När jag behöver kraft och mod att fortsätta, när jag behöver vårda och stilla ett upproriskt hjärta, då söker jag mig hit… Till den plats där dialoger inte avbryts och tankar inte störs. Här får vansinne och längtan härja fritt och inta precis den gestaltning den behagar. Här hittar jag nya vägar och visualiserar nya mål. Det är viktigt.
Anledningen till att jag var tvungen att fly hit igår var att jag befann mig i upplösningstillstånd över min instagram. Jag har varit så fenomenalt oinspirerad av att uppdatera den på sistone och det går bara utför, utför… För varje bild jag lägger ut så känns det som om räckvidden blir mindre och mindre. (Nej, det känns inte bara så – den blir det alltså det enligt siffrorna!) Vad är det för fel på instagram? Varför stryper den mig? Vad är det för fel på mig? Och för varje gång räckvidden blir mindre så går det längre tid innan jag publicerar något igen, för att jag helt enkelt bara avskyr att logga in där och påminnas om hur ofantligt oinspirerad jag känner mig. Och jag är fortfarande helt övertygad om att instagram motarbetar mig med blodtörstig beslutsamhet. Det gör mig ännu mindre pepp.
Ond cirkel, jag vet. Vad är jag, frågar jag mig själv, 8 år?? 🤓 Varför måste jag se resultat på det jag gör för att orka kämpa? Har jag ingen egen motor? Är jag inte starkare än så här? Hmm.. Nej, inte idag. Idag är jag inte starkare än så här. Kanske kan det också få vara okej emellanåt… Att helt enkelt inte vara stark och peppig på allt.
Men vill jag skapa mig en fotografkarriär så måste jag existera på denna gudsförbjudna plattform, det är jag övertygad om. Så det är bara att kavla upp ärmarna och knega på. Jag måste hitta ett sätt att komma förbi spärren, den mentala och den faktiska. Och det finns bara ett sätt att göra det på för mig… Ut i naturen och andas frisk luft. Lägga sig på rygg i gräset eller på bryggan och se de mjuka molnen segla förbi. Låta tankarna vandra. Låta naturen göra sitt mirakel.
Vad kämpar du med just nu? Vad är din akilleshäl? ❤️
Nejderna omkring vår gård, fångat med min drönare (DJI mavic pro 2)!
Ååååhh vad jag har längtat efter att skapa vidunderligt magiska lamslagande filmer om hur hjärtat talar, naturen helar och hur ett kreativt sinne kan skapa mening och lycka på en ny nivå!!!
Hela våren har jag längtat efter detta. Men mina försök har kommit till korta varje gång. ☹️ Eftersom min torftiga utrustning och i synnerhet min laptop inte klarar av att driva videoredigeringsprogrammet (Adobe Premier Pro). För det krävs i princip en stationär dator, som har mer power än vad (normala) laptops har. Men en dator med så mycket power som jag behöver är snordyr. Så jag har försökt hitta andra lösningar.
Så kom jag på det! Att Daniel ska hjälpa mig att bygga min alldeles egna MONSTERDATOR.
Sagt och gjort. I maj hade jag skramlat ihop tillräcklig många slantar för att kunna köpa de separata komponenterna som Daniel (som det datageni han är) behövde för att kunde bygga min monsterapparat. Det var svårt att få tag på många av produkterna på grund av corona (alla spelnördar har ju länsat techhyllorna!!). Men i juli var allt funnet och levererat och Daniel kunde äntligen sätta tänderna i utmaningen att foga ihop alla dessa prylar.
ZyXEL NAS 542 12 TB (med plats för att köpa till 36 TB!)
Det jag nu har framför mig (eller som rättare sagt står vid sidan av skrivbordet på golvet) är en magnifik apparat som saknar motstycke (åtminstone i min värld). Den är ungefär 5000 (?) gånger så snabb som min mac-laptop. Det är som att gå från att köra häst och vagn, med sneda hjul, till att svepa hela Tysklands autobahn med en sprillans ny Tesla. Jag har två bröder som speltävlar på hög nivå och inte ens någon av dem har datorer som når upp till min nya monsterdatorsnivå. Jag har en extra hårddisk för att kunna lagra alla filmer som i dag rymmer 12 TB, men som har potential att utökas upp till 48 TB. Det är alltså skulle ge mig möjlighet att rymma 129 gånger så mycket material som jag kan på min mac-laptop nu. Och jag har ingen dålig laptop, den är tämligen ny. Dessutom har kapacitet att skapa filmer i 8K! Och allt detta lyckades jag få till ett pris av strax under 10 000:-. SÅ VÄRT!!!
Det gäller att vara kreativ och tänka utanför boxen när man är en urfattig konstnärssjäl. Då får man hitta andra sätt att lösa sina problem på. En ny dator av denna kaliber hade normalt sett nämligen legat på minst 30 000:-.
I fullkomlig lyckorus sprang jag ut härom kvällen och fångade omgivningen kring vår gård i det sena mjuka eftermiddagsljuset. Underbara vyer!!! Jag älskar att bo här.
Vi har en flera mil lång ås med höga klippor på ena sidan av vårt lilla bondesamhälle, som skapar spännande känslor i vidderna häromkring. Jag ska ge mig ut på en vandring där snart och filma!
Känner mig 100% bekväm i denna utstyrsel… Skulle kunna spatsera runt så här på stan alla dagar i veckan!
Hey godingar!!! ?
Idag är jag så glad, för att jag äntligen har fått tumme ur *host* och skapat en ny profilbild. Vad sägs om denna donnan? Det var väl inte vad man kunde vänta sig? Haha… ? This is SOOOO me though… Jag känner verkligen att jag har hittat min nya stil.. ?
Mina tidigare instagramprofilbilder har varit den ena trista historien efter den andra. ? Jag har bara pillat dit bilder tillfälligt då och då (om nu 6 mån räknas som tillfälligt, hmm..) och bilderna som jag har använt har varit något tveksamt krafs som har legat och dammat i gamla fotomappar. (Utom härom veckan då jag i all desperation stal en av bilderna från skogen. Inte heller den är särskilt talande.)
Jag har läääänge gått och ruvat på en mer spännande idé. Jag vill att min profilbild ska ha ett tydligt budskap och förmedla vad min instagram handlar om: Kreativitet, inspiration, storytelling, lite teatrisk underhållning och massor av underbar touch av vintage.
Efter noga överläggning med mina båda hjärnhalvor så insåg jag äntligen hur jag skulle få fram det budskapet!!! Det kan verka som ett fjuttigt projekt, men ICKET. Låt inte ögat lura dig. Det ligger mycket fundering och arbete bakom detta, eftersom jag inte har tillgång till proffsfotografer, stylister, makeup artister och hårstylister eller bildbehandlare. Jag måste göra allt själv från scratch till sista finishen.
Behind the scene. När kameramotivet inte orkar sitta still längre…
Det är ju så när man är pank och drömmer om en karriär inom kulturbranschen. Har man inte turen att ha ett helt mediateam till hands så får man lära sig det mesta själv. Jag har inte producerat så mycket material denna vår utan mest fokuserat på att utbilda mig själv inom alla genrer jag behöver ha koll på. Och det kräver mängder av timmars övning. :-/
Så här gick dramat till… (pun intended)
Underbara ansiktsmasker ur min ansiktsmasksamling!!!Beskåda dessa kreationer!!! Jag gillar speciellt den svarta, den guldiga med vita pärlor, den svarta romerska hatten med korpfjädrar (?) och jokern där inne till höger! Asch, jag gillar också Fantomen på Operan – masken i vitt och guld till vänster… 😀
Först beställde jag en ansiktsmask från en hantverkare på etsy.com (finns många skickliga kreatörer där), så den är alltså helt gjord från grunden och UNDERBAR. Jag vill bara springa runt och ställa till med maskerader hela dagarna i ända hemma nu!!! Funderar på att inreda logen och trumma ihop en brakarfest för hela grannskapet, med kostymer och masker och ja, ni förstås… Nä, när jag satt där på etsy och fann den ena skapelsen efter den andra så kunde jag förstås inte behärska mig utan beställde hem ett helt dussin. :-O Hahahaha… Typiskt mig. (Blev lite ruinerad på köpet.)
Sen beställde jag en antik promenadkäpp från dobell.se som kostade mig hårresande 800 kr (och jag menar – vad ska jag med den till i framtiden?? Jag kan ju inte låta pengarna gå till spillo nu när jag har noll ekonomi, så jag får väl spatsera runt här i skogen som ett fån om dagarna… Vifta med käppen åt grannarna om de inte sköter sig… hm…) och en äkta cylinderhatt som jag fick jaga länge och väl på tradera.com innan jag kammade hem den i en auktion för närmare 900 kr. Allt detta tog mig ungefär en månad att få hem.
Fotoutrustning i givakt.
Sedan, på självaste ödesdagen, dundrade jag upp fyra stora studioplixtar, som attackerade mig från alla håll och kanter, sminkade mig a la 50’tal och flätade en modernare fiskfläta. (Någonting måste ju indikera att jag inte har tidrest från Casablanca.) Och så fotade jag mig själv mot en vit bakgrund med hjälp av en fjärrkontroll som jag klämde fast mellan knäna (för att kunna ha händerna fria!). Det var lite svårt att koncentrera sig på hur jag såg ut framför kameran när jag hela tiden skulle tänka på att fjärrkontrollen inte for i golvet. Men det gick väl skapligt, efter sisådär en halvtimmas övning!
Förberedelsetiden var ett par veckor (fast väntetid då). Själva fotograferingen 3-4 timmar (inkl. styling) och ytterligare en knapp dag åt bildbehandling för ett par av bilderna. Varje bild tar ungefär 2 h att retuschera. Men mest tid tar det egentligen att sortera alla bilder bestämma sig för vilken man ska välja. Jag tog ungefär 600 bilder. ? Haha.. Och nästan alla såg likadana ut. Så det var ju förbaskat onödigt.
FÖRE.EFTER.
Men resultatet är jag så sablans nöjd med!!! Oh lala… nu får ni hålla i hattarna för nu kommer min instagram bli såååå betydligt skojigare att titta på. Inbillar jag mig iaf. ? Haha…
Vilken stil drömmer ni om att spatsera runt i om ni fick leva i en maskerad?
Ja, så fel det kan bli… Jag var så löjligt ivrig häromdagen. Jag flög upp ur sängen på morgonen och kände instinktivt att NU ÄR JAG REDO för att filma min första vlogg. (Det har tagit mitt år att komma hit rent mentalt – eftersom jag är en blyg liten skit.) Så jag tog mitt pick och pack, systemkameran, filmkameran och drönaren, smörgåsar och varm choklad, och kutade gladeligen ut i skogen för att skapa underverk.
Där struttade jag runt i ett par timmar och filmade min älskade skog med stod möda – om och om igen för att verkligen försöka fånga den där obeskrivliga känslan jag får när jag står på en brant sten och känner vinden fläta upp mitt hår. Jag försökte hitta de perfekta vinklarna för att nå djupet i den svarta sjön och återge skogens alla stolta tallar så resliga som de är, så som de aldrig ursäktar sig. (Jag är ju så ny med drönare, så jag behärskar inte alla manövreringar och behöver tid på mig…) Men allt gick åt pipsvängen!
Jag har uppenbarligen inte lärt mig att behärska att fota med fjärrkontroll ännu, för alla bilder på systemkameran (som i kameran såg alldeles förträffliga ut), visade sig sedan vara både suddiga och sakna fokus när fick upp dem på datorn. Och det upptäckte jag ju först när jag kom hem, så i princip är alla bilderna från den dagen oanvändbara. Jag hade tänkt att fota en ny header till bloggen och som ni ser så har jag använt en av bilderna ÄNDÅ – men egentligen höll de inte måttet. Jag har fått kämpa för att återskapa någon slags tydlighet i bilden och tittar man närmare så ser man hur suddig den är.
Jag undersöker hur mycket jag har skitat ner kjolen när jag skuttar runt i snöblasket.
Inte nog med det missödet. Dessutom hade jag lurat med mig käraste Daniel en stund under hans lunchrast för att han skulle hjälpa mig att filma några små klipp med drönaren som jag inte själv kunde göra för att jag skulle vara med i bild och behövde båda händerna. Och i all förvirring råkade han radera huvudklippen från dessa tagningar.
Eftersom jag inte lyckades skapa någon vettig bloggheader den här dagen så måste jag göra om fotningen. Jag sitter och klurar på hur den ska se ut nu… nu när snön är borta. Då fungerar det inte längre med tjocktröja, halsduk och fodrade kängor. Kanske jag ska ha på mig en lång vit klänning och en skojig frisyr? Hm… jag får klura ut någon idé. Nu när första besvikelsen har lagt sig så ser jag fram emot att göra om filmningen/fotningen! Och göra det såååå mycket bättre denna gång! 🙂 Jag är också lite sugen på att hitta ett vattenfall att fota vid. Jag vet inte var det finns häromkring, jag har inte riktigt lärt känna dessa nejder än eftersom vi (enligt min uppfattning) är så nyinflyttade.
Jag var ute i ungefär 6 timmar och filmade innan jag kände att jag hade nog med material. Kjolen var skitig och magen kurrade. Kroppen var sådär härligt trött av allt springande fram och tillbaka, och jag såg fram emot en kväll i soffan med Daniels hand i min och barnen uppkrupna i knät. Även om jag inte fick med mig så mycket hem den dagen så blev det en fin och lärorik dag. Jag lärde mig mer om drönaren och om att fota med fjärrkontroll. Jag lärde mig i synnerhet vad jag INTE ska göra. Och jag fick obeskrivliga återhämtande stunder med solskenet, träden, utsikterna och mina tankar. Jag funderade på livet och om att ta vara på det man har. Jag funderade på hur livet kommer att se ut om 6 mån, om 3 år, 10 år och 30… Vem jag kommer att vara då och vem mina nära och kära kommer att vara då. Det vet man ju aldrig…
Innan jag begav mig hemåt lyckades jag fånga en svindlande solnedgång med drönaren. Den synen glömmer jag aldrig. Den fick allting att “falla på plats” inombords. Hur kan något så enkelt vara så vackert? Naturen bara finns där. Och den är bara perfekt som den är. Tänk om vi människor kunde lära oss av det och känna likadant om oss själva. Att vi är perfekta så som vi är. Att vi duger. Jag försöker ständigt påminna mig om det… Och kanske är det därför jag trivs så mycket ute i skogen. För att jag bara kan få duga där, just som jag är där.
Vädret här är så trist att jag tror jag storknar. Jag vill bara gräva ner mig någonstans. Den totala avsaknaden av solljus, molnens buttra uppsyn som omsluter mig var än jag går och de tunga, ändlösa regnskvättarna har helt sugit musten ur mig. Jag har till och med tappat motivationen att fota. Vilket är i det närmsta en katastrof.
Jag förstår att det är nyttigt att ha såna här perioder – där inte allt är guld och gröna skogar och man tvingas att lära sig att uppskatta även de minsta glädjeämnen, men jag kan ändå inte låta bli att vänta och trängta… Efter friska, fluffiga snöflingor som singlar ner från skyn… och krispiga, bitiga froststänk som klättrar över fönsterrutorna i takt med att temperaturen dalar. Är det inte ändå så en svensk vinter ska vara?
Ja. Precis så trött är jag, som jag ser ut.
Jag och barnen turas om att gå runt och snörvla, hosta, knyta in oss i filtar och tycka synd om oss själva här hemma. Förkylningarna bara går runt i cirklar från den ena till den andra och sedan till den första igen. Daniel verkar vara den enda som orkar stå pall. Han svischar runt som en humla i huset och bara får saker gjort. (Jag avundas hans vitala gener!) Jag antar att det är helt normalt för en familj med två förskolebarn i och under treårsåldern att behöva genomlida senvintern på ett sånt här vis, men jag tycker förstås ändå att livet är lite ovärdigt just nu. Lite, lite orättvist. (Sagt med glimt i ögat.)
Men jag försöker vara snäll och tålmodig mot mig själv. Låta mig sura och kvickna till i sedvanlig takt. Istället för att tvinga på mig kameran ägnar jag min tid åt annat som måste göras. Planering, sortering, hjälpa Daniel med renoveringen, handla fotoutrustning, plugga företagskunskap, vila, läsa böcker och stirra ut genom fönstret. Men det skojigaste jag har gjort denna vecka är utan tvivel följande. (Ja, det kan nästan väga upp vilken januaribesvikelse som helst.)
Jag har inhandlat lite nya fotoprylar!!
Studioljus (Uhps… där tömdes den magrande plånboken!)
Flatlaystativ (Gaaahh, också galet dyrt!! Men jag kommer att fota mycket flatlay i framtiden så det är ett måste för att få proffsiga bilder.)
Mindre studiolampa till vloggning.
Massor av reflexskärmar. Vitt, silver, guld, blått, rött, transparent, flammigt m.m. för diverse ändamål.
En green screen (som kommer att göra underverk till mina foton och filmskapande!! Jag har massor av spännande idéer som jag ska visa er senare!)
Flera underlag till flatlayfotning. Trä, kalk, marmor… you name it!
Kvar att handla som jag inte ännu har råd med men som jag tids nog kommer att behöva:
Proffsigare filmkamera (här gäller det att skramla ihop ett par 30 000:- – 100 000:-!)
Bättre studioblixtar (10 000 – 15 000:-?)
35 mm-objektiv till systemkameran (ca. 8 000:-?)
Jag får se till att samla och skramla till detta. Det är minsann dyrt att vara kreativ (musik, foto, konst, sömnad) och nyföretagare – i synnerhet när man inte ännu har lyckats skapa någon business kring det!
Men det finns varken tid eller plats för misströstan och håglöshet. UPP TILL KAMP, kära vänner!!! Det är bara att ge det allt. Ge drömmarna allt du har! Det förtjänar dom (drömmarna) och DU.
Förra veckan slutade delvis i tårar och vemod, såväl som i en skräckblandad förtjusning och oerhörd lättnad. Nu slipper jag att försöka manövrera flera professioner på samma gång och ständigt inte räcka till. Vara ett irrationellt vandrande vrak som i huvudsak fungerar som ett störningsmoment för omgivningen. Komma hem varje dag och vara så sliten att jag inte har ork att vara kreativ eller social. Nej – nu är det nya tider! Nu kan jag fokusera. Nu är jag i livet där jag ska vara. UNDERBART!!!
Men det var tungt att lämna kollegorna och tryggheten. Och jag kände mig inte helt tillfreds över det arbete jag lämnade efter mig. Det kostade mig ett par salta tårar under dagen. Tiden hade inte räckt till som jag hade önskat. Men det är en känsla som jag kommer att få leva med även i framtiden, så det är bara att vänja sig. Jag måste bejaka mina svagheter, lära mig att släppa taget och gå vidare när det är dags, även om det tar emot och jag helst hade velat pilla varenda detalj på plats. Det är ju sådan jag är, omständig. Vill för mycket. Det är ingen nådig egenskap! Bed att ni besparas från ett sådant livsok! 😉
Måndag morgon
Jag vaknade med 469 vilda fjärilar i magen på måndag morgon. Pirrig och angelägen att omedelbart sätta tänderna i arbete. Jag sökte upp ett väl valt hörn i huset, där ljuset lade sig alldeles rätt från fönstret och känslan var genuin. Jag bonad in mig där, tände ljus och vred på lämplig musik, bunkrade upp med viktiga böcker, papper, pennor och föremål som inspirerar. Men jag var trött efter åtskilliga veckor av dålig sömn. För mycket har pågått i mitt arma hjärnkontor. Jag har drömt om så många kreativa projekt och livsvisdoms-erövringar. Sådant tar minsann på krafterna.
Vad jag har åstadkommit dessa da’r
Första dagen gick åt till att samla mig. Synka huvudet och hjärtat. Lägga upp en plan och ett schema för den närmsta månaden. Fundera en och två gånger över var jag ska börja och var jag vill komma. Inte slänga mig huvudlöst över första bästa konstprojekt, som jag förstås helst hade velat. Jag har inte haft tid eller ork att ta mig an dessa stora frågor tidigare. Mitt liv är fullt av pusselbitar som ska på plats.
Tisdagen och onsdagen ägnades åt att handla in utrustning för kommande fotograferingar samt snickra ihop underlag till flatlays- och stilleben-foton. Bilder och fotokonsten kommer att vara en viktig del av min framtida yrkesbana, så det är något jag kommer att lägga mycket krut på så här i början!
Idag ska jag iväg och julhandla, men hoppas också på att hinna genomföra en fotosession vid en gammal kvarn här i skogen! Bara jag får ut detta blogginlägg först. 🙂
Imorgon är det dags att få ordning på mitt eget lilla kontor. För där jag sitter nu är en högst tillfällig lösning. Det kommer att ta några dagar, då vi som ni ju vet är i full färd att renovera var och varannat rum här i stugan. En hel del städning och organisering ligger framför mig denna månad, innan kontoret är på plats och jobbet kan börja på allvar. Men jag ser fram emot att få hugga i!!
Har ni hunnit överstöka julhandlingen? Får ni möjlighet att “landa” och återhämta er från jobb och ståhej nu innan jul eller stressar ni runt som tokar? Jag ska försöka sluta stressa nu och bara låta julen komma. Det är ju en sådan jul man vill ha. Vilsam och harmonisk. Ömsint.
This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. AcceptRead More
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
