Nej, inte nu igen!! Och snart blir det ännu värre…

Och så var vi tillbaka i en vabb-period igen! Barnen insjuknar om vartannat och jag kutar runt här med magen i vädret och försöker hänga med så gott det går. Intressant är nämligen att även om de snörvlar och suckar och pustar och ser allmänt medtagna ut, så felar inte energinivå det minsta. Inte ens en frisk vuxen hade orkat nå upp till deras fart och fläng.

Favorit i repris! Snödroppar. <3 Som en kronjuvel i trädgården.

Att vänta barn nummer tre…

Och när jag ser dem brottas och jaga varandra från rum till rum, med blomvas och sopkvast i hand, så inser jag… att snart är det en till att hålla reda på!!! Hur ljuvlig den tanken än må vara så reser sig håret i nacken lite.

Snart går vardagstillvaron från någorlunda överskådligt kaos till obehärskat dårhus.

Men för all del, man ska ju inte klaga när man har fått den ynnesten att uppfostra tre små liv till civiliserade samhällsmedborgare! Det är ett förtroende som heter duga.

Jag undrar hur det kommer vara. Är det ett stort steg att gå från två barn till tre? Jag hade gärna velat höra andras erfarenheter. Kanske ska jag göra ett inlägg om detta om sisådär ett år, när jag har erfarenhet.

Vi har inte bestämt namn än. Men vi är inne på flicknamn på V…

Jag funderar lite på Willette / Villette!! Har någon hört talas om det förut och vad får ni för känsla för namnet?
Vinya / Vinja / Winya är också jättefint.

Vad säger ni? 😀

  • 3

    • Coronakaos, besvikelser och förluster

    Åh, vad jag önskar att denna epidemi kunde lämna oss i lugn och ro snart… Har vi inte alla lidit och kämpat tillräckligt nu?

    Vår son har länge haft problem med återkommande förkylningar och hostperioder det senaste året. På grund av de strikta reglerna på förskolan under coronatider har jag och D därför fått vabba helt extremt mycket denna sommar och under våren. Jag har räknat ut att jag har vabbat fler dagar än jag har arbetat de senaste månaderna. Och vi har inte rest någon annanstans än hem till våra föräldrar under semestern. Det var väl inte riktigt så här jag hade tänkt mig denna sommar…

    För en dryg månad sedan fick vi åka in akut med Eliah då han hade svåra andningsproblem. Han var inlagd ett dygn och de misstänkte corona, men det visade sig att han har astma, men antagligen både och! (Coronatestet gick ej att avläsa.) Så vi har sedan dess isolerat oss med barnen i en månad. D har arbetat och jag har underhållit barnen.

    Sjukling… </3

    Bilden ovan visar sjuklingen när han skulle följa med oss hem från sjukhuset. Han hade kräkts ner alla sina kläder, stackarn, så sjukhuset gav honom denna ståtliga särk.

    Nu är barnen friska och vilda igen, och tillbaka i förskolan. Och mitt och Daniels liv kan förhoppningsvis återgå till det normala, någorlunda.

    Men vad är egentligen normalt numer? Kan man undra sig… :O

  • 0

    • Att tänka på med treåringar

    Denna underbara pojke är nu ungefär 3,5 år och livet är både en lekplats med oändliga möjligheter och ett känslomässigt stormigt hav.

    Styr upp mamma och pappas odlingslåda!

    Treårsåldern har onekligen sina utmaningar och kräver full fokus, men är i övrigt en underbar ålder! Varför? ?Låt mig dela med mig av min högst personliga uppfattning och kontra gärna med dina tankar i kommentarsfältet! ? (Det finns säkert många tvååringar eller fyraåringar som också stämmer utmärkt in på följande beskrivningar!)

    Varför treåringar är underbara

    • Kan oftast göra mycket själv. De kan klä på sig, tala för sig och hjälpa till med hemsysslor (med lite vägledning).
    • Tenderar att testa gränser i någon mindre utsträckning än tvååringar. Så njut denna efterlängtade förändring!
    • Börjar kunna gå att resonera med. Det går att förklara varför något ska vara på ett visst sätt och förhoppningsvis (om barnet är på någorlunda gott humör) gör det som du säger!
    • Älskar beröm!! Två- och treårsåldern är berömmets guldår, då barnet nästan kan spricka av stolthet när det får beröm över något det gör eller visar upp.
    • Humorn börjar ta fart. Treåringar har ofta en hel flock luriga rävar bakom öronen! De gillar att busa och överraska, se hur man reagerar på det ena och andra och få en att skratta eller bli skrämd.
    • Är fortfarande mammig och pappig. Mysigt!! Detta brukar släppa i fyraårsåldern.
    • Blir ofta barnet av med blöjan nu! Phju… ett problem mindre. (Eller??? ?)

    Potentiella utmaningar med en treåring

    • Treåringar har stora egon. De vill ha allt på sitt sätt och tror att de har äganderätt på alla prylar.
    • Treåringar kan fortfarande få oförklarliga raseriubrott och perioder av gnäll och tandagnisslan.

    Att tänka på när man har ett barn i trotsåldern

    Treåringar kan ofta fortfarande vara en utmaning när det kommer till gnäll och raseriutbrott. Då är det viktigt att tänka på att…

    • Alla föräldrar blir sämre föräldrar med för lite sömn. Så se till att du får dina timmar! Om du har svårt att få vara i fred under natten, försök hitta lösningar. Kanske du och din partner kan turas om att sova i ett annat rum?
    • Alla föräldrar blir sämre föräldrar under hög stress. Att ha barn i denna åldern är alltid ett visst stresspåslag, ibland av oerhört sådant, så gör allt du kan för att reducera övriga stressnivåer. Dina 34 hobbyprojekt kanske får vänta ett halvår eller två tills balansen i familjelivet har infunnit sig?
    • Alla föräldrar blir bättre föräldrar med rutiner. Håll dina rutiner. Ät med jämna mellanrum. (Att gå runt på tom mage gör dig arg och trött.) Motstå frestelsen att sitta uppe sent om kvällarna. (Du behöver dina timmar sömn!) Ha tydliga tider för både dig och ditt barn, när ni ska äta, leka, vara ute, sova. Det underlättar att överskåda dagen när du är sliten och skapar trygghet hos både dig och ditt barn.
    • Alla föräldrar blir bättre föräldrar med egentid. Försöka få en tid varje dag där du kan varva ner och få återhämta dig. Det är du värd! Kanske du kan meditera? Ta en promenad? Om så bara 10 minuter är möjliga så är det mycket värt för din inre sinnesro och förmågan att behålla tålamodet under dagen.
    • Alla föräldrar blir bättre föräldrar när de tar hand om sin hälsa. Håll dig rörlig, smidig och aktiv så mycket som möjligt. Det utsöndrar nämligen endorfiner som ger positiv energi, gör dig piggare och gladare! Dessutom ökar det blodcirkulationen. Du orkar mer och du orkar längre. Du får bättre självförtroende och förebygger sjukdomar av alla slag. Ta en runda i skogen eller yoga på vardagsrumsmattan. Gör morgongymnastik tillsammans med ditt barn eller hitta på andra kreativa lösningar för att hålla din kropp alert!
    • Lär dig konsten att behärska dig. Tålamod och åter tålamod är en förälders bästa vän. Och när tålamodet tryter, be din partner ta över. Har du ingen partner, gå ifrån situationen en stund, stäng in dig och ta ett par djupa andetag och reflektera över läget innan du tar dig an stormen igen.
    • Värna om dina sociala relationer. Du behöver få vara någon annan än bara förälder ibland! Avsätt tid för din partner och dina vänner, tid för att komma ifrån hemmet en stund och socialisera dig. Har du ingen partner som kan hålla ställningarna när du är ute och flänger, be en annan vän, granne eller mormor?

    Hoppas att jag har kunnat bidra med några värdefulla tips och tankar! Dela gärna med dig av din egen upplevelse och hur du gör för att balansera svåra situationer hemma med ditt barn. 🙂 Bamsekram från socionomen/livscoachen ❤

  • 0

    • Kalas och stora barn

    Det är nästan så att jag inte vet ordet av. Mållös och smått oroad. Var tog de små knubbiga tårna av? Gripreflexen, jollret, det långsamma kravlandet över golvet och den saliga SAAAALIGA ron. Lugnet. Ni vet, den där tiden när man faktiskt kunde hinna att stöka undan både tvätt, bulldegar, ugnsrengöring, tomatodling och sängbäddning medan babyn sussade timma efter timma. Eller varför inte en lång högtidlig måltid i fullkomlig harmoni och tystnad?

    Den där tiden då både nummer ett och nummer två hamnade direkt i blöjan och blöjan direkt i soptunnan. Inga konstigheter. Rätt sak på rätt plats. Inget knussel. Tillskillnad från nu när det är tid för potträning och kisseriet skvätter lite här och var. Ingen ordning och reda. Usch, jag avskyr oordning och oreda!

    Gladare än gladast är denna lilla ögonsten.

    Hon har fyllt barn, min tös. Hon är inte längre bebis. Hon är barn. Eller någonstans däremellan. 1 år! En STOR milstolpe!! (När övergår egentligen bebisar till att bli barn?)

    Hon har börjat magra. Hullet avtar. Hon äter ganska duktigt, tycker vi, men ändå blir hon mindre och mindre rund. Oj, vad jag saknar det där hullet…

    I pappas trygga famn.

    Glad och sprallig är hon. Full av livslust! Och orden kommer obehärskat bubblande ur henne. Tack, titta, mat, dörr, lampa, katt, gris, får, bebis, vill ha, vill inte ha, nej, nej, nej och åter nej. Det är mycket nej nu. Vill inte. Vill inte nu heller. Nej, nej.

    Man får lirka och trixa och gosa sig till ett ja ibland. Men jag tycker att det är kul! Uppdraget att vara mamma är det roligaste och mest spännande jag vet! (Bland många andra ting.) Man vet aldrig vilka sidor barnet kommer att visa nästkommande dag, eller om en vecka, eller om några år! Resan från bebis till vuxen är som en livslevande upptäcksfärd och jag ser så mycket fram emot att få vara med på den resan!

    Kalas hemma hos mormor och morfar!

    Eliah och Celina missade varandras födelsedagar med 4 veckor. Så även han har fyllt år och är nu 3 år, och inte att förglömma – jag och Daniel firar 3 år som föräldrar!

    Det har varit en berg-och-dalbana i skräckblandad förtjusning. Men i första hand förtjusning. Det går aldrig att jämföra någons upplevelse med en annans, men min uppfattning är att det är både enklare och roligare att han barn än vad jag trodde att det skulle vara.

    Ett trött födelsedagsbarn med många granna färger på paketen i bakgrunden.

    Vad tycker ni? Är det svårare eller enklare, roligare eller tråkigare, att vara förälder än vad ni trodde innan? (Alla åsikter är välkomna och inget rätt eller fel svar finns, givetvis! Man får tycka att det är jobbigt och eländigt att vara förälder också.)

  • 4

    • Sista flämt av sommar

    Jag anade att det skulle bli så här när jag började jobba heltid, att bloggandet skulle prioriteras bort för en stund. Inte för evigt. Bara just nu i höst.

    Vi försöker få bygglov och tragglar fortfarande med beräkningar, planskisser, lånelöften och renovering – vilket slukar all ledig tid. Men snart har jag goda nyheter att komma med…!! Gissningsvis om sisådär en vecka. 😉 😀

    Vårt älskade oborstade prydnadsträd “Eukalyptusvide flamingo” med rosa vippor.

    Det är skojigt att se att det fortfarande trillar in en del människor här varje dag, trots att bloggen ligger i vila. Dessutom kan jag se att det är väldigt många fler som börjar hitta min blogg genom google-sökningar, vilket är ett nytt fenomen! Så har det inte varit förut. Jag undrar vad det kan bero på….!? Men hur som haver så är det ju hiskeligt roligt! Ni är alla hjärtligt välkomna och jag beklagar min tillfälligt skrala närvaro.

    Mor och dotter allmänt dåsiga på kvällskvisten…

    Daniel är föräldraledig och hemma med barnen på heltid nu. Det har han varit sedan jag började jobba i juli och kommer att vara till och med oktober ut. Sedan kommer vi att jobba dubbelt en månad, under november, och barnen kommer att vara på förskolan. Det kommer att bli en extremt tuff månad. Vi har båda en bit att pendla till våra jobb och det kommer att bli knepigt att få ihop tiderna med förskolan.

    Men därefter… efter novembermånaden kommer livet och förutsättningarna kanske att se helt annorlunda ut för oss.

    Underbara tös!

    Jag har inte så mycket roligt att berätta just nu när det är så här stressigt i vardagen. Vi försöker bara hinna hålla efter i huset och på gården, i trädgården, och passa på barnen. Det är det enda livet kretsar kring just nu. Men allt har sin tid. Det kommer en tid då det finns tid för annat…

    Vi har stångats mot Eliahs nappsug, men nu har nappen åkt ut genom fönstret! 3 år och det får vara nog. 😀

    Jag njuter av glada pussar och runda kramar. Jag njuter av påhitt, nyfikenhet och ilskna “kan själv”. Jag njuter av att lära och bekräfta och hjälpa dessa två framåt i livet och i att skapa en egen liten person i den egna lilla människokroppen. Det är allt livet handlar om just nu. Någon som känner igen sig? 🙂

    Ta hand om er och vi hörs snart igen, med bättre nyheter!!

  • 6

    • Semesterglimtar

    Wow… tiden bara rusar. Och jag släpas skoningslöst efter, som om jag vore ett löst jaktbyte. Ja, så känner jag ofta. 😀

    Förra helgen var vi på en liten semestertrippen till Rågö utanför småländska Västervik, tillsammans med mina föräldrar och syskonfamiljer. 6 småfolk, 8 vuxna och 2 pigga gamlingar. Inte en illa uppslutning, det inte!

    Syskonkärlek när den är som vackrast!

    Där bodde vi i varsina små pittoreska torp och fördrev dagarna i sann Bullerbyn-anda; läste gamla litteraturklassiker, hjälptes åt att laga mat, spelade fiol och gitarr, diskade utomhus, balanserade på stenrös, åt kopiösa mängder (nästan) övermogen frukt direkt från träden, simmade i vassen, knuffades på bryggan, berättade hemlisar, snubblade runt i glada ringlekar, kramades vid brasan om kvällarna och skrattade tills vi kiknade och ett par småbarnsbyxor läckte igenom. (Fast det orsakades iofs i huvudsak av att körsbärssaften var så god att han inte kunde sluta dricka. Det gick liksom rakt igenom. Stackars gosse…)

    Min älskling.

    Jag, som vanligtvis är usel på att komma ihåg att själv närvara på mina bloggbilder överraskade mig själv med att för en gång skull komma ihåg att fråga Daniel om han kunde knäppa ett par bilder där jag är med! Håll tillgodo! 😀

    Tillsammans med min älskling. Lilla plutten. Bästa i världen. Kan inte få nog av att krama den här lilla människan!!! <3

    En glad skrutt bredvid en lite tröttare, men nöjd, mamma.
    Eliah: jeans Lab industries, skjorta Zara boy. Jag: fejkpälskofta Monki, örhängen och silkeslinne & Other stories, skinnkjol Zara. Om någon frågar sig.

    Å andra sidan vägde jag upp bedriften att komma ihåg selfies genom att istället glömma bort att fota de flesta av helgens övriga (och betydligt mer intressanta) ögonblick.

    Inga saftiga matbilder, inga sällskapsbilder, inga förevigade gapskratt med skeva tänder i fokus, inga bara rumpor i sjöblåsten, ingen rökig brasa, ingen dans på kvällskvisten och inga ivriga pussar i närbild… Asch då!! Men det ska på goda grunder tolkas som att jag hade det ALLDELES för bra för att komma ihåg att stolpa runt med kameran runt halsen! 🙂

    Daniel och Celina läser pekböcker.

    Den här tjejen är så toksöt att jag nästan smäller av!!! Så full av liv, tillgivenhet, upptäckarnyfikenhet, finurlighet, bus… Nu 1 år fyllda. (Kalasbilder kommer i nästa inlägg!)

    Hon rusar fram på sina knubbiga ben som om det inte fanns en dag kvar, hon slänger fejset i tallriken när hon ska äta och inte kan hejda sig, hon säger “tack” och “goddag” och nickar artigt åt höger och vänster som om det vore det självklaraste i världen. Hon försöker fånga mina ögonfransar när jag blinkar, hon pussas med hela ansiktet, kramas med hela kroppen, hon är intensiv och envis som synden. Jag hoppas att jag för evigt kommer ihåg hur det känns att ha den här gosiga bebisen i famnen.

    Jag är kär och hänförd av denna tös.
    Den här supersöta hängselkjolen kommer från LOGG by HM!
    Celina i total extas. En hårresande syn! 😉

    Här ser ni Eliah hjälpa Celina, när hon på ostadiga ben tultar nerför backen till uthuset. Jag blir så rörd att jag nästan blir tårögd när jag ser hjälpande syskon! Finns det något finare än detta?

    Eliah har tidigare inte visat sig från sin bästa sida när det gäller empati för övriga levande varelser.

    När han var 2 år drog han gärna katten i svansen så fort han kom åt, jagade Lucia med tåg och lastbilar i näven, ryckte leksakerna ur handen på lillasyster, skrämde vettet ur henne med oförutsägbara läten och slängde sig på golvet och bet sina föräldrar i tårna om det ville sig riktigt illa. Om allt gick honom emot och han tappade besinningen. Bortskämd? Skulle man ju kunna tro. Men vi försöker absolut att låta bli att skämma bort honom på det sättet och vi är alltid noga med att förklara varför man inte under några som helst omständigheter får jaga och knuffa mindre barn och djur.

    Inte förrän nu börjar vi se resultat av vårt tålamod och enträgna förmanande… Och det må jag säga är en enorm lättnad!

    Eliah blir bara snällare och omtänksammare för varje dag som går. Han är först på plats när Celina faller eller blir översprungen av en katt, och han tröstar henne gärna med klappar på huvudet och majskrokar i näven. Han är ständigt närvarande för att hjälpa henne i vardagens med- och motgångar. Det gör mig så varm i hjärtat! Jag hoppas att de ska bli goda vänner i framtiden.

    Som ni kan se på bilderna lyser det saftiga gräset med sin frånvaro. Det var kvävande varmt vissa stunder mitt på dagarna och gräsen var torra som fnöske och riviga mot våra bara fötter.

    En ekoxe drar sig långsamt framåt.

    Men ute i skogarna omkring kunde vi finna skydd och svalka. Där under de stolta björkkronorna. Det är såna här helger som jag vill minnas när jag ligger på dödsbädden. Enkla, hjärtliga, genuina, verkliga och jordnära. Lyckliga stunder med nära och kära. Ute på landet. Mitt i naturen. Mitt i livet och samtidigt mitt i den lugnaste ro.

    Skogen, ett varmt ögonblick med min systemkamera.

    Men nu är semestern över för min del. Jag har börjat jobba heltid igen, sedan 2 veckor tillbaka och har en bit att resa till mitt jobb så jag går upp 5.30 och kommer hem 18.00 varje dag. Då ska jag amma lillan, fixa matlåda, hjälpa Daniel att städa och diska, natta småttingarna, göra mina “kvällsritualer” och störta i säng. Det känns stressigt. Jag längtar tillbaka…. till de där dagarna då man kunde stanna upp och bara andas utan att få dåligt samvete.

    Då det var okej att bara finnas till.

    Kanske är jag snart där igen. Man vet aldrig vad som händer….. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är min framtid under kraftig evaluering.

    Hur ser er sommar ut? Har ni någon semester? Hur ska den avnjutas? Hur känner ni inför hösten och när semestertiderna är över?

  • 0

    • Slut på innehåll

    Det finns inga fler sidor att hämta

    Nyare inlägg
    Äldre inlägg