Dymmelonsdagen – påskfint i huset!

Man kan väl säga att vi firade påsken i fem dagar. På onsdagen städade vi och pyntade hela hemmet. Torsdagen ägnade vi åt påskpyssel och lek, målade ägg och letade påskägg i trädgården. Sedan packade vi på torsdagskvällen och Fredagen och resten av helgen tillbringades hos mina föräldrar, med mina syskon och syskonbarn.

Vi började onsdagen med att städa hela huset. Sedan inledde vi påsken med att måla naglarna i regnbågens alla färger. Jag tycker att pastellfärger tillhör våren, så ljusblått, mintgrönt, rosa och lila etc. blev färgtemat. Barnen ville förstås ha en nagel i varje färg och jag hakade på den idén och hade så själv, hehe. Sen ville Celina ha sitt hår sprayat i olika färger också, men där gick gränsen för Eliah. Det tyckte han verkade knäppt och läskigt.

Skärtorsdagen – pyssel och skoj!

Sen pyntade vi hela huset på onsdagkvällen och på torsdagen fick barnen i uppdrag att ge sig ut och leta efter tuppar i trädgården. På varje ställe där det står en tupp finns ett ägg gömt. De fick två ägg var, ett större och ett mindre.

Det var jag som fick agera kanin/hare. Daniel stod inomhus och sa till barnen att kika ut genom fönstret och se om de kunde se påskharen. “Åhhh där är haren!!” ropade Celina förtjust och klappade i händerna när de fick se mig lufsa omkring bakom en buske utanför fönstret. (Jag försöker skutta, men det var lite svårt!) De blev så nyfikna och förtjusta att de knappt kunde bärga sig. Så de slängde på sig jackor och skor och sprang ut för att hälsa på mig.

Celina hade sett kanindräkten i en påse inne på mitt rum, så tyvärr var min identitet redan röjd, men det intressanta med treåringar är ju att även om de vet att mamma är samma person, både när hon är utklädd eller inte utklädd, så upplever de ändå den utklädda vuxna som en egen/annan person. (Detta försvinner runt 4 år!) Så även om hon visste att det var jag så blev hon lite skraj när jag kom fram och skulle hälsa.

“Vem är du?” undrade kaninen/haren. “Jag heter Celina!” svarade hon blygt och tryckte kaninens tass. “Vilka stora öööögon du har!” utbrast hon sedan och ville peta på dem. “Och vilka stora ööööron du har kaninen!!” Jag körde vidare på Bröderna Grimms saga om rödluvan. “Det är för att jag ska kunna HÖRA dig ordentligt, Celina!” sa jag. “Det är MAMMA som har klätt ut sig till dig!” säger hon sedan. Jag: “Jasså, det visste jag inte!” Hon: “Nä du vet inte det, för du känner inte min mamma!” Sedan berättade hon noggrant för kaninen vem hon var, var hon bodde och vad hennes föräldrar heter.

Hehe… det är så intressant hur barns tankeprocesser ser ut!! 🙂 Hur som helst så följde kaninen med dem och letade upp tupparna och påskäggen. Och Celina och Eliah och kaninen blev allra bästa vänner!

“Nu behöver jag gå och sova för nu har ni hittat era ägg och mitt uppdrag är slut!” sa kaninen. Celina blev lite ledsen och undrade när kaninen skulle komma tillbaka igen. Jag: “Jag kommer igen nästa påsk!” Celina: “Är nästa påsk imorgon?” Jag skrattade.

Sen smet jag in i mitt kontor för att byta om. Och när jag kom ut som mig själv stod hon där så häpet och frågade: “Men mamma, var tog kaninen vägen?” Då förklarade jag att kaninen ligger och sover i en plastsäck. Det tyckte hon lät konstigt. Sen fällde hon en liten tår och förklarade att hon saknade kaninen för den hade blivit hennes bästa kompis. 😀

Vi har inte nolltolerans mot godis, men vi försöker att låta bli att uppmuntra det allt för mycket. Jag tycker att samhället i stort glorifierar sött och socker alldeles för mycket för barnen. Varför ska barn alltid ha godis när det är något speciellt? Varför inte något annat? Inte konstigt att godis är förknippat med något positivt, när vi alltid ger det vid högtider och triggar barn att tro att det är något extra gott. Hur som helst, vi ville inte göra dem helt besvikna så de fick lite smågodis, men annars kex och leksaker. Och de här supersöta små monstren. 🙂 (Ovan!)

Sen målade vi ägg och gjorde kanin-klippdockor med söta kläder och utstyrslar. Och barnen lekte med det en stund.

Jag hade köpt in kvastar så att de skulle kunna vara påskkärringar, men det blev aldrig av. Vi hann inte med det.

För några dagar sedan hade jag och barnen sått dekorationsgräs i små glas och så vid påsken pyntade barnen dem med små söta kycklingar och så fick de bli bordsdekoration. Det var fint tycker jag!

Vi avslutade skärtorsdagen med en enklare påskmiddag, med mango chutney kycklinggryta och passionsfruktspannacotta till efterrätt.

Långfredagen, påskafton & påskdagen – god mat och gemenskap!

Vi var hos mina föräldrar i 3 dagar alltså. Det är tradition. Och där brukar vi följa med till kyrkan ibland och sjunga i kör. Barnen var med i en barnkör detta år, men det gick väl sisådär. De är mer intresserade av att dra i andra barns kläder och prata högljutt än att stå som ljus och sjunga. Vi får öva på det, hehe…

Sen åt vi flera fina påskmiddagar (räksoppa, rökt lax, annanspaj och alltmöjligt sånt gott), träffade fler vänner och släktingar, och spelade instrument ihop. Det har jag inte bild på. Men alla i min familj är väldigt musikaliska och spelar flera olika instrument (tre av mina syskon är professionella musiker), så vi brukar alltid jamma ihop.

På söndagen bar det iväg hemåt igen… den 3 timmar lång färd från Småland till västkusten där vi har vår boning. En fin och lugn påsk med stort fokus på barnen, precis som det ska vara.