Tankar, känslor och om mig

Bröllop och jäkelskap

Godeftermiddag mina solstrålar!

Detta inlägg får samma titel som Stefan och Kristers berömda humorspektakel. Och det med all rätta! Shit… Jag vågar inte ens kika på mina läsarsiffror just nu. De är antagligen i botten och sölar. Och något mer än så förtjänar jag naturligtvis inte, för min närvaro på sociala medier denna sommar har varit urusel. Det är nu dags för bot och bättring!

Upplever ni som jag? Att sommaren är den mest hektiska tiden på året. Förutom just veckorna innan jul. Är inte det sorgligt?? Att man ska jäkta sig igenom sommaren, för att hinna alla semestrar och turer hit och dit. Och barnen är ju också hemma, så det blir ju ett tuffare tempo än annars. Nu är ju ifs våra barn alltid hemma, under min mammaledighet.

Vi (jag och min kära) har slagits oavbrutet mot klockan och jonglerat tresmåbarnsliv med renovering, road trips och.. *trumvirvel* bröllop!! Min kusin gifte sig nyss och ohh la la.. den dagen, den donnan… O:-) Hon var ljuv som en duva att se på. (Och snart är det ett bröllop till som går av stapeln och då är det min makes systers bröllop!)

Det är underbart roligt, men tar också kraft och tid att delta på bröllop. Jag brukar ofta ha en stor roll där jag sjunger, fotar, bakar och annat. Det ska ordnas underhållning och brudarna ska sminkas, oftast blir det av mig eftersom jag är utbildad makeup artist. Och jag ser det alltid som en ära. 🙂

Denna gången krävde det lite mer planering eftersom lillan skulle ammas och sövas i god tid för att jag skulle hinna sminka. Både bruden och tärnan skulle sminkas. Vi körde på jordnära toner, lite skimmer, glow, solkysst känsla i huden, och en koppar-färgad skugga som plockar fram blå ögon alldeles utmärkt! Hon var vacker bruden, men tyvärr kan jag inte lägga ut någon bild.

Blurrade ansikten för anonymitets skull.

Till min kusin regisserade jag och ett par till släktingar och vänner en vanvettig humorfilm som avsåg att presentera bruden i sin alldeles rätta kulör, så att säga. Det är ett tidskrävande projekt och jag satt i flera dagar med det, men väldigt skojigt att göra. Vi gjorde oss till åtlöje så mycket vi bara kunde och skrattade gott åt både oss själva och varandra. Ett minne för livet och filmen blev uppskattad.

Det var så fint och vackert allting. Vilken dag!! <3 Och jag minns tillbaka på mitt och Daniels bröllop och hur sjukt mycket jobb det var att ordna det. Phhjjuuu!!! Två år tog det mig att planera inför bröllopet. Då känner man respekt inför all ståt och prakt som man ser på andras bröllop, när man vet hur mycket tid och engagemang som ligger bakom.

Lillan i gudmors famn.

Tårtan hade brudens lillasyster gjort och den smakade lika magiskt som den såg ut. Oreo-cheesecake mm.. Nu sitter jag här och känner att det vattnas i munnen på mig. Ack om man hade kunnat tjuva med sig en bit…!! Och frukt och choklad och allt sånt där gott som jag är så svag för. Jag och D har suttit och ätit jordgubbar och choklad var och varannan kväll den här sommaren… 🙂

Jag är så virrig nuförtiden. Kanske beror det på sömnbrist. Jag vet knappt vad jag skriver, men jag hoppas att det här inlägget var någotsånär läsligt. Ta hand om er och lämna gärna en liten tanke om ni själva har någon erfarenhet av detta? Kanske någon av er går i giftastankar? Eller verkligen INTE gör det… =D

En vänlig grönska…

Phjuu… Äntligen har D semester och jag kan få jobba, åtminstone deltid!! Dock försöker han att renovera så mycket som möjligt om dagarna, så barnen turas vi om att underhålla. När han blandar cement så tar jag hand om barnen och när jag måste redigera foto så tar han hand om dem. För mig blir det oftast spel, lek, sång eller dans. För Daniel blir det bad, lek utomhus och möbelbygge med barnen. Vi har liksom lite olika favoritområden. Men vi är ett bra team och det flyter på fint att ha tre barn tycker jag. Det är inte så bökigt som man kan tro! 🙂 Jag har lillan på armen mest hela tiden och jag är så van att leva så och göra allt med henne så det går av rena farten…

Jag har tänkt på att jag nog ska försöka blogga lite oftare, men kortare. Ibland längre inlägg och ibland bara korta uppdateringar. Det blir lätt övermäktigt att blogga när man har 1032 andra saker att göra, så jag måste försöka hålla nere ribban för annars blir det att jag skjuter upp det och så blir det ingenting av det istället.

Fotot ovan tog jag förra veckan. Jag ville skapa någon somrig att göra en tavla av, så då fick blombuketten från matbordet åka ner i stövlarna helt enkelt. 🙂

Hoppas att ni har en fin dag allesammans… <3 Jag ska se om jag kan lyckas göra en liten uppdatering var- eller åtminstone varannan dag framöver. Håll tummarna!!! 😛

Kategori:
Personligt/Dagbok

Husets utsida – Del 1

Det är ju sådär med livet, att det bara rullar på varesig man vill det eller inte. 🙂 Man får slänga sig efter klockan bäst man kan och försöka hålla uppe tempot.

Min främsta uppgift dessa dagar är att förse ungarna (och den hårt arbetande maken) med mat och omsorg. Daniels uppgift är att knega på med renovering och allehanda fix-och-trix utomhus. I sommar ska nämligen husets utsida ÄNTLIGEN få sig en rejäl omgång. Och det är minsann i grevens tid! Länge har vi lidit av husets bistra uppsyn, men vi har varit tvungna att prioritera andra projekt.

Följande moment ska utföras på husets utsida i sommar:

  • (Byta ut ytterdörren. Redan gjort. Förut var den brun.)
  • Ingången ska byggas om, trappan ska få ett bredare lägsta trappsteg med rundade kanter.
  • Ingången ska få ett nytt snyggare träräcke i vitt.
  • Balkongen ska byggas om och få ett snyggare träräcke i vitt.
  • Istället för plattor ska ingången omges av vit/ljus sten.
  • Alla detaljer på huset (fönsterfoder, stuprör etc.) ska bli vita.
  • Grunden ska målas granitgrå.
  • (Huset ska målas om. Detta kommer ske en annan sommar.)
  • Vi ska också fixa lite fint framför ingången, bygga små plattformar för krukor och växter m.m.

Vi köpte gården som ett renoveringsprojekt (Hur i helskotta tänkte man? Med småbarn och allt…) så vi hade många och stora planer för det! Men på senare tid har vi insett att den plats vi bor på inte är optimal för oss, så nu är vi mer inne på att bara fräscha upp huset så mycket vi kan med så enkla och billiga medel som möjligt, för sedan sälja och flytta vidare.

Lilla skruttan. <3 Den där blicken… Totalt opålitlig och UNDERBAR!!

Ett annat projekt som Daniel är igång med är detta: jordgubbs-terassen som vi kallar den. Här ska vi göra en enkel terass som ska kantas med alldeles ljuvliga jordgubbspyramider!! Vad tror ni om det? 🙂 (googlebilder som referens nedan)

Oh förresten!! Vi har blivit med robotgräsklippare, äntligen. 😀 Svärmor får hon heta, eftersom hon håller koll och snyggt omkring oss.

En annan utmärkt sak som vi har blivit tvungna att investera i är prylen nedan, någon slags rådjursskrämmare med ett fullständigt outhärdligt högpitchat ljud. Vi har nämligen testat det mesta under tidigare år med ytterst tvivelaktiga resultat.

Först började vi med att hänga upp glansiga papper vid utvalda ställen. De skulle uppenbarligen ha en skrämmande effekt på rådjuren sades det. Nä, inte då! Tvärtom, ett av papperna såg så inbjudande ut att det blev halvätet. Vete katten vilket djur som hade tagit sig oanade friheter, men det kan inte ha landat skönt i magen. Sedan gick vi över till att täcka blommor och buskar med granris. Det ska väl riva rejält i halsen, tänker man. Nja, kanske. Men inte tillräckligt. För blommorna gnagdes det på ändå. Då började vi hälla guldvatten och andra omtalade vätskor över härligheten, men det hjälpte inte ett dugg. Vi köpte lampor och satte upp på olika ställen i trädgården. Den enda nytta de gjorde var att lysa upp området så att rådjuren och älgarna lättare kunde leta upp de mumsigaste plantorna. NU kör vi på ultraljud, eller vad fasen det nu heter. Håll tummarna för att det är fler varelser än vi människor som kreverar av ljudet.

Här hade vi tänkt att ha en härlig uteplats, med stenplattor och utegrill. Men för tillfälle är det barnens leksaker som har beslagtagit området och det finns ingen som helst möjlighet att bestrida det.

Skönt med grönt!

Paradisäpple till vänster och syren närmast kameran.
Pioner som knoppas.

Sen finns det visst andra delar i trädgården som verkligen inte blomstrar. Här har vi Gösta (döpt av mig), köpt förra året, som kilade vidare till grönare ängar någon gång nu under den hårda vintern. Vi borde ha förstått att en zon 2 växt in skulle överleva hos oss (zon 4), kan man ju tycka… 🙂

Dags för kvällsmat. Kram på er!!

Det har stormat både här och där

Här står hon, min lilla goa tjej, med en alldeles för foglig uppsyn! Den uppsynen går inte att lita på. 😀 Det är då man vet att nått bus snart kommer att hända.

Häromdagen välte hon ut en kanna hallon- och blåbärsmoothie på våra träpallar för att sedan kladda runt med det så mycket hon orkade och den intensiva rosa missfärgningen som uppstod i träet kan jag tala om inte går bort av vatten och såpa eller diverse frätande vätskor. Det blir till att köpa nya pallar, alternativt jobba med slip och målafärg. Och nej, jag tog inte kort. Sådant sker var och varannan dag, så det är inget jag lägger något större vikt vid att försöka bevara som minne för omvärlden.

Här är en annan filur i vår trädgård som också ser väldigt foglig ut, men som till skillnad mot tösen min faktiskt ÄR det! Världens snällaste lilla pålle är detta och gammal som kyrkan är han. Varje år tror jag att han inte ska överleva nästa vår, men han håller sig stadigt. (Och ja, han står på vår mark eftersom vi lånar ut den åt grannarna.)

Vi har den ynnesten att ha hästintresserade grannar som förgyller vår utsikt från fönster och trädgård med välskapta pållar i alla storlekar och modeller. Jag och Daniel har också ett hästintresse, som jag har nämnt tidigare, men just nu ligger det på is till förmån för familjelivet, som kräver all vår tid och uppmärksamhet.

Men om ni liksom jag gillar att läsa succehistorier om folk som lär sig nya färdigheter (t.ex. ridning!) så bör ni ABSOLUT INTE kolla in min gamla hästblogg. Däremot om ni roas av att läsa om nederlag, pinsamheter och motgångar så kan ni ta er en titt! Jag presenterar den så välvilligt här. Jodå, jodå… 🙂 Det är okej att bli skrattad åt ibland. (Bloggen “Capriole” – vilket förresten är namnet på en av de svåraste konstformer en häst kan genomföra!)

Jag gjorde en häftig och galen resa iaf… som tog abrupt slut när barnen blev för många och stökiga.

Åh.. ser ni.. hur träden knoppas och snart kommer att ge blommor och frukt!! Ovan är ett japanskt körsbärsträd och nedan vit persika som står i vår växthus.

Vanställd av en stormig natt

Tillbaka till ämnet. Barnen är så livliga nuförtiden och med min stora mage är det svårare än någonsin att hålla koll på dem. Pga. covid och Eliahs asma så är de ofta hemma från förskolan. Nu har jag vabbat 2 veckor i sträck och det är hemskt jobbigt med två småttingar och bara en vecka kvar till BF. Tungt och ont, jag har foglossning och varenda lem värker. (Ursäkta klagosången!)

Så Daniel kom på den geniala lösningen att vi skulle införskaffa en sån här apparat (nedan!). Den skulle barnen säkert låta sig underhållas av timma efter timma i all oändlighet, inbillade vi oss.

Och visst hoppade de glatt och länge den första gången eller de första, men nu är det inte lika roligt längre. Vi har haft studsmattan i snart 2 veckor och förra veckan under natten kom stormen och sög sig fast i den så att den dundrade iväg och upp in i ett träd (hur det nu gick till). Så nu är den redan trasig längst uppe som ni ser. Så gick det med det…. :// Även växthusets fönster har blåst sönder. Det var en aggressiv stormnatt. 🙁

Och jag som argumenterade med Daniel om att en säkerhetsförankning till studsmattan då rakt inte var nödvändigt, så tung och stadig som den är. Jag menar, om jag knappt kan rucka på den, hur ska då vinden kunna göra det? Uppenbarligen saknar jag en och två kunskaper om naturens krafter. Daniel hade förstås rätt. Vi borde ha förankrat den.

Nu ska jag ha något att äta, känner jag.

Kram på er!

Nej, inte nu igen!! Och snart blir det ännu värre…

Och så var vi tillbaka i en vabb-period igen! Barnen insjuknar om vartannat och jag kutar runt här med magen i vädret och försöker hänga med så gott det går. Intressant är nämligen att även om de snörvlar och suckar och pustar och ser allmänt medtagna ut, så felar inte energinivå det minsta. Inte ens en frisk vuxen hade orkat nå upp till deras fart och fläng.

Favorit i repris! Snödroppar. <3 Som en kronjuvel i trädgården.

Att vänta barn nummer tre…

Och när jag ser dem brottas och jaga varandra från rum till rum, med blomvas och sopkvast i hand, så inser jag… att snart är det en till att hålla reda på!!! Hur ljuvlig den tanken än må vara så reser sig håret i nacken lite.

Snart går vardagstillvaron från någorlunda överskådligt kaos till obehärskat dårhus.

Men för all del, man ska ju inte klaga när man har fått den ynnesten att uppfostra tre små liv till civiliserade samhällsmedborgare! Det är ett förtroende som heter duga.

Jag undrar hur det kommer vara. Är det ett stort steg att gå från två barn till tre? Jag hade gärna velat höra andras erfarenheter. Kanske ska jag göra ett inlägg om detta om sisådär ett år, när jag har erfarenhet.

Vi har inte bestämt namn än. Men vi är inne på flicknamn på V…

Jag funderar lite på Willette / Villette!! Har någon hört talas om det förut och vad får ni för känsla för namnet?
Vinya / Vinja / Winya är också jättefint.

Vad säger ni? 😀

Framtungt och Bakvänt

Senaste drönarfotot! Alltså denna utsikt…!!! :O

Jag hade en fruktansvärd dröm inatt! Jag drömde att jag och mina vänner var ute och red i skogen. Färden var extremt skumpig och obekväm för mig. Min häst betedde sig konstigt åt, tuggade fradga och gav ifrån sig brunstande ljud. Ännu konstigare var det faktum att min häst var så fasansfullt hög. Jag hade utsikt över trädtopparna och runtomkring hela nejden, ända bort till närmaste grannby, medan mina vänner på deras vanliga låga hästar bara kunde se träden och grenarna framför sig. Och knappt ens det.

Jag som är höjdrädd fick naturligtvis svindel efter ett par minuter, tappade fattningen, knep åt med benen för att hålla mig kvar och halkade således runt med sadeln under hästens mage. Och fann mig själv plötsligt hängandes upp och ner, stirrande rakt in i hästens skrev. Det var då jag såg att hästen inte hade någon vanlig svans. Och följaktligen insåg jag att det var en kamel som jag red. Höggravid dessutom, uff…!! (Jag alltså, inte kamelen.) Det måste ha varit en plågsam syn för förbipasserande vandrare, bilister och övriga åskådare.

Japp, så illa började min dag idag, med kallsvett och hopsnörd strupe, innan jag skulle upp ur sängen med ett sving och iväg för ett tillväxtultraljud. Magen är lite liten, tycker barnmorskan. Baah… liten??? Jag är enorm. Kolossal. Kommer inte fram. Kommer inte runt. Kommer knappt någonstans. Bara lite försiktigt framlänges och baklänges. Med lite tur utan att riva ner allt omkring mig.

Allt såg bra ut på ultraljudet nickade barnmorskan! Skönt.

Min favorit-gravidklänning. Som en ljuv och fjäderlätt sommarnatt. (Till skillnad mot min kroppsbyggnad just nu.)

Jag har förresten hittat en superläcker gravidklänning på asos.com!!! Den är underbar, tunn (fast det kanske inte syns på bilden pga så mörka färger), svävande och graciös. Och det är ju just de attributen man törstar efter som mest i detta kvävande tillstånd. Gravitationen är skoningslös just nu, även med klänningen på. :S Men ändå.. Jag tog bild på den, lite hastigt sådär rakt upp och ner med mobilen, i mina föräldrars stuga!

Jag var tvungen att vitskumma allt runtomkring klänningen på bilderna, för mamma och pappa har så detaljerade tapeter och fräsiga prylar stående bakom att klänningen nästan smälter in i bakgrunden annars.

Ni ser att det inte är lång tid kvar va? 🙂 Nu är det bara att härda ut tills den här graviditeten är överstökad……… pust pust stånk och stön….

Trevlig helg på er allesammans!! <3

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta