Evig trohet och spindeldrama i ladan

För en dryg månad sedan rev vi av ytterligare ett bröllopsbesök. Jag har tyvärr inga bilder från vigseln, eftersom barnen krävde alla mina ögon och öron och händer. (Och ändå lyckades jag inte bespara övriga gäster från att överhöra och bevittna diverse olämpligheter, så som härmande av prästen, lite falsksång, två ogenerade kommentarer om vad hatten på damen framför liknade, bråk om sångboken, kastning av sångboken, försök till klättrande mellan bänkraderna och ett par alldeles ljudliga pruttar.)

Men efter vigseln lyckades jag föreviga ett par ögonblick. Festen gick av stapeln i en rymlig dundermysig lada som jag önskar att jag också hade gift mig i. Så otroligt mysigt och ombonat!

Barnen begrep inte helt att scenen inte var till för lek.

Huh!! Det är ett fullt sjå att hålla ordning på tre småttingar. Tur att inte den minsta kan gå än. 🙂 Eliah och Celina rasade runt på scenen och ville smälla ballongerna som låg där. Med min allra lenaste hypnotiska röst lyckades jag vända leken till att vakta ballongerna mot faror istället. På så vis förhindrades vandalisering.

Lillan i vagnen.

Jag och Eliah fick syn på en enorm spindel precis innanför ingången in till ladan och Eliah lät omvärlden veta. Bakom oss trippade ett asiatiskt par som blev alldeles till sig när de såg spindeln på avstånd. De vände på klackarna och rusade ut och ville sen inte närma sig ladan. Det krävdes några lugnande samtal och ett par glas innan de vågade ta sig förbi spindeln. Då var den borta. Men vem vet vilken stolpe den kunde ha klättrat upp på då, för att vänta på sitt nästa offer!!? Nej, spindlar gillar vi inte.

Finaste Daniel till höger och vackra bruden i mitten.

Som väl var fanns där en enorm gräsplan utomhus som vi kunde rasta barnen på. Vi försökte oss också på att fånga alla kusiner (på Daniels sida) i ett enda foto. Det var givetvis stört omöjligt. Alldeles för stark sol, för skojiga kusiner att glo på, för länge att sitta still, för långa grässtrån som kittlade i rumpan, hår för ansiktet, trumpna miner, främmande ljud som var intressantare än fotograferingen, för många tankar som distraherade osv. Som bäst lyckades vi få 20% av barnaskaran att se in i kameran på samma gång. Det får väl räknas som en bedrift ändå!

Lillan i famnen.
För anonymitets skull har jag valt att sudda alla ansikten utom Celinas.
Lillan i min famn. Den söta hättan är handgjord och köpt på Etsy.com, men den var visst för stor.
Kusinen till vänster, Celina till höger.

Det blev tal, allsång, skålningar och dans långt in på kvällen. Vi hade faktiskt släpat med vår husvagn och bodde i den. Mysigt!!! Men förvånandevis kallt sådär i slutet av oktober.

Trevlig helg och skål för kärleken!

0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest
1 Comment
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments

[…] Läs hela inlägget av Längta Hem här –> Evig trohet och spindeldrama i ladan […]