Jag skämmer ut mig totalt

Hej på er, sansade behärskade människor! Hur mår ni? ? Här står det alldeles vilt till. ? Idag är en kul dag. Det är nämligen premiär för min allra första youtube-video. Haha…. ?

Galen av uttråkning? Förstår dig helt och hållet.

Premiär för (test-)video

De senaste dagarna har jag struttat runt som ett överklockat fån här på gården och försökt lära mig att manövrera min nya filmkamera. Därefter har jag ägnat ytterligare tre dygn till att sitta som en manisk gam framför datorn och surra ihop mina skruttiga filmklipp i Adobe Premier Pro till någon slags begriplig video. Den uppgiften har krävt litervis av kaffe, intensiv meditation och tröstande klappar på huvudet.

Det sägs att det krävs att man gör ungefär 100 videos innan man hajar grejen och börjar få till det. Alltså innan en video blir BRA på riktigt. Och det argumentet köper jag typ RAKT AV. Förutom att jag inte har tid att vänta på 100 videos, så jag tänker köra på typ 1 istället. Men iaf, med respekt för min egen oduglighet har jag därför valt att lägga ribban lågt och se denna första video som ett experiment… En lek med musik, vibes och färger…

12 sätt att få tiden att gå – när man har tråkigt

Filmen är tänkt att tas med en klackspark! ? Så få inte rabies och tro att jag alltid kommer att lägga ut sånt här trams. ? DOCK tycker jag att det är oerhört intressant, det här med att skämmas när man är annorlunda än andra och gör sin egen grej. Jag tror att vi människor är ALLDELES för fega och rädda för vad andra ska tänka och tycka om ditt och datt och jag är helt övertygad om att det är en del i att växa som människa att öva sig på att våga gå utanför sin komfortzon. Det får oss att börja fundera över vilka vi faktiskt är, vad vi vill göra och vilka vi vill vara. Så jag försöker ta varje tillfälle jag kan att utmana mig själv och gå utanför min komfortzon. T.ex. genom att driva med mig själv. Jag kanske inte alltid vill vara den där pretentiösa sliskiga dötrista saken? ? Som jag kanske uppfattas som här i bloggen..

Nästa vecka är det dock slut på flamset och tramset. Då är det blodigt ALLVAR och jag går redan runt och känner mig smått nervös, gnuggar öron och tuggar knogar. För då ska jag börja filma vackra, cinematiska alster som inspirerar och underhåller, omfamnar, peppar och lämnar positiva vibes hos var och en som ser. Det är min vision och målbild. Och den är minsann inte lätt att leva upp till, så vi får väl se hur hårt jag kapsejsar… lol…

BTW. VAD TYCKTE NI OM MIN MAGNIFIKA OUTFIT I SLUTKLIPPET??? ?

Att leva och växa i ett Vakuum

Hej vänner! ❤️ Hur går det för er? Hur mår ni och hur tacklar ni den rådande osäkerheten? Här är det som om tiden står stilla, håller andan. Jag bara går och väntar på att allt ska bli vanligt igen, men blir det det? Blir det någonsin det? Jag försöker hålla en distans till det som händer i världen genom att fokusera på kreativiteten och småttingarna. Både barnen och Daniel har visserligen feber och hostar, så det verkar som om det kommer att bli en ensam och modfälld påsk i år. ? Men naturen är ju mitt i sin förlossning – knoppar föds, brister och slår ut i all sin magiska prakt – så det vore väl ändå skam att inte vara tacksam över nuet?

De senaste veckorna och dagarna har jag deltagit i en hel del minikurser och webinar online (det finns ju ett svindlande utbud på nätet just nu – av uppenbar anledning!), både i utbildningssyfte inom fotografering och företagande men också coachande föreläsningar som handlar om just det jag håller på med att göra – att skapa viktiga förändringar i sitt liv för att kunna må bättre. Jag känner mig helt översållad med nya perspektiv och det är så fasligt intressant alltihop att jag bara sitter med ett leende över hela ansiktet från början till slut. Jag är den första på plats och den sista att lämna på varje föreläsning/webinar. Vissa nätter har jag lite svårt att sova för att jag grubblar så mycket… på meningen med livet… meningen med att vara just den man är. Och att komma fram till vem man är. Det är visst lättare sagt än gjort…

Att smussla med författardrömmar

Tanken slog mig häromdagen, så självklar som från klar himmel. Jag ska skriva en bok! Inte nu, NU, men om ett par år. Det är en blygsam barndomsdröm sedan länge… att någon gång skriva en bok. När jag var 15, 16, 17 år så var det min största hobby och det jag spenderade all tid på om kvällarna. Jag skrev och skrev och skrev. Jag skrev noveller och jag skrev låtar, som jag sedan gömde lång inne i själen och hårddisken.

Just då hade jag inget syfte med det och livserfarenhet var inte direkt någon tillgång. Idag har jag hittat mitt syfte. Idag vet jag vad jag vill skriva om! Jag ska skriva om att våga, om att växa, om att vända motgångar till resurser, uppnå självtillit, förverkliga drömmar och hitta just de element i livet som gör en lycklig. För vad är livet om det inte ger mening och glädje? Vad kämpar vi för då? Vad får oss att gå upp om morgonen och ta oss igenom varje dag? Jag kan inte få nog av att prata om detta. ? DINA DRÖMMAR ÄR VIKTIGA, FÖR ATT DU ÄR VIKTIG! ?

“DINA DRÖMMAR ÄR VIKTIGA, FÖR ATT DU ÄR VIKTIG!”

Jag vill så gärna få ut det budskapet, för det var precis vad jag önskade att någon hade sagt till mig för 10 år sedan, när jag satt ensam och olycklig i ett hörn i min lägenhet. Då kämpade jag med ångest och självförakt och visste inte hur jag skulle klara av att ta mig vidare. Jag förstod ingenting om livet, jag upplevde det som nyckfullt och brutalt. Jag var skör och rädd. Idag är jag på en helt annan plats. Jag älskar att leva, jag har utvecklat en enorm törst för livet och är tacksam för varje dag jag får. Jag vill bara uppleva mer, mer… Jag vill lära mig mer, pröva mer och upptäcka mer. Livet är ju så komplext, så spännande och gömmer så många överraskningar…

Vad händer här inne egentligen?

För ett år sedan köpte jag denna domän och började mitt arbete med att skapa min dröm-blogg/hemsida, min digitala ateljé som jag tycker om att kalla den. (Det känns så hemtrevligt att säga så. ?) Någonstans i april förra året satte vi dock arbetet med bloggen/hemsidan på paus till förmån för trädgård- och renoveringsprojekt och under hösten slet jag hårt på mitt (f.d.) anställning som jag sedan sade upp mig från för att satsa på DETTA. Så då hade vi inte heller tid att utveckla blogg-/hemsidearbetet. Men nu har vi landat i den nya vardagen och Daniel har börjat komma igång så smått igen, så nu kommer snart bloggen/hemsidan att göra en rejäl utvecklingsresa! (Det är ju nämligen han som hjälper mig med allt det tekniska, eftersom mina kunskaper i html och kodning är ytterst beklagliga och han är en hejare på det.)

Som ni kan se har han fått in att bloggen kan översättas till engelska nu, men engelskan är visst alldeles hockuspockusfiliokus eftersom översättningen är automatiserad via google translate, så vi får nog finslipa den funktionen lite så småningom… ?

Jag har en hel lista på sånt som jag vill fixa för att bloggen ska bli trevligare. Högt uppe på listan står t.ex. emojis – jag tycker att det är så knöligt att läsa långa släpiga texter utan ansiktsuttryck och figurer. Figurer livar liksom upp lite – inbillar jag mig! Och så vill jag ändra headern och byta ut bilderna till höger och massor av annat. Ojojoj… nu inser jag hur mycket vi har att göra.. Nu blev jag lite matt… Dags att bege sig ut i skogen för en lång återhämtande springrunda!! Aldrig mår jag så gott som när jag är här ute! ? Önskar er alla en fortsatt fin kväll!

Förresten… en nyfiken fråga! Någon annan här inne som också vågar erkänna författardrömmar? ✋??‍♂️ Berätta, berätta!!

Att hitta styrka i tider av kris

Coronavirus & social avhållsamhet

Vi har egentligen inga problem att få tiden att gå här hemma. Vi är ju vana att leva “utanför samhället”, så det är ju bara att köra på som vanligt… Stå och krama träd, gräva upp envisa kvickrötter, garva åt sina egna skämt, spela pajas, koka grönsakssoppor och mata fåglar.

Jag är djupt tacksam över att vi tillåts få vandra fritt i skogarna här i Sverige. Så ser det inte ut i alla länder!

Såvitt jag vet är ingen av oss coronasjuk. Ingen har feber eller beter sig märkligare åt än vanligt. Men småttingarna nyser och hostar till och från så för mig går dagarna främst åt till att vabba. Det gäller ju att vara på säkra sidan nu. Jag knatar med andra ord runt här dagarna i ändan, med trynet i golvet och plockar och plockar efter deras vilda framfarter. Det blir inte mycket fokus alls på mina egna projekt och det känns förstås trist. Hela den här krisen känns alldeles för sorglig och skrämmande! Jag oroar mig för mina föräldrar och andra närstående som inte är vid samma fysiska vigör som jag; som har krämpor, slitna lungor eller sänkt immunförsvar. Jag vågar inte träffa dem och det gör förstås livet lite glädjefattigare just nu. Men vi håller stadig kontakt via chatt och videosamtal och tackar högre makter för dagens teknik!

Underbara, underbara utsikt på en av mina dagliga springrundor!

En av mina bröder bor i Frankrike och där är det hårdare bud. Där får de inte gå utanför dörren utan en ruskigt bra anledning (slut på mat, dödligt sjuk och i behov av läkarvård etc.). De måste ha med intyg och underskrift på sin angelägenhet, annars blir det skarp uppläxning på ett par tusenlappar. Brorsan bor i en liten trängd och klämd etta någonstans mitt i Paris och är van att leva ett vimsigt och stimmigt socialt liv. Men nu sitter han där, stackarn, dag ut och dag in, med bara sig själv och sin isolering. För att få solljus och frisk luft brukar han klättra upp på taket. Där sitter han ibland och videoskypar med mig och annat löst folk. Stackarn… Jag måste säga det igen – det är för väl att internet finns!! Jisses vilket socialt trauma mänskligheten hade upplevt annars. 🙁


Dagarna i övrigt – video på gång!

Jag försöker annars att komma igång med mina vlogg-projekt och fick förra veckan en genialisk ingivelse att göra en liten video om hur man får tiden att gå när man lever i karantän. (Inte för att jag inbillar mig att den kommer att vara till någon vidare hjälp för andra egentligen, men den underhöll mig för en stund iaf! ;-D )

Frustration, var ordet!

För att riktigt visa vad långsamma dagar kan göra med en människas sinnesfrid knäppte jag även ett par avskräckande foton på mig i hätsk närkamp med vårt hems allra största (och brutalaste) klocka. (Nu lider ju inte jag av uttråkning, men jag föreställer mig att det är ungefär så här en del kan känna det just nu.)

Eftersom jag inte har lärt mig att behärska ett videoredigeringsprogram ännu (samt måste underhålla småttingarna om dagarna) så har jag inte hunnit knåpa ihop videon än, men den bör bli färdig nu i veckan. Återkommer med den!

Hehe…. Muntergöken.

Men jag har ett förargligt i-landsproblem. Jag är på jakt efter en stor och användarvänlig bildskärm som har 4K-upplösning och kan kalibreras så att den kan användas till bildbehandling och videoredigering. Men även i teknikens värld kommer coronaviruset med sitt fula fejs och ställer till med problem! 🙁 Alla datorskärmar (som är aktuella för ändamålet) är nämligen slutsålda, i varenda (online-) butik och antagligen för månader framåt!! (Eventuellt ska en skärm komma in på dustinhome.se imorgon som jag ska försöka norpa innan den vet ordet av, men jag tvivlar på att det kommer att komma någon leverans..) Jag håller iaf tummar och tår för att den ska komma in, för utan skärm blir det bökigt jobba med film. Min laptop är inte stark nog att användas till videoredigering.

Hur som helst. Var rädda om er!!! <3 Ta hand om era nära och kära, håll er långt ifrån covid-19 och fyll tiden med sysslor som tar ner ångestnivån och ger små ljusglimtar i vardagen!

Kategori:
Personligt/Dagbok

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta