräs, jagade myror och försökte bli kompis med alla kossor som trampade runt omkring mig och glodde med sina stora förvånade ögon. Varma mular mot halsen, det kittlades så mycket… och de hemska stötarna från stängslet. Huhhh…

Vi försökte alltid lura varandra, vi syskon och mina barndomsvänner i bygden. Vi tog varandras händer i ett långt led och tvingade den största och modigaste att ta tag i elstängslet. Den naivaste fick stå i änden, där blir stöten som värst (stöten går igenom hela ledet till slutet!) men det förstod inte den naiva. Stackarn!! Men vi råkade alla ut för det förr eller senare. Been there, done that… ? Höll nästan på att kissa på mig av stöten första gången. Syskon är inte alltid så snälla mot varandra…

Celina trampar runt och doftar gödsel?

Jag minns också att vi åkte hölass (Jag kan försöka hitta bilder från detta någon gång!! Ligger nog i en gammal låda. Underbara tider…). Alla kusiner och vänner. 10-20 barn, ibland i ett tåg av flera hölass och traktorer. På den tiden var det inte så kinkigt med bilbälte och sånt lyx. ? Då slängdes man helt sonika upp på hölasset och fick klamra sig fast bäst man kunde i spjälorna på sidorna (eller i kusinen till höger), medan traktorerna begav sig ut på skumpiga skogsvägar mot åkrarna. Minstingarna fick sitta i mitten av hölasset, så att de inte skulle trilla ut ur lasset… Men ibland sjönk man istället ner i själva halmen och det var lite nära-döden-upplevelse det också.

Och sedan slet man hårt i timmar för att plocka potatis på åkrarna. Hela släkten var tvungna att hjälpa till. Fast barnen sprang väl mest runt och åt upp potatisarna egentligen. Vi åt dem som morötter direkt i handen. Haha… Det låter som om jag växte upp på 1950-talet. Inte riktigt, men min farfar anammade den traditionella bondstilen. Så det är därför jag fick den barndomen. ???

För några år sedan var denna stuga i ganska dåligt skick. Allt hängde och dinglade, färgen ramlade av och dörrarna var svällda. Men min far är inte den som är den. ? Han drar sig inte för att svinga sig uppför rangliga stegar och vingla runt på tak och stuprör, för att plåstra och täcka där det brister. Och nu börjar hela åbäket se rent skapligt ut! Eller vad tycker ni? Jag älskar denna stuga. SÅÅÅÅåå mysig…

Mysig gammal spis i stugan…

Förr fanns det varken el eller vatten i stugan, men nu har vi både spis, lampor och varmvatten. Usch, vilket skämmeborteri!! ? Dock saknas fortfarande toalett och dusch. Det är dass med tre hål som gäller. Funkar utmärkt att göra sina behov ett par stycken åt gången så sparar man tid. Och toapapper. ? Hahaha… skojar!

Och här ovan ser ni det spektaklet som fungerar som dusch. Man drar typ i ett snöre, så rinner det vatten från ett rör som leder till två bunkar, en med kallt vatten och ett med kokt vatten. Jag har inte vågat testa den än. Verkar rent livsfarlig. Vem vet vad som kommer ut ur de där rangliga rören? Plötsligt kanske det är gas. Jag tror inte heller att trycket i denna dusch hade räckt för att arbeta sig igenom mitt tjocka hår. Så jag åker till mamma och pappas riktiga hus varje gång jag ska duscha håret.

Dryga 60 år, men vig och smärt som en apa. Det är far min, det. Han räds inte höga höjder och murkna underlag.

Här är han igång med att byta taket på ett av gårdens ladugårdar. Jag undrar vad sånt här tak heter? Dessa små träflisor som ligger omlott. Det heter ju något särskilt… måste googla det.

Han jobbar från tidig morgon till sen kväll, struttar runt där på taket utan vett att vara rädd.

Min fina Celina är en skojig tös. Hon har precis fyllt 2 och orden bara forsar ur henne (hon tar nog efter sin mor anar jag…). Och hon har så mycket vilja så det står härliga till. Ibland är hon så bångstyrig att håret står på ända, tills vi ger med oss. Här nedan är det dock hunden som är den viljestarka och Celina har fullt sjå att hänga med, ser det ut som… haha… så söt…

Vi har rysligt mycket fruktträd här vid stugan och runtom på gården. Jag tror vi har över 20 körsbärträd. Kanske runt 30?

Tack min goa familj för några underbara dagar med gemenskap, skratt, många kockar men ändå ljuvlig mat, grill och eld, bad, brädspel och musik-jam! ❤❤❤

Jag, fortfarande lite stel och ovan vid att ta selfies… haha…

Träning, natur och Vemod

Tillit… Tillit till att smärtan någon gång lättar…

Jag har känt mig nere på sistone. ? När jag känner mig nere så hanterar jag det med att vara ute mycket i skogen, springa, klättra och träna. Bästa medicinen!!!

Jag har behövt hantera att förlora en förhoppning, en dröm. Jag har behövt hantera att vara långt ifrån någon jag tycker om. Jag har behövt läka från att bevittna någon annans liv gå i spillror. Sådant gör ont. Det går inte att beskriva… Maktlösheten. Det hade ju varit bättre att ta på sig det fallet själv.

Men livet går vidare. Måste gå vidare. Det är bara att fortsätta kämpa… Fortsätta klättra steg för steg, som i trädet här ovan. Det var så grenigt att jag knappt kunde ta mig fram!! Men längre upp lättade det… Då blev motståndet glesare och jag kunde se utsikten… Wow….. Värt varje möda….

Det finns forskning som visar att när vi spänner musklerna så vårdar vi hjärnan, vi kan till och med reparera fysiska skador genom att röra på oss. Helt fantastiskt ju!! ?✌

Och så började solen sänka sig och lägga sitt mjuka gyllene täcke över alla tunga tankar. Och jag kunde tänka att livet är magiskt på något sätt ändå, i all sin komplexitet och kärvhet… Vi blir aldrig mer levande än när vi känner och kämpar. Och när stormen lugnar sig kommer tilliten. Slutet på tunneln.

Hur hanterar ni sorg? Hur hanterar ni förluster? Mentala, emotionella, spirituella eller fysiska…? ? Sorg och förlust kan sätta sig på så många olika platser i kroppen och hjärnan….

Kategori:
Personligt/Dagbok

Det finaste jag vet

Kolla in dessa små underverk som vi fick träffa på idag!!! Åhh… hjärtat snörar ihop sig lite. Underbara, underbara… ?

Det var minsann inte så lätt att få till den här bilden som det kan se ut. Så fort man sätter ner en kattunge i korgen så sticker de andra och aldrig vill de sitta still. Och om de mot all förmodan sitter still i två sekunder så tittar de åt alla vädersträck istället för in i kameran. För att få till denna bild var jag tvungen att hålla kattmamman i famnen (som jamade) samtidigt som jag viftade med en röd trasa. I 2 röda sekunder fick jag deras uppmärksamhet och jag slängde mig direkt på kameran i högsta hugg. ?

Shit… Dagarna bara springer!!! Och här har vi vabbat och trixat med barn och jobb ytterligare en vecka. Denna våren har inte alls blivit som jag hade tänkt. Jag tror att vi har vabbat minst 60% av alla arbetsdagar. De har så hårda regler på förskolan nu (vilket ju så klart är nödvändigt!!) och Eliah har pollenallergi så han snörvlar ofta och då måste vi ha honom hemma dag efter dag efter dag…

Idag ska jag ut och filma. Det är fantastiskt väder!! ??? Jag ska vloggfilma under dagen och ut på kvällen med drönaren och fånga vackra naturlandskap och solnedgången. ?

Har färgat om mitt hår också, så nu är det inte längre rosa utan mörkt askblont med slingor. Ska fota idag och visa… ?

Ta hand om er! ?

Sommardrömmar och Rosa hår

Hej ni fina själar!! ❤

Jag hoppas verkligen att ni är ute och njuter det vackra vädret nu!! ? (Ja, kanske inte just idag, men övriga dagar. ? Här regnar det som om det vore domedagen!) Det har jag också gjort, en liten stund varje dag. Vandrat, dansat, sjungit, drömt mig bort. Haft picknick i skogen med mina älsklingar.

Jag vet, jag har varit frånvarande. Jag är en sån där person som ibland tänker och känner för mycket och då har jag svårt att ta in omvärlden och måste avskärma mig. Så måste jag bara sitta i tystnad någonstans och samla mig. Så kan det vara i ett par veckor, sedan lättar det. Jag gissar att det är en del av min konstnärliga sida som behöver andrum. Men nu är jag tillbaka 100%. Jag har massor av tankar och idéer att dela med mig av framöver!!

Eliahs huvud sticker upp så fint i bild! Jag försöker lokalisera maten.
Celina tömmer tomatburken i knät och jag får rensa. Allt är som vanligt…
Denna lilla unge!!!

Jag är inte den som fegar med färg och hår och smink och sånt. Jag älskar att experimentera och kan egentligen gå klädd hur som helst om jag får feeling för det. ? Men ibland blir det bara fel. Jag tänkte att det kunde vara kul med rosa hår. Men det var det inte… Det blev för mörkt, tycker jag. Så nästa vecka får jag nog styla tillbaka det till något slags normal askbrun historia med lite highlights. Vi får väl se vad det blir…

Jag har filosoferat mycket på sistone. Jag har funderat lite på att öppna en webshop och börja sälja bilder. Jag har ingen aning om hur det går till, men som med allt annat är jag en hopplös optimist och tänker att DET LÖSER SIG! ? Livet är sjukt komplicerat på ett vis. Och samtidigt rätt så enkelt. Det är bara att bestämma sig för vad man vill och köra på. Det värsta som kan hända är ju ändå att allt skiter sig.

Ibland när tankarna flyger på så klottrar jag ner lite poesi på ett ynkligt papper, skriver en låt eller så. Ibland får jag för mig att hylla skogen…

*
Jag älskar att vandra och vara i skogen.
Existera där.
Skogen är mitt hem, min lekplats, 

min hemliga grotta, min ateljé, min gyllene sal, min krona. 
Där kan jag skratta, 
dansa, gråta, grubbla, anförtro mig, drömma, läka, inspireras och börja om. 
Där kan jag vara mig själv med mig själv, utan att bli störd eller granskad. 

Själv utan att vara ensam. 
Vilken annan plats i världen har den förmågan och 

den kraften på en människa?
*

MAGI

Btw. vet ni en kul sak!!? Mitt hår är inte lockat med flit här (syns bättre på undre bild). Jag har alltid haft spikrakt hår som spretar som stålborstar åt alla håll, men efter att jag blev gravid första gången så började håret locka sig och bli mjukt. En barndomsdröm gick i uppfyllelse! haha! ?Så ge aldrig upp hoppet ni som vill ha annorlunda hår!! Mycket kan hända när man är gravid. (Jag har dessutom blivit av med min pollenallergi. Magi!! ?haha…)

Hopp och skutt… Skogen ska behandlas som en lekplats och skattkammare!!

Ja, detta blev ett svamlarinlägg… Jag har inte riktigt hittat hem ännu…. Kram på er!

Jag skämmer ut mig totalt

Hej på er, sansade behärskade människor! Hur mår ni? ? Här står det alldeles vilt till. ? Idag är en kul dag. Det är nämligen premiär för min allra första youtube-video. Haha…. ?

Galen av uttråkning? Förstår dig helt och hållet.

Premiär för (test-)video

De senaste dagarna har jag struttat runt som ett överklockat fån här på gården och försökt lära mig att manövrera min nya filmkamera. Därefter har jag ägnat ytterligare tre dygn till att sitta som en manisk gam framför datorn och surra ihop mina skruttiga filmklipp i Adobe Premier Pro till någon slags begriplig video. Den uppgiften har krävt litervis av kaffe, intensiv meditation och tröstande klappar på huvudet.

Det sägs att det krävs att man gör ungefär 100 videos innan man hajar grejen och börjar få till det. Alltså innan en video blir BRA på riktigt. Och det argumentet köper jag typ RAKT AV. Förutom att jag inte har tid att vänta på 100 videos, så jag tänker köra på typ 1 istället. Men iaf, med respekt för min egen oduglighet har jag därför valt att lägga ribban lågt och se denna första video som ett experiment… En lek med musik, vibes och färger…

12 sätt att få tiden att gå – när man har tråkigt

Filmen är tänkt att tas med en klackspark! ? Så få inte rabies och tro att jag alltid kommer att lägga ut sånt här trams. ? DOCK tycker jag att det är oerhört intressant, det här med att skämmas när man är annorlunda än andra och gör sin egen grej. Jag tror att vi människor är ALLDELES för fega och rädda för vad andra ska tänka och tycka om ditt och datt och jag är helt övertygad om att det är en del i att växa som människa att öva sig på att våga gå utanför sin komfortzon. Det får oss att börja fundera över vilka vi faktiskt är, vad vi vill göra och vilka vi vill vara. Så jag försöker ta varje tillfälle jag kan att utmana mig själv och gå utanför min komfortzon. T.ex. genom att driva med mig själv. Jag kanske inte alltid vill vara den där pretentiösa sliskiga dötrista saken? ? Som jag kanske uppfattas som här i bloggen..

Nästa vecka är det dock slut på flamset och tramset. Då är det blodigt ALLVAR och jag går redan runt och känner mig smått nervös, gnuggar öron och tuggar knogar. För då ska jag börja filma vackra, cinematiska alster som inspirerar och underhåller, omfamnar, peppar och lämnar positiva vibes hos var och en som ser. Det är min vision och målbild. Och den är minsann inte lätt att leva upp till, så vi får väl se hur hårt jag kapsejsar… lol…

BTW. VAD TYCKTE NI OM MIN MAGNIFIKA OUTFIT I SLUTKLIPPET??? ?

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta