LYRISK över mitt nya startkit som fotograf!

Mitt fotointresse fortsätter att blomstra och allra mest nu när dagarna blir ljusare och förtrollar en med magiska, gnistrande vårstrålar. Jag sitter så mycket jag hinner om kvällarna och läser fototips, fotobloggar, fotoböcker och drömmer om fotoshoots och stories som jag ska göra med min kamera i framtiden. Hur roligt får man lov att ha det egentligen? 😀 Att drömma är ju det bästa med livet…

Och jag antecknar noggrant alla mina idéer i planeringskartor. Listan på fotoidéer blir bara längre och längre…

Jag har det mest nödvändiga i kameraväg. Ett objektiv gick visserligen sönder nu i vinter, men jag har två andra bra och ett bra kamerahus. Jag har en bra blixt och professionella fotoredigeringsprogram. Men det är något jag saknar – studioblixtar/lampor!

Ledgo LG-E268C ultratunn LED-belysning + stativ + extra batterier. Beställt på cyberphoto.se.

Det är dags för att ta fotointresset till nästa nivå. Idag har jag beställt ett nytt objektiv och ett helt set med professionell studioblixtutrustning, samt flera reflexskärmar. Jag har också beställt en finurlig LED-lampa (bild ovan) som jag kommer att använda främst till youtube-filmning. Allt detta krävde de sista av vintermånadernas slantar, men eftersom jag fyller år snart så kom jag överens med Daniel om att det får bli min för tidiga födelsedagspresent. Kanske mitt livs dyraste födelsedagspresent! :O

Canon EF 24-105/4L IS USM. (Modellen är utgående och jag köpte sista exet på cyberphoto.se till ett nedsatt pris, men en nästan likvärdig finns att köpa t.ex. på scandinavianphoto.)

Canon EF 24-105/4L IS USM. Detta objektiv kommer att vara utmärkt att använda i vardagen! När jag t.ex. enkelt och smidigt vill gå runt och föreviga en hemmafest, eller när jag är ute på upptåg med familj och vänner – och vill fånga både en och annan skogshare, pölplaskande ungar och poserande människor. Det får bli mitt allround-objekt. Och kommer att passa bra till porträttfotografering.

Jag har sedan tidigare bara fasta objektiv (ett 50 mm) och ett vidvinkelobjektiv, då mitt objektiv med zoom har gått sönder. Den har fått en spricka i linsen. Så detta nya behövde jag verkligen! Det är så otroligt bökigt att springa runt med fasta objektiv bland folk. Då vill man bara kunna fånga motiven lite sådär lagom på håll och inte behöva trycka upp kameralinsen i fejset på vederbörande. Eller tränga sig före hela matkön för att lyckas fånga bordspresentationen. Nej, det är slut med det tramset nu!

Dörr CRK-32, reflexskärmsset 82cm, 7 olika ytor. Köpt på cyberphoto.

Wow, nu ska det bli många vackra bilder framöver!! Framförallt med mitt nya studioljus! 🙂 Jag glädjer mig som ett barn inför julaftonen. Som en ungkalv på vårbete. Magen är alldeles varm av lyrisk och obehärskad lycka.

Mycket kärlek till er alla! <3

Kopparbröllop och kusinlek

Celina med spjuver-minen. 😀 På denna tjej sitter det en räv bakom örat. Precis om på storebror.

Jag, Daniel och småttingarna svepte till Danmark i helgen. Liksom ett flertal andra släktingar och bekanta gjorde. Min syster och hennes man firade nämligen kopparbröllop (13 år som gifta! Imponerande.) – och det är uppenbarligen något man firar med pompa och ståt i Danmark. De gifte sig när de båda var i 22-årsåldern, om jag minns rätt, och har idag en stor familj på 4 barn.

Vackra detaljer i hemmet hos min syster…

Det finns säkert olika traditioner i grannlandet, men den vi fick ta del av innebar att vi skulle pynta deras ytterdörr med en äreport (glömde att fota den!) kvällen innan festen. Och sedan på kopparbröllopsdagen träffas alla inbjudna vänner och släktingar utanför dörren och väcker kopparbrudparet med sång och ståhej – så hutlöst tidigt som 7.15 på morgonen.

Ett bord fullt av presenter.

Därefter välkomnas alla gäster in i huset, där den enda ordern som gäller är att ha kalaskul, socialisera sig och äta hejdlöst från insläppet (7.30) ända till klockan 11.00 då härligheterna dukas bort.

Någon hade gjort en tårta översållad med allsköns bär.

Kopparbrudparet bjöd på mängder av ätbara förnöjelser och därutöver hade visst en del av gästerna smugit med sig ytterligare förtäring. Jag tror att jag talar för alla när jag säger att man rullade ut genom ytterdörren när klockan slog 11.30 och det var hemfärd.

Jag varken orkade eller hann fota all förtäring, men jag kan säga så här: Vi gick inte hungriga hem!

Och inte var det en liten skara heller! Vad kan vi ha varit? 50? 70? 90? Ingen aning. Men det var iaf ben och armar och allehanda kroppsdelar överallt. Hälsandes, kramandes och trängandes.

Vid 11.30 begav sig alla hemåt utom de närmaste som fortsatte festa i ett lugnare tempo resten av dagen, med “hygge” sent och in på nattimmarna.

Maken min och lilla prinsessan.

Festen rymde massor av barn och leksaker, vilket förstås var både skojigt och stundvis påfrestande. Eliah var alldeles till sig av förundran över alla traktorer han kunde hitta i sina kusiners hem! Finns det något coolare och “grabbigare” än en rejäl och färgglad traktor?

Eliah var så glad över alla leksaker. Rena rama lekparadiset.

Vi stannade i dagarna tre. För efter den makalösa festen, med alla sina godsaker, var vi alla i en sådan matkoma att vi inte kunde komma oss iväg. Så vi passade på att i lugn och ro hinna umgås även dagen efter och uppdatera varandra om våra livs fram- och motgångar.

Lilla busiga hjärtat! <3 Som vägrade bära sin svarta stiliga kavaj.

Och kusinerna fick ordentligt med tid att bekanta sig med varandra. (Av hänsyn till syrrans familj så får ni hålla till godo med bara bilder på mina kära små.) Eliah är ju vår äldsta och han är “bara” 2,5 år ännu så detta var första gången kusinerna hade någon större möjlighet att kommunicera och leka med varandra. Men Eliahs syskon tog så väl hand om honom och förklarade om och om igen, när han inte förstod de märkliga danska orden.

Tösen i sin ljusblå newbieoutfit.

Vi landade sent igår och har precis hunnit återhämta oss från resan. Alldeles för många tråkiga timmar i bil, stela och krokiga ben och avdomnade rumpor. Nu ser vi fram emot att få packa upp våra väskor, tvätta och ta oss an nya projekt!! För denna helgen ska jag fota en del spännande bilder. 🙂

Hoppas att ni har haft en fin helg! <3

Så kan det gå.

Ja, så kan det gå. Helgen tillbringades i Danmark hos min syster och hennes familj. De firade kopparbröllop, hon och hennes man, och det gör man uppenbarligen en väldigt stor grej av i Danmark. 70 pers på besök och mängder av god mat och efterrätter.

Och jag som hade tänkt blogga glömde datorn hemma i Sverige. 🙁 Däremot kom jag ihåg kameran, så jag har iaf lite foton att visa… Men vi kom precis hem från många timmars bilfärd och jag är redo att plöja ansiktet rakt ner i kudden, så det får vänta tills imorgon.

Hoppas att ni har haft en fin helg!! <3

Kategori:
Personligt/Dagbok

För- och nackdelar med 2 år mellan syskon

Hej kära läsare! Idag bjuder jag på en halvmunter familjebild. På två slitna föräldrar, ständigt berövade av vår dyrbara nattsömn, och två hjärtligt pigga sötsorkar. (Bilden hittade jag på min kraschade hårddisk från julen för en dryg månad sedan, hehe…)

Det skiljer knappt 2 år mellan Eliah och Celina. Celina är nu 7 mån och Eliah ganska exakt 2,5 år. Det är åldrar som är fantastiska på så många vis men som också har sina utmaningar. Idag tänkte jag göra ett inlägg om min upplevelse av åldersavstånden på våra små.

“Syskon på 6 månader och 2,5 år kan kanske vara den tuffaste tiden av dem alla. Men livet blir lättare om några månader…”

För- och nackdelar med 2 år mellan syskonen

Jag tror så här: Alla årsavstånd mellan syskon har sina för- och nackdelar! För vår del kändes det viktigt att vi fick barn som var någorlunda nära i åldrarna så att de kunde leka på ungefär samma nivå. 2 år emellan kändes därför som ett ganska lagom avstånd. Då är de så pass nära i ålder att de kan ha gemensamma åldersadekvata intressen och stor glädje av varandra!

För oss fungerade det fint att ha en nyfödd samtidigt som vi hade en 2-åring. Nattsömnen fick en ju visserligen inte mycket av, men på dagen var det tacksamt att bebisen var så pass liten att den sov största delen av dagen. Så kunde vi fortfarande koncentrera oss mycket på 2-åringen som var i hans kanske mest utmanande ålder! Ska vara överallt, vill allting, helst själv, men behärskar ingenting (på egen hand) och har inte ännu uppnått åldern att det går att resonera med honom.

Men jag vet att den där första bebistiden ser väldigt olika ut för olika familjer, föräldrar och barn, och fungerar olika bra med äldre syskon. Vissa upplever spädsbarnstiden som en outhärdlig plåga och då kanske inte en tvååring full av bus och livslust på det är att rekommendera. Det är också tungt att ha en 1,5-åring när en är höggravid, som vill bli buren och underhållen 24 timmar om dygnet.

Jag skulle nog tippa på att tiden just nu – med en bebis på drygt ett halvt år och ett barn på två och ett halvt – är den mest utmanande. Nu är hon tillräckligt stor för att rusa runt i gåstol, välta ner saker och göra sig illa. Hon försöker få tag på allting och stoppar allt i munnen. Och han är fortfarande för liten för att ta något som helst ansvar över sig själv eller förstå vikten av att hantera sitt småsyskon med empati och varsamhet. Han behöver fortfarande konstant övervakning och går gärna till attack på lillasyster om hon närmar sig HANS leksaker. Eller – ve och fasa!! – biter på dem när han sitter där och leker. Då blir det krig.

MEN jag tror att livet blir lättare om några månader!

Det är så vi härdar ut. Vi ser framåt och längtar till de lite lugnare åldrarna. (Och inser att vi då kommer att längta tillbaka till dessa vilda, sprudlande åldrarna när allt ska upptäckas och läras. Underbart ju! Hemligheten är väl ändå att lära sig njuta över det man har just nu?)

Jag och lilla prinsessan. Nu 7 månader. Bild från julen.

Att ha en 6 månaders bebis och 2,5 årigt barn samtidigt…

FÖRDELAR

  • Hon är tillräckligt liten för att beundra och bli road av sin storebrors galenskaper; Hans oberäkneliga vansinnesvrål, kullerbyttor, lastbilskrockar och kastrull-konserter. (Ni vet, när man hittar två kastrullock och slår dem mot varandra så att ett alldeles öronbedövande, fullkomligt olidligt, oljud uppstår. Som åstadkommer tinnitus och mental koma hos varje levande varelse som hör!)
  • Han kan återupptäcka det roliga med bebisleksaker trots han egentligen är förbi det stadiet. För plötsligt blir allt som lillasyster håller i jättespännande att leka med. Med andra ord: han får plötsligt ett dubbelt så stort utbud av leksaker! Hur bra som helst ju! 😀 (Att sedan lillasyster blir utan leksaker är en annan sida av myntet som får läggas till på listan av nackdelar.)
  • Hon är fortfarande i den åldern att en kan ha någorlunda bra kontroll på var hon är och vad hon gör. Hon förflyttar sig inte snabbare än ögat kan följa och greppar inte saker som ligger högt. Krutet kan därför läggas på 2,5-åringens många behov, hans rackartyg och brutala, fascinerande framfart igenom huset.
  • Hon är i den där hejdlöst matglada åldern, där det bara går att skyffla in sked efter sked och hon sitter fortfarande och gapar som en hungrig gam(-unge)! Något som förhoppningsvis kan inspirera storebror som, till skillnad mot lillasyster, är i en period av matvägran. Han tycker att nästan allt ätbart är antingen konstigt, läskigt eller bara tråkigt. (Dessa matvanor ser ju så klart inte likadana ut för alla barn i dessa åldrar! Men jag vet att många har problem med att få sina 2-åringar/3-åringar att äta.)
  • Han är tillräckligt stor för att förstå vad man säger och på något vis begripa att bebisen är sårbar. Han försöker – för det mesta – att låta bli att köra över henne med sina traktorer eller springa omkull henne när han jagar katten eller hunden. Det får väl ändå ses som något positivt!
  • Han är också tillräckligt stor för att förstå att han är viktig för sin lillasyster. Och om hon gråter kommer han snabbt till undsättning. Då klappar han henne vänligt på huvudet och erbjuder sina mest coola, avancerade leksaker. “Ta den här!” uppmanar han henne. När hon inte förstår vad hon ska göra med den underliga saken förklarar han det tålmodigt för henne på rapakalja-barnspråk. Så fantastiskt fint och totalt meningslöst! (För hon stoppar den ändå bara i munnen.)
  • Som förälder är det ganska nyss som en hade en bebis i huset. Minnet är färskt, färdigheterna på topp, tryggheten i sin föräldraroll förhoppningsvis väl förankrad och rutinerna är automatiserade in i ryggmärgen. Det är bara att köra på!!
  • Blöjbyten och nerkissade kläder är redan en vardag. Man kan lika gärna byta på två när man ändå är igång med en!

NACKDELAR

  • Han kan fortfarande fascineras av bebisleksaker och i synnerhet om lillasyster har dem i sin ägo. Dvs. han går och tar leksakerna från henne hela tiden och lämnar henne storgråtandes! Aja baja!
  • …och på samma linje: Storebror är ännu så pass liten att han inte har lärt sig att dela med sig. Världen kretsar fortfarande enbart kring 2,5-åringen och egot är ofantligt. (Dela med sig kan han visserligen göra ibland, men bara om han har lust och på särdeles gott humör.)
  • Han är ännu för liten för att förstå vikten av att behandla andra (barn) med empati och varsamhet. Han förstår inte att man inte får sätta en plastpåse över lillasyster och se hur lång tid det tar för henne att ta sig ur den. Han förstår inte att det gör ont för en liten bebis att bli puttad baklänges eller få en bil inkörd i munnen, för att storebror tycker att munnen ser ut som ett bra garage. Eller använda lillasysters huvud som bollplank.
  • Han är i den mest busiga och tanklösa åldern och hon i den nästan mest känsliga. Det är som upplagt för en tid kantad av olycka efter olycka. Gråt och tandagnisslan.
  • Svartsjukan lurar ständigt bakom hörnet och gör sig påmind. Förutom att storebror vill ha ungefär precis allt som lillasyster håller i så tycker han inte heller om att se att lillasyster få för mycket uppmärksamhet. “Ta bort!” beordrar han ibland mamma och hytter med näven åt lillasyster, när mamma ammar henne. “Ta bort bebis!!”. (Jag ska dock vara rättvis mot storebror och säga att han är mycket mindre och mer sällan svartsjuk än jag trodde att han skulle vara! 🙂 ) Eventuell svartsjuka får en tackla snyggt genom att inkludera och göra saker med bebisen tillsammans. Få storasyskonet att känna sig viktigt och vara noga med att storasyskonet också får lika mycket uppmärksamhet. Också får känna sig som en liten go bebis ibland, som bara sitter och kurar i mamma och pappas famn.
  • Tidsbrist. Givetvis är det så att ju tätare det är mellan barnen, desto mindre tid har en över till det äldre barnet när bebisen kommer eller vise versa – desto mindre tid har en över till bebisen. Eftersom de små åldrarna är så uppmärksamhetskrävande är det alltid en utmaning att hinna tillgodose varje barns behov när de kommer tätt.
  • Det är onekligen motigt med två barn i blöjåldern (om ettan inte har hunnit bli torr). Det är bara att erkänna. För att inte tala om att de dagliga aktiviteterna blir en smula tradiga/tjatiga… På något vis handlar allt om bajs och kiss dessa dagar, känns det som.

Slutsats

Jag måste nog ändå säga att två år mellan syskon enligt mig och Daniel blev alldeles lagom. Trots de utmaningar det innebär, att ha två små som kräver total uppmärksamhet dygnet runt, så går det förhållandevis enkelt att hantera två små på samma gång eftersom man redan är “inne i det” och så är det praktiskt att få dessa perioder “överstökade” på samma gång och sedan njuta av lugnare tider (med andra utmaningar!). Dessutom upplever vi att de får så mycket mer glädje av varandra när de är nära i åldrarna vilket med råge väger upp alla 320 bajsblöjor på en och samma vecka! 😉

Celina julklädd med vår lilla vovve Lucia bredvid sig, även hon julpiffad med röd tofs i håret. (Drygt 1 mån gamla bilder alltså!)

Jag tror att det är så väldigt olika vilka åldersgap man föredrar mellan sina barn och därtill ska man ju ha i åtanke att det sällan går att beställa barn på exakta datum. 😀 Men inte desto mindre kan man ju ha önskningar och tankar!

Vad har ni för avstånd mellan eventuella syskon? Vad tycker ni om olika åldrars utmaningar och tjusningar?

Dörrhandtag från sekelskiftet

Åh, jag har hittat mina drömmars dörrhandtag!! I Danmark! Det var minsann otippat. Inte minst för att stilen knappast är någon typisk dansk design.

Vi var ute efter ett handtag i sekelskiftesstil, med en rustik men ändå elegant känsla över det. Naturnära. Gärna i trä. Lite romantisk. Lite drömmig. Lite “förr i tiden”. Beslag i silver/förnicklad mässing, för att matcha resterande toner i huset. Ja, så löd kriterierna.

Bildresultat för door handle Smoked oak

Och här har vi alltså vinnaren! Som jag efter några kvällars ivrigt sökande snubblade över inne på pinterest. Helt mitt i prick. Fantastiskt vacker, unik. Handtaget är i rökt ek (mitt favorit-träslag i möbler och inredning) och beslagen i antik nickel. Finns att köpa på villahus.co.uk.

Bildresultat för door handle Smoked oak
Handtag i rökt ek med antikt nickelbeslag. Finns att köpa på https://www.villahus.co.uk.

Några andra handtag som vi också suktade efter:

Dörrtrycke - Otto Meyer no. 9 nickel
I svart svarvat handtag och förnicklad mässing på https://www.sekelskifte.se/. Modell producerad mellan 1880 och 1900-talets början. Förebild: Otto Meyer nummer 9.

Alldeles bedårande bildskön, men lite för “städad” för den lantliga stil som vi har bestämt oss för att skapa i vårt hus. Det får inte se FÖR lyxigt ut. Lite råhet och enkelhet mitt i det eleganta blir nog lagom.

Trycke Jansson nr. 11 från Byggfabriken
I svart och förnicklad mässing på https://www.byggfabriken.se/. Förebild Sigfrid Jansson N:o 11.

Ytterligare ett par tokläckra handtag (ovan)!! Det var nog dessa som låg som nr. två på listan. Men fortfarande för mycket herrgård. Och den rustika känslan fattades…

Handtag Klassiskt litet nickel
Klassiskt handtag i förnicklad mässing, hittad på www.nackabyggnadsvard.se.

Detta handtag tittade vi också på och övervägde en kort stund. Modellen är snygg och en klassisk favorit i hem där man önskar återskapa en svunnen tid. Men vi kom fram till att vi ville välja något ovanligare. Något med en twist på det gamla.

Tips på sajter som säljer dörrhandtag i äldre stilar

Vilken stil har ni valt att inreda era hem i? 🙂

Sjukstugan vädrar ut!

Nu börjar vi komma på fötter igen, här i huset. Sonen rosslar och piper fortfarande, hostar och nyser så att det drar kallt om öronen på oss alla. Men febern har dragit sin kos. Lillan gråter fortfarande om nätterna och är frustrerad över att hon är så täppt i näsan. Men ändå. Vi är fria från feber och större världsproblem så läget får väl ändå anses vara alldeles skapligt. Vi är redo att ta oss an livet och dess nöjen och kval denna veckan.

Som ni kanske har märkt har bloggen legat nere till och från de senaste två dygnen. Det är något med servern på one.com som strular. Teknik. Teknik. Världens under, tillika förbannelse. Jag tror att ungefär all teknik som jag äger har kraschat det senaste halvåret. Systemkameran, filmkameran, hårddisken, datorn, bloggdomänen. Det är dags för vändande vindar nu, tack! 😀

Daniel ska återgå till renoveringen i sovrummet nu i veckan och jag ska snart visa lite nya bilder på framstegen! Vi är snart i mål. Jag har fotat en hel del på sistone, men fotografierna är fast på den kraschade hårddisken så det är därför det har varit bildfattigt här inne. Daniel håller på att föra över allting till en annan hårddisk men då den första är trasig tar det en faslig tid. 5% om dagen ungefär. Datorn står på konstant och tankar.

Den här hemtrevliga lyktan, klädd i skog, hittade jag på Rångedalas plantskola härom dagen!

Snön yr och viner om husknutarna. Hela skogen här ute är som ett stort, mäktigt snöpalats! Fantastiskt vackert och alldeles sagolikt. Pga. feber och sjukdomar här i huset har jag inte vågat mig ut på något fotosafari, men nu tror jag banne mig att det är dags att bege sig ut och föreviga denna obeskrivliga vy!

Hoppas att ni håller er krya och kan njuta av vinterns krispiga, vilda uppenbarelse! Kram på er alla!

Kategori:
Personligt/Dagbok

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta