Då tar jag fram min inre Viking

Så var det äntligen dags för en ny profilbild!!! Jag har länge grubblat över vad det skulle vara för typ av bild. Jag vill att den ska vara stark. Den ska säga något om mig och min blogg, givetvis. Naturen, historieintresset, fantasy-intresset, kreativiteten, mitt ursprung. Ungefär det.

Och när jag behöver vara stark, då tar jag fram min inre Viking. 🙂

Warriors are not born and they are not made…

Warriors create themselves through trial and error,
pain and suffering,
and their ability to conquer
their own faults.

Courage, above all,
is the first quality of a
true warrior.

– Unknown

(Jag fotade den i höstas, men har inte haft tid att jobba med den förrän nu. Har haft annat viktigare att prioritera.)

Frågan är om den gör sig bäst i stark färg eller svag färg? Eller kanske till och med svartvitt? Hmm….

Nästa projekt är att skapa en header. Jag vill ha en rörlig, men måste bli bättre på att skapa film innan jag är redo för det. Det är mycket att lära sig. Så kanske får det bli en stillbild så länge.


Inspiration

Förresten.. Om ni, liksom jag, inte kan få nog av kreativitet med inspiration från natur, kultur, historia och fantasi så vill jag tipsa er om bloggaren Elin Kero!! Ni känner säkert redan till henne. Hon är fotograf och sagonörd. Fantastisk blogg och fantastiska bilder!! 🙂

Helg och äntligen dags för lite ro och vila! Nästa vecka blir det fokus på hemsidedesign-jobb och imorgon ska jag och barnen så grönsaker. Det ser jag fram emot. 🙂

Ta hand om er mina krigare!!! <3

Lär känna Mig

1. Hur gammal är du? 33.

2. Hur gammal känner du dig? 27. Jag är alldeles för barnslig och ivrig för att vara 33. 🙂 Tycker jag själv.

3. Var bor du? Ute i skogen någonstans i mellansverige.

4. Vad har du gjort i dag? Editerat bilder. Planerat helgens aktiviteter. Skrivit dagbok. Läst och svarat på mail. Pratat i telefonen. Städat köket. Sovit en middagslur. Myst och sjungit sånger med barnen.

5. Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför? Vår och maj månad. Då blommar hela naturen, allt kommer till liv, värmen sveper in och man har allt det bästa framför sig. Jag blir nykär i livet varje vår.

6. Är du beroende av någonting? Daniel och barnen. Naturen, musiken och min dator så att jag kan arbeta.

7. Nämn fyra saker som man kanske inte vet om dig? Jag pratar högt för mig själv ibland när jag är stressad eller upprörd. Jag har lyckats vinna en hålla-andan-tävling på 4 minuter! Jag kan spela violin, flöjt och enklare slagverk. Jag kan konstruera avancerade tårtor.

8. Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Jag skulle nog behöva en romantisk och återhämtande semester på ett par veckor, kanske i Italien någonstans? Venedig?

9. Vad är du på för humör just nu? Jag känner mig skörstark och lite i uppror. Jag vill både skratta och gråta om vartannat. Jag känner mig lycklig, men lite obekväm med livets omständigheter just nu.

10. Vilket är ditt favoritgodis? Toblerone, Riesen, Plopp, Japp, Fruktnappar och Fizzypop.

11. Vilken är din favoritaffär? Jag vet inte om jag har någon. Men jag shoppar mest kläder från Etsy, Zalando, Asos. Och så älskar jag alla möjliga bohemiska, lantliga inredningsbutiker och loppisar.

12. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Båda. Jag är helt hopplös med sömn. Somnar sent och vaknar tidigt.

13. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Daniel. Han bjöd mig på frukost i sängen imorse.

14. Är du blyg? Ja, i stora eller främmande sammanhang. Men jag visar det inte. Det tar sig mest uttryck i att jag inte tar kontakt med främlingar och undviker stora sällskap. Folk kan tro att jag inte är intresserad av att umgås eller lära känna dem, men det bottnar helt enkelt i att jag bara är blyg.

15. Vad heter du i andra namn? Iris efter min mormor.

16. Vill du gifta dig? Jag är redan gift.

17. Har du något smeknamn? Zilia. =) Och mina närmaste kallar mig ibland Kickan.

18. Cola eller fanta? Inget av det. Jag dricker mest bara kranvatten till allt.

19. Några lyxvanor? Oj, nej… Jag tror inte att jag har några sådana längre. Jag har varit en person som shoppar mycket kläder förr, men har tagit mig i kragen och lever sparsamt nuförtiden.

6. Vad stör du dig på hos andra? Jag blir frustrerad av människor som är fördomsfulla, trångsynta, elaka/osympatiska och inte kan tolerera olikheter hos andra. Jag uppskattar människor som är varma, ödmjuka och lyhörda.

7. Vad är dina sämsta sidor? Jag är en tidsoptimist. (“Jag ska baaaara! Jag ska bara…!”) Hopplöst! Jag är en arbetsnarkoman med kontrollbehov. Oerhört störigt för omgivningen. Förlåt! <3 Jag jobbar på det…

8. Vad är dina bästa sidor? Jag är empatisk, vänlig och lyhörd. Jag är öppensinnad och dömer inte människor för vem de är, hur de ser ut eller lever. I min värld får varje människa vara precis hur den vill (så länge man inte skadar andra) och alla förtjänar att bemötas med respekt och värdighet. Det är filosofin jag lever efter.

10. Vad gillar du för musik? Musik är mitt starkaste uttrycksmedel. Musik kan få mig att skratta, gråta, bli arg, lycklig, varm eller kall inombords. Det är så jag får ut känslor som har fastnat i halsgropen och så jag hittar nya svar och varvar ner.

Därför har jag en väldigt bred smak när det kommer till musik! Jag vill njuta av livets goda så mycket som möjligt! Jag lyssnar på det som passar situationen och humöret för stunden och begränsar mig inte till någon enskild genre. Istället fokuserar jag på att hitta bra och unika låtar, oavsett stil, och finner ett syfte för alla olika varianter. Soul, r&b, pop, indiepop, rock, jazz, gospel, funk, reggae, country, folkmusik, klassisk musik, körmusik, orkestrar, piano, gitarr etc. Allt går hem!!! 🙂

Det enda jag har en aning svårt för är black metal. Den musikstilen får mig att vilja riva av mig öronen och stänga av inombords. Och jag har också svårt för techno. Det är inte jag. Det passar inte i min värld, i naturen och mitt hjärta.

12. Finns det något du säger åt andra att göra men inte gör själv? Ja, säkert! Jag kan inte komma på något på rak arm, men vet att jag ibland kan kommentera något som jag själv inte lever upp till. Jo men, t.ex. att hålla tider! Jag kan bli irriterad om Daniel är sen när vi ska iväg, men ofta så är jag ju sen själv… hehe… 🙂 Dubbelmoral delux.

13. Vad sjunger du när du står i duschen? Jag brukar inte sjunga i duschen, konstigt nog! :O Som sångare borde man väl det?

14. Vad önskar du dig mest just nu? Att jag ska få tillbaka min energi så att jag kan få mer gjort. Den här sommaren har varit fruktansvärd och jag har inte mått bra inombords eller fysiskt.

15. Vilken maträtt är din favorit? Tacopaj och alla andra varianter på tacos. Jag är ett stort taco-fan! 🙂 Jag älskar också lax i alla dess former, rostad rotfrukt och goda såser. Raggmunk sitter också fint!

16. Nämn tre saker på din att-göra-lista? Städa, blogga, fota.

17. Vad väljer du, godis eller chips? Chips och choklad duger gott åt mig. Övrigt godis kan jag leva utan.

18. Vem var du i skolan? Pluggnörden. Jag var duktig i skolan och hade bra betyg. Jag var blyg, höll mig till mina kompisar och pratade inte med vem som helst. När jag var yngre (låg- och mellanstadie) var jag klassens clown. Jag älskade att skoja och tramsa och hitta på upptåg som fick lärarens arma ögon att gå i kors.

22. Vad skulle du ha gjort utan mobil? Jag är inte speciellt mobilberoende alls, för att vara ärlig. Tvärt om! Jag glömmer ofta bort att den existerar, jag har den alltid på ljudlöst och går därför sällan att få tag på, hehe. Men den är trevlig att ha på natten om jag inte kan sova och vill titta på fina bilder i pinterest.

24. Vad har du för favoritfärg? Vinröd, gammelrosa, sval ljus duvblå, vit och svart.

25. Vad är dina favoritfilmer? Jag älskar historiska filmer och kriminalare. Några stora favoriter är de danska Avdelning Q-filmerna samt Stieg Larsons Millennium Trilogi. Andra bra: The age of Adaline, Black Hawk, Dunkirk m.fl. Och gamla romantiska klassiker som Pearl Harbor och Titanic går alltid hem hos en tårdrypare som jag.

26. Vad har du för favoritserie? Outlander, The Vikings, Grand Hotel (spanska!), Game of Thrones, Blindspot, Absentia, Blacklist, Lost, Prison Break, Gentleman Jack.

23. Om du vann tio miljoner, vad skulle du göra? Först skulle jag och Daniel köpa oss en ljuvlig gård, som är större och finare än den vi har nu. Sedan skulle jag buda hem en fäbostuga i Dalarna att kura ihop mig i om somrarna och/eller vintrarna. Sedan skulle vi resa långt för en välbehövd semester. Och så skulle jag köpa mer musikutrustning och kanske öppna ett mysigt café!

Vad skulle ni göra om ni vann ett par miljoner? 🙂

Bondmora

Jag i mitt rätta element.

Jag älskar detta livet. Det lugna, det varma, när det doftar nyslaget hö och frisk, blommig sensommar. Det får känslorna att svalla alldeles extra… Jag känner mig kärlekskrank. Inför livet och de jag har omkring mig som förgyller varje dag. Och för trastarna och finkarna som nu drillar sina sista trudelutter, ackompanjerat av ett tungt behagligt sus i de överfrodiga lövträden, för att snart påbörja sin långa resa söderut. De vet, liksom vi, att kallare tider väntar…

Vad ska ni göra till helgen? <3 Hoppas att ni får ett par underbara dagar framför er att njuta sensommaren. Kramar i massor!

Jag fann själ i en bortglömd stuga

Jag tycker att det är så himla mysigt att vara ute och leta efter gömda och glömda ruckel ute i skogen och längs landsstigarna. Häromdagen hittade jag denna charmiga boning!!! Och dörren stod på vid gavel som om den lockade mig att stiga på.

Visst blir man lite sugen på att omhulda den med kärlek och ge liv igen? Tänk så mycket historia som har skapats inom dessa väggar!! Jag rös när jag såg ödestorpet. Jag rös i hela kroppen och det kändes nästan som om det var fler närvarande där… Ett litet genomskinligt barnaväsen i vit särk som kikade ut genom fönstret på övervåningen kanske…. Mitt sjätte sinne spårade sannerligen iväg med mig…

Den var lite läskig att stiga in i, för att det hängde ner farligt bråte från tak och stuprännor som knakade och rörde på sig. Men jag höll för ögon och öron, räknade till tre och slängde mig in genom dörren. Det kändes enklast så. Väl där inne fann jag mer bråte lura över mig från taket, så jag fick passa var jag gick.

Det intressanta när man vankar runt i såna här ödehus är att man så tydligt kan se (och känna!!) historian i dem. Man kan se vilka delar som var byggda ursprungligen (utifrån byggteknik, läge och sunt förnuft) och vad som har blivit påbyggt under 1900-talet.

Detta hus var till hälften byggt i liggande timmer. (Tyvärr var det för mörkt inuti för att jag skulle kunna ta kort!) Originalbostaden tog troligtvis form under 1700-talet.

Först bestod bostaden av endast ett utrymme där såväl människor som boskap samsades om utrymmet. På den tiden fanns ingen vedhäll och värmen hölls genom att människor och boskap gnuggade axlar och sov ihop. Senare byggdes ytterligare ett rum till med spishäll och därtill ett litet loft med stege.

Slutligen byggdes huset ut ytterligare under tidigt 1900-tal, för att senare överges och förfalla.

Längre ner på samma skogsstig hittade jag en byggnad med ett fräckt klocktorn. Jag undrar vad historien är bakom detta? Själva byggnaden såg bara ut som en vanlig ladugård. Lustigt… (Jag glömde bort att fota mer.)

Brukar ni också smyga runt i öde hus eller är det bara jag som gör sånna hyss?

Ta hand om er mina fina vänner! ?

Folk och fä på gården

Underbara vetefält…

Välkomna ska ni vara, in i den småländska idyllen! :-*

Vi har fortsatt vår semester i lugna takter. Vaknat sent, bakat bröd, läst böcker och spelat spel, och klappat kattungar. Och så arbetat förstås. Slitit i trädgården, renoverat, målat lister, rivit stuprör, kavlat upp händerna och röjt undan så det står härliga till, på gården och inuti huset.

Möt Herr Karlsson! En av alla snygga grisar som befinner sig på mina föräldrars marker.

Drömmen om djur på vår gård

Jag och Daniel vill gärna ha (fler) djur på vår gård. I dagsläget har vi endast hund (Bichon Havainais) och katter. Men vi drömmer om hästar, får och höns. Det är bara svårt att få tiden att räcka till i nuläget…

Grisvila. Ett koncept som jag gärna skulle implementera i mitt liv… Dvs. att fläka ut sig i med armar och ben åt alla håll, i skuggan av stora yviga träd, och strunta i tid och rum från morgon till kväll. Plus få mat och vatten serverad när så önskas.

Ingen dröm är för sen!

Jag lever med överbevisningen om att ingenting är för sent. Ingen dröm är för sen för att uppfyllas. ❤

Jag har alltid drömt om att kunna rida och ha en egen häst. Det var min stora barndomsdröm. Men mina föräldrar hade varken råd eller möjlighet att låta mig rida. För två år sedan, i vuxen ålder, bestämde jag mig för att göra slag i saken och började ta privatlektioner för två skickliga ridlärare här i bygden. Den ena var pedagogisk och behaglig att ha att göra med, den andra skoningslös och alltid rasande till bristningsgränsen. “Du rider som en idiot!” skrek hon på mig när någonting litet gick fel. Men jag lärde mig massor av båda två och det är något av det roligaste jag har gjort någonsin!!! Man får inte låta sig skrämmas så enkelt… ? (Ni kan läsa mer om mina galna hästupplevelser på min blogg Capriole.)

Jag var obehärskad i min dröm. Jag ville lära mig att rida piruetter, passage och piaff. Jag läste på och läste på, övade och övade. Jag gick runt hemma i vardagsrummet som en dåre och övade volter med mig själv. Så pass djupt fallen i träsket var jag nämligen! ? Men sedan var föräldraledigheten över och jag började jobba heltid, vilket resulterade i att jag inte längre hade tid att rida. Istället började Daniel ta ridlektioner och tog över stafettpinnen! ?

Just nu hinner inte riktigt någon av oss att rida, men vi har fortfarande för avsikt att ta upp ridningen igen när barnen är lite större och då köpa oss varsin häst. Tänk, vad roligt vi skulle ha!!!

Vanligt fä och flygfä

Förutom hästar drömmer vi om att ha får. Och då är det ju givetvis Walliskt svartnosfår som ska in på lodrätt nr. 32 i sommarkrysset. Har ni sett dessa?? Alltså man blir ju så förtjust att man nästan vill lägga sig ner och rulla nerför en backe och sjunga opera.

Åhhh.. haha… Underbara!!!! ??? Jag tror jag smäller av…

Höns är nog det vi först kommer att skaffa. Den drömmen är inte så långt bort i tiden. Kanske 1-2 år? Det verkar alldeles fantastiskt att kunna äta sina egna ägg. (Nåja, nu ska vi väl inte ta detta till överdrift. Hönsens ägg får duga.)

Ser det inte underbart skönt ut? 🙂

Har någon av er några djur? Berätta! 😀

Körsbärsträd och Lantliv

Kära vänner, hur står det till i regnet och blåsten? ❤ 🙂

Ja, jag vet att jag har tappat vikt. Ingen behöver kommentera det. ? Som jag har skrivit i tidigare inlägg så har jag haft några tuffa veckor/månader bakom mig, med privata olägligheter som har påverkat mig mycket. Men det är bättre nu, saker och ting har landat, processats och jag är på banan!! Tack för omtanke! <3

Vi hade några soliga dagar förra veckan, men nu är det visst bara blåst och lidande. Jag har haft en dryg veckas semester, åkt till mina föräldrars sommarstuga och bott där ett tag med D och barnen. En ljuvlig småländsk lantlig semester i all enkelhet. Dagliga utflykter, roadtrips och sociala sammankomster i röd stuga med vita knutar. Det finaste av sommaren…

Vi besökte Bullerbyn och Emil i Lönneberga. Som iofs nästan bor grannar med mina föräldrar!! Alltid uppskattat av barnen, som gärna nosar på djuren och svingar sig upp i gungorna inne i ladan. Men jag glömde att ta kort, som vanligt… ☹ (Är inte så bra på det här med att tänka blogg. Ber om ursäkt för det. Men jag blir bättre med tiden… Jag har iaf börjat komma ihåg att fota mig själv då och då!! ? Det gjorde jag typ aldrig för ett år sedan.)

Här nedanför syns skogsvägen som leder till mina föräldrars stuga. Älskar denna väg… Den framkallar så många nostalgiska minnen… från när jag var liten och sprang runt barfota i bränt gräs, jagade myror och försökte bli kompis med alla kossor som trampade runt omkring mig och glodde med sina stora förvånade ögon. Varma mular mot halsen, det kittlades så mycket… och de hemska stötarna från stängslet. Huhhh…

Vi försökte alltid lura varandra, vi syskon och mina barndomsvänner i bygden. Vi tog varandras händer i ett långt led och tvingade den största och modigaste att ta tag i elstängslet. Den naivaste fick stå i änden, där blir stöten som värst (stöten går igenom hela ledet till slutet!) men det förstod inte den naiva. Stackarn!! Men vi råkade alla ut för det förr eller senare. Been there, done that… :S Höll nästan på att kissa på mig av stöten första gången. Syskon är inte alltid så snälla mot varandra…

Celina trampar runt och doftar gödsel?

Jag minns också att vi åkte hölass (Jag kan försöka hitta bilder från detta någon gång!! Ligger nog i en gammal låda. Underbara tider…). Alla kusiner och vänner. 10-20 barn, ibland i ett tåg av flera hölass och traktorer. På den tiden var det inte så kinkigt med bilbälte och sånt lyx. ? Då slängdes man helt sonika upp på hölasset och fick klamra sig fast bäst man kunde i spjälorna på sidorna (eller i kusinen till höger), medan traktorerna begav sig ut på skumpiga skogsvägar mot åkrarna. Minstingarna fick sitta i mitten av hölasset, så att de inte skulle trilla ut ur lasset… Men ibland sjönk man istället ner i själva halmen och det var lite nära-döden-upplevelse det också.

Och sedan slet man hårt i timmar för att plocka potatis på åkrarna. Hela släkten var tvungna att hjälpa till. Fast barnen sprang väl mest runt och åt upp potatisarna egentligen. Vi åt dem som morötter direkt i handen. Haha… Det låter som om jag växte upp på 1950-talet. Inte riktigt, men min farfar anammade den traditionella bondstilen. Så det är därför jag fick den barndomen. 🙂

För några år sedan var denna stuga i ganska dåligt skick. Allt hängde och dinglade, färgen ramlade av och dörrarna var svällda. Men min far är inte den som är den. ? Han drar sig inte för att svinga sig uppför rangliga stegar och vingla runt på tak och stuprör, för att plåstra och täcka där det brister. Och nu börjar hela åbäket se rent skapligt ut! Eller vad tycker ni? Jag älskar denna stuga. SÅÅÅÅåå mysig…

Mysig gammal spis i stugan…

Förr fanns det varken el eller vatten i stugan, men nu har vi både spis, lampor och varmvatten. Usch, vilket skämmeborteri!! Dock saknas fortfarande toalett och dusch. Det är dass med tre hål som gäller. Funkar utmärkt att göra sina behov ett par stycken åt gången så sparar man tid. Och toapapper. 😉 Hahaha… skojar!

Och här ovan ser ni det spektaklet som fungerar som dusch. Man drar typ i ett snöre, så rinner det vatten från ett rör som leder till två bunkar, en med kallt vatten och ett med kokt vatten. Jag har inte vågat testa den än. Verkar rent livsfarlig. Vem vet vad som kommer ut ur de där rangliga rören? Plötsligt kanske det är gas. Jag tror inte heller att trycket i denna dusch hade räckt för att arbeta sig igenom mitt tjocka hår. Så jag åker till mamma och pappas riktiga hus varje gång jag ska duscha håret.

Dryga 60 år, men vig och smärt som en apa. Det är far min, det. Han räds inte höga höjder och murkna underlag.

Här är han igång med att byta taket på ett av gårdens ladugårdar. Jag undrar vad sånt här tak heter? Dessa små träflisor som ligger omlott. Det heter ju något särskilt… måste googla det.

Han jobbar från tidig morgon till sen kväll, struttar runt där på taket utan vett att vara rädd.

Min fina Celina är en skojig tös. Hon har precis fyllt 2 och orden bara forsar ur henne (hon tar nog efter sin mor anar jag…). Och hon har så mycket vilja så det står härliga till. Ibland är hon så bångstyrig att håret står på ända, tills vi ger med oss. Här nedan är det dock hunden som är den viljestarka och Celina har fullt sjå att hänga med, ser det ut som… haha… så söt…

Vi har rysligt mycket fruktträd här vid stugan och runtom på gården. Jag tror vi har över 20 körsbärträd. Kanske runt 30?

Tack min goa familj för några underbara dagar med gemenskap, skratt, många kockar men ändå ljuvlig mat, grill och eld, bad, brädspel och musik-jam! ❤❤❤

Jag, fortfarande lite stel och ovan vid att ta selfies… haha…

Sånt som kan odlas – en rundvisning i Juli

Hej mina fina vänner! ❤

Uhh… Det tog tid för mig att få ut ett till blogginlägg. Beklagar. Jag har suttit och trixat (editerat) med min första vlogg på andra datorn och blir så uppslukad av det att jag glömmer bort bloggen. Men jag tänkte ta med er på en liten mini-rundvisning i trädgårdsodlingarna idag.

Kryddor i högespalten. Olika sallatsarter till vänster, samt chili och paprika längst bak. Längre in finns tomat, gurka, melon (som dock håller på att dö), kiwi, citrusfrukter och dylikt.
Lakritsbasilika till vänster och kanelbasilika till höger. Underbara färger!!
Högresta tomater.
Gurka mitt i tomatmängden.
Sallat till höger, sedan Portulak, Spenat och Ruccola närmast. Chiliplantor som växer fint längst väggen längre in!!
Rödbladig smällspirea som blommar med vackra vita blommor i juni. Glömde bort att fota dem. ?
Bönor och ärtor klättrar på våra pilstrutar.
Charlottenlök.
Majs.
Rödbetor.
Kohlrabi.
Morötter i alla tänkbara färger.
Palsternacka, havrerot och persiljerot.

Åh, vad jag älskar högsommaren och alla underbara dofter och färger överallt. Solen lyste så starkt och fint förra veckan och gav massor med energi, men nu de senaste dagarna har det regnat och känts tungt i luften. Men det behövs det också… Vi behöver allt… Värmen och kylan, ljuset och mörkret, Regnet och torkan/hettan.

Magnolian som frodas fint i ett skyddat läge i zon 4, trots att den är en zon 2. 🙂
Vacker spröd ung Flikbladig blodlönn som växer på ett igengrott ställe i trädgården. Vi måste städa upp här…

Jag tänkte att det kanske kunde vara intressant att se hur vi försörjer alla dessa växter med vatten. Vi har två stora vattentankar som rymmer… 500 liter var tror jag? De samlar upp regnvatten genom stuprör som ligger på ladugårdstaket och som vi sedan använder för vattning. Hållbart och bra. Vi har sedan dessa tankar kopplade till brunnen och hela resterande vattensystemet som ligger nergrävt i marken i trädgården.

Potatisodlingen som spårade ur… Haha.. ? Det växer överallt..

Vi har också odlat mycket mer än detta. Kål, olika lök, rotfrukter, persikor osv. men allt kom inte med på bild för barnen snurrade runt mig, klättrade i mina kläder och förvirrade mig.

Nu ska jag återgå till att stångas med min dator och videoredigeringsprogrammet. Vi hörs snart igen!! Glad fortsatt trädgårdsplöjning! ?? Och njut nu värmen som snart ska komma igen… ?

Det finaste jag vet

Kolla in dessa små underverk som vi fick träffa på idag!!! Åhh… hjärtat snörar ihop sig lite. Underbara, underbara… ?

Det var minsann inte så lätt att få till den här bilden som det kan se ut. Så fort man sätter ner en kattunge i korgen så sticker de andra och aldrig vill de sitta still. Och om de mot all förmodan sitter still i två sekunder så tittar de åt alla vädersträck istället för in i kameran. För att få till denna bild var jag tvungen att hålla kattmamman i famnen (som jamade) samtidigt som jag viftade med en röd trasa. I 2 röda sekunder fick jag deras uppmärksamhet och jag slängde mig direkt på kameran i högsta hugg. ?

Shit… Dagarna bara springer!!! Och här har vi vabbat och trixat med barn och jobb ytterligare en vecka. Denna våren har inte alls blivit som jag hade tänkt. Jag tror att vi har vabbat minst 60% av alla arbetsdagar. De har så hårda regler på förskolan nu (vilket ju så klart är nödvändigt!!) och Eliah har pollenallergi så han snörvlar ofta och då måste vi ha honom hemma dag efter dag efter dag…

Idag ska jag ut och filma. Det är fantastiskt väder!! ??? Jag ska vloggfilma under dagen och ut på kvällen med drönaren och fånga vackra naturlandskap och solnedgången. ?

Har färgat om mitt hår också, så nu är det inte längre rosa utan mörkt askblont med slingor. Ska fota idag och visa… ?

Ta hand om er! ?

Nära och olidligt vackert

Skogen är mitt hem, min tillflyktsort. Där får jag mina största lyckorus och genomlider mina starkaste kval. Där kan jag le och skratta och må så bra så att man tror att det inte är på riktigt. Där kan jag drömma utan att bli nerdragen på jorden. Sörja intensivt och gråta bittert utan att bli störd. Där är allt nära och olidligt vackert.
 
När jag går i skogen hittar jag alltid nya vägar, nya idéer, nya planer, nya frågor, nya svar. Det är som en annan värld, där friheten är obegränsad och jag tillåts vara som jag är. Där tankarna får löpa fritt och känslorna storma. Skogen har en läkande kraft och är min största inspirationskälla. Där är jag själv med mig själv, men aldrig ensam. Skogen är full av blickar och röster. Närvaron är total. Rådjur, fåglar, harar, träd, bäckar och tuvor som rör sig och lever och växer och följer med. Ett kretslopp av liv i oändlighet. Och ändå aldrig någon stress och inget jagande. Ingenting som tvingar sig på, granskar eller kritiserar. Allt sköter sig själv och lever i harmoni med varandra (nåja, åtminstone de flesta djur!). Det tycker jag om. Jag tycker om att bara behöva ta in det jag orkar och få utlopp för det som måste bearbetas och lämnas.
 
 
Idag lockade jag med mig min kära make och våra två kottar ut på en lång pilgrimsvandring genom skogen. I nästan två timma gick vi runt och strosade. Andades frisk luft och gnuggade våra köldbitna näsor. Det var kallt och frosten sprack och gnistrade. Det var inte speciellt mycket snö, bara som en tunn slöja, men knarrade ändå så vänligt när vi gick.
 
Jag brukar aldrig ta med mig kameran när vi går. Dels för att jag glömmer och dels för att det är lite bökigt. Men idag kunde jag inte motstå. Vi gick precis innan solen gick ner och jag lyckades fånga många varma strålar med kameran under vägen.
 
  
När jag var liten drömde jag om att leva så här. Mitt ute i skogen. Jag är dotter till en bondson (dvs. min farfar var bonde!), men är inte själv uppväxt på en lantgård. Min pappa valde bort gårdslivet, då han var så innerligt trött på hårt kroppsarbete. Trött på att slitas upp tidigt om mornarna, mjölka kossor, mocka boxar och guida grisar in och ut ur hagar. Trött på att hugga träd, lappa ladugårdstak och akta sig för spetsiga tjurhorn. Jag antar att det blir så, när man tvingas leva ett liv som man inte själv har valt. På hans tid var det inte så harmoniskt att vara bonde som det kanske kan föreställas. Då var det ett hårt arbete och en ständig oro för om maten på bordet skulle räcka.

Så min pappa valde den akademiska vägen istället. Han har ett skarpt huvud. Smått genialiskt, faktiskt. Jag växte upp i en liten ort. Varken i stan eller helt på landet. Bara i något slemmigt mittemellan som jag aldrig trivdes i. Jag längtade alltid tillbaka. Till livet som mina förfäder levde. Jag drömde om att leva självförsörjande och oberoende övriga samhällslivet.

 
Istället flyttade jag till Stockholm och levde 7 år där. Ett tag i Huddinge, sedan i Flemingsberg, sedan ute på Ekerö och sist i Danderyd. Jag älskade Stockholm av hela mitt hjärta och gör det fortfarande. Men friheten på landet har alltid lockat mig och jag visste att en dag måste jag tillbaka. En dag måste jag hem och leva min dröm.
 
 
Det var då jag träffade Daniel. Och resten är historia… 😉 Det kan jag dra någon annan gång.
 
Bor ni där ni drömmar om att bo och lever ni så som ni drömmar om att leva?
 
Zilia Ving
 

(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. ?)

Ansiktet bakom bloggen

Jag står sällan själv framför kameran eftersom jag är lite blyg av mig och föredrar att fota min omgivning. Men nu har jag fått in önskemål om att bjussa på någon selfie, så det tänkte jag göra.
Några rakt-upp-och-ner-foton från senaste 1,5-året.
Detta är senaste gången jag fotades, förutom på Celinas dop. Här är jag, precis som på de andra bilderna, med snällaste, goaste Eliah i famnen. Älskar hans ljuvliga lockar, som dock har åkt på soptippen nu! Och JA, jag är gravid på fotot.
Kram, Zilia
(Om DU tycker om detta inlägg eller min blogg så får du gärna gilla, följa på fb/bloglovin och länka vidare. :)) 

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta