Idag strålade solen så att vi höll på att krevera av trädgårdsabstinens och vårlängtan när vi hängde ut genom fönsterna. Det var så att det riktigt pirrade i de gröna fingrarna! (I Daniels gröna fingrar iaf. Jag vet inte om jag har några.)

(Jag är fortfarande ny på det här området, det här med odling och trädgårdsarbete. Jag är inte uppväxt i någon trädgårdsfamilj och kan inte minnas att jag har lyckats odla en enda potatis under min barndom. Några frön av oklar art försökte jag odla en gång, minns jag, men jag tror att de förmultnade redan i näven på mig. Så okunnig var jag. Daniel däremot är i princip född i ett trädgårdsland. Hur som helst, tillbaka till ämnet…!)

Så vi gick glada i hågen ut för att undersöka statusen på alla trädgårdens plantor och träd. Njuta av att se våren vara på gång. Men vad mötte våra arma blödande ögon?? :O En hårresande syn.

Taniga, livlösa, söndertuggade och avslitna grenar på vartenda litet träd. Total kollektiv slakt. (Nåja. Kanske inte exakt på varje träd, men åtminstone alla våra favoriter. Givetvis favoriterna. Alla de fagraste, skönaste. Rosenträden, magnolian, svartplommonet…)

RÅDJUREN!! De förbenta spefulla, bedrägliga djuren! Som drar oss i näsan år efter år. Ja, jag erkänner att de är dundersöta och ståtliga och givetvis drömmer jag också ibland om att krama och pussa dem. MEN det är fullständigt irrelevant i detta fall, för de äter upp vår trädgård!! Och det är oförlåtligt på så många plan. Så mycket arbete som vi har lagt ner…

“Men, era dårar! Varför skyddar ni inte plantorna?” Undrar ni kanske. Så klart hade vi har skyddat plantorna! Uppenbarligen inte tillräckligt, men vi hade gjort ett tappert försök. Alla träd som var nog stora för att ha gnagskydd hade det upp till hakorna. De mer utsatta träden hade nät över sig (dock glömde vi detta på magnolian och rosenträdet ovan!). Alla stammar är intakta, men att rådjuren skulle käka upp alla grentoppar trodde vi inte. Dessutom hade vi investerat i någon slags lampa som skulle lysa när djuren närmade sig.

Fungerade uppenbarligen inget vidare. För här står vi ändå och sliter våra hår. Det verkar som om rådjuren har vant sig vid lampan, så det blir tumme ner och soptunnan för den prylen.

Så nu är den årliga fighten mot viltdjuren antagen och lyft till en ny nivå. Nu blir det minsann inbrottssäkra nät, taggiga grenar, fågelskrämmor utan dess like, illaluktande blommor, hängande CD-skivor, discolampor, ultraljud, hundpiss, blodmjöl med ammoniak och vartenda motståndskraftigt gnagarvapen som finns på marknaden. Langa fram hela ruskiga karnevalen bara!! Nu ska vi slåss. För blommornas överlevnad. Upp med klövarna, kamrater och banditer!!

Hela eftermiddagen har vi gått runt och packat in varenda kvist i nät och tunna filtar. Gråtit några skvättar. Filtarna får duga tills vi har fått tag på förstärkande vapen…

Ni som har trädgård, blir era plantor också angripna av rådjur och gnagare? Tvingas ni också föra aktivt krig mot vilda djur? Isf HUR? Vad är era bästa knep?