Typiskt April – Huset brakade ihop!

Oväder. Och sånt.

Jag tänkte blogga färgglada, själavårdande trädgårdsbilder idag, för att sprida vårpirr och fjäderlätta glädjeskutt i magen. ?? Resultatet blev inte helt övertygande… ?

(De vita spökena som syns är vävdukar som är avsedda att skydda våra favoritväxter mot vind och stark vårsol. ?)
Köksträdgården ska byggas färdigt nu i april… Kommer att blomstra som en dröm i juni! Är tanken.

Hur kände ni er nu längst inne i maggropen? Upplyfta eller bedrövligare än någonsin? Mm. Jag förstår er. Detta var verkligen en bedrövlig syn. ? Jag beklagar och ursäktar! ? Men trädgården behagade helt enkelt inte visa sig från sin bästa sida. Hon sover fortfarande och har en synnerligt risig uppsyn. Vi får ge henne lite mer tid… ?

Innan växthuset brakade ihop helt.

Jag hade stora planer för den föregående (ytterligare en!) vabb-veckan, med korvgrillning, soliga promenader och växthusodling. Men fick stångas mot köld, hagel och ruskiga vindar – som inte bara rev ner sinnesfriden utan även vårt växthus!! Tusan också. Det borde vara olagligt. Som vi har sett fram emot att få använda det…! ? Daniel hade bara satt upp själva aluminium-grundstommen och tänkte att den skulle klara sig över natten tills resten fogades ihop. Men huh, vad vi blev dragna vid näsan! Konstruktionen låg där skev och bruten som en plågad skidåkare på marken nästa morgon. Den kvalitén var uppenbarligen inget att hurra för. ??(Minns inte var vi köpte det, men det var säkert bygghemma lr något sånt.)

Nej, nästa växthus (när vi har råd med en ny!) får bli från ett rejälare varuhus, den saken är då klar. Men nu är Daniel visst lite inne på att bygga hela själv, med riktiga fönster och hela härligheten… Inte för att det är ett direkt mer ekonomiskt alternativ, men pålitligt är det iaf och oerhört charmigt. Titta på dessa exempel! ? Det är ju så att fågelkvittret bara väller ut ur hjärtat på en när man ser detta…

Kanske blir det något mittemellan. Vi får se vad vi kan skramla ihop för delar… Här under har ni iaf grunden, som Daniel hamrade ihop förra våren. Han är en arbetsivrig man, min make! ❤ Och jag tycker att det är så snyggt med timmerstockar som grund att jag nästan dör lite inombords varje gång jag tittar på det… (MÅSTE BO I EN TIMMERSTUGA NÅGON GÅNG!! Älskling, vi måste bygga en timmerstuga!! Världens mysigaste…)

Goda nyheter är dock att Daniel har hunnit hamra ihop en sandlåda åt småttingarna. Det gjorde deras dag, igår. Idag var de lika svårflirtade och håglösa som vanligt denna snuviga vabbmånad och hade förstås hittat nya leksaker att kivas om. Tur! Jag trodde nästan för ett ögonblick att de slitsamma småbarnsdagarna var över. ?Phjuu… Det var nära ögat…

Här vid sidan av den nya sandboxen hoppas jag kunna luta mig tillbaka i en solstol både en och två gånger under sommaren, med tidning och kaffe i nävarna och blomsterängar i sinnet. Medan barnen leker i fullständig frid och fröjd. Inga dragkamper om hinkar eller sand innanför varandras kläder, nejdå… Otänkbart! ?

Låt mig få avsluta med en liten strimma hopp!! För dessa två ljusa krokusar vägrar låta sig nedslås av tyranniska väderskiftningar och förbannat slaskblask. Var som dessa två! Ge dig inte. ??

Näven-i-vädret från Livscoachen

Stäng meny
Längta Hem