Humor, skratt, tårar och allvar i en enda sörja.

Husets utsida – Del 1

Det är ju sådär med livet, att det bara rullar på varesig man vill det eller inte. 🙂 Man får slänga sig efter klockan bäst man kan och försöka hålla uppe tempot.

Min främsta uppgift dessa dagar är att förse ungarna (och den hårt arbetande maken) med mat och omsorg. Daniels uppgift är att knega på med renovering och allehanda fix-och-trix utomhus. I sommar ska nämligen husets utsida ÄNTLIGEN få sig en rejäl omgång. Och det är minsann i grevens tid! Länge har vi lidit av husets bistra uppsyn, men vi har varit tvungna att prioritera andra projekt.

Följande moment ska utföras på husets utsida i sommar:

  • (Byta ut ytterdörren. Redan gjort. Förut var den brun.)
  • Ingången ska byggas om, trappan ska få ett bredare lägsta trappsteg med rundade kanter.
  • Ingången ska få ett nytt snyggare träräcke i vitt.
  • Balkongen ska byggas om och få ett snyggare träräcke i vitt.
  • Istället för plattor ska ingången omges av vit/ljus sten.
  • Alla detaljer på huset (fönsterfoder, stuprör etc.) ska bli vita.
  • Grunden ska målas granitgrå.
  • (Huset ska målas om. Detta kommer ske en annan sommar.)
  • Vi ska också fixa lite fint framför ingången, bygga små plattformar för krukor och växter m.m.

Vi köpte gården som ett renoveringsprojekt (Hur i helskotta tänkte man? Med småbarn och allt…) så vi hade många och stora planer för det! Men på senare tid har vi insett att den plats vi bor på inte är optimal för oss, så nu är vi mer inne på att bara fräscha upp huset så mycket vi kan med så enkla och billiga medel som möjligt, för sedan sälja och flytta vidare.

Lilla skruttan. <3 Den där blicken… Totalt opålitlig och UNDERBAR!!

Ett annat projekt som Daniel är igång med är detta: jordgubbs-terassen som vi kallar den. Här ska vi göra en enkel terass som ska kantas med alldeles ljuvliga jordgubbspyramider!! Vad tror ni om det? 🙂 (googlebilder som referens nedan)

Oh förresten!! Vi har blivit med robotgräsklippare, äntligen. 😀 Svärmor får hon heta, eftersom hon håller koll och snyggt omkring oss.

En annan utmärkt sak som vi har blivit tvungna att investera i är prylen nedan, någon slags rådjursskrämmare med ett fullständigt outhärdligt högpitchat ljud. Vi har nämligen testat det mesta under tidigare år med ytterst tvivelaktiga resultat.

Först började vi med att hänga upp glansiga papper vid utvalda ställen. De skulle uppenbarligen ha en skrämmande effekt på rådjuren sades det. Nä, inte då! Tvärtom, ett av papperna såg så inbjudande ut att det blev halvätet. Vete katten vilket djur som hade tagit sig oanade friheter, men det kan inte ha landat skönt i magen. Sedan gick vi över till att täcka blommor och buskar med granris. Det ska väl riva rejält i halsen, tänker man. Nja, kanske. Men inte tillräckligt. För blommorna gnagdes det på ändå. Då började vi hälla guldvatten och andra omtalade vätskor över härligheten, men det hjälpte inte ett dugg. Vi köpte lampor och satte upp på olika ställen i trädgården. Den enda nytta de gjorde var att lysa upp området så att rådjuren och älgarna lättare kunde leta upp de mumsigaste plantorna. NU kör vi på ultraljud, eller vad fasen det nu heter. Håll tummarna för att det är fler varelser än vi människor som kreverar av ljudet.

Här hade vi tänkt att ha en härlig uteplats, med stenplattor och utegrill. Men för tillfälle är det barnens leksaker som har beslagtagit området och det finns ingen som helst möjlighet att bestrida det.

Skönt med grönt!

Paradisäpple till vänster och syren närmast kameran.
Pioner som knoppas.

Sen finns det visst andra delar i trädgården som verkligen inte blomstrar. Här har vi Gösta (döpt av mig), köpt förra året, som kilade vidare till grönare ängar någon gång nu under den hårda vintern. Vi borde ha förstått att en zon 2 växt in skulle överleva hos oss (zon 4), kan man ju tycka… 🙂

Dags för kvällsmat. Kram på er!!

Det har stormat både här och där

Här står hon, min lilla goa tjej, med en alldeles för foglig uppsyn! Den uppsynen går inte att lita på. 😀 Det är då man vet att nått bus snart kommer att hända.

Häromdagen välte hon ut en kanna hallon- och blåbärsmoothie på våra träpallar för att sedan kladda runt med det så mycket hon orkade och den intensiva rosa missfärgningen som uppstod i träet kan jag tala om inte går bort av vatten och såpa eller diverse frätande vätskor. Det blir till att köpa nya pallar, alternativt jobba med slip och målafärg. Och nej, jag tog inte kort. Sådant sker var och varannan dag, så det är inget jag lägger något större vikt vid att försöka bevara som minne för omvärlden.

Här är en annan filur i vår trädgård som också ser väldigt foglig ut, men som till skillnad mot tösen min faktiskt ÄR det! Världens snällaste lilla pålle är detta och gammal som kyrkan är han. Varje år tror jag att han inte ska överleva nästa vår, men han håller sig stadigt. (Och ja, han står på vår mark eftersom vi lånar ut den åt grannarna.)

Vi har den ynnesten att ha hästintresserade grannar som förgyller vår utsikt från fönster och trädgård med välskapta pållar i alla storlekar och modeller. Jag och Daniel har också ett hästintresse, som jag har nämnt tidigare, men just nu ligger det på is till förmån för familjelivet, som kräver all vår tid och uppmärksamhet.

Men om ni liksom jag gillar att läsa succehistorier om folk som lär sig nya färdigheter (t.ex. ridning!) så bör ni ABSOLUT INTE kolla in min gamla hästblogg. Däremot om ni roas av att läsa om nederlag, pinsamheter och motgångar så kan ni ta er en titt! Jag presenterar den så välvilligt här. Jodå, jodå… 🙂 Det är okej att bli skrattad åt ibland. (Bloggen “Capriole” – vilket förresten är namnet på en av de svåraste konstformer en häst kan genomföra!)

Jag gjorde en häftig och galen resa iaf… som tog abrupt slut när barnen blev för många och stökiga.

Åh.. ser ni.. hur träden knoppas och snart kommer att ge blommor och frukt!! Ovan är ett japanskt körsbärsträd och nedan vit persika som står i vår växthus.

Vanställd av en stormig natt

Tillbaka till ämnet. Barnen är så livliga nuförtiden och med min stora mage är det svårare än någonsin att hålla koll på dem. Pga. covid och Eliahs asma så är de ofta hemma från förskolan. Nu har jag vabbat 2 veckor i sträck och det är hemskt jobbigt med två småttingar och bara en vecka kvar till BF. Tungt och ont, jag har foglossning och varenda lem värker. (Ursäkta klagosången!)

Så Daniel kom på den geniala lösningen att vi skulle införskaffa en sån här apparat (nedan!). Den skulle barnen säkert låta sig underhållas av timma efter timma i all oändlighet, inbillade vi oss.

Och visst hoppade de glatt och länge den första gången eller de första, men nu är det inte lika roligt längre. Vi har haft studsmattan i snart 2 veckor och förra veckan under natten kom stormen och sög sig fast i den så att den dundrade iväg och upp in i ett träd (hur det nu gick till). Så nu är den redan trasig längst uppe som ni ser. Så gick det med det…. :// Även växthusets fönster har blåst sönder. Det var en aggressiv stormnatt. 🙁

Och jag som argumenterade med Daniel om att en säkerhetsförankning till studsmattan då rakt inte var nödvändigt, så tung och stadig som den är. Jag menar, om jag knappt kan rucka på den, hur ska då vinden kunna göra det? Uppenbarligen saknar jag en och två kunskaper om naturens krafter. Daniel hade förstås rätt. Vi borde ha förankrat den.

Nu ska jag ha något att äta, känner jag.

Kram på er!

Nej, inte nu igen!! Och snart blir det ännu värre…

Och så var vi tillbaka i en vabb-period igen! Barnen insjuknar om vartannat och jag kutar runt här med magen i vädret och försöker hänga med så gott det går. Intressant är nämligen att även om de snörvlar och suckar och pustar och ser allmänt medtagna ut, så felar inte energinivå det minsta. Inte ens en frisk vuxen hade orkat nå upp till deras fart och fläng.

Favorit i repris! Snödroppar. <3 Som en kronjuvel i trädgården.

Att vänta barn nummer tre…

Och när jag ser dem brottas och jaga varandra från rum till rum, med blomvas och sopkvast i hand, så inser jag… att snart är det en till att hålla reda på!!! Hur ljuvlig den tanken än må vara så reser sig håret i nacken lite.

Snart går vardagstillvaron från någorlunda överskådligt kaos till obehärskat dårhus.

Men för all del, man ska ju inte klaga när man har fått den ynnesten att uppfostra tre små liv till civiliserade samhällsmedborgare! Det är ett förtroende som heter duga.

Jag undrar hur det kommer vara. Är det ett stort steg att gå från två barn till tre? Jag hade gärna velat höra andras erfarenheter. Kanske ska jag göra ett inlägg om detta om sisådär ett år, när jag har erfarenhet.

Vi har inte bestämt namn än. Men vi är inne på flicknamn på V…

Jag funderar lite på Willette / Villette!! Har någon hört talas om det förut och vad får ni för känsla för namnet?
Vinya / Vinja / Winya är också jättefint.

Vad säger ni? 😀

Framtungt och Bakvänt

Senaste drönarfotot! Alltså denna utsikt…!!! :O

Jag hade en fruktansvärd dröm inatt! Jag drömde att jag och mina vänner var ute och red i skogen. Färden var extremt skumpig och obekväm för mig. Min häst betedde sig konstigt åt, tuggade fradga och gav ifrån sig brunstande ljud. Ännu konstigare var det faktum att min häst var så fasansfullt hög. Jag hade utsikt över trädtopparna och runtomkring hela nejden, ända bort till närmaste grannby, medan mina vänner på deras vanliga låga hästar bara kunde se träden och grenarna framför sig. Och knappt ens det.

Jag som är höjdrädd fick naturligtvis svindel efter ett par minuter, tappade fattningen, knep åt med benen för att hålla mig kvar och halkade således runt med sadeln under hästens mage. Och fann mig själv plötsligt hängandes upp och ner, stirrande rakt in i hästens skrev. Det var då jag såg att hästen inte hade någon vanlig svans. Och följaktligen insåg jag att det var en kamel som jag red. Höggravid dessutom, uff…!! (Jag alltså, inte kamelen.) Det måste ha varit en plågsam syn för förbipasserande vandrare, bilister och övriga åskådare.

Japp, så illa började min dag idag, med kallsvett och hopsnörd strupe, innan jag skulle upp ur sängen med ett sving och iväg för ett tillväxtultraljud. Magen är lite liten, tycker barnmorskan. Baah… liten??? Jag är enorm. Kolossal. Kommer inte fram. Kommer inte runt. Kommer knappt någonstans. Bara lite försiktigt framlänges och baklänges. Med lite tur utan att riva ner allt omkring mig.

Allt såg bra ut på ultraljudet nickade barnmorskan! Skönt.

Min favorit-gravidklänning. Som en ljuv och fjäderlätt sommarnatt. (Till skillnad mot min kroppsbyggnad just nu.)

Jag har förresten hittat en superläcker gravidklänning på asos.com!!! Den är underbar, tunn (fast det kanske inte syns på bilden pga så mörka färger), svävande och graciös. Och det är ju just de attributen man törstar efter som mest i detta kvävande tillstånd. Gravitationen är skoningslös just nu, även med klänningen på. :S Men ändå.. Jag tog bild på den, lite hastigt sådär rakt upp och ner med mobilen, i mina föräldrars stuga!

Jag var tvungen att vitskumma allt runtomkring klänningen på bilderna, för mamma och pappa har så detaljerade tapeter och fräsiga prylar stående bakom att klänningen nästan smälter in i bakgrunden annars.

Ni ser att det inte är lång tid kvar va? 🙂 Nu är det bara att härda ut tills den här graviditeten är överstökad……… pust pust stånk och stön….

Trevlig helg på er allesammans!! <3

Det händer saker!! Tystnad & Tillväxt

Godmorgon på er kreativa själar! (För jag antar att de flesta som läser min blogg liksom jag har ett brinnande intresse för att skapa och uttrycka sig på olika sätt.)

Här ovan är mitt senaste digitala konstalster och även denna kommer att säljas som tavla så småningom. Hoppas att ni tycker om den. 🙂 Jag försökte visualisera följande visdomsord:

“Lyssna till tystnaden. Den har mycket att säga.”

Jag älskar Februari och Mars. Naturen kanske inte visar sig från sin allra vackraste sida, men det är ju nu som allt börjar!!! Det är just nu det kittlar i magen och kliar i fingrarna av förväntan inför vårens projekt. Och jag tänker förstås i förstahand på trädgårdsprojekt, men även övriga livsprojekt är ju i startgroparna denna tid. Underbart, underbart!!!

Och solen och fågelkvittret som lyser upp tillvaron just nu… wow… Kan livet bli bättre? 🙂


Före & Efter – när foto blir konst!

Förresten, ni kanske är sugna på att se före och efterbilder på mitt foto? Detta är konst för mig och det tar enormt mycket tid att skapa. :)) Här är FÖRE-bilden!! Den var ganska usel, rent ut sagt, och jag hade tänkt att skicka den direkt i papperskorgen. Men så fick jag en bild och känsla i mitt huvud och tänkte att jag nog skulle kunna ha den som bas att skapa med…

FÖRE.

Ungefär 5-6 h tog det att ordna upp fotot. 1,5 h att få bort staket, stolpe och lina. 1,5 h att snygga till träden. 1 h att ordna färger, ljus, skuggor etc. 1 h att skapa himmel. Och 1 h att måla dit en fågel! 🙂 TADAAaaaa… resultat nedan!

EFTER. Resultatet!

Med rätt tekniker går det att rädda i princip vilket foto som helst, så länge det är fotat i rätt format och med gedigen upplösning. Givetvis föredrar jag att ha ett bra motiv att jobba med, men vissa dagar är bara vädret uselt och träden ser ut som monster. Ibland vill man låta det vara så, ibland inte. 🙂 Jag testar olika tekniker varje gång och har alltid en bild i huvudet på hur jag vill att slutresultatet ska bli.

Just nu är jag inne på att skola mig mer och mer mot fine art – hållet. Dvs. att göra foton mer till konstprojekt. Jag ska gå en del kurser i detta snart. SÅ SPÄNNANDE!!! Det är en art som fortfarande inte är så utbredd i Sverige, men som kommer med stormsteg.


Så vad roar jag mig med och hur går det egentligen med min business?

Efter ett hårt coronadrabbat år 2020 och en son som kämpade med astma m.m. (vilket gjorde att jag fick vabba 70% av hela året ungefär) är jag nu ÄNTLIGEN tillbaka till att kunna jobba fulltid. (Sonen har fått bra vård mot sin astma och behöver inte längre vara hemma så mycket.) Början av året har gått åt till mycket fotostudier. När jag säger fotostudier så menar jag att jag utvecklar mina kunskaper, övar på att fota nya motiv och testa nya tekniker, samt att jag läser på mycket om fotografering och går diverse kurser.

Tack vare corona finns det mängder av proffsiga utbildningar online att gå just nu, med duktiga internationella fotografer som utbildare. Så jag utnyttjar denna möjlighet till fullo och har bokat upp mig/köpt massor av olika kurser som ska ta mitt fotograferande vidare till nästa nivå. Hittills har jag bara hunnit att gå två stycken, men våren är full av inbokade så det kommer hända mycket nu! 🙂

Nu i Mars har jag tre projekt igång:

  1. Jag jobbar för fullt på med att skapa fotografier att samla i en portfolio, så att jag tids nog kan öppna upp för att ta emot beställningar utifrån.
  2. Jag håller på att arbeta fram en helt ny design på min hemsida. Den fungerar inte så bra så som den är just nu och jag vill gå från att bara ha en blogg till att även inkludera marknadsföring och uppdragsmöjligheter.
  3. Jag har även fokuserat mer denna årstart på att utveckla mina kunskaper i att driva företag, bokföring och allt det där trasslet som jag såååå gärna hade sluppit. 🙂 Men jag måste kunna det och jag har smitit undan det länge nog. Förra året hjälpte Daniel mig med bokföringen (och så hade jag ju typ ingenting att bokföra ändå, haha!), men det är dags att jag lär mig att fixa det på egen hand.

Vad har ni för nystartade projekt detta år och har ni kommit igång med det än? Någon mer än jag som har stora planer på trädgårdspyssel, odling och naturfrosseri? 😀

Att låta kreativiteten flöda & hitta sitt livskall

Mockastövletter, skimriga chiffongbyxor & stickad tröja. Så fick outfiten bli denna dag.

Jag är väldigt modeintresserad – mer än vad som har framkommit i bloggen tidigare. (Här kan min förra stylistblogg hittas!) Jag är dock inte intresserad av att följa trender alls. Jag är intresserad av att skapa för framtiden, uttrycka mig på nya sätt och hitta en personlig stil. Jag är intresserad av att ta fram nyanserna i livet, det unika och oväntade. Att se ut och bete sig som en kopia av alla andra på denna jord är ingenting som lockar mig. Jag vill gärna vara en röst i bloggvärlden som inspirerar till självständigt tänkande och att hitta sig alldeles egna autentiska “JAG”. 🙂

Det är just den resan som jag själv färdas på just nu. Hitta vem jag är. Och jag är inte framme vid slutstation ännu, förstås. 🙂 Jag funderar och klurar, förändrar och testar nya saker varje dag. Men kreativiteten går som en röd tråd i allt. Den är livsviktig för min själsliga överlevnad.

Skapandeintresset för mig begränsas inte till just mina huvudsakliga sysslor utan finns i alla möjliga och omöjliga uttrycksformer; givetvis kläder, hår, smink men därutöver inredning, matlagning, livsstil, fotografering, konst och musik. Ja, det kan gälla vad som helst. Vem har någonsin sagt att vi måste begränsa oss? 😉

Behind the scene när jag fotar bilden ovan.

Min brokiga yrkeshistoria

Jag började min resa som liten inom musiken, sjöng och skrev låtar så det stod härliga till. När jag hade avslutat gymnasiet (naturvetenskaplig linje) utbildade jag mig till makeupartist och fokuserade på mode, styling, kläder, hår och smink. Därefter blev jag antagen till en av Sveriges bästa låtskrivningslinjer och studerade musik på heltid i två år. Sedan tog jag en paus från kreativiteten och utbildade mig till socionom och livscoach. Jag ville vidga mina mentala vyer och hitta nya sätt att leva som var snällare mot självkänslan (som på den tiden, trots allt slit och hårt arbete, var i botten).

När jag hade landat och fått ordning på mitt liv bestämde jag mig för att göra det jag så länge hade drömt om; bli min egen och söka mig tillbaka till kreativiteten. (Det var då jag startade bloggen! Här bestämde jag mig för att ta steget, och HÄR tog jag steget!) Då blev fotograferingen en viktig del i att uttrycka mig och synas på nätet. Där är jag nu. 🙂 Så jag har nog låtit min fantasi flöda under årens lopp… Och det var precis det jag behövde.

Ibland tror jag att det krävs att man testar många olika områden för att hitta rätt. Vi fungerar olika. Vissa vet direkt att de ska bli sjuksköterska och så ska det vara resten av deras liv. Jag har aldrig fungerat så. Jag vill bli det och det och det och det och sedan vill jag testa det och så vill jag helst försöka slå 38 flugor i en smäll och kombinera olika kreativa artformer. Bloggning, fotning, film, coaching, musik, styling. Allt detta i en brokig röra kanske skulle förvirra en annan. Men för mig är det som att hitta hem. Jag vill få låta kreativiteten flöda fritt!

Hur tänker ni? Hur fungerar ni? Hittade ni ert “livskall” och rätta yrke direkt eller har ni fått leta er fram i yrkesjungeln? Och kanske insett att ni trivs med att kombinera det ena med det andra?

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta