Härja runt och laga mat som vikingar

Häromdagen hittade jag ett minneskort till min kamera som hade hamnat på helt fel plats i huset (den låg i en kastrull i barnets leksakskök, vad i hela…!? Ytterligare kommentarer överflödiga! =P ) och där fanns alla bilder från vår trip förra månaden till Ölands stolthet, Eketorps borg. Åh, vad jag tycker om att traska omkring med barnen på historiska platser!!!

Här skådas en härlig vy från muren. Denna plats byggdes ursprungligen någon gång på 500-talet och sedan uppgraderades den två gånger under medeltiden. Jag skulle verkligen vilja bygga och bo i ett sånt här hus!!! Vore inte det alldeles sjukt häftigt? Inte helt olikt danska gamla kulturbyggnader faktiskt, med stråtak och träväggar…

Åååhh så mysigt!!!!

Men hallihallå!!! Att rulla sig på den där fårpälsen på marken….. 😀 Och skicka iväg ett och annat vagnshjul över halvgolvet när tristessen blir för påtaglig. Ett simplare och mer harmoniskt liv går väl inte att ha?

Alltså tänk ändå, att bo i samma hus som ens boskap!!? Kul och häftigt och så!! Och mysigt!! Men också.. något bekymmersamt, med tanke på den odör som stugan måste vältra sig i varje morgon, middag, kväll och natt. =P Som en liten extra krydda till den maten som tillagas, förmodligen inne i samma stuga. Eller lagade man mat utomhus på den tiden mån tro?? *kliar skallen* Nåja, kanske ska man inte inbilla sig att matens doft var den överordnade i det hela. *harkel* Kanske blev det snarare en djurisk odör med en touch av matlagning? Asch, jag släpper den här diskussionen med mig själv… Det blir inte mer begripligt än såhär, med mindre jag prövar bo med ett par kor och getter själv och tar reda på saken. Jag får fundera på saken!!! 🙂

Daniel står där och vaktar lillan i vagnen, medan han.. spelar mobilspel?? Det var det fräckaste, Daniel, försöker du signalera att dessa vidunderliga historiska byggnader inte intresserar dig!!!? =P ÄR DU UTTRÅKAD!!???

Jag tar över rodret med lillan i vagnen. Celina studsar ut ur en alldeles supermysig boning. Till vänster vilar ett vikingasköld. Allt är helt i sin ordning.

Inne i mittenstugan/-orna finns ett litet museum och möjlighet för små och vuxna barn att stilla sitt klåfinger genom att öva på historiska färdigheter som att måla, virka och knåpa ihop smycken i alla dess former.

Jag försökte mig på att skapa något slags bältesmycke av ett par ståltrådar. Jag tyckte att resultatet blev alldeles dundersnyggt, men de personer som med fasa bevittnade tillverkningen föreslog att jag omedelbart och utan betänklighet skulle gräva ner det och aldrig låta det åter se dagens ljus, eftersom det med sina intressanta spretiga former var “direkt livsfarligt” att gå omkring med. De menade att både ögon och andra mjuka kroppsdelar riskerades att spettas med det. Och eftersom smycket satt i midjehöjd så är det väl närmast ett och annat fortplantningsorgan som rimligtvis skulle kunna få sig en visuell modernisering. =O

The 'Dangerous Luxury' jewelry line by the Campana brothers and Fabio Salini
Som smycket till vänster.

Tyvärr tog jag inget foto på det, men det liknade något i stil med bilden uppe till vänster, fast med mycket längre och vassare spröt.

Jag gjorde som de föreslog och grävde noga ner det livsfarliga smycket under närmsta stenbumling. Kanske kommer 1395:e generations befolkning att hitta det en vacker dag? Då kanske det kan användas som försvarsvapen vid överfall och rädda en stackare från en hastig död. Det får vi väl hoppas. Jag vill inte ha gjort smycket helt i onödan!

Alternativt kan det ju buras in på ett säkert museum och på så vis finnas tillgängligt för beundran och dyrkan. “Skapad av Zilia Ving 2021 under mycket svett och vedermöda” – skulle det gissningsvis stå på informationsrutan.

Titta vilket gulligt litet hus!!

Vidare till dessa gulliga byggnader!! Så vilsamma för ögat att titta på. Och den där lilla fönsterluckan… den liksom smälter mitt arma hjärta. Och köksträdgården där till höger. VILL HA!!!! VILL GÅ RUNT DÄR, runt, runt, runt och dofta tageteserna och nektarn.

Slåss kunde man också få göra!!! Så jädrans roligt.

På plats fanns en hel del underhållning för barnen. Vad alla dessa lekar hette vet jag inte, men man kunde sitta två på en stock och slå ner varandra med vetesäckar, man kunde skjuta pilbåge och leka krig – med stil!! Det är annat än dagens boxningsmatcher det! 🙂

Eliah och Celina i farten, med morbror som motståndare. Det var en hård kamp som slutade i glädjetårar.
Alltså…!!! Är det bara jag som tycker att sånt här är fantastiskt vackert??
Åh hej och hå! Här står soldater på rad och hotar vår blotta existens.
Celina trotsar hotet.
Fler hus som är så gulliga att öronen krullar sig på en!!!
Här erbjöds man att laga bröd och det erbjudandet mottogs med entusiasm! Fotade dock inte vårt brödbak.
Fåren skulle också födas och gödas och det fick barnen vara med att göra.
Jag vet inte om de var mer glada än rädda eller mer rädda än glada.
Den där bänken satt jag på en god halvtimma och filosoferade över stort och smått.
Så fint och simpelt!! Torra växter är inte jättefult ändå.

Tack för tidresan! Adjö järnåldern och adjö medeltiden! PÅ ÅTERSEENDE!!!! =)

Februari-pepp och privata bilder

Jag skyndar i min stickade långkofta och nya smäckra vinterlykta!

Japp, det är dags att kontra förra inläggets molokenhet med lite gladlynthet och framtidstro! Inte för att dagarna har blivit särskilt mycket ljusare men bara för att min blogg och ni, mina tappra läsare, kan behöva det. Jag vill inte att bloggen ska driva er in i hopp- och modlöshet. 😉

 

Det finns massor av bra saker som har hänt sedan sist! Jag kan komma på åtminstone tre ting.

1. De värsta sjukdomsepidemierna i vår stuga är överstökade och jag är på benen igen. Skål för det!

2. Studioljuset som jag skrev att jag hade beställt i förra inlägget har fortfarande inte levererats, så jag har varit vred och stångats med leverantörerna. Det är ju svårt att fota inomhus under vinterhalvåret utan ett ordentligt ljus! Nä, det var ju ingen god ting MEN – I min vrede blev jag så omdömeslös att jag istället beställde ett par äääännu bättre studioblixtar som kommer att levereras redan på måndag istället. Yeeeeyy!!! Och de behövde jag faktiskt (jag hade skrivit redan i förra inlägget att jag tids nog skulle behöva ett bättre ljus). Så trots allt tycker jag att den stundens omdömeslöshet ledde till något gott. (Även om jag inte hade räknat med fler extra utgifter denna månad. Jag har liksom handlat upp min buffert nu.)

3. Jag har fått mycket städning gjort i huset under januari månad. Det har liksom varit det enda jag har kunnat roa mig med under alla VAB-dagar, när lekarna och spelen med barnen tagit slut.

Julen 2019. Eliah hade för mycket spring i benen för att kameran skulle hinna fånga honom… 😉 Men vi andra finns på plats.

Alla Hjärtans Dag i all ära tänkte jag för omväxlings skull dela med mig av några halvsopiga mobilbilder på det finaste jag har! Daniel och mina små kottar. Jag fotar inte mycket med mobilen, men under högtiderna brukar det bli några skakiga få…

Nästan 3,5 år och helt underbart pillemarisk!
Morgontrött hos mormor och morfar.
Syskondans.
Ljuvligaste lilla finurliga damen i mormor och morfars kökssoffa!

Asch… det får räcka så för idag! Ha nu en underbar allahjärtansdag!!

Kategori:
Personligt/Dagbok

Så nalkas en underbar jul…

Vi njuter i fulla drag här hemma. Tänder ljus som doftar trä och nejlika, hänger upp linnegardiner med sprängstolta röda domherrar på, mumsar på saffransbullar med vaniljkräm och låter julens allra bästa låtar gå på repeat. Jag kan aldrig tröttna på att leva på det här sättet!

lanerar nya fotograferingar i julteman, men har inte fått tid att genomföra dem än, så ni får hålla tillgodo med en tillbakablick på kottarna från förra julen. Underbara små älsklingskottar! <3

Var tog senaste veckan vägen?? Obegripligt. Första veckan som egenföretagare har redan svischat förbi och jag minns knappt hur den kändes. Hälften av dagarna gick åt till att “samla mig” och resten åt att sortera bland alla mina grejer. Fortfarande finns det mycket kvar att sortera i, både mentalt och praktiskt, innan jag är redo för att sätta igång med arbetet på allvar. Men jag ser fram emot en januari att hugga i!

Nu är det dags för mig att packa ner oredan för en stund och ta jul. Jag ska åka till Karlskrona och operera mina närsynta ögon. De har gett mig sveda och leda i många års tid, så jag ser fram emot att äntligen få se världen sådan den är. 😀 Jag ser fram emot att kunna se skillnad på person och person utan att vara beroende av linser/glasögon. (Det är ju alltid lika genant när man hälsar hjärtligt på Göran och det visade sig att det var Jöns. Nåja, den tiden är snart förbi! Såvida läkaren inte slinter med lasern och gör mig evigt blind. Då blir det väl ingen mer bloggning alls…)

Därefter påbjuds sträng vila, solglasögon, podcasts och stängda ögon i ett par dagar. Funkar helt fine för mig, då jag ju ändå inte har tänkt att utföra något som kräver någon som helst ansträngning över jul. 😉

Efter en påhälsning hos Daniels föräldrar ska jag rulla vidare till Småland och fira jul (tillsammans med Daniel och småttingarna förstås!) med min släkt inne i de mörka djupa skogarna. Alltid en ynnest!! Håret på mina armar krullar sig av längtan!

Så firar jag julen

Julen är helig för mig och min familj. Vi tar ofta ledigt 2 veckor för att fira den grundligt och länge. Jag har aldrig arbetat över julen och kommer aldrig att göra det. Det går helt emot mina ålderdomliga principer. 😉 Jag vill att julen bara ska handla om att vårda relationen till mig själv och mina nära, samt hämta ny kraft inför ett nytt år.

Jag vill att julen ska handla om att vara närvarande och nöjd i det lilla, blicka tillbaka och hämta inspiration från svunna tider, känna tacksamhet för allt som har varit och är – för familj, vänner, kärlek som känns, lever, ges och besvaras i generation efter generation samt för betydelsefulla händelser som har format mig till den jag är.

Under julen ska vi göra precis samma som vi gör varje år och träffa precis samma personer. Det är familjen, släkten och närmsta vännerna som gäller. Vi ska spela sällskapsspel till sent om nätterna, sjunga sånger i stämmor, besöka kyrkan under julotta och andakt, baka pepparkakshus med hisnande tinnar och torn, laga risgrynsgröt och koka knäck, äta julbord tills vi smäller av, läsa böcker och sagor om tomtar och troll, ge varandra kramar, fotmassage och goda råd. Vi ska ta snabba promenader i bitande kyla och blixtrande frost, berätta godnatthistorier för barnen medan de somnar i våra famnar framför en glittrande julgran och lova dyra och heliga löften inför nästa år.

Tryggheten och vilan i traditioner och upprepandet av “samma gamla” jul-koncept år efter år anser jag är höjden av njutning, vila och återhämtning. Jag pyntar gärna hemmet med samma dekorationer år efter år, äter samma typ av mat och nynnar samma gamla hymner för barnen om och om igen. Det kanske låter tråkigt – men nej, inte alls!! Tvärt om. Det blir bara bättre och bättre. Sen kan man ju alltid tillföra något litet nytt varje år förstås, så att man inte förtas av leda.

Men i hållbarhetens tecken vill jag gärna slå ett extra slag för det här med att vara nöjd med det man har! Att återanvända ting och byta ut julklappar i paket mot de klappar som ges med handen mjukt över kinden. De är minsann inte så dumma de heller! 🙂

Hur firar ni jul och vad är viktigast för er? Har ni några särskilda devis/nyckelord för julen 2019?

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta