Hej mina vänner!! Nu är jag tillbaka till verkligheten efter en underskön påsk. Som vanligt har jag svårt för att komma ihåg att fota och dokumentera de gyllene stunderna när jag är bland vänner och familj. De fångar liksom allt mitt fokus, vilket jag iofs. ser som en god och sund sak. (Den dagen jag inte längre kan vara närvarande i verkligheten utan bara går runt och tänker produktion och jobb är jag illa ute, tänker jag.) Länge leve verkligheten!

Påsken för mig är en stor högtid. Jag firar den nästan lika mycket som julen, dock inte lika länge.

Jag plockar fram påskpynt, porslinstuppar och kaniner, fyller vasar med videkissar och björkkvistar med fjädrar, målar ägg och klipper ut papperskaniner med barnen, lagar högtidsrätter med läckra råvaror som lamm, höns, lax, rom, kål, potatis, gräslök, citron och kokos. Jag gömmer påskägg, klär ut barnen till rara påskkärringar och ritar skattkartor åt dem. Jag byter gardiner och dukar och inreder hemmet i gult och lila. Eller andra våriga färger som rosa och ljusblått. Gärna pastell. (Annars vill jag helst ha nedtonade och naturnära färger i mitt hem. Men inte på våren. Då hör färgglädjen till, tycker jag. Livet blir för tråkigt om allt alltid ska vara neutralt och monotont.)

I år hann jag bara hälften av vad jag hade velat. Jag och Daniel hade alldeles för fullt sjå med renoveringen. Det får bli mer dokumentation av pysselipysslandet nästa år!

Men jag har hunnit med mina promenader. Jag har hunnit med skratt och kramar, gos med barnen, sång, musik, bra läsning, sol-lapande och blomplockning.

Vi var hemma hos mina kära föräldrar över påsken. Två av mina systrar (med familj) var också där och förgyllde tillvaron. Vi spelade sällskapsspel, klinkade piano och spelade fiol ihop. Båda mina systrar är högt utbildade violinister (förutom att de även är utbildade akademiker). Det är inte jag. Någon skicklig violinist alltså. Det låter bitvis som “strypt katt” eller ett häftigt bromsande lokomotiv (med tillhörande skrikande resenärer) när jag spelar. Dessutom har jag inte rätt hållning. Men de är schyssta och låter mig vara med ändå. 😉 Jag tycker att det är så roligt!!

Mamma och pappa bjöd oss en superläcker trerättersmiddag. Jag kom bara ihåg att fota förrätten. Typiskt! Det var ju huvudrätten som var den magnifika. Indieninspirerad dessutom – muuuums!!! Och så egenkokt äppelmust från förra höstens äppelskörd på det. Magiskt.

Väl hemma igen (i tisdags) skulle Daniel direkt resa iväg till Bryssel på “konferensdagar” med jobbet. Så nu är jag ensam med småttingarna och det kräver total uppmärksamhet och innebär noll egentid. (Detta blogginlägg skriver jag nu på kvällen, 23.30. Jag vet att det kommer att straffa sig imorgon. Men det får det vara värt.)

Om jag har ögonen på den ena så gör den andra rackartyg och vise versa. När jag bytte blöja på Celina nu innan sängläggning så fick Eliah syn på grannen i traktorn och hasade överlycklig ut genom ytterdörren iklädd endast blöja och stövlar. När jag väl fick tag på honom hade Lucia flytt fältet och var borta i hästhagen och härjade. Åt bajs, hetsade djuren, rullade sig i lera och dylikt. Samtidigt som jag förbannade och lockade på henne hann Celina paddla sig upp till kattmaten och var på väg att häva i sig läckerheterna. Kattmaten har jag ställt i trappan för att den ska vara utom räckhåll, men nu är Celina så transportabel att hon som en liten käck apa svingar sig upp för trappstegen på nolltid.

Jag brukar konstatera det för Daniel ibland, att det att vara småbarnsförälder minsann är det eldigaste eldprovet som finns som prövar ens uthållighet, tålamod och simultanförmåga. Klarar man att hantera det oavbrutna stresspåslag som det innebär att ha småbarn 24/7 så klarar man vad som helst. Ungefär. 😉 (Så behöver det förstås inte vara, men jag brukar skoja om det när allt med barnen “kaosar” på samma gång. Och det sker ju inte alltför sällan, om man säger så… 😉 )

Och ändå kan jag inte låta bli att drömma om en hel hög med goa ungar… som springer runt i vår trädgård och gör hyss… Jag älskar småbarnslivet! 😀 Krut och full aktivitet, det är helt rätt livsstil för mig.

Hur har er påsk varit? Fridfull eller stormig?