Vad händer?

Ja, det kan man undra. Jag har bestämt mig för att denna vecka fokusera på att få till bloggens design och funktion, snarare än att leverera genomtänkta blogginlägg. Allt har sin tid och jag hinner helt enkelt inte med att göra både och.

Idag ska jag fortsätta jobbet med Kategorierna. Det låter kanske enkelt, men det är oerhört tidskrävande och frustrerande att få till det. Jag satt 3 timmar med det igår och kommer få sitta åtminstone 2 ytterligare idag. Detta pga. den avancerade uppbyggnaden av kategoriträdet och för att jag måste gå in i ALLA tidigare inlägg och flytta dem rätt i den nya bloggens kategorier (jag har valt helt andra).

Den andra stora nyheten för idag är att jag har ansökt om att bli medlem i Influencers of Sweden. Jag har spanat in INOS ända sedan jag började blogga, och har följt deras arbete på avstånd, men har väntat på rätt timing innan jag ansöker om medlemskap. Jag ville först ha min nya plattform tillgänglig. Så jag har väntat ett halvår på detta!! En stor dag för mig, alltså. 🙂 Dessutom börjar det brinna i knutarna, för det har börjat ramla in nya blogg-samarbetsförfrågningar och jag har svårt att hantera dem innan jag har läst på och satt mig in i vilka regler som gäller. Vilket jag vet att Influencers of Sweden har bra koll på och kan ledsaga en i.

Nu snart ska jag bege mig till BVC med tösen för att se om hon är så gödd och frodig som hon bör. Det ska nog gå fint, för den ungens matglädje är det minsann inte fel på! Hon är snart som en liten sumobrottare. Redo att välta omkull det mest kyliga, hårdnackade stenhjärtat med sin charm. Åh, mitt lilla troll!! <3

Kl. 14.00 idag ska jag hämta min vilda, högljudda, underbara tvååring på förskolan, som jag redan sitter här och saknar varenda minut. Det är så tyst när han inte är hemma. (Han är bara på förskolan några timmar i veckan.) Jag har varit helt löjligt överbeskyddande hela den här vecka, mycket på grund av att jag har följt det horribla dramat med pojken i samma ålder som min, som ramlade ner i ett 150 m djupt hål i Spanien. Jag har varit så hönsmammig att jag knappt vill att han ska gå själv nerför trappan. Trots att han har behärskat denna färdighet i mer än ett år – utan missöden.

Efter mellanmål ska jag och ungarna, kl. 15.30, bege oss ut i skogen på en lååång och välförtjänt skogsrunda. Andas in den burdusa kylan och få ordning på hjärnkontoret. När vi kommer hem är det dags för storkok. Mat på bordet. Tvätt. Städning. Allt som förväntas hinnas på en dag. Och jag, min bensläpare, hinner alltid bara hälften. Pinsamt.

Seeeeeeenare ikväll är det Daniels tur att ta över rodret så att jag hinner fortsätta med bloggdesignen. Då underhåller han barnen och axlar hela ansvaret för barnens sänggång. Det släpper jag helt. Skönt!

Vad står på era scheman idag? 😀

Bloggflytt – Första inlägget på nya bloggen!

Wow, detta är min allra första uppdatering här inne på ziliaving.se! Vilken känsla!! Det är mycket att sätta sig in i och fixa nu. Jag har aldrig bloggat genom wordpress förut, så jag måste lära mig hur wordpress fungerar. Bloggen är under uppbyggnad och mycket saknas fortfarande.

Igår satt jag och testade ut lite nya typsnitt. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket jag ska ha. Daniel har hjälpt mig att börja få ordning på mobilversionen. Idag måste jag sitta en del med kategorierna och få dem att fungera. I nuläget så finns det många nya kategorier som inte går att klicka på ännu och alla överflyttade blogginlägg tillhör gamla kategorier och har nu blivit “kategorilösa”.

Så vad jag måste göra nu är egentligen att gå igenom ALLA gamla inlägg, byta ut bildlänkar och kategorier och uppdatera typsnitten på alla rubriker. Usch, vilken tid det kommer att ta.

Sen måste jag göra sidorna som ska komma fram när man tycker på “Kontakt” och “Om” etc.

Daniel arbetar mycket med layouten. Headern kommer att bytas ut så småningom. Under headern ska alla kategorierna finnas i en meny som Daniel håller på att jobba på. Men ja…. vi har lite att rodda i…

Men nu ska jag ta mig an mina små kottar, som jag så gärna kallar dem, och laga lunch!

Vi hörs!

Kategori:
Personligt/Dagbok

Nära och olidligt vackert

Skogen är mitt hem, min tillflyktsort. Där får jag mina största lyckorus och genomlider mina starkaste kval. Där kan jag le och skratta och må så bra så att man tror att det inte är på riktigt. Där kan jag drömma utan att bli nerdragen på jorden. Sörja intensivt och gråta bittert utan att bli störd. Där är allt nära och olidligt vackert.
 
När jag går i skogen hittar jag alltid nya vägar, nya idéer, nya planer, nya frågor, nya svar. Det är som en annan värld, där friheten är obegränsad och jag tillåts vara som jag är. Där tankarna får löpa fritt och känslorna storma. Skogen har en läkande kraft och är min största inspirationskälla. Där är jag själv med mig själv, men aldrig ensam. Skogen är full av blickar och röster. Närvaron är total. Rådjur, fåglar, harar, träd, bäckar och tuvor som rör sig och lever och växer och följer med. Ett kretslopp av liv i oändlighet. Och ändå aldrig någon stress och inget jagande. Ingenting som tvingar sig på, granskar eller kritiserar. Allt sköter sig själv och lever i harmoni med varandra (nåja, åtminstone de flesta djur!). Det tycker jag om. Jag tycker om att bara behöva ta in det jag orkar och få utlopp för det som måste bearbetas och lämnas.
 
 
Idag lockade jag med mig min kära make och våra två kottar ut på en lång pilgrimsvandring genom skogen. I nästan två timma gick vi runt och strosade. Andades frisk luft och gnuggade våra köldbitna näsor. Det var kallt och frosten sprack och gnistrade. Det var inte speciellt mycket snö, bara som en tunn slöja, men knarrade ändå så vänligt när vi gick.
 
Jag brukar aldrig ta med mig kameran när vi går. Dels för att jag glömmer och dels för att det är lite bökigt. Men idag kunde jag inte motstå. Vi gick precis innan solen gick ner och jag lyckades fånga många varma strålar med kameran under vägen.
 
  
När jag var liten drömde jag om att leva så här. Mitt ute i skogen. Jag är dotter till en bondson (dvs. min farfar var bonde!), men är inte själv uppväxt på en lantgård. Min pappa valde bort gårdslivet, då han var så innerligt trött på hårt kroppsarbete. Trött på att slitas upp tidigt om mornarna, mjölka kossor, mocka boxar och guida grisar in och ut ur hagar. Trött på att hugga träd, lappa ladugårdstak och akta sig för spetsiga tjurhorn. Jag antar att det blir så, när man tvingas leva ett liv som man inte själv har valt. På hans tid var det inte så harmoniskt att vara bonde som det kanske kan föreställas. Då var det ett hårt arbete och en ständig oro för om maten på bordet skulle räcka.

Så min pappa valde den akademiska vägen istället. Han har ett skarpt huvud. Smått genialiskt, faktiskt. Jag växte upp i en liten ort. Varken i stan eller helt på landet. Bara i något slemmigt mittemellan som jag aldrig trivdes i. Jag längtade alltid tillbaka. Till livet som mina förfäder levde. Jag drömde om att leva självförsörjande och oberoende övriga samhällslivet.

 
Istället flyttade jag till Stockholm och levde 7 år där. Ett tag i Huddinge, sedan i Flemingsberg, sedan ute på Ekerö och sist i Danderyd. Jag älskade Stockholm av hela mitt hjärta och gör det fortfarande. Men friheten på landet har alltid lockat mig och jag visste att en dag måste jag tillbaka. En dag måste jag hem och leva min dröm.
 
 
Det var då jag träffade Daniel. Och resten är historia… 😉 Det kan jag dra någon annan gång.
 
Bor ni där ni drömmar om att bo och lever ni så som ni drömmar om att leva?
 
Zilia Ving
 

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)

Inga trädgårdsbilder i världen kan hjälpa just nu

Som mor till en 2-åring är jag svårt illa berörd av det pågående dramat kring den lilla pojken som föll ned i ett hål i Malaga i Söndags. Jag har haft svårt att sova och går och är livrädd för att något ska hända mina barn. Blir så sinnes hönsmammig. Det hade ju kunnat vara Eliah. Och oavsett vems barn det är så är det ju lika fruktansvärt.
 
Bildresultat för julen well
(Bildkälla: https://www.thetimes.co.uk/imageserver/image/) 
 
Jag tänker så mycket på den stackars pojken som sitter fastklämd där nere i hålet och hoppas så innerligt att han snart blir räddad. Jag kan inte begripa att räddningsarbetet ska behöva ta så här många dagar! Varför tog det tre dagar innan de ens kom igång med grävningsarbetet?
 
Jag skulle bara vilja flyga som en ljudande fågel genom skyarna ner till Spanien och borra mig in i jorden, slita bort alla stenar i min väg och ta pojken i min famn och rädda honom!!
 
Ingen vet om han är vid liv eller ej. Antagligen är han kvävd sedan flera dagar tillbaka. Och om inte så lider han iaf svårt av hunger och törst och köld. Kanske skador. För att inte tala om hur apatisk man måste bli av att sitta fast och inte kunna röra sig i över 100 timmar? Ofattbart. Ångest. Det gör mig så djupt illa berörd och jag har haft svårt att fokusera på någonting annat än att undra hur det går för honom. Kanske är det amningshormonerna? Eller bara det faktum att jag är en väldigt känslosam person (uppenbart högkänslig)?
 
Jag följer räddningsarbetet live och kollar efter uppdateringar nästan var 10:e minut.
 
Jag har funderat på vad jag ska blogga om, men inga ljuva trädgårds- eller inredningsbilder i världen kan sudda ut det lidandet som pojken och hans föräldrar/anhöriga går igenom just nu och som hela världen står vid sidan av och följer. Förfäran. Maktlöshet. Det jag hade tänkt att blogga om idag känns så löjligt irrelevant. Jag har svårt att känna mig glad förrän jag vet att de har nått pojken.
 
Å andra sidan är varken han eller familjen hjälpt av att jag går runt och hänger läpp. Så min slutsats får nog ändå bli att jag behöver sätta mig ner och göra upp lite nya skojiga planer för dagen och helgen. Släppa pojken och brunnen för en stund. Gosa med mina ungar, dansa och sjunga sånger och låta vardagen fortsätta rulla på. Må alla himlens änglar beskydda honom! ?
 
Någon mer än jag som har svårt att släppa det som pågår i Malaga just nu? Vad tänker ni andra som har barn i samma ålder?
 
KRAM och var rädd om era små där ute!! ❤
 

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)

Vad vi ska göra med trädgården – en rundtur!

Okej. Nu tar vi nya tag. Våren… trädgården… dit längtar jag nu.
Bort med minusgrader och nattsvärta,
som sväljer och kramar och klänger kring varje dag,
släcker ständigt
för tidigt, och in
med ljuset
färgerna
leken
Åhh… den blomstrande livsleken!
 

 
Jag tänker ta med er på en liten rundvandring idag!
 
En rundvandring i trädgården. Och visa vad som ska göras, hur långt vi har kommit hittills sedan vi flyttade in och hur det är tänkt att se ut när trädgården är färdiganlagd.
 
Tids nog ska jag göra en hel video där man får följa utvecklingen i rörlig bild, men just idag får det räcka med bilder. Före och efter, (fast i omvänd ordning).
 
Häng med!! ?
 
 
Detta är en provisorisk skiss som jag har ritat upp över hur vår trädgård är tänkt att se ut om sisådär 10 år. (Allt är inte på plats i skissen, men det mesta är på ett ungefär som vi tänker oss det!)
 
Vår trädgård är väldigt “terrängig”, med många gropar och backar och skeva linjer. Den har varit öde (jag skulle beskriva den närmast som ett kalhygge när vi flyttade in) och obehandlad i många år. Jag har försökt att använda detta till vår fördel och bygga upp olika spännande “rum” med hjälp av vildheten, asymetrin och nivåskillnaderna.
 
 
Eftersom vi i dagsläget har ett väldigt litet hus (åtminstone enligt mig) på endast 135 kvm så har vi tänkt att bygga ut det en del och då också passa på att snygga till exteriören som i dagsläget är minst sagt ruskig. Hårresande.
 
Vi kommer att bygga ut hallen och göra en sofistikerad veranda på framsidan. Och likaså bygga ett rymligt uterum på nordöstra sidan, som ni ser till vänster på 3D-illustrationen. Denna nya asymetriska förvandling av huset kommer en gång för alla att sudda ut den funkisstil som huset originalt är byggt i. Tack och lov för det!
 
 

 

Gångstigen upp mot huset
 

 

Förvandling? Ja, det kan man säga. Så här såg kråkboet ut när vi flyttade in. Som en dåligt efterhållen skokartong.
 
Vi kommer att bygga om takutskottet och balkongen, byta ut alla fönster, måla om hela huset samt bygga ut hallen och på det en veranda. Det enda som kommer att vara som det var när vi köpte huset är väl egentligen taket. Eller åtminstone takets färg. Det kommer att fortsätta vara svart.
 
Här följer bilder från samma grusgång, men i motsatt riktning. Mot vägen och infarten.
 
 
(Det här skissprogrammet har sina begränsningar. Tyvärr har jag inte kunnat få in någon ladugård i bakgrunden. Inte heller staketet går att återge i rätt stil. Men det är ju petitesser!)
 
 
Vi kommer att anlägga en grusgång här och skrota dessa gamla ruskiga 80-talsplattor. Vi kommer att plantera buxbom längs gången och mura en ny trappa. Grinden som ni ser mot vägen är inte färdigskulpterad ännu, men på god väg! 🙂 Jag visar den närmare när den är färdig i vår. För ett år sedan hade inte ens trädgården något staket runt. Nu har vi snaaaaaart gjort färdigt en gärdesgård längs med hela kanten.
 
Här till höger ser ni ett åkerö-äppelträd och till vänster okänt träd med små söta äpplen.
 

 
Till höger om ingången
 

 
Om man vänder huvudet till höger när man kommer in genom den lilla grinden så blickar man in i den lummigaste delen av trädgården, som vi kallar för oasen. Det är en behaglig och själavårdande plats i trädgården. Lite mer solskyddad och med fantastisk utsikt ner mot hästhagarna.
 
Där sitter vi gärna om sommarförmiddagarna och dricker vårt kaffe. Och gömmer oss om eftermiddagarna, i buskarnas fläkt, när solen gassar och blir plågsam.
 

  
 
Trädet som ni ser mitt framför är en rosenhagtorn och det enda prydnadsträdet som fanns på plats när vi flyttade in. Under den har vi planterat två rosa klätterrosor. Som så småningom kommer rosorna att ringla sig uppför stammen och göra trädet ännu mer fylligt på färg och liv. Underbart. Den främsta finessen med detta är förstås också att trädet kommer att vara vackert även när det har blommat över. För då är det rosornas tur att blomstra. På så vis kommer trädet att vara en fröjd för ögat under hela sommaren!
 
Det blåa och gula ni ser längre bort är min man och son på inspektionsvandring i trädgården.
 
Utikten ser inte mycket ut för världen på denna grådassiga januaribild. Men tro mig – om somrarna – när lärkarna sprider sina melodier över hustaken, blommorna spricker i tusen färger, hästarna gör glädjekrumbukter utför backarna och solen drillar med trädgrenarna. DÅ är det ljuvligt att vara på denna sida av huset.

Men vi kommer tillbaka till denna sida senare…

 

 

Till vänster om ingången
 
 
 
Gärdesgården är på gång. Och bakom gärdesgårdens knut, mot vägen, finns en brunn som jag febrilt försöker täcka över. Utan att för den skull göra den oåtkomlig. Det har vi löst genom att plantera ett helt litet buskage där som såsmåningom kommer att växa upp till en bra täckmanel. Gran, doftschermin och rhododendron är planterade so far.
 

  
 
Där – precis där Daniel har lämnat en stor träbox av något slag (och av okänd anledning!?), börjar en gammal mur som blir högre ju längre bort den kommer. Den syns tydligare på 3D-skissen än i verkligheten. Än så länge. Men när vi har krafsat bort några årstionden av jordlagringar och stabiliserat upp den så kommer den vara tydlig också irl.
 
De fula stolparna och illa tilltygade träden mot grannen kommer att ersättas med gärdesgård.
 
 

 
Infarten kommer att jämnas till och stenläggas.
 
 
 
Längs med hela muren har vi planterat mängder av pioner. I huvudsak doftpioner. I röda och rosa toner. 
 
   
 
4 träd finns längs med mittenlinjen och bort. Det första närmast kameran är ett vinteräppelträd av okänd art (det äldsta trädet i hela trädgården och en av de få som överlevde de förra ägarna). Nästa som knappt ser ut som ett träd är ett plommonträd. Därefter kommer hängsälg och sist ett prydnadsträd som jag tror är rosenapel.
 
 

 
Dessa två sista bilder visar samma träd fast i motsatt riktning.
 

Dammen och muren

 
 
 

 

Här framför kommer vi att gräva ut en damm, bygga en bro och mura en mur. Det kommer att bli fantastiskt fint!! Som en liten sagopark. Hela dammen kommer att gå i vinröda, creamrosa och vita toner. (Det syns dock inte på 3D-skissen för där fanns det ett ytterst begränsat utbud av växter och färger att välja mellan.)
 
I hörnet av muret kommer vi att anordna ett litet minivattenfall. Och ett handgjort fönster (egendesign, visar senar) kommer att muras in i muren som man kan se de rosa körsbärsträden igenom
 
 
 
Här ovan ser ni avsatsen till det som kommer att bli trappan. Här kommer trappan att byggas.
   
 

 

Det är lite svårt att se vad bilden föreställer, men den är fotad i samma riktning som 3D-skissen (liksom alla andra bilder). Rosenbågen i muren kommer att vara mellan de två stålrör som Daniel har stånkat ner i marken lite till höger på bilden. Ni ser fotspåren framför i den ynkliga snön. Där kommer muren att vara.
 
Till vänster om det närmaste lilla trädet (prydnadsträd) kan ni skymta ett annat träd, mot grannen. Det är en hängpil, som kommer att bli alldeles magnifik när den har växt till sig om några år. Den kommer att ha långa hängande grenar som sträcker sig över den lilla dammen och speglar sig i den.
 
Bredvid hängpilen har vi planterat några havtornbuskar som vi ser fram emot att äta frukt från tids nog.
 
  

 

 
Återigen. Här framför, mellan dessa stålrör, kommer öppningen i muren att vara. Troligtvis kommer det sitta en rosenbåge här (alternativt så kommer vi att mura ut en port). På porten/bågen kommer det att klättra lite olika typer av rosor. Vi har redan planterat dem, men jag kommer inte ihåg vad de hette utom en av dem, honungsrosen. Får återkomma med resterande namn senare.
 
 


 
Körsbärsgången
 
 
 
När man kliver igenom porten kommer man till en lång grusgång, omgiven av någon blomma som vi inte ännu har bestämt vad det ska vara. På vänster sida har vi planterat tre bergkörsbär som kommer att bli upp mot 10+ meter höga. De kommer att blomma och dofta sagolikt i maj och juni…
 
Därefter kommer vi att få åtnjuta doften och uppenbarelsen av de klematis som vi har planterat intill körsbärsträden.
 
 
 
(Jag vet, terrängen är helt fel i 3D-skissen. Programmet har sina begränsningar med vad som är möjligt att göra och inte.)
 
Återigen. Här är det svårt att se vad hela röran ska föreställa. Framför er ser ni den begynnande ligusterhäcken som vi planterade i somras. Det blåa är nät som vi har slängt över några rosor innanför häcken som vi helst inte vill ha uppätna nu under vintern.
 
Framför det blåa ser ni en bänk som ligger vält. Den har inte kastats ut under ett raseriutbrott eller så, utan ligger där av en anledning. Det är jag som har lagt den där för att skydda de späda häckplantorna mot våra oberäkneliga ligister (barn och hundar!) som gärna springer där igenom och trampar ner de stackars plantorna.
 
I detta hörn kommer vi att konstruera ett riktigt fint stilleben/blickfång i klara blå nyanser. Vi har så här långt planterat ett svartplommonträd här, lite klematis och till våren kommer vi att plantera en praktmagnolia. Vi bor i zon 4 och praktmagnolian ska egentligen hålla sig till zon 2. Men då denna hörna kommer att vara så vindskyddad och att det även är mot en södervägg så kommer vi att försöka oss på praktmagnolia ändå. Vi har fått många zon 3 – växter att klara sig runtom i trädgården.
   
 
 
Två dvärgkörsbärsträd bjuder in till blivande köksträdgården.
 
 
 
Samma plats i motsatt riktning.
  
 
 
Här till höger ovan ser ni ingången till rosenträdgården!
 
 
 
Ingången till rosenträdgården.
 

 
Den vita rosenträdgården

 

 
 
 
Strax innanför, till vänster. Här kommer vi att bygga upphöjda rabatter med stenkant. Hela innerträdgården kommer att vara full av massor av roser, både buskar och uppstammade träd, men även en del andra blommor och växter. Allt kommer endast vara i vitt. Jag har alltid drömt om en helt vit rosenträdgård!!!
 
 
 
 
Stenläggningsplatser för sol och grillning. Ett fågelbad. Lite annat fint…
 
 
 
Här kommer vi att bygga ingång till huset. Bredvid ingången kommer det att stå en kruka som alltid ska vara fylld med purkna växter.
 

 
 
En jeasminbuske till vänster, en dvärgsyren och eucalyptus till höger mot häcken. Däremellan ett flertal rosenbuskar.
 

 

 
Äppelträd, familjeträd, i mitten av lilla trädgården. Till vänster mot häcken har vi planterat svartplommon och en rosenmagnolia. Tanken är att trädgården ska vara helt vit från och med mitten av juni resten av sommaren. Men innan dess kommer trädgården tvärt om vara full av färg och prakt – skarpa, riviga, livliga, våriga färger som orange, cerise och plommonlila. Wow, jag längtar tills den synen!!
 
Då ska hela rosenträdgården bara explodera av färger. För att sedan finna vila i det vita oskuldsfulla…
 
 
 
Här längs häcken till höger är syrenhortensia planterad och en hel del rosor, bl.a. new dawn, men det ser inte ut som att dessa kom med på bild.
 
  
En mäktig eldstad (med bakugn!) ska vi mura i mitten av rosenträdgården, med tillhörande sittplats för umgänge och gemenskap. Här föreställer jag mig att vi, familj och vänner, kommer att sitta om kvällarna och sjunga och spela gitarr, baka bröd och pizzor (om dagen) i ugnen och grilla bananer fulla med choklad. Kan livet bli underbarare än så? Massor av vackra vita rosor längs med häcken…
 
Eldstaden kommer att bli elegantare än vad 3D-skissen visar, men i programmet fanns det bara en modell att välja mellan. 😀 Inte heller sittplatsen kommer att se ut som på bilden.
 
  

 
Här i hörnet är en rödbladig smällspirea planterad. I bakgrunden ser ni en grill som vägrar försvinna ur bild! Ber om ursäkt för den.
 
  
 
Och så går vi samma väg ut ur rosenträdgården igen, så att jag kan visa er baksidan med växthuset och alla bärbuskar. Rundturen fortsätter…
   

Baksidan – trädgårdslandet, växthuset och alla bärbuskar
  
 

 
 

Ja, som sagt, ni får ursäkta den hopplösa grillen som vägrar försvinna ur bild! Suck. Vi är iaf tillbaka vid slutet av körsbärsgången här.

 

 

 
Förra året bökade vi upp hela platsen där växthuset och köksträdgården ska vara, men hann aldrig få växthuset på plats. Men det ska stå här rakt framför! Bärbuskarna till höger. Potagen/köksträdgården till vänster.
 
 
 
Bärbuskar och bärland. Jordgubbar, smultron, vinbär, lingon, rabarber, björnbär, hallon, gojabär, krusbär m.m… You name it! Och mer kommer det bli! För varje år utökar vi vårt sortiment av bär och frukt. Älskar’t!!!
 
Här i mitten på den fria platsen ska vi placera ett romantiskt litet bord med två romantiska små stolar, där vi kan ta en kopp kaffe eller två när vi behöver vila mellan trädgårdsslitet.

 

  
 
En blick tillbaka mot blivande köksträdgården… Knölig terräng. Vi kommer att bygga egna odlingskragar och göra köksträdgården till en dekorativ potage.
 
 
 
Här framför kommer vi att placera barnens sandlåda. På bra blickavstånd från bärlandet och köksträdgården, där mor och far kommer att stå på näsan och gräva om dagarna! Rumporna i vädret. Det blir trevligt.
 
 
 
 
Motsatt riktning. Den lilla stigen som går längs slänten till höger, mot sandlådan och jordubbslandet framför. Till vänster har vi ligusterhäcken med ingång till rosenträdgården. Till höger kommer vi att bygga en terass så smångom men det får vi se när den tiden infinner sig.
 

 
Oasen – den lummiga trädgården
 

 

 
Och så kommer vi tillbaka till oasen som ni såg ingången till i början. Men nu kommer vi från andra hållet, från baksidan av huset. Här sluttar det nerför. Till höger har vi två rhodedendronbuskar och till vänster en stor lönn (?).
 
 
 

Här syns (eller knappt syns) vår provisoriska rondelrabatt, som vi kallar den. Flikbladig japansk rödlönn pryder den i mitten. Här kommer vi att spika upp en pergola. Mitt i oasen.

 
 
 
 
Paradisbuske i mitten. En alm, två rhodedendronbuskar, ett plommonträd och en syrenbuske skymtar till vänster. Hela oasens färger går i ljust pastelliga rosa, lila och blått.
 
 
 
Ett litet buskage här mitt i oasen med fjärilsbuske, uppstammad rosbuske, rosenkvitten, syren och fläderträd. Här kommer det också spricka upp massor av påskliljor i vår.
 
Mot vägen ser ni thujaplantorna som installerades i somras. Tragiskt nog tog sommarens värme hårt på dem och mer eller mindre alla är bruna (och förstörda?). Vi kanske måste byta ut hela häcken i sommar.

 

 
 
Blodfläder längst till vänster.
 
 
 
Amerikanska blåbär, uppstammad cypress, rhododendron, ormbunkar och några hortensior som ska få flyttas till soligare plats.
 
 
 
Nej, vi måste helt enkelt göra rondellrabatten högre…… *note to self*
 
 
 
 

Blickar tillbaka upp mot husets baksida och rosenträdgården. Där borta kommer lillplutten spatserande.

 
 
 
Här längs muren kommer vi att plantera massor av hortensior i olika punkra färger. Rosa, blått, lila.
 
 
 
Nu är ju egentligen slänten sluttande, men det gick inte att få till i 3D-skissen. Hur som, här syns slänten. Vi har tänkt att göra slänten till en äng full av sommarblommor, vilda och ovilda, i ett enda saligt virrvarr. Och här i slänten har vi planterat massor av vårlökar.
 
 
 
Utsikten från kommande veranda.
 
 

 

 
Den här fula brunnen ska jag se till att täcka med en sagobrunn. Runtomkring ser ni rhododendron, syrenhortensia, smällspirea, körsbärsträd, ros, hortensia, thuja och något mer träd som jag inte kommer ihåg namnet på. 
 

 
 
Mitt framför ser ni en hängblodsbok och rosenhagtornen bakom. Och så tillbaka till där vi gick in genom grinden från början. Rundvandringen är slut!

  

 

Phuu… Detta inlägg tog MÅÅÅÅÅÅÅNGA timmar att göra. (Inklusive all fotografering, exklusive all 3D-skissning.) Bara det att sitta och klura ut alla vinklarna och jämföra dem har tagit timmar. Men nu har jag själv fått betydligt bättre koll på vår trädgård och vad vi har att jobba på framöver! Så bra!!

 
Vi har en del jobb framför oss, kan jag konstatera. Och då är ju detta bara trädgården. Hur många år tror ni att det kommer att ta? ? Vad har ni för stora projekt/drömmar i era liv?
 
Nu förtjänar jag en god natts vila!! ? Huvudet tänker inte riktigt klart längre och jag märkte under inlägget att det blev trögare och trögare att komma på vad jag skulle skriva, haha… Som ni ser blev jag klar med detta 02:28 inatt. Nu ska jag försöka hinna få några timmars sömn innan jag ska upp och passa två livliga ungar hela dagen.
 
Ta hand om er och ge aldrig upp era drömmar! Drömmar är till för att levas.
 

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)

Som bloggare får man ta skit

Jag hade skrivit ett långt blogginlägg i förrgår, men fick aldrig iväg det. Det kändes inte bra i magen. Nu gör jag ett nytt försök.
 
Det har trillat in lite anonyma otrevliga kommentarer i min blogg de senaste veckorna, helt random. Vet inte om de kommer från samma person eller olika. Och det spelar väl egentligen inte någon större roll heller. Jag visste ju att det skulle komma, förr eller senare. Jag visste att om jag vill driva en offentlig blogg så kommer jag att få räkna med att få ta skit. Och ändå så blir jag ledsen. Ledsen och trött och opepp.
 
Jag har knappt ens velat gå in här i bloggen de senaste dagarna. Varken känt motivation eller ork. Bara känt mig nere.
 
Och samtidigt måste jag skratta lite åt mig själv. Att jag är så löjligt sårbar så att jag tar åt mig för några ynka kommentarer från användare som inte ens vågar stå för det de skriver med namn/mailadress. Värre än så här kommer det ju att bli…
 
Att tappa motivation
 
Men varför ska det vara så här? Jag har så svårt för att förstå det. Vem är det som ägnar sin dyrbara tid åt att skriva elaka och förolämpande saker till främlingar som den inte vet någonting om. Spotta och spy galla över någon annan, bara för att denne existerar. Vem är det som gör så och varför? Vad är det som driver?
 
Jag har svårt att förstå det. Svårt att förstå varför man inte kan vara lika trevlig på nätet som man (förhoppningsvis) är IRL…
 
Det är ju inte så att vi är mindre människor på nätet. Orden gör minst lika ont och dränerar en på energi precis lika mycket som de hade gjort i “verkligheten”. Jag bloggar för att jag vill inspirera och sprida positiv energi. Skapa någonting fint. För att det är en passion och något som jag tycker är väldigt roligt.
Varför ska jag låta den glädjen dö på grund av främmande bittra människor som inte har vett att uppföra sig? ?
 
För att försöka återfå motivationen och styrkan har jag googlat och läst några peppiga inlägg från andra mer erfarna…
 
 

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)

Kategori:
Personligt

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta