Konstnärliga och kulturella intressen så som sömnad, textildesign, hantverk, musikskapande och fotografering.

I motgång och blåsväder

När jag behöver kraft och mod att fortsätta, när jag behöver vårda och stilla ett upproriskt hjärta, då söker jag mig hit… Till den plats där dialoger inte avbryts och tankar inte störs. Här får vansinne och längtan härja fritt och inta precis den gestaltning den behagar. Här hittar jag nya vägar och visualiserar nya mål. Det är viktigt.

Anledningen till att jag var tvungen att fly hit igår var att jag befann mig i upplösningstillstånd över min instagram. Jag har varit så fenomenalt oinspirerad av att uppdatera den på sistone och det går bara utför, utför… För varje bild jag lägger ut så känns det som om räckvidden blir mindre och mindre. (Nej, det känns inte bara så – den blir det alltså det enligt siffrorna!) Vad är det för fel på instagram? Varför stryper den mig? Vad är det för fel på mig? Och för varje gång räckvidden blir mindre så går det längre tid innan jag publicerar något igen, för att jag helt enkelt bara avskyr att logga in där och påminnas om hur ofantligt oinspirerad jag känner mig. Och jag är fortfarande helt övertygad om att instagram motarbetar mig med blodtörstig beslutsamhet. Det gör mig ännu mindre pepp.

Ond cirkel, jag vet. Vad är jag, frågar jag mig själv, 8 år?? 🤓 Varför måste jag se resultat på det jag gör för att orka kämpa? Har jag ingen egen motor? Är jag inte starkare än så här? Hmm.. Nej, inte idag. Idag är jag inte starkare än så här. Kanske kan det också få vara okej emellanåt… Att helt enkelt inte vara stark och peppig på allt.

Men vill jag skapa mig en fotografkarriär så måste jag existera på denna gudsförbjudna plattform, det är jag övertygad om. Så det är bara att kavla upp ärmarna och knega på. Jag måste hitta ett sätt att komma förbi spärren, den mentala och den faktiska. Och det finns bara ett sätt att göra det på för mig… Ut i naturen och andas frisk luft. Lägga sig på rygg i gräset eller på bryggan och se de mjuka molnen segla förbi. Låta tankarna vandra. Låta naturen göra sitt mirakel.

Vad kämpar du med just nu? Vad är din akilleshäl? ❤️

Hejdlöst projekt med historiska anor

Åh, vad vi hade längtat efter att åka på medeltidsveckan i år, men corona grusade våra planer. (Någon annan som också hade tänkt?) 😭 Visste ni att medeltidsveckan på Gotland är en av Europas största medievala festivaler? Och den växer sig större för varje år som går. Ett normalt besökarsnitt i dagsläget sägs vara strax över 40 000 och det är ju inte att förakta!

En bit kvar till Texas Renaissance Festival på goda 600 000 dock. Som alltså ska vara den största i världen. 🤠 En får buga och lyfta huvudbonaden… Bra jobbat!! Jag ska dit en dag. Givetvis ska jag det, med D och småttingarna, alla klädda i linnetunikor och hättor från topp till tå! Vore inte det alldeles sagolikt!! 😍

(bild från google)

Nu har jag iaf inhandlat produkter för att kunna sy ihop alldeles makalösa dräkter till nästa års revansch på Gotland. För enkelhetens skull hade jag först tänkt att köpa färdiga dräkter på nätet. Det finns ju ett par sajter som erbjuder halvskapliga plagg till hutlösa priser. Utbudet är skralt och figursyningen lämnar mycket att önska. Men vad kan man begära när kläderna ska se ut att vara från 1200-talet? Jag kom ändå fram till.. att nej, de duger helt enkelt inte. Jag kan helt enkelt inte betala 1500 för en nattsärk.

Förutom att det känns mer autentiskt så är det ju också förskräckligt mycket skojigare att knåpa ihop dem själv, med allt vad det innebär; Felklippningar, tyget ut och in, tårar, sömnlösa nätter, dåligt självförtroende, retligt humör, plötsliga utfall mot närstående möbler, sömmar bakom och fram, sömmar som går kors och tvärs, sömmar som sitter ihop där de inte ska sitta ihop, symaskinen på stortån, nålen i ögat och blodsutgjutelse här och var. Låter det inte som ett JÄTTESKOJIGT PROJEKT? 😁 Nej ni mina kära vänner! 😘 Jag kan inte påstå att jag är en sömmerska av rang, trots att min mor är (ja, professionellt!). Jag brukar göra det mesta fel. Men så har jag ju inte heller prövat att sy så många gånger. Jag kan räkna mina kreationer under livstiden på en hand. Och se dem vill man verkligen inte göra. Jag gömmer dem dyrt och heligt längst bak i garderoben, för att undvika att skrämma slag på eventuella nyfikna.

Men någon gång ska man väl lära sig något nytt? Jag är ju inte så vitt jag vet helt mentalt vanskapt, så jag borde kunna få bukt på tekniken förr eller senare… Hur svårt ska det vara liksom??? Det är ju bara att sy. Upp och ner med nål och tråd. Fram och tillbaka. Hit och dit. Baahh…. 🤥 Detta fixar jag galant!! Plötsligt håller jag mina drömmars vikingautrustning i mina taffliga händer. Gurglandes av förtjusning, kan jag tänka mig.

Man kunde ju föreställa sig att jag skulle börja enkelt och pedagogiskt. Icke! Förutom att mina skisser är något osmakliga så är de i det närmaste vansinniga för en förstagångssömmerska att ge sig på. Men jag är tapper. Jag är modig. Jag har handlat hem mängder av tyger, linne, grov bomull, träpärlor och läderband. Här ska skapas stordåd och slås personliga rekord!!!

Jag får nog slipa på mina ritar-skills en smula, haha!! 😂

Och mitt i all våghalsighet så slog det mig hur gärna jag skulle vilja skapa ett klädmärke med inspiration från flydda tider och sälja i en webshop. Vore inte det sinnes skojigt?? Kanske två varianter, en collection med moderna outfits men med historiska influencer, och en med så autentiska historiska plagg som möjligt, för användning vid lajv, historiska marknader och dylika påhitt. För en sak är då säker!! Det finns ett hål i marknaden här. Det är mer eller mindre omöjligt att hitta snygga historiska outfits för den historiska modemedvetne. Så här ser alla plagg som man kan köpa på nätet ut, ungefär (enligt min erfarenhet då, jag har säkert inte hittat alla guldgömmor):

Döende mannekäng i ett “sleten” särk.

Hej och hå, hallå där!? Jag har inget emot jordnära färger – tvärt om! Jag föredrar själv enkelt, matt och naturligt när det kommer till färg. Men någon slags twist kan väl ändå finnas? Lite figur och smaklighet? Någon slags stiletik? (Asch, det kanske bara är jag som har fel smak… Och det är ju inte första gången det händer. 😄 )

Om jag känner mig själv rätt så kommer jag säkert göra verklighet av den där webshop-tanken… Frågan är bara hur och när? Jag får ofta skruvade idéer och jag ger mig allt som oftast på dem, även när jag definitivt inte borde. 😆 Men är det inte vad livet är till för? Att göra bort sig och lära sig av det? ☺️ För att strax därefter vara dum nog att göra det igen… 😜

Får ni skruvade idéer ibland? Har ni testat att ge er på något svårt syprojekt? Drömmer ni om att larva runt på medeltida festivaler?

Ta hand om er mina fina! ❤️ Låt alltid kreativiteten flöda… / Mvh Nörden

Bondmora

Jag i mitt rätta element.

Jag älskar detta livet. Det lugna, det varma, när det doftar nyslaget hö och frisk, blommig sensommar. Det får känslorna att svalla alldeles extra… Jag känner mig kärlekskrank. Inför livet och de jag har omkring mig som förgyller varje dag. Och för trastarna och finkarna som nu drillar sina sista trudelutter, ackompanjerat av ett tungt behagligt sus i de överfrodiga lövträden, för att snart påbörja sin långa resa söderut. De vet, liksom vi, att kallare tider väntar…

Vad ska ni göra till helgen? <3 Hoppas att ni får ett par underbara dagar framför er att njuta sensommaren. Kramar i massor!

Sensommardans på skogsäng & funderingar

Jag vill inte tänka på att sommaren snart är över… ☺️ Men tiden går så fort och nu börjar lugnet efter sommarens alla projekt att lägga sig.

Härom dagen tog jag med mig mina kameror för att fånga sommarens sista ljuva frihet. Jag vill få varje liten reflektion från kvällssolen att sippra in i min själ och mitt hjärta. Jag känner så många känslor när jag vandrar runt i skogen. Glädje, vemod, tacksamhet. Vemod över att allt är förgängligt och ständigt i förändring. Ingenting kommer någonsin att kunna upplevas igen, inte ens dessa vackra sommarkvällar kan återupplevas. Inget blir detsamma. Det gäller att ta vara på nuet, varje sekund.

Jag hittade en glänta som jag dansade runt på och filmade. Denna bild är en ögonblicksbild från filmen.

Samma bild med mindre färg…

Som egenföretagare har man ju inte direkt några terminer, ingen semester, inget början och inget slut. Men jag försöker anamma skolupplägget ändå för att ha lite struktur på tillvaron. Augusti är till för att tänka framåt och ge allt det sista innan Decembers vila, nyår till för omstart, våren och sommaren är min mest produktiva och kreativa period.

Nya mål och tag inför hösten

Personligt

  • Jag vill bli starkare. Mentalt och fysiskt. (Jag har redan kommit långt, men det finns mycket kvar att jobba på…)
  • Jag vill ha mer kontroll över mitt känsloliv och distans till att kunna hantera när jag inte alltid mår bra.
  • Jag vill kunna säga nej. Till mig själv och till andra.
  • Jag vill lägga mer tid på mina vänner. ❤️

Professionellt

  • Nu är tiden för att läsa på och läsa på och lära mig det ena och andra över, nu måste jag börja producera/leverera.
  • Få ordning på hemsidan.
  • Samla alla mina bästa bilder och skapa en webshop.
  • Ev. komma igång med coachningen. Vi får se hur det blir med den saken…

Åh… dessa sensommarkvällar och detta ljus… Jag kan inte få nog av det. ✨ Det gör mig andlös…

Äntligen kan jag skapa film!

Nejderna omkring vår gård, fångat med min drönare (DJI mavic pro 2)!

Ååååhh vad jag har längtat efter att skapa vidunderligt magiska lamslagande filmer om hur hjärtat talar, naturen helar och hur ett kreativt sinne kan skapa mening och lycka på en ny nivå!!!

Hela våren har jag längtat efter detta. Men mina försök har kommit till korta varje gång. ☹️ Eftersom min torftiga utrustning och i synnerhet min laptop inte klarar av att driva videoredigeringsprogrammet (Adobe Premier Pro). För det krävs i princip en stationär dator, som har mer power än vad (normala) laptops har. Men en dator med så mycket power som jag behöver är snordyr. Så jag har försökt hitta andra lösningar.

Så kom jag på det! Att Daniel ska hjälpa mig att bygga min alldeles egna MONSTERDATOR.

Sagt och gjort. I maj hade jag skramlat ihop tillräcklig många slantar för att kunna köpa de separata komponenterna som Daniel (som det datageni han är) behövde för att kunde bygga min monsterapparat. Det var svårt att få tag på många av produkterna på grund av corona (alla spelnördar har ju länsat techhyllorna!!). Men i juli var allt funnet och levererat och Daniel kunde äntligen sätta tänderna i utmaningen att foga ihop alla dessa prylar.

Komponenter som inhandlades:

  • Chassi och nätaggregat hade vi redan på plats.
  • Processor Ryzen 7 3700 – CPU: 3,6 GHZ, 36 MB, 8 kärnor, 16 trådar
  • Moderkort MSI 8450 – A Pro Max
  • Grafikkort GTX 1650 – HDMI 2.0, 8K*4K
  • SSD hårddisk – M2 480 GB
  • RAM-minne 32 GB 2666 Mhz
  • ZyXEL NAS 542 12 TB (med plats för att köpa till 36 TB!)

Det jag nu har framför mig (eller som rättare sagt står vid sidan av skrivbordet på golvet) är en magnifik apparat som saknar motstycke (åtminstone i min värld). Den är ungefär 5000 (?) gånger så snabb som min mac-laptop. Det är som att gå från att köra häst och vagn, med sneda hjul, till att svepa hela Tysklands autobahn med en sprillans ny Tesla. Jag har två bröder som speltävlar på hög nivå och inte ens någon av dem har datorer som når upp till min nya monsterdatorsnivå. Jag har en extra hårddisk för att kunna lagra alla filmer som i dag rymmer 12 TB, men som har potential att utökas upp till 48 TB. Det är alltså skulle ge mig möjlighet att rymma 129 gånger så mycket material som jag kan på min mac-laptop nu. Och jag har ingen dålig laptop, den är tämligen ny. Dessutom har kapacitet att skapa filmer i 8K! Och allt detta lyckades jag få till ett pris av strax under 10 000:-. SÅ VÄRT!!!

Det gäller att vara kreativ och tänka utanför boxen när man är en urfattig konstnärssjäl. Då får man hitta andra sätt att lösa sina problem på. En ny dator av denna kaliber hade normalt sett nämligen legat på minst 30 000:-.

I fullkomlig lyckorus sprang jag ut härom kvällen och fångade omgivningen kring vår gård i det sena mjuka eftermiddagsljuset. Underbara vyer!!! Jag älskar att bo här.

Vi har en flera mil lång ås med höga klippor på ena sidan av vårt lilla bondesamhälle, som skapar spännande känslor i vidderna häromkring. Jag ska ge mig ut på en vandring där snart och filma!

Mitt La Noire – Att vara sitt eget kamerateam

Känner mig 100% bekväm i denna utstyrsel… Skulle kunna spatsera runt så här på stan alla dagar i veckan!

Hey godingar!!! ?

Idag är jag så glad, för att jag äntligen har fått tumme ur *host* och skapat en ny profilbild. Vad sägs om denna donnan? Det var väl inte vad man kunde vänta sig? Haha… ? This is SOOOO me though… Jag känner verkligen att jag har hittat min nya stil.. ?

Mina tidigare instagramprofilbilder har varit den ena trista historien efter den andra. ? Jag har bara pillat dit bilder tillfälligt då och då (om nu 6 mån räknas som tillfälligt, hmm..) och bilderna som jag har använt har varit något tveksamt krafs som har legat och dammat i gamla fotomappar. (Utom härom veckan då jag i all desperation stal en av bilderna från skogen. Inte heller den är särskilt talande.)

Jag har läääänge gått och ruvat på en mer spännande idé. Jag vill att min profilbild ska ha ett tydligt budskap och förmedla vad min instagram handlar om: Kreativitet, inspiration, storytelling, lite teatrisk underhållning och massor av underbar touch av vintage.

Efter noga överläggning med mina båda hjärnhalvor så insåg jag äntligen hur jag skulle få fram det budskapet!!! Det kan verka som ett fjuttigt projekt, men ICKET. Låt inte ögat lura dig. Det ligger mycket fundering och arbete bakom detta, eftersom jag inte har tillgång till proffsfotografer, stylister, makeup artister och hårstylister eller bildbehandlare. Jag måste göra allt själv från scratch till sista finishen.

Behind the scene. När kameramotivet inte orkar sitta still längre…

Det är ju så när man är pank och drömmer om en karriär inom kulturbranschen. Har man inte turen att ha ett helt mediateam till hands så får man lära sig det mesta själv. Jag har inte producerat så mycket material denna vår utan mest fokuserat på att utbilda mig själv inom alla genrer jag behöver ha koll på. Och det kräver mängder av timmars övning. :-/


Så här gick dramat till… (pun intended)

Underbara ansiktsmasker ur min ansiktsmasksamling!!!
Beskåda dessa kreationer!!! Jag gillar speciellt den svarta, den guldiga med vita pärlor, den svarta romerska hatten med korpfjädrar (?) och jokern där inne till höger! Asch, jag gillar också Fantomen på Operan – masken i vitt och guld till vänster… 😀

Först beställde jag en ansiktsmask från en hantverkare på etsy.com (finns många skickliga kreatörer där), så den är alltså helt gjord från grunden och UNDERBAR. Jag vill bara springa runt och ställa till med maskerader hela dagarna i ända hemma nu!!! Funderar på att inreda logen och trumma ihop en brakarfest för hela grannskapet, med kostymer och masker och ja, ni förstås… Nä, när jag satt där på etsy och fann den ena skapelsen efter den andra så kunde jag förstås inte behärska mig utan beställde hem ett helt dussin. :-O Hahahaha… Typiskt mig. (Blev lite ruinerad på köpet.)

Sen beställde jag en antik promenadkäpp från dobell.se som kostade mig hårresande 800 kr (och jag menar – vad ska jag med den till i framtiden?? Jag kan ju inte låta pengarna gå till spillo nu när jag har noll ekonomi, så jag får väl spatsera runt här i skogen som ett fån om dagarna… Vifta med käppen åt grannarna om de inte sköter sig… hm…) och en äkta cylinderhatt som jag fick jaga länge och väl på tradera.com innan jag kammade hem den i en auktion för närmare 900 kr. Allt detta tog mig ungefär en månad att få hem.

Fotoutrustning i givakt.

Sedan, på självaste ödesdagen, dundrade jag upp fyra stora studioplixtar, som attackerade mig från alla håll och kanter, sminkade mig a la 50’tal och flätade en modernare fiskfläta. (Någonting måste ju indikera att jag inte har tidrest från Casablanca.) Och så fotade jag mig själv mot en vit bakgrund med hjälp av en fjärrkontroll som jag klämde fast mellan knäna (för att kunna ha händerna fria!). Det var lite svårt att koncentrera sig på hur jag såg ut framför kameran när jag hela tiden skulle tänka på att fjärrkontrollen inte for i golvet. Men det gick väl skapligt, efter sisådär en halvtimmas övning!

Förberedelsetiden var ett par veckor (fast väntetid då). Själva fotograferingen 3-4 timmar (inkl. styling) och ytterligare en knapp dag åt bildbehandling för ett par av bilderna. Varje bild tar ungefär 2 h att retuschera. Men mest tid tar det egentligen att sortera alla bilder bestämma sig för vilken man ska välja. Jag tog ungefär 600 bilder. ? Haha.. Och nästan alla såg likadana ut. Så det var ju förbaskat onödigt.

FÖRE.
EFTER.

Men resultatet är jag så sablans nöjd med!!! Oh lala… nu får ni hålla i hattarna för nu kommer min instagram bli såååå betydligt skojigare att titta på. Inbillar jag mig iaf. ? Haha…

Vilken stil drömmer ni om att spatsera runt i om ni fick leva i en maskerad?

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta