Decembermorgon. Jag tänkte att barnen skulle få öva sig lite på att gå Lucia och sjunga sångerna innan tåget skulle ske på förskolan. Och så kunde jag passa på att ta lite fina bilder på dom, tänkte jag förvirrat. Så jag klädde upp dem här hemma…
Men det var mycket begärt att tro att en 4-åring och 6-åring och 1,5-åring skulle kunna stå stilla och motstå frestelsen att använda sina ljus som vapen och vetenskapliga instrument.
Och lillskruttan ville inte alls vara med. Hon tyckte att klänningen kliade och var på allmänt modlöst humör. Nej, inte lyckat alls. Vi får försöka med ett bättre Luciatåg nästa år. Då kanske de är så stora att jag kan lära dom sångerna och vi kan spela in en liten vacker film?
Fortsättning på mina förlorade blogginlägg från December. 🙂 Första advent bakade vi saffransbullar och pepparkakor. Saffransbullar på lördagen och pepparkakor på söndagen, för det är minsann ett heldagsprojekt att få dessa barn rena och fräsha för att baka, samt baka och sedan rena och fräsha efter baket. Degen satt ju ända upp i öronen… Åtminstone på den minsta bagaren. De andra skötte sig fint! 🙂
Julbaket är en kär tradition som jag har med mig från min barndom. Då avsattes en hel dag åt pepparkaksbaket under den första adventshelgen, man steg upp tidigt på morgonen alldeles pirrig inombords och spring i benen och klockan 10.00 började baket. Julmusiken i bakgrunden, förklädena på som vi själva hade sytt (våra barnen ville dock inte ha några förkläden så jag lät det vara för i år) och så gav mamma oss varsin pepparkaksdeg att gå loss på. Roligare än så här kan man knappast ha det i jultider!!
Jag minns när jag var liten att ungefär hälften åkte in i munnen och hälften hamnade på plåten. Så är det inte alls med våra egna små. Om jag mutar och trugar dom duktigt så kan dom nagga av en liten tugga på degen, men sen är dom nöjda!!! :O Har man hört på maken? Helt obegripligt för mig.. pepparkaksdeg är ju något av det godaste man kan äta! Betydligt godare än själva pepparkakorna när de är gräddade, om jag ska vara helt uppriktig. Men nej, Eliah och Celina är inte alls såna där deg- och smetätare som jag minns att jag och mina syskon var som barn. Skumt! Är barn bara lite vettigare nu för tiden eller vad kan det bero på?
Angeline bakade en liten stund men sedan ville hon hellre leka med figurerna till julkyrkan. Hon älskar dom figurerna och leker med dom varje dag! På gott och ont. 🙂 Hon har knäckt sönder Lucians krona någon gång när hon har tappat henne, men vi har lyckats lappa ihop stackars Lucian igen. Men figurerna var inte så dyra ändå, jag tror att vi köpte dom för ett par tior på City Gross.
Nädå så att… julbaket gick bra. Jag har begåvats med en man som är otroligt huslig, så han brukar ta hand om gräddningen medan jag styr upp baket. Bra teamwork! Nu ska jag väl skriva färdigt resten av mina blogginlägg från December.. hehehe…. så här mitt i Februari. Sen på bollen, var ordet! 😉
Barnen byggde ett pepparkakshus också i samband med pepparkaksbaket, men jag visar det i nästa inlägg annars blir det här så långt…
Uppdatera, uppdatera, uppdatera bloggen!!! =O Vi är redan inne på ett nytt spännande år och jag har fullt upp med att förverkliga en ny företagsidé. Men här kommer några tillbakablickar från slutet av året 2022.
Det var ett fint år som dock innebar en hel del utmattningssymptom för mig och min insomnia har blivit värre. Största delen av året var jag mammaledig dock och det har varit underbart, nästan hela tiden. 😀 Men nu är lillan 1,5 år och det är dags för henne och mig att skiljas åt under vardagarna. Snyft.
Celina hjälper mig att julpynta!
Jag älskar mitt designträbord som jag köpte förra året. Texturen och alla de djupa skårorna är helt underbara!!! Här lastar jag upp alla möjliga dekorationer och försöker att byta ut dem vid varje säsong och högtid.. Ljusstakar, blomkrukor, prydnadsfigurer, murgrönan förstås.. som behöver justeras till lite ser jag… Doften av hyacinter… åh…
Vi hittade några söta figurer, tomtar, pepparkaksgubbar och en lucia som fick spatsera runt kyrkan!
Tyvärr är alla fotona bara tagna med mobilen. Jag har börjat att fota mest med min mobil för att min systemkameran har gått in i väggen, så att säga, och är lite opålitlig vad gäller fokus och kvalité. Supertråkigt!! Åh vad jag längtar efter en ny systemkamera!!! :/
Alla andra bloggar om advent och jag har fortfarande inte bloggat färdigt om sensommaren, hahaha… Jag kan inte förmå mig själv att hoppa över inlägg och få oordning i bloggen, så jag måste fortsätta att skriva färdigt dessa sensommarinlägg tills jag hinner ikapp vintern och mörkret och julen. Det har varit så stressigt hela hösten, men jag vill ändå dokumentera vad som har hänt för min egen skull.
I slutet av Augusti höll vi ett kalas för Eliah och Celina ute i mina föräldrars sommarstuga på den Småländska landsbygden. Det var en varm och blåsig dag med massor av skratt och kärlek. Det är så otroligt fint och idylliskt där!!! Himlen var blå och vacker, men gräset torrt och slitet efter en lång sommar.
Celina ville att temat på kalaset skulle vara enhörningar och Eliah ville hellre ha hajtema. Det blev något konstigt mittemellan, haha. Mycket färg satsade vi på iaf!!
Vi var för många för att få plats i själva sommarstugan så vi satte upp ett partytält. Det var perfekt väder den dagen, förutom att det blåste såååå sjukt mycket. Vi hade köpt så mycket fint pynt, men fick väldigt snart acceptera att det mesta av pyntet inte skulle kunna komma upp. Allt blåste sönder!! Vi hade så mycket ballonger som vi hade satt upp, men redan efter 30 min hade de blåst ner eller börjat spricka. bordsduken blåste upp och revs sönder och alla girlanger flög in i hörnen eller rullade ihop sig i mitten. Ljusstakarna på serveringsbordet rasade och ljusen bröts mitt itu. Ja.. det var ett elände….
Men vad gjorde det? Barnen roade sig med lekar och tävlingar som jag hade förberett och hade superkul!
Daniel hade gjort ett supersnyggt melonmonster, hehe!! Och lillan gick och sög på melonbitarna tills hennes klänning var alldeles randig… Underbara unge! <3
Vi startade kalaset med att bjuda på grönsaksstavar och dipp i rosa, grönt och blått. Barnen måste få i sig något nyttigt under kalaset innan det brakar lös!! Och så varma smörgåsar med skinka, räkor eller svamp. Mums! Mot slutet av kalaset bjöds det på fika.
Vi hade bakat enhörningscupcakes med horn och hajcupcakes med svarta hajfenor. Enhörningscupcakeserna var egentligen morotskaka och hajcupcakesen var chokladmuffins med oreon-frosting. OTROLIGT goda om jag får säga det själv!!!
Mitt lilla hjärta har blivit 4 år!! Tänka sig. Hon är lik mig också… spexig, tramsig och uttrycksfull. Mycket energi! 🙂
Vi hade gjort äppelmonster också, haha…!! Åh.. så underbara och jättefula. 😛 Jag tycker nog att tänderna inte riktigt hamnade på plats som tänkt… hehe… (Dom består alltså av äpple, jorgubbstunga, nutella i munnen och tänder/ögon av solronsfrön.)
Det finns många fördelar med att ha tårttävlingar på kalas! Dels så slipper man stressen att själv baka tårta och sen tycker barnen att det är jättekul och spännande!!!
Sen lekte vi stafetter, charader och annat skoj där barnen får aktivera sig.
Celina är en linslus och tycker det är så kul när kameran kommer fram! Det är svårare att fånga Eliah. Han är alltid i språng och för otålig för att stå stilla framför kameran!
Jag försökte vara med lite i stafetterna och springa med lillan i famnen.
Ser ni vilket långt hår jag har fått!!? Helt galet.
Dagen avslutades med fika och fint umgänge. Det kom lite fler människor på kvällen för att socialisera med oss, släktingar m.m.
Innan barnen åkte hem fick de för sig att leka stolsleken. Vet ni vad det är för lek? Vi drog ut alla mamma och pappas gamla stolar från sommarstugan och ställde upp dem på rader. Jag satte på musik och barnen springer runt stolarna tills jag pausar musiken, då ska alla hitta en plats och den som blir över (det finns alltid en stol för lite framme) åker ut. Sist kvarstår en vinnare. Enkel lek med förvånansvärt hög underhållningsfaktor! 🙂
ALLTSÅ! I September fyllde denna underbara kille 6 år!!! Vi hade en mindre uppvaktning för honom på dagen och ett stort kalas med alla kompisar en annan dag.
Paket och mysfika fick det bli. Han önskade sig inte tårta idag utan ville ha morotskaka och chokladcupcakes, vilket passar mig utmärkt som inte heller tycker att vanlig hederlig tårta är en höjdare. (Glasstårtor, pinocchiotårta och i sällsynta fall jordgubbstårtor går an!!)
Vi hade köpt stora fina jordgubbar att dekorera med, men tyvärr var vi oaktsamma och lämnade cupcakesen oövervakade framme på köksbänken i ett par snabba minuter och när vi kom tillbaka hade Celina proppat i sig alla jordgubbar utom en och en halv. Den ena fick Eliah och den halva fick Angeline. Så fick vi rädda situationen. Angeline skrek av förskräckelse när hon upptäckte att hennes jordgubbe var äten på, men så fort den kom in i munnen började hon skratta av lycka. Tänk så enkelt det går att styra upp olyckor som barn!
Så här är det alltid. Det är en kamp mot klockan när man ska göra iordning något gott ätbart här hemma. Vi bjuder sällan barnen på något sockerrelaterat, så kakor och tårtor är sällsynta och eftertraktade. När det väl bakas bokstavligt talat slänger sig barnen om våra byxben för att få lov att sluka det innan det är färdigdekorerat och framdukat. Som förälder har man två val, kapitulera eller var rysligt snabb.
Angeline vägrade äta cupcakesen efter att jordgubben var borta. Kräset ska det vara!
Lillkillen fick polisbåtslego, tuschpennor, utklädningsdräkter, en ny ryggsäck, skor och pysselgrejer. Dagen var fullkomlig! Finaste, snällaste, goaste, busigaste killen. <3 Alldeles lagom vild och fortfarande så kramig, kärvänlig och tillgiven. Älskar denna ålder!! (Älskar alla barnåldrar för att vara ärlig! =D)
Han är så söt när han vill ha uppmärksamhet. Jag sitter och jobbar på mitt kontor med stängd dörr. Han knackar på. Jag: “Jag sitter och jobbar, Eliah!” Han: “Men jag vill vara med dig!” Jag: “Varför då?” säger jag på skoj. Han: “För att jag älskar dig så jättejättemycket!”. Celina brukar säga så också. Det är så gulligt. 😀
Härom veckan gjorde vi en trip till Liseberg, jag och några släktingar/vänner. Sista gången som jag åkte till Liseberg var många år sedan och då var jag både yngre och galnare. Risktagandet visste inga gränser. Den här gången var det med stor förtjusning och ännu större skräck som jag tog mig igenom de olika attraktionerna. Jag måste säga att hela dagen var en väldigt stark och existentiell upplevelse. Man förstår att värdesätta livet, om man säger så!
Jag hade ett par syskon och vänner med mig och de satte omedelbart kurs mot den värsta tänkbara attraktionen och tvingade mig att följa med. “Loke” hette monstret. Det är lustigt det där, hur tacksam man plötsligt blir över minsta lilla i livet när man slungas öga mot öga med döden! Jag hann djupodla flera nivåer av ödmjukhet inför min egen ynklighet under färdens gång. Både det ena och det andra kom jag till insikt om! Vad jag vill hinna uppleva innan jag dör till exempel och hur mycket jag älskar och uppskattar mina nära och kära och hur ofta jag måste komma ihåg att säga det. Så förfärligt det skulle va om jag dog nu och inte hade sagt det ordentligt!
Det är högst oklart vad jag gör här, men jag antar att jag hyllar dagen och fötterna på jorden. Ni får ursäkta mitt rufsiga hår, men det är så det blir när jag åker karuseller. :/
Mina nojor höll mig i ett hårt grepp första halvan av dagen. Jag trodde att jag skulle dö hela tiden och blev en påfrestande deltagare för bergochdalbane-personalen. Varje gång de kom till min plats för att säkra bälte och byglar så bad jag dem att kolla en extra gång och därefter försäkra mig om att jag inte på några villkor kunde ramla ur. Sådär höll jag på att noja i ett par timmar innan jag behärskade mig och insåg att jag får deala med min dödsrädsla på egen hand och inte betunga personalen med den. Dom har ju liksom andra passagerare att kolla till också. “Nu får du ge dig!” sa min bror till mig. Han tyckte att jag var pinsam. Hehe…
Här får ni se en googlebild (jag glömde bort att fota attraktionerna själv) från nästa vanvettsfärd! Vad den heter minns jag inte men hur den kändes minns jag definitivt. Man dras upp där i ett tåg på högsta höjd och sedan stannar det när man hänger i nittio grader över marken. Där ska man sedan våndas i många långa sekunder innan obehaget släpper och tar ny form! Efter stupåket åkte man in i en tunnel och på kvällen var den full av blå lampor som gav en riktigt kittlande effekt till en redan stark upplevelse. I början hade jag en skräckblandad förtjusning inför den här attraktionen men jag måste säga att jag efterhand kom att älska den! LJUVLIG.Jag blev tvungen att sätta upp håret efter ett tag för att jag inte skulle behöva lämna tivolit med bara halva kalufsen kvar. Det slet och drog så mycket i mig när jag åkte.
Upswinget! Den här attraktionen blev en stor STOOOOOR favorit. Inte bara för att den är helt sinnessjuk, men också för att den är byggd rakt över ett stup! Den ser relativt harmlös ut här på bilden men det är en direkt illusion!!Man slungas upp i luften, hela vägen upp i molnen och tillbaka igen. Åt ena hållet slungas man upp uppför en höjd och andra hållet över ett stup. Det var himmel och helvete i dess renaste gladaste form. Det värsta med den var också att det inte fanns något uppenbart att hålla i sig i. Inga axelremmar som höll om kroppen som det var i på flesta andra attraktioner. Bara den där svarta tjocka saken mellan benen och inget mer!!! Fruktansvärt. Man hade ju ingen aning om den höll eller inte. Jag satt och spjärnade emot så gott jag kunde mot den där röda klumpen mellan benen, som den lilla pojken till höger gör, men ni vet.. när man hänger 180 grader över jordens yta så hjälper det inte så mycket att klamra sig fast mot en röd klump. Man är oavsett muskelstyrka helt och hållet lämnad åt sitt öde och åt gudarnas behag där uppe.Men i takt med att mörkret lade sig började upplevelsen bli direkt magisk!!! Hela området lystes upp av varma och färgade lampor och bara de höga skriken och djuriska vrålen från lyckliga, förvirrade och livrädda vuxna och barn ekade över platsen. Men jag var tyst. Jag hade hunnit vänja mig vid adrenalinpåslaget vid det laget och njuter bättre under tystnad.Just då, däruppe bland kyligare vindar, såg jag hela min framtid utstakad för mig. Mörkret hade lagt sina händer över utsikten men glada skratt, livrädda vrål och massor av varma och färgade lampor bredde ut sig överallt. Det var så vackert!!! Det var en så vacker utsikt där mitt i natten och så svingades man som ett barn i en gunga fram och tillbaka över allting. Det går knappt att beskriva känslan! Så otroligt starkt. Jag hade minsann glömt hur levande ett tivoli får en att känna sig och vilka starka intryck man lämnar med. Wow.. wow…….. Det kittlade i magen och jag log med hela ansiktet. Tänk vad häftigt det är att leva och få uppleva sånt här!!!Vi åkte den här hur länge som helst, om och om igen, sent där på kvällen när köerna hade mattats av. Jag blundade och tittade, sträckte ut händerna och lät dem falla. Jag njöt varje sekund!!! Nästa år ska uppenbarligen den nya attraktionen “Luna” finnas på plats. Jag ser fram emot att sitta längst fram på tåget där uppe. Jag känner att jag helt och hållet arbetade bort mina hämningar den här dagen. 🙂 Bra jobbat Zilia!Här lämnar en lycklig men allvarsam tjej tivoliområdet, med ruskigt mycket mer vördnad för livet i själ och sinne. Det är såna här dagar som behövs ibland när vardagsgnället har gått för långt!På återseende, älskade läsare!
This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. AcceptRead More
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
