Smygvår, en sen februaridag (nu i helgen) som gav allt. 100% harmoni, skönhet. En stilla hunger efter liv…
Vi har varit iväg i ett par dagar (igen – det känns som om vi far och flänger hela tiden nu helt plötsligt!). I fredags firade vi babyshower för några vänner och sedan stannade vi två dagar efter och socialiserade oss, så mycket vi orkade.
Några bilder från baby showern. På borden serverades bl.a. sushi, cupcakes, pop cakes, vaniljmuffins med citronkräm och tårta. Och så en vagn lastad med… presenter!
Eliah kraschade festen med en lysande sabel och ett strålande, oemotståndligt humör.
Dagarna efter passade vi på att vila upp oss, gå promenader, spela spel och äta god mat. Grilla korv ute i skogen gjorde vi visst också, men fastän solen sken så att det gjorde ont i ögonen så höll vi på att förfrysas. Våren var inte heeelt på plats ännu…
Mina två grabbar kliver över stock och sten… Letar coola pinnar (läs trollstavar) och läskiga trädhålor.
Jag passade på att fånga intrycken med min kamera… Vilken njutning för ögat! Krispiga gula, röda toner och blixtrande duvblå himlar. Det är så att en nästan kan se hur saven rinner utmed träden bakom dess frostspruckna, väderbitna bark. Bubblar långsamt och doftar intensivt sött.
Här vill jag dansa och tappa fotfästet!
Längtar ni också till vår?? Jag menar, VÅR på riktigt! Då alla blommor poppar…
Celina med spjuver-minen. 😀 På denna tjej sitter det en räv bakom örat. Precis om på storebror.
Jag, Daniel och småttingarna svepte till Danmark i helgen. Liksom ett flertal andra släktingar och bekanta gjorde. Min syster och hennes man firade nämligen kopparbröllop (13 år som gifta! Imponerande.) – och det är uppenbarligen något man firar med pompa och ståt i Danmark. De gifte sig när de båda var i 22-årsåldern, om jag minns rätt, och har idag en stor familj på 4 barn.
Vackra detaljer i hemmet hos min syster…
Det finns säkert olika traditioner i grannlandet, men den vi fick ta del av innebar att vi skulle pynta deras ytterdörr med en äreport (glömde att fota den!) kvällen innan festen. Och sedan på kopparbröllopsdagen träffas alla inbjudna vänner och släktingar utanför dörren och väcker kopparbrudparet med sång och ståhej – så hutlöst tidigt som 7.15 på morgonen.
Ett bord fullt av presenter.
Därefter välkomnas alla gäster in i huset, där den enda ordern som gäller är att ha kalaskul, socialisera sig och äta hejdlöst från insläppet (7.30) ända till klockan 11.00 då härligheterna dukas bort.
Någon hade gjort en tårta översållad med allsköns bär.
Kopparbrudparet bjöd på mängder av ätbara förnöjelser och därutöver hade visst en del av gästerna smugit med sig ytterligare förtäring. Jag tror att jag talar för alla när jag säger att man rullade ut genom ytterdörren när klockan slog 11.30 och det var hemfärd.
Jag varken orkade eller hann fota all förtäring, men jag kan säga så här: Vi gick inte hungriga hem!
Och inte var det en liten skara heller! Vad kan vi ha varit? 50? 70? 90? Ingen aning. Men det var iaf ben och armar och allehanda kroppsdelar överallt. Hälsandes, kramandes och trängandes.
Vid 11.30 begav sig alla hemåt utom de närmaste som fortsatte festa i ett lugnare tempo resten av dagen, med “hygge” sent och in på nattimmarna.
Maken min och lilla prinsessan.
Festen rymde massor av barn och leksaker, vilket förstås var både skojigt och stundvis påfrestande. Eliah var alldeles till sig av förundran över alla traktorer han kunde hitta i sina kusiners hem! Finns det något coolare och “grabbigare” än en rejäl och färgglad traktor?
Eliah var så glad över alla leksaker. Rena rama lekparadiset.
Vi stannade i dagarna tre. För efter den makalösa festen, med alla sina godsaker, var vi alla i en sådan matkoma att vi inte kunde komma oss iväg. Så vi passade på att i lugn och ro hinna umgås även dagen efter och uppdatera varandra om våra livs fram- och motgångar.
Lilla busiga hjärtat! <3 Som vägrade bära sin svarta stiliga kavaj.
Och kusinerna fick ordentligt med tid att bekanta sig med varandra. (Av hänsyn till syrrans familj så får ni hålla till godo med bara bilder på mina kära små.) Eliah är ju vår äldsta och han är “bara” 2,5 år ännu så detta var första gången kusinerna hade någon större möjlighet att kommunicera och leka med varandra. Men Eliahs syskon tog så väl hand om honom och förklarade om och om igen, när han inte förstod de märkliga danska orden.
Tösen i sin ljusblå newbieoutfit.
Vi landade sent igår och har precis hunnit återhämta oss från resan. Alldeles för många tråkiga timmar i bil, stela och krokiga ben och avdomnade rumpor. Nu ser vi fram emot att få packa upp våra väskor, tvätta och ta oss an nya projekt!! För denna helgen ska jag fota en del spännande bilder. 🙂
