Min fotostil genom tiden

Det här ska bli kul!!! Idag tänkte jag göra en gedigen genomgång av hur min fotostil har förändrats under åren som har gått… Över 15 år. Jag har ju inte tagit min fotning på allvar förrän bara för ett år sedan, men det utesluter ju inte att jag ändå har gått igenom en hel del smakutvecklingar under åren.

Jag har nästan hittat en stil nu som jag är nöjd med. Jag har alltid samma grund, med en lila svärta för att varken gå åt varmt eller kallt håll i grunden. Sedan jobbar jag olika med mellantonerna och highlighten beroende på vilken årstid det är. På hösten är tonerna varma, på vintern krispiga, på våren pastelliga och sommaren varierar mellan mjukt och klara färger.

Jag har inte helt landat i hur sommartonerna ska vara än. Sen är jag fortfarande i valet och kvalet med hur jag ska hantera grönt och gult. Jag har hittills haft lite svårt för gula toner i bilder. Men nu börjar jag tänka att det är grönt som ska bort i naturbilderna och det gula ska fram. Hm… måste klura vidare på detta ett par månader till…

Men ni andra fotointresserade, hur gör ni?? Hur resonerar ni? :O

En resa – från hårt till mjukt…

Nu slänger vi oss hela vägen tillbaka till 2004. Då köpte jag min första digitala kamera och tog mina första trevande bilder. Väldigt tidigt började jag också roa mig med att trixa med färg och ljus i photoshop, så jag har minsann hunnit gå igenom ett par editeringsstilar under åren.

2004 – Överexponering

Mina första digitala bilder såg ut ungefär så här och jag hade ingen susning om vad jag höll på med. Ingen editering har gjort på denna.

2008 – Varma mörka toner och kalla ljusa

2008 var året då jag försiktigt började trixa med ljus och färg på datorn. I samband med det kom jag också på min första stora favoristil… Varma skuggor och iskall highlight. Jag blandade in en massa rött i skuggorna och drog regeln för det vita åt det blåa hållet TILL MAX. Hehe… Den editeringsstilen hängde med ett par duktiga år.

En gammal bild på mig. Varma skuggor och iskall highlight. Det vita går mot blått.

2013 – Bara kallt

Sen hade jag en kortare period då jag enbart kört med kalla färger. Blått, lila, cyan och grönt.

Highlighten åt lila och svärtan åt blått.
Allt går mot turkos och grönt. Svärtan går åt blått.

Det blåa hängde med länge, men den gröna perioden var kortlivad. Jag insåg, som så många gånger förr, att jag hellre drar mot lila.

2018 – Färglöst & hårda kontraster

2018 var det första året då mitt fotointresse började ta en central plats i mitt liv och jag köpte min första begagnade proffskamera, Canon EOS 5D Mark II. Det var ett tumult inlärningsår där jag tvingades inse hur fenomenalt svårt det är att ta bra bilder, men också hur roligt det är!!

Neutralt

Detta år insåg jag också att den här grejen med att göra vitt så blått som möjligt är en dum idé. Det blir så rysligt kyligt och ont för ögat att se på. Så jag började istället göra allt neutralt, även färgerna i övrigt.

Hård kontrast

Kallt och krispigt. Inte enbart min editerings fel utan även det hårda solljus som låg på den dagen. Men jag gillade det.

Absolut ingen tillstymmelse till gult

Jag har alltid haft svårt för gult, men detta året drog jag det till sin ytterlighet. ALLT gult bannades i de flesta bilderna.
Då ser det så här illa ut!! :S Huhhh… Skulle den bilden vara mysig? Jag bara ryser.

Kristallklar highlight

Även om jag har fått bort det blåa i det vita, så körde jag fortfarande på en väldigt hård highlight. Det var liksom min grej där och då!
Här är vitan så skoningslöst bländande att det nästan gör ont i ögonen. Aj, jag måste kisa… Hur i hela friden tänkte jag??

Grynighet i bilderna.

Sen kom jag på effekten av att addera noise i bilderna. Det gav dem liksom någon slags unik retro-karaktär. Jag gillar egentligen detta fortfarande, även om jag har övergett det för tillfället. På vissa bilder passar det!
Den här bilden har även för ovanlighetens skull gult i sig. Men jag kunde acceptera det ibland OM jag gjorde gulan väldigt dov/tung.

Låga mellantoner & grynighet

Här har jag dragit ner highlighten jättemycket och alla mellantoner, och sedan dragit upp vitan till vitt igen. Och så lagt på en massa noise på det. Fråga mig inte varför… Det hela ser för bedrövligt ut! Men jag försökte nog få till en målad vintage look. 😛

2019 – Färgfattigt

Svaga färger

En torkad blombukett. Låg saturation.

Milda skuggor

Sen började jag experimentera med mjukare kontraster och i synnerhet då svaga skuggor. Svart blev grått.

Endast en färg åt gången

På denna tid var jag ytterst barsmakad med färg. (Det är jag ofta fortfarande. Jag gillar den stilen.) Och oftast tillät jag endast en eller två färger att ta plats i bilden, allt annat tonades ner. Skuggorna är fortfarande ganska mjuka, men svärtan har blivit helt svart igen, så kontrasten är hårdare.

2020 – Varmare skuggor & krispig highlight

Under år 2020 genomgick min fotostil många stora förändringar. Det var ett år med en enorm utvecklingskurva på alla plan och jag testade mina vingar inom otaliga fotostilar. Men som grund låg ständigt den krispiga vitan och varma skuggan. Som fortfarande är en modifierad rest från 2008.

Jag slängde även fram färgpaletten på riktigt detta år och vågade bjuda in gult och värme i vissa bilder där det passade! Höstbilder eller solnedgångar, t.ex. Blått är jag ytterst försiktig med och grönt accepterar jag endast i naturbilder.

Ingen gula & knivskarpa detaljer

De flesta bilder är vid denna tid totalt avskalade på allt gult, som här. Jag testade även på att göra bilderna extremt detaljrika – något som jag senare övergav. Det blev för stökigt för ögat.

Mer gult

Några få gånger detta år, när det passade i bilderna, vågade jag dra på med gult. Men hela tiden då med en röd botten.
Kontrastrik och relativt kylig, men ändå varm.

Lila botten

Nu hittar jag min favoritsvärta! En liten klick lila i, för att hålla värmen och kylan neutral. Detta är något som jag fortfarande håller fast vid idag och är ett av mina signalement i mina bilder. Det svarta går alltså alltid en aning mot lila, men ytterst lite. Det ger ett djup och en krispighet till bilderna, utan att för den skull göra dem kalla.

Dimmigt

Färgfattigt och dimmigt. Fint det också, på sitt sagolika sätt!

Djupa mellantoner

Djupa mellantoner, ljusare skuggor och kolsvart svärta.

Olika typer av exponeringar på en bild

Jag komponerar ihop både höga och låga kontraster, för att göra bilderna detaljrika.

Glöd i bilderna

Jag börjar äventyra med mera glöd i vissa bilder.

2021 – Mjuka kontraster & mer gult

Detta är året då jag kommer på att en lugnare highlight faktiskt kan vara just det där lilla extra som mina bilder behöver för att till fullo hitta sin rätta, unika stil, och då med en svag lutning åt vintage. Bilderna blir plötsligt så mycket behagligare att mjukare att se på.

Samtidigt så vågar jag mig på att köra på med mer färg och i synnerhet välkomnar jag färgen gul tillbaka till rättmätiga centrala plats i min palett. Gulan har jag annars tidigare hårdnackat förvisat, år efter år… Den försvann någon gång på 80-talet, nej jag skojar, men ungefär någonstans runt 2008 (med vissa undantag) och har inte förrän år 2020 börjat komma tillbaka i sakta mak.

Starka färger

Blå är en färg som jag har undvikit intill nu. Denna vår lät jag färgen ta för sig rikligt!!! Och jag älskar resultatet. Denna bild är en av mina eviga favoriter.

Pastell

I samband med att blått och övriga färger fick mer plats i min palett så insåg jag att jag gillar när de hålls pastelliga.
Pastelliga och mjuka, men djupa och starka.
jag har ett knep med grönt i naturen, jag drar det alltid lite åt det blåa hållet för att få det att se friskare och saftigare ut.

Fine Art

Jag börjar utveckla mitt fine art intresse…

Mjukt och vintage

En helt ny editeringsstil för mig, men otroligt varm och go och jag gillar den.
Mycket gult här, brunt, rosa, djupa färgtoner och återhållsamma fingertoppskänsliga kontraster.

Framtiden – mindre grönt, mer gult?

Jag kommer nog fortsätta jobba med min nya kontrastmilda editeringsstil. När det gäller naturbilder så har jag alltid föredragit att plocka fram det saftigt gröna och bort med det gula (med undantag för höstbilder), men nu tänker jag mer att jag ska låta det gula komma fram och tona ner grönt. Jag har inte helt landat i detta än… vad som känns som “jag”. Jag vet att många andra gör så, de tar bort grönt i naturbilder. Det är en främmande teknik för mig, men värt att testa på.

Jag kommer fortsätta köra på med min svagt plommonlila botten, som finns i alla mina bilder de senaste 3 åren. Och så ska jag våga ha mer varma bilder och släppa den där fascinationen för krispiga färger.

Det var väl ungefär det…… 😀 Ha en fin helg nu allihop!

Nyföddfotografering

Wienette

Ohh jag är såååå nöjd och glad över min senaste fotografering på Wienette!! Den blev över förväntan och jag känner att jag börjar få grepp om det här med fine art porträtt. Jag har också utvecklat min fotostil till att bli mer mjuk. Vi får se var jag landar, men detta foto känns iaf helt i stil och i linje med var jag vill komma i framtiden. Vad tycker ni om den?

Poängen var att skapa några nyföddfoton till min portfolio, men hon växer ju så rasans fort så hon var redan 2 månader på fotot. 😀 Men vad gör det??? Ljuv som en ängel är hon och jag njuter varje dag med detta lilla liv i mina armar. <3

Behind the scen från några av bilderna som jag inte ännu har editerat…

Hoppas att ni har en fin vecka framför er!

Mitt livs första fine art fotografering

Äntligen har jag hittat tiden till att slutföra mitt gravidfotoprojekt. Och som toppen på moset tog jag mig tid att skapa en metallic rosé guld – effect på min signatur. 🙂 Det är så sjukt skojigt att pilla med sånt här!!! Jag blir helt lyrisk bara jag tänker på det. Och nu har jag faktiskt nästa fine art projekt på gång redan, som jag ska sitta med nu ikväll.

Man får nog ändå kalla detta för mitt livs första fine art fotografering. Så hur gick det? En högtidshändelse som denna måste skärskådas.

UTLÅTANDE – hur var det att fota fine art för första gången?

Jodå, det var väl spännande.. 😀

  • Även om en svart bakgrund kan ljusas upp duktigt mycket och tonas i PS, så är det en enorm fördel att ha rätt bakgrund att fota med så slipper man mycket editering. Så nu hamnar en brun bakgrund på köpe-listan.
  • När man jobbar med att ta in externa objekt i bilden (i detta fallet delar av kjolen), så måste man vara supernoga med skuggor, highlight och färgnyanser så att de stämmer överens med originalbilden. Jag kan se nu att färgnyanserna inte är helt hundra synkade i highlighten trots att jag har jobbat enormt länge med att få det rätt. Men det där blir man väl bättre på med tiden.
  • Fokus. Jag valde att jobba med en bild där fokusen faktiskt inte var den bästa. Men jag bedömde att det i detta fallet fick gå, eftersom det bara är en privat bild och jag hade bäst hållning på detta foto. Men i framtiden: BLI BÄTTRE på att få till rätt fokus.

Tidsåtgång

  • Förberedelse: Nja, ungefär 30 min kanske, att få på klänningen och få bakgrunden på plats.
  • Fotografering: 30 min.
  • Bildbehandling: 6-8 h. (Har inte någon aning, men många timmar. Men det berodde på att jag testade en massa olika saker, så jag började om med redigeringen om och om igen. Det är väl så man lär sig? :))

Nu kommer nästa projekt och det är en fine art fotografering med våra barn, lite fantasy-inspirerad. Vi får väl se hur det går…

En smygtitt på skärmen

Jag känner att jag måste skriva ett inlägg här nu. Det har ju varit glest med inlägg senaste veckorna av förklarliga skäl.

Men jag har suttit hela dagen (åja, den tid som blir över mellan barnspringet) med bilderna från min gravidfotografering. Jag försöker jobba med nya overlays-tekniker. Det är ett oreda att lära sig. 😀 Jag är lite besviken på fotograferingen överlag eftersom jag inte fick till ett bra ljus mot ansiktet på hälften av alla bilder, så jag slängde många rakt av. Men denna som jag jobbar med här tycker jag faktisk blev riktigt fint!

Snart hoppas jag kunna visa slutresultatet… Klockan är 22.00 och jag bör väl vara färdig om 2 timmar… Hej och hå så länge! =)

Nya foto-prylar till min samling

Det är lustigt hur saker och ting kan arta sig, eller urarta sig. 🙂 När jag sa upp mig för 1,5 år sedan så tänkte jag att jag skulle satsa på musiken och övrigt konstskapande och driva sociala medier vid sidan av. Fotningen var bara en del i att vara närvarande på nätet. Nu, 1,5 år senare har fotograferandet blivit en jättestor del av min vardag och jag tänker mer och mer att jag vill arbeta professionellt som fotograf. Musiken kommer att komma också, men än så länge har jag inte råd till den utrustning som krävs för att börja med det. Fotograferandet får bli vad jag fokuserar på just nu.

Det finns många prylar som jag behöver införskaffa för att kunna ta mitt fotograferande från privat till officiell nivå. Förra veckan köpte jag på mig två nya ting som jag länge har väntat på; ett utomordentligt kolfiberstativ (finns att köpa på objektivtest.se för 4 690:-) och ett svart backdrop (finns att köpa på scandinaviaphoto.se för 699:-).

Mitt nya fiberkolstativ!

Jag förtjänar det, det ska var och en veta. Ack, vad jag har kämpat!!! Jag har länge fått nöja mig med ett opålitligt, rangligt plastskämt till stativ – som vinglar i blåsten, skakar vid beröring och lutar under tagning. Ibland när jag har försökt att fota i stormigt förhållande, högt uppe t.ex. på en sten, så har den i det närmaste börjat lyfta och pinna iväg på sina stolpiga ben. Och om det är så väl att den håller sig på plats så får man istället räkna med att börja fotograferandet i lodrätt stående ställning för att avsluta i sisådär 90 graders lutning. Oerhört påfrestande för nacken!

Den här nya magiska prylen däremot, som krävde mig på mina sista sparpengar, ska klara stå pall mot de hårdaste ryska väderförhållanden. Dessutom är den enkel att bära runt på och framför allt (vilket var vad jag sökte särskilt efter!) så behärskar den att låta kameran fota på väldigt låga nivåer (grodperspektiv). Man vänder bara mittenstaven upp och ner och vips så kan man fota uppochner eller hur man behagar! 🙂 En fantastisk pryl detta!!! Och vacker som ett barn.

Vacker som ett barn.

Jag har inga backdrops utan brukar få nöja mig med min vita vägg och några hemsnickrade träplank, men nu gjorde jag slag av saken och beställde hem en svart backdrop i bomull. Ostruken och slafsigt tillfälligt upphängd på bilden under. Jag använde den vid min gravidfotografering! Som jag ska presentera i nästa inlägg. (Jag har inte fått in bilderna på rätt ställe än.)

Fotat med mobilen. Mitt nya backdrop slafsigt tillfälligt upphängd.

Utrustning jag vill äga som fotograf

Nu ska vi se vad jag har och kan checka av, och vad jag fortfarande måste spara ihop till…

Det är minsann inte billigt att äga fotografutrustning. Jag har hittills lagt ungefär 80 000:- på härligheten. Nu börjar det sina i kassan, som sagt…

Detta har jag:

  • Kamerahus Canon 5D mark ii
  • Canon EOS M50
  • Drönare Mavic Pro 2
  • Objektiv: fast 50 + vidvinkel zoom 17-35 + Canon EF 24-105/4L IS USM
  • Gimbal med dubbelhandtag
  • Gimbal till mobil / selfiestick
  • Flatlaystativ
  • Sirui kolfiberstativ
  • Två set studiolampor för video (2 paraplyer och 2 softboxar)
  • Ett set studioblixtar (2 softboxar)
  • Ledgo LED videobelysning med olika temperaturer
  • Svart backdrop (i bomull)
  • Green screen
  • Olika underlag

Detta vill jag ha:

  • Ny kamerahus Canon EOS R (R5 eller R6 hade ju varit drömmen!!!)
  • Objektiv: fast 35mm + tilt/shift objektiv
  • Backdrops: beige, grå, vinröd, flammig mörkbrun
  • Reflexskärmstativ
  • Rullupphängningssystem & Vinylbakgrunder
  • Ritplatta till datorn (för att kunna jobba lättare i photoshop)
  • Datorstativ (så att jag kan fota med kameran i kopplad)
  • Extern kalibrering till skärm

Jag kan knappt bärga mig tills jag har råd att köpa ett nytt kamerahus!!! Det är nästa materiella milstolpe. Det jag har nu är inte helt pålitligt och har problem med att kommunicera med blixtarna vid studiofotning.

Nu dags för lite käk! 🙂 Ta hand om er, mina vänner! <3

Ta våren till bordet och skapa fest

Jag gillar pastell till påsk och vår…

FLAT LAY – enkelt och bekvämt för ögat

Oohh… Jag älskar att duka vackert. Dukningen ovan var väl ungefär planen till påsken, ett ägg i en servett sådär och lite blommor omkring. (Det blir minst lika fint att använda till midsommarfesten och bara ta bort ägget!) Men gick det för sig med små barn? Njaa.. nej, egentligen var jag och Daniel rörande överens, redan innan, att sådana arrangemang minsann får vänta tills de antingen är äldre eller vi har annat folk på besök som kan förstå att uppskatta det. 🙂

Barnen är fortfarande i det stadiet att de gärna krossar porslin, balanserar glas på huvudena och tuggar i sig blommor och övrig dekoration. Möjligtvis en aning överdrift (låter som om jag pratar om hungrigt boskap), men inte helt orimligt heller. 😛 De kan få för sig det mesta, de små goa monsterna. Så plastmuggar och vanligt dödligt porslin är alltid att föredra på deras bord.

Alltså fick jag nöja mig med att sväva ut i dukning framför kameran och passade på att öva mig på flat lay fotografering. Jag gillar tekniken och jag gillar att få styla till det, det går helt i linje med mitt omättbara behov av att få vara kreativ. Jag vill inte bara fota rakt upp och ner. Jag vill SKAPA motivet först helst. Fast iofs är det trevligt med variation… 🙂

Behind the scen

Så här simpelt kan det se ut när jag fotar. Inte så avancerat med andra ord. 🙂 Det gäller bara att hitta rätt rekvisita och se hur det gör sig bäst på bild, och så river man av några foton och så är det klart.

FINE ART – den ultimata fotodrömmen

Värre kommer det att bli när jag ska börja med fine art… Hej och hå!!! 🙂 Då kommer projekten bli mer avancerade och det ser jag fram emot. Men jag behöver en bättre kamera för det och lite mer kött (= kunskap) på benen. Jag är nog där först om ett år. Jag är väldigt fascinerad av denna makalösa fotograf:

Nu kallar barnen och vardagliga plikter på mig… Ha en fin fortsatt lördag mina kära! <3

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta