Att vara i nuet

Jag har kommit på en ny editeringsteknik som får grenarna att se alldeles mjuka och yviga ut. 🙂 Jag är superglad för mitt nya påhitt!

Julen närmar sig med STORMsteg… Herregud, var tog hösten vägen? Här är det redan ruggigt och vinterkallt. :S Klockan är 04.30 och jag är vaken. Jag kämpar med sömnen, som vanligt. Det är något fel på mig, jag blir sällan sömnig. Det är mitt största, och enda, hälsoproblem. I övrigt är jag frisk som en nötkärna.

Just det här med att tiden går så fort har plågat mej på sistone. Jag har insett att barnen är så alldeles ursöta och vilda och roliga just i den åldern de är i nu!!! Nu är de 5, 3 och 6 månader. Och jag hinner inte njuta!!! Jag vill hinna njuta av småbarnstiden och de gosiga kinderna och de tjocka händerna med små gropar i, som stryker mina armar när jag håller om dem. När de är så här små så blir det ju så mycket fokus på det praktiska; städ, tvätt, mat, klä på, byta blöjor. Men vi har bara ett liv och tiden är det mest dyrbara vi har. Den kommer aldrig tillbaka. Och tiden går såååå fort…

Så jag har börjat skriva en dagbok som är ämnad för att endast belysa varje dags guldstunder med barnen. Så att jag kan minnas dem och komma ihåg att leva i nuet och verkligen värdesätta det där lilla. Annars har jag en tendens att alltid leva i framtiden, jag planerar och tänker vad vi ska göra nästa vecka etc. Men den här veckan då? Det vi gör just nu?

Och så har jag börjat bli bättre på att ta en stunds meditering varje dag. Bara sjunka ner i mig själv och mina tankar och fundera över allt jag har som jag är tacksam för. Jag tror såna här rutiner är viktigare än man tror, för att verkligen lära sig njuta av livet!!!

Hur gör ni för att leva i nuet? Vad har ni för knep och rutiner?

Kategori:
Personligt/Dagbok

Att låta kreativiteten flöda & hitta sitt livskall

Mockastövletter, skimriga chiffongbyxor & stickad tröja. Så fick outfiten bli denna dag.

Jag är väldigt modeintresserad – mer än vad som har framkommit i bloggen tidigare. (Här kan min förra stylistblogg hittas!) Jag är dock inte intresserad av att följa trender alls. Jag är intresserad av att skapa för framtiden, uttrycka mig på nya sätt och hitta en personlig stil. Jag är intresserad av att ta fram nyanserna i livet, det unika och oväntade. Att se ut och bete sig som en kopia av alla andra på denna jord är ingenting som lockar mig. Jag vill gärna vara en röst i bloggvärlden som inspirerar till självständigt tänkande och att hitta sig alldeles egna autentiska “JAG”. 🙂

Det är just den resan som jag själv färdas på just nu. Hitta vem jag är. Och jag är inte framme vid slutstation ännu, förstås. 🙂 Jag funderar och klurar, förändrar och testar nya saker varje dag. Men kreativiteten går som en röd tråd i allt. Den är livsviktig för min själsliga överlevnad.

Skapandeintresset för mig begränsas inte till just mina huvudsakliga sysslor utan finns i alla möjliga och omöjliga uttrycksformer; givetvis kläder, hår, smink men därutöver inredning, matlagning, livsstil, fotografering, konst och musik. Ja, det kan gälla vad som helst. Vem har någonsin sagt att vi måste begränsa oss? 😉

Behind the scene när jag fotar bilden ovan.

Min brokiga yrkeshistoria

Jag började min resa som liten inom musiken, sjöng och skrev låtar så det stod härliga till. När jag hade avslutat gymnasiet (naturvetenskaplig linje) utbildade jag mig till makeupartist och fokuserade på mode, styling, kläder, hår och smink. Därefter blev jag antagen till en av Sveriges bästa låtskrivningslinjer och studerade musik på heltid i två år. Sedan tog jag en paus från kreativiteten och utbildade mig till socionom och livscoach. Jag ville vidga mina mentala vyer och hitta nya sätt att leva som var snällare mot självkänslan (som på den tiden, trots allt slit och hårt arbete, var i botten).

När jag hade landat och fått ordning på mitt liv bestämde jag mig för att göra det jag så länge hade drömt om; bli min egen och söka mig tillbaka till kreativiteten. (Det var då jag startade bloggen! Här bestämde jag mig för att ta steget, och HÄR tog jag steget!) Då blev fotograferingen en viktig del i att uttrycka mig och synas på nätet. Där är jag nu. 🙂 Så jag har nog låtit min fantasi flöda under årens lopp… Och det var precis det jag behövde.

Ibland tror jag att det krävs att man testar många olika områden för att hitta rätt. Vi fungerar olika. Vissa vet direkt att de ska bli sjuksköterska och så ska det vara resten av deras liv. Jag har aldrig fungerat så. Jag vill bli det och det och det och det och sedan vill jag testa det och så vill jag helst försöka slå 38 flugor i en smäll och kombinera olika kreativa artformer. Bloggning, fotning, film, coaching, musik, styling. Allt detta i en brokig röra kanske skulle förvirra en annan. Men för mig är det som att hitta hem. Jag vill få låta kreativiteten flöda fritt!

Hur tänker ni? Hur fungerar ni? Hittade ni ert “livskall” och rätta yrke direkt eller har ni fått leta er fram i yrkesjungeln? Och kanske insett att ni trivs med att kombinera det ena med det andra?

Lämna allt för drömmen? Mitt nya stora beslut!!!

Jag är ledsen att jag är så passiv i bloggen. 🙁 Det känns inte roligt, men jag får inte ihop mer än så här just nu. Det blir ungefär 1 inlägg i veckan, kanske 2 ibland.

Det är bara drygt en vecka kvar innan jag börjar jobba fulltid igen och jag känner mig ytterst ambivalent inför det. Skojigt att komma tillbaka och träffa kära kollegor förstås och jag trivs verkligen med mitt arbete. Det är spännande, roligt, viktigt och stimulerande på så många vis!

Små glimtar från vår trädgård…

Men konsten och kreativiteten… min satsning på bloggen och fotograferandet… det kommer jag att sakna. Ibland tänker jag att jag kanske borde säga upp mig och följa min inre röst. Släppa allt och satsa på det jag verkligen brinner för! Skapandet. Kreativiteten. Allt det som ger mig möjlighet att uttrycka det som finns inombords. Jag lockas av Jonna Jinton och Maria Bååths modiga beslut att lämna allt och satsa på sina drömmar.

Kanske kommer jag göra detsamma snart. Kanske har jag snart fått nog av det här ekorrhjulet av förväntningar och krav från omgivningen som jag alltid har upplevt som en börda? De där yttre förväntningarna kväver mig och min passion till livet. Jag har aldrig riktigt passat in i samhällets ekorrhjul. Jakten på karriär, pengar, status och dylikt…

Varför ska jag leva ett liv som inte gör mig lycklig? Som (hur roligt det än är!) inte stillar min inre längtan. Gör mig till någon jag inte är. Vad spelar det för roll att jag kammar hem pengar på mitt arbete om jag ändå inte hinner njuta av dem. Om jag stressar mig igenom livet. Om jag sitter på ett kontor hela dagarna och bara tittar ut genom fönstret och längtar bort…..? (Så illa är det inte, men ibland känns det så.)

Men jag får lämna den tanken en stund och se hur hösten blir. Jag måste oavsett dra in lite pengar först så att vi har råd att jag (eventuellt) säger upp mig för att starta eget. För det vet vi ju alla att det kan ta många år innan det går att leva på en konstnärlig verksamhet. Det är inget lätt beslut att ta. Och jag måste ge mig själv tid att känna efter.

*Funderar, funderar, funderar…….. hmm……*

Nej, vet ni vad – jag tänker ge mig själv ett nytt stort löfte idag. Den här hösten. Jag får den här hösten på mig att bestämma hur min framtid ska se ut. Antingen stannar jag kvar och lever ett normalt, klokt svenssonliv. Eller också gör jag det fullständigt galna: släpper ALL trygghet och satsar på detta. Bloggen och mina många kreativa projekt. Musiken, fotograferingarna, skrivandet, naturen, trädgården, skrivandet… Det som ger mig den frihet jag törstar efter.

JAG GER MIG SJÄLV DENNA HÖST. SEDAN MÅSTE JAG VÄLJA. ANTINGEN STANNA KVAR PÅ JOBBET ELLER OCKSÅ SÄGA UPP MIG OCH BYTA BANA.

(Fy tusan vad en sådan tanke skrämmer mig!!!)

Just nu innan jag kommer tillbaka till jobbet måste jag koncentrera mig på att få färdigt alla ritningar på huset till bygglovsansökan som jag berättade om tidigare. Det är det som jag lägger mina dagar på nu, huvudsakligen. Sedan har en hel del dagar nu i slutet gått åt till semesterutflykter och födelsedagsfirande. Vi har varit bortbjudna till andra som fyller år och så fyller båda våra småttingar själva år. Så om en vecka håller vi kalas för Celina och Eliah.

Jag fällde några tårar igår över tiden som rusar. Min lilla prinsessa som nu fyller 1 år. Jag vill inte att hon ska bli större. Jag vill att hon ska vara min lilla bebis i all evighet. Vemod. Minns ni att jag startade bloggen precis när hon föddes?

Jag vill förändra mitt liv. Sluta stressa. Stanna upp och leva till fullo varje dag (så klyschigt, men så viktigt). Göra något mer av livet än så här…

Jag vill inte ligga 96 bast på dödsbädden och ångra att jag inte tog mig tid till barnen. Inte tog mig tid till att vara här och nu. Njuta, andas, vara fri och lycklig med människor jag älskar… Göra det jag mår bra av…

Vad är dina drömmar? Vad tror du skulle göra dig lycklig? Vad behöver du mer i livet av?

Ny fotografutrustning och tankar

Åh, jag måste få visa er min nya investering till filmningen! En superläcker gimbal med dubbelhandtag, som orkar bära tunga systemkameror och proffsfilmkameror. Den kommer att kunna skapa hela magiska vyer!! 🙂 Jag kan knappt bärga mig till att få använda den.

Gimbal med dubbehandtag

Vad i hela sinnesfriden är en gimbal? Kanske någon undrar. Svar: En form av avancerad selfiestick som används vid filminspelning för att stabilisera bilden på filmkameran.

Här kan ni skillnaden mellan att filma med och utan gimbal:


“Ja, men var håller dina vloggarna hus då?” Undrar ni väl säkert – med all rätta. “De skulle ju ha kommit ut i maj!?”

Ja. De skulle de. Men så kom livet i vägen. Vi insåg huvudstupa in i april och maj att utbyggnaden som vi hade tänkt att göra på huset om 1-2 år måste ske omgående. (Om 6 månader kan jag förklara varför. Jag smider dolda planer! 😉 Tills det måste jag hålla det hemligt.)

Så jag har skjutit upp vloggandet några veckor, till förmån för att ta tag i uträkningar, arkitektbesök, mäklarbesök, skissritande och offertförfrågningar hos byggnadsinjengörer. Det är ett stort projekt att bygga ut sitt hus med 100 kvm och nu krockade den planen med att börja vlogga.

Jag vill vara säker på att när jag börjar vlogga så kan jag avsätta den tid som krävs varje vecka för det. Jag jobbar på saken och håller på att samla mod, men är inte riktigt där ännu.

På tal om konst! :O Jag erkänner – jag är fullständigt hopplös när det kommer till kläder och att samla på spetsklänningar och unika, exklusiva tyger som är svåra att få tag på. Gärna handvävda/virkade/knypplade etc. (Jag kan leta land och rike runt efter sånt och drömmer om att skapa avantgarde kreationer av dem en dag.) Kanske kan jag visa mer av detta i mina filmer? De är underbara och jag vårdar dem ömt som om de vore mina barn.

Under tiden – tills jag har nått dit – passar jag på att samla på mig utrustning för att kunna leverera de mest högkvalitativa filmerna som jag bara kan. Jag vill att de som ser mina vloggar ska få ut något av dem. Bli glada, varma i själen, inspirerade eller åtminstone lite underhållna. Få sig ett och två skratt mitt i vardagsstöket och tänka att livet är bra nog lustigt. Jag vill inte göra vanliga vloggar i form av snack framför kameran, utan ett lite mer cinematiskt skapande. Visuellt godis. Konstnärligt. Vi får se om jag får till det, som sagt. Det är inte en liten uppgift att ta på sig och jag känner mig lite skrämd inför vad jag vill ge mig in i.

Jag är en blyg och tillbakadragen person. Jag lägger inte gärna ut bilder eller filmer på mig. Det är ett enormt steg för mig att börja filma mig själv. Vi får se hur det går! Jag försöker vila i den passion jag känner för filmskapandet och det budskap jag kommer att försöka förmedla; Naturen, livslusten, de trevande stegen framåt, konsten och skapandet. Det kommer att vara mitt fokus.

Hur tänker ni kring vloggande och det läskiga faktum att det innebär ett visst utelämnande av sig själv? Vloggar DU eller vill du börja vlogga? Och om – varför?

Kram och ljuvliga sommarfläktar på er! <3

Nu har jag registrerat mitt företag!

Mina damer och herrar, låt mig presentera mitt nya… företag! Som bara rätt och slätt kommer att heta Zilia Ving (tillsvidare). Ansökan är inskickad och verksamheten kommer att innefatta såväl fotograferingsuppdrag som musik/låtskrivning och övrig influencerverksamhet. Företagsformen kommer att vara enskild firma, då jag varken har 50 000 i startkapital eller flera involverade/anställda.

Ansökan inskickad!

Kan livet bli mer spännande än så här!? =D

Det har väl egentligen aldrig varit någon tvekan för mig om att jag tids nog kommer att vilja starta företag. Det visste jag redan när jag började blogga i somras och det var ett tydligt delmål. Men jag kan absolut ingenting om att driva företag och har dålig koll på de regelverk och lagar som gäller, så jag har dragit mig för att ta det här steget. Gått runt och gnagt mig i knogarna och varit lite smårädd.

Ja, ute på hal is är jag verkligen! Men jag hade inget val. Vill jag göra mer utav mina ambitioner och intressen så är detta enda vägen att gå. Och någonstans känner jag också att jag kommer att gilla det här. Jag gillar ju att planera, hålla i trådar, utveckla och tänka framåt. Däremot är jag ingen hejare på hålla koll på de administrativa och byråkratiska bitarna. Och fullständigt hopplös när det gäller deklarering, fakturor och ekonomiska frågor. Jag tycker sånt är så urbota tråkigt, om jag ska vara ärlig.

Så det är visst bara att stoppa näsan i informationsböckerna och läsa på om hur man gör när man driver företag… Även icke-naturtalanger som mig borde ju kunna lära sig.

Någon av er som också nyligen har startat företag? Eller går i tankar om att göra det? Eller som minns hur det var när ni för första gången registrerade ert företag? Vad var era förväntningar och hur blev det?

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta